Monthly Archives: augusti 2010

Angående Statliga Bolag

Posted by leewanta on augusti 30, 2010
Okategoriserat / Kommentering avstängd

Vi har ingen religiös övertygelse i huruvida staten ska äga ett bolag eller inte, då en äkta demokratisk stat är en ren reflektion av folkets vilja. Vi uppmanar konservativt agerande beträffande utförsäljning av bolag som ligger nära den produktiva real ekonomin, eftersom en global depression utgör en de facto hotbild. Ett undantag i sammanhanget ser vi i banken Nordea som vi anser att staten bör dumpa omgående, semi-statliga banker blir inte ett nyttigt statligt intresse [vars primär heter stabilitet] i en ekonomisk värld baserad på spekulation, och inte på real produktion.

Dumpa Nordea asap.

Finansinspektionens agerande i fallet HQ Bank är på alla vis korrekt och beslutet att tvångslikvidera objektet absolut propert, en applåd för FI i detta ärande. Må FI besitta samma stringens och tveklöshet när den finansiella tsunamin slår över de närmaste åren. Spel och vadslagning är just det, spel och vadslagning, och den Svenska Staten utgör inte en finansiell nattklubb.

Euron – En Monetär Illusion

Posted by leewanta on augusti 29, 2010
Okategoriserat / Kommentering avstängd

Att Sverige inte är ett undantag när det gäller fullständig politisk inkompetens lyser med all önskvärd klarhet när man ser på regeringens olika representanters uttalanden, vilka tävlar i antingen ämnet ’insigifikans’ eller åkomman ’politiska vanföreställningar’. Jan Björklund – reaktionär okunskap förkroppsligad – säger att han vill ha Sverige i Euron inom fyra år. Är detta en fiende till staten eller är han bara ännu en imbecill som inte har en susning om vad han talar?  Den likaledes inkompetente Stefan Ingves uttalar samtidigt: – ”Tillväxten kommer att bli god i den svenska ekonomin de kommande åren”. Låt oss binda Herr Ingves vid denna lysande analys. Om Sverige klarar konststycket att öka real tillväxt samtidigt som resten av världen åker huvudstupa i depressioner och konkurser, så är det en imponerade, osannolik demonstration. När Wall Street drunknar i höstens eller den tidiga vinterns oundvikliga och kataklysmiska fall kan man i kollapsen se samma kompetens som dessa herrar gör uttryck för i manifesterad form. Sverige har inte lärt sig mycket av den tidigare krisen på 90-talet, det kommer att utvecklas en hård lektion till. Om de inte kan förutse vad som sker på den stora marknaden i USA ens med några månader – och rimligen anta hur X,Y eller Z relaterar till det globala systemet – vilket man måste vara tränad i för att veta hur man ska tolka ”marknaden” överlag – så kanaliserar de okunnigheten självt.

Vad för förbättring gjorde Sverige som nu står med byxorna nere i Baltikum? Nonsens. Skillnaden denna gång är att alla kommer att skylla på globen, ”den globala ekonomin” som ingen tar ansvar för. När hela världen står i depression och pekar på någon annan, ”det är den global ekonomin…inte vi…”,  vilket innebär att den globala ekonomin inte finns någonstans, bara någon annanstans. En ömklig syn.

Grekland, Portugal, Spanien, Italien och Irland befinner sig i en process av att oundvikligen förinta Euron och den utvecklingen besmittar övriga eurogarker när Eurons imaginära helhet disintegrerar. Länderna kan knappast sägas vara individuellt oskyldiga till härdsmältan men 80% av problemet är exporterat, implementerat och exekverat av bank- och finansvärlden.

Politiker finner sig alltid förpliktigade att ta sin tillflykt till ideologiska vanföreställningar, inflationsdrivande åtgärder, när man inte är i stånd att förhandla om sina felaktiga dispositioner, politiska eftergifter och populistiska löften, eftersom vederbörande har orsak att rädas underminering av sin egen politiska grund, ledande till försakande av bifall och samtycke. Därför blir reaktionär politisering per en inflation av misslyckanden, politikerns viktigast psykologiska resurs i utformandet av politik vars konsekvenser ständigt måste målas över, skrivas om eller förskjutas och kan i denna mening kallas för ett impopulärt instrument, eftersom ett vilselett publikum inte upprätthåller en sund demokrati. Ty om publikum såg hela spiralen och dess inre sanning skulle många gånger deras samtycke upphöra och styret skickas ut. Detta är den politiska funktionen av modern politik på slak lina, en sluten cirkel av antingen vanmakt eller okunskap. När regeringar inte ser det som nödvändigt att ackommodera deras felaktigheter och subversiva antaganden och hellre tar sin flykt till övermodigt anspråk i att förstärka illusionerna istället för att se igenom dem, erkänna dem och deras oundvikliga underskott, så är deras ideologi blott en övning i förklädd absolutism.

Globaliseringen som ideologi utgör en sådan frågeställning, men vi föredrar att kalla ideologin för ett symptom snarare än en orsak, eftersom den pamfletteras av genuin inkompetens. Globaloni. Som om en av dessa slogan-politiker verkligen förstår alla nivåer och multidimensionella komplexiteter som globalisering realiserad per faktum innebär. Det är få beslutsfattare som har haft i uppgift att förstå detta ifrån en synvinkel som står helt utan en specifik agenda eller ett inmutat antagande.

De kallas för globalister men det förblir bara ett ytterst sant anspråk i en konceptuell föreställningsvärld, då det finns få personer som i realiteten verkligen kan sägas vara globala. Vi kan räkna till en handfull individer där det finns materiellt fog för anspråket. Om man som individ berikas av utkomster som konstant genereras ifrån alla länder – utan undantag – så uppfyller man åtminstone en distinktion till att vara global. Resten är posörer. Man är inte global bara för att man flyger mellan Bryssel och Stockholm.  I sådana fall var Ceasar´s rådgivare globalister med, vilket är ett nonsens påstående.

Man kan inte ha 16 länder (eller flera) som står i spretande olika grader av utveckling, besatta av olika mentala föreställningar och emotionella definitioner, sakna en gemensam riktig konstitution, binda arbetskraft som till stor del var ointresserade av EU/Euron, och sedan drömma upp en valuta som fungerar med en enda ränta. En ränta att reflektera så många marknader och ekonomiska center? Konceptet ligger på helt fel sida om marknadsekonomi, det uppvisar snarare en bisarr ekonomisk sovjetisering. Hur ska jag som investerare bedöma Euron, utifrån Tyskland´s framtid eller den fallna ekonomiska axeln Grekland och Spanien´s framtid? Bara en politiker eller en centralbankir kan se fel på det viset. Terrängen, så som den idag är kartlagd, bestyckar politikern med en omvänd Midas Hand, allt de rör vid blir till dynga, för de förstår inte vad som egentligen sker, och det de tror på är i global bemärkelse baserat på en hägrande föreställningsvärld. Om det inte vore på det viset skulle ingen vara förvånad över de kommande årens utveckling utan att medge: ”det var det här jag avsåg, jag visste hela tiden att det skulle bli så här.” Och om det inte är så så är ju slutsatsen att de inte vet vad de håller på med och den ständigt förvånade trenden kan inte brytas med att bara ge dem fortsatt makt och medel. Det finns intet i historien som säger att man blir intelligent och kompetent av vare sig pengar eller makt. Wall Street blev inte intelligenta för att man gav dem astronomiska summor av skattemedel och färska sedlar, vilket vi kommer att få se i höst. Wall Street och deras bröder i matrisen kan summeras som pengaknarkare, i likhet med andra former av knarkare.

När man nu har full vetskap om många länders olika exponeringar – med mera – kan sådana här uttalanden som t ex Jan Björklund kommer med svårligen betraktas som annat än ett sorts säkerhetspolitiskt hot. Euron kan inte räddas, och den bör förvisso inte räddas. Precis som andra pyramidspel så fungerar en spekulativ chimär bara när den blåses upp och när den har passerat tröskeln, vänder neråt tills den är utplånar sig själv och offret. Denna nedtagning är påbörjad men låt för all del fakta tala för sig självt: mellan 2010 och 2015 utspelar sig globaliseringens riktiga födelse: Les Miserables. Längre än 2012 tror vi inte att Euron kan överleva.  Globaliseringens nya kropp kommer att givetvis manifesteras i den globala ekonomin och vidare igenom den geopolitiska matrisen – via krig, depression och konflikter – med all tydlighet i amerikansk höst och tilltagande under ett globaliserat 2011/2012.

För vi har bevittnat den största monetiseringen någonsin på den internationella arenan – och den fungerade inte – så låt oss se vem som talar för Euro och ”globalisering” när den effekten är fullt realiserad. För om inte dessa monetära lättnader fungerar, att slänga pengar på ett strukturellt problem, så återstår deflation och depression och på den skala problemet ligger tar ekvationen hela världsekonomin med sig när illusionen spricker. Cykeln av inflation har pågått sedan 60-talet och varje gång problemet har gjort sig påmint har man spacklat över det hela, vilket gör problemet blott större och större för var gång sprickan börjar synas igen. Nyckeln till utfallet ligger inom obligationsmarknaden, då den inom den angloamerikanska sfären är tio gånger större än aktiemarknaden. Det är där de smarta pengarna ligger och omkring dem kommer de största förlusterna att komma igenom. När ett land faller, stiger Rothschilds, är en gammal ekonomisk vishet från förr. Den globala ekonomin är fångad i en finansiell bubbla som är avsedd att smälla vid en specifik period, det kan ses på all monetisering, finansiella swappar, ledande centralbankers agerande och fiskala obalanser. Det enda som i denna mening utgör en rörlig parameter är tidpunkten och intensiteten, själva längden på implosionen och den följande depressionen. USA är på väg åt att bli ett nytt Japan med en oändlig finansiell obalans på Uncle Sam´s horisont. Men fallet av Japan hade en möjlighet att enkelt tappa exportmarknaden och besatt en stor bas av sparat inrikes kapital, vilket räddade dem från kaos hittills. Denna sits delar icke USA. Och även Japan är snart kringskuren från sin tidigare fördel, och många följer därefter Japan i samma fotspår. Innebär det att den finansiella kabalen har slutat upp med att blåsa upp en kontinent för att sedan låta den rasera? Inte riktigt…nästa större marknad att göra en ”Asien” på är Afrika. Signalen för detta var den nästintill rituella slakten av Grekland. Vi tror att nytt spel i Afrika ska jämna ut världsmedvetandet och marknaden inför den nya totalitära världsordningen, och man begagnar samma principer som när man gjorde Europa, USA och Asien. Att skuldbelägga stater och under cykeln etablera produktion tills belåningsbasen är utarmad.

Eftersom Sverige, ett litet land till befolkningsmängden sett, har haft acceptabel bildning, resurser och kompetens, samt besitter ett gediget förflutet i industriell produktivitet, och fördelat resurser mer symmetriskt än många andra länder, stått sig bättre i det tidigare fallet – om man bara ser till ytan. I den ekonomiska cykeln ligger Sverige därför sist i den ekonomiska våg-formen, på grund av sin litenhet och geopolitiska historia. Så när omvärlden brakade samman i finanskrisen 2007/08 och i länder som Grekland 2010, så förvrider det helhetsbilden av ett land som egentligen är en knapp medelmåtta men som ser bättre ut än vad den egentligen är, relativiteten gör sig påmind. Ironin, som kan bli kostsam på sikt, är att publikum tror att styret har gjort något som är ”rätt” gentemot omvärlden. Detta är inte helt sant, det är delvis en skuggbild av andras misslyckanden. Denna allians styr emot det euro-haveri som omvärlden redan har dragits in, med samma tunna ideologi, och de verkar fortsätta på den linjen. Felaktiga val kan bli en dyrköpt läxa senare i tiden för publikum, även om den tunga processen i bästa eller värsta fall – beroende på hur man ser det – kan dra ut i över 20 år, beroende på en mängd faktorer. Systemet så som vi känner det kommer icke att hålla, eftersom den globala ekonomins stora spelare har fåtts sitt excessiva spenderande finansierat via obligationsägarna. Återbetalningen till dem implicerar massiv inflation och erosion av fiat valutornas värde. Man får hoppas gemene man reflekterar djupare över detta då det föreligger många hotande geo-politiska och geo-ekonomiska bilder i att bedriva ekonomisk inkompetens de närmaste åren. Vi möter år där ekonomisk protektionism och finansiellt försvar emot omvärldens kollapser är en given prioritet.

Tidigare ”meriter” av denna nations ekonomi, vilket består mest i att inte ha kollapsat de senaste åren allt sedan smällen 2007, innebär inte att kronan står utan hot, ty den transnationella bank-eliten kommer att söka tillfoga landet finansiella kriser för att motivera eller betvinga landet till Euron och Eurons pågående fall – eller genom andra finansiella utmaningar och dekret försöka föra nationen till storbankirens senaste pyramidspel: SDR/Bancor.Vi misstänker att finansiella excesser i Baltikum var hjärtat i den taktiken bortsett från generella belägringar av derivator, vilka BIS tidigare har rapporterat och uppskattat till ett noterat värde på över en kvadrillion dollar på marknaden. Det är som att skuldbelägga varje person på planeten med över 190 000 dollar, baserat på en imaginos spekulation.

Krascha Och Brinn 2010

Posted by leewanta on augusti 27, 2010
Okategoriserat / Kommentering avstängd

Efter finanskrisen och paniken i 2008 och den påföljande recessionen, så stod media, politiker, maktcenter som Washington och Wall Street enade i en PR kampanj för att så missuppfattningen att extrem intervention av världens regimer hade räddat världen och dessutom stävjat en ännu värre utsikt.

”Återhämtning” var i luften, på var och varenda läpp. Okritiskt och ogranskat så lyckades demagoger sälja in budskapet genom att ändlöst upprepa det.

Färre var de av oss som argumenterade att metoderna inte skulle fungera och ej heller leva upp till förväntningarna. Långt färre än dem var de som dömde ut åtgärderna som kompletta haverier, som skulle oundvikligen uppföljas av en mastodont krasch omkring 2010 med sikte på en äv de största depressionerna, förmodligen den största någonsin.

Nu när data börjar att hämta in sanningen och de ekonomiska skyarna faller, så har återhämtningshökarna blivit glipande hågsna vässlor.

Den som ägnar sig åt realekonomi, vilket ett fåtal av oss gjorde 2008, kunde följa kollisionskursen på en förutsägbar radar. Det var inte så att förslag till sann korrigering inte fanns, det gjorde de, men det fanns absolut ingen som lyssnade. Resultatet de kommande åren är därför välförtjänt för alla dessa hippie-flum-globalister till politiker, och de flippande hyenorna på kasinot. Skillnaden mellan en pårökt hippie som sjunger ”peace” och en politiker som talar för globalisering, är att hippien vet vad vederbörande talar om.

Som varje bilförare har lärt sig, så omtalas det före en kollision med fordon, ett gap – en bråkdel av sekund – mellan insikten av kraschen och själva smällen. I ekonomiska termer befann sig det gapet mellan Augusti 2007 och Augusti 2010.

Nu återstår bara splitten. På makro-nivåen utgående ifrån angloamerikansk horisont – och för de som har investerat hårt i ”återhämtningen” – finns ingen möjlighet att undvika kraschen 2010. På individuell nivå finns fortfarande mycket individen kan göra i proaktiva termer för att säkra det som vederbörande besitter. Avsikten med denna blogg är inte att agera som investerings-rådgivare men som alla vet så är guld och ädelmetaller den bästa säkerheten under en depression. Och den globala depressionen kommer, var säker på den saken.

Nu syns blott ett par millisekunder kvar, framför allt för amerikaner och relaterade områden att ta proaktiva beslut, men trots det uppenbara så ägnar sig stora namn att bläddra läpp i media. Till och med medias favorit pessimist, Nouriel Roubini, sätter oddsen på en förnyad recession vid bara 40%. Ursäkta Rubben, förnyad recession? Odds? Vi talar båg i statistik, bookmaking, låtsas pengar större än världens BNP…odds som spinner ur magisk men tom luft och pytsas ut som om det vore ekonomi. Globaliseringen har inverterat paradigmer och logik, grunden består mest av slogans, professionella vanföreställningar och anomalier. Om man ser till bara vad den amerikanska regeringen har gjort sedan bubblan sprack så var det att låna, garantera eller spendera 13 biljoner dollar, lågt räknat. Och allt denna bisarrt stora siffra åstadkom är en kort och temporär tillbakagång  – i statistiken.

Och hur är det med Dow som hoppade tillbaka från dess lägsta notering i 2009 på 6,830? Slagen som en återhämtnings-klocka så tittade man på Dow över 10 000 i 2010. Så bra? Dow stod i 10 000 1999, så hur skulle det vara bra? När man dessutom justerar index efter inflation så står Dow bara vid 8,200 i 1999. Ett betydande fall.

Men Wall Street och all zombie-media gör ett imponerande jobb i att dölja sådana fakta ifrån publikum, ty i deras evinnerligen positiva fabler är det ett köpläge var och varannan minut.

Om man inte är en insider av det djupare slaget bör man inte spela på börsen, det har vi upprepat ideligen, ty marknaden är riggad efter principer och mönster som bara en insider kan tillgodogöra sig. Om amerikanska börsen skulle de faco ha hämtat sig så skulle dagens index efter inflationsjustering stå i 13,460 bara för att nå jämfota läge med 1999.

1999 stod guld i 240 dollar, nu står den skuldbefriade metallen i över 1200 dollar. Eftersom Fed talar om mer lättnader så är det inga problem för guldet att gå bortom 2000 dollar, med smärre manipulerade dippar av gul feber, så att insiders kan springa ut och in på nivåskillnaderna.

Snarare än att debattera troligheten av en ny ”dubbel-dipp” recession kommer vi snart att se media tvingas rapportera finansiella lik som slammar igen Wall Street, som om det vore ännu en Katrina. Och efter detta sprider sig kriserna snabbt igenom den globala matrisen. De hejarklacks-globalister som har gjort sig gällande sedan 90-talet kan bese den faktiska födelsen av sitt skötebarn de kommande åren. Giv det ett namn? Ni vet vilka idealister som har tutat chimärerna om globaliseringen, och inte ens det största av krig kommer att kunna maskera sanningen om varför världens ekonomi gick på knä.

Zorba Dansar Limbo Med Cotton-Eyed Joe

Posted by leewanta on augusti 26, 2010
Okategoriserat / Kommentering avstängd

Den bekymmersamma skuldbeläggningen utstrålar sitt obehag genom hela den globala matrisen. Vi har alla vid det här laget bekantat oss med statsskuldskriserna, skuld kollapsen i Grekland, och härdarna på Irland, i Spanien, Portugal och Italien. Under den processen föll Euron gentemot Dollarn från 1.50 till 1.187, vilket gav Europeisk export en viss fördel, vilket återspelades i Europeiska inköpsindex. Sedan dess – med massiva monetära och stimulerande åtgärder som kataklysm – studsade Euron till 1.33 för att sedan falla till 1.28. Rörelsen ingav affärslivet förtroende, snarare än den skepsis som annars må härröra ur annalkande effekter av högre skatter och budgetåtstramningar, implementerade i olika länder. Konsumenterna överlag deklarerade under perioden negativism i motsats till inköparna, och tror inte på någon förbättring för tillfället. Många ser nog en fördel i att ha en billigare Euro. Till och med premium på CDS (Credit Default Swaps) försvann överlag, vilket betyder att ekonomin lever arresterat med bandage, illavarslande budskap för de belägrade med lån som till exempel i fallet av Grekland, problem som kan ta generationer att frigöra sig ifrån, åtföljt av en konstant depression. Konsekvensen för Grekland ser ut att allt närmare leda till crescendo liknade en revolt. Om man tar ett globalt snapshot av dagen som den ser ut emot den socioekonomiska horisonten, parerar bilden med historiens lektioner – och utan att peka ut ett särskilt objekt – rimligen gissa att ett större land i väst kan bli av med sittande regim, till förmån för en militärledd regering innan årets slut, eller i början av 2011.

Grekland förblir annars en lins på realiteten utefter förvrängda insatser, förstulna intriger och en svunnen framtid. När budgetåtstramningarna påfördes Grekland, en process ledd av transnationella hökar i kulisserna, stegrade arbetslösheten till 70% i vissa områden. Budgetunderskottet reducerades med 40%, en sannerligen drakonisk och överdriven åtgärd i den Österrikiska ekonomiska skolan. På engelska heter budgetåtstramning ”austerity”, en etymologisk utveckling av ”Austria”.

”Det är dags att marknaden inser att farhågorna för en grekisk skuldomstrukturering är ogrundade”. ”Den offentliga skuldkrisen har lärt oss en läxa och snart läggs ett förslag fram för att förbättra EU:s ekonomiska styrning” skriver ekonomikommissionär Olli Rehn i en debattartikel i Dagens Industri. Vi hoppas att någon lägger denna fullständigt imbecilla kommentar av hetluft i sina bokmärken, och returnerar det lögnaktiga dravlet till honom om ett år. Formodligen mycket snarare . Nej, de har nästan inget lärt sig, denna inkompetenta byråkrat var av den sorten som nogsamt administrerade EU till detta läge. Hade det inte varit för Kinas stödköp i Grekland, så hade redan feta-konkursen slagit över mycket snabbare. Men stöden genom de kinesiska investeringarna behålls inte i realekonomin, medlen kvarstår ej i sitt ekonomiska center, det rinner iväg till utrikes banker…och sedan vill väl Kinesen kanske ha något för insatsen, även om den naturligtvis är där för att stödja Euron överlag, så att det finns någon kinesisk export att hoppas på när USA gör den döende svanen. Visst ser det fint att Kineserna har lagt investeringar i den grekiska realekonomin, i fysiska saker och ting, men den eskalerande skuldbördan hjälps dessvärre föga av detta. Ekvationen är absurd. Under tiden funderar hedgefondmaffian på var nästa härd ska tas ut, var de giftiga pappren ska börja mögla härnäst, för den kvadriljon-bubbla av derivator som flyter omkring i bankernas skuggor söker någon att förinta och tiden går. Troligaste offret är Dollarn, sedan Pundet, sist Euron. Man försöker skjuta depressionen på någon annan i möjligaste mån – det är New York/City Of London taktiken. Och finansiella underligheter har noterats i Rumänien. När man satte Grekland i brand använde gruppen kring Soros/Paulson/Einhorn bland annat Credit Default Swaps, vilket stegrade det grekiska diskontot och bokens innehåll rann över. Insatserna ledde förvisso sedemera till att hedgefonderna misslyckades med avsikten – hittills – med att utlösa omedelbar Europeisk depression och att snabbt upplösa Euron

Skillnaden mellan produktiv budgetkorrigering och destruktiv åtstramning tycks vara svårt för många att förstå. Hemligheten ligger i att implementera balanserade proportioner i alla finansiella beslut, vilket helt saknas i det Grekiska fallet. Men å andra sidan var det länge sedan någon ägnade sig åt ekonomi baserat på proportioner. Spenderingar skars ned med 10%, vilket är mer än vad EU och IMF krävde. Inte för att rövarna på IMF borde ha mandat att kräva något av någon till att börja med, men det är en annan story. Resultatet noterades i antalet konkurser, förlorad köpkraft och nedgjord konsumtion. BNP rasade med 1.5% i det gångna kvartalet, skatteintäkter föll över klippan. Värt att notera är att företag, särskilt i Perama och Piraues, fortfarande skickar skepp till andra platser för reparationer, då Grekiska löner anses vara för höga. Denna värld av fri handel (vi kallar läget för geo-ekonomisk anarki) och globalisering betvingar den lägsta möjliga lånekostnaden, en negativ premiss, ja rent av en paradox, om man samtidigt förväntar sig att marknaden ska vara i ett tillstånd av stabil expansion och tillväxt. En gång i tiden räknade investerare på Wall Street med 8-10% avkasting på den industriella ekonomin, sedan gick det till 30%.Kontentan av globaliseringen under rådande era kan översättas i ordet avcivilisering. De Greker som hoppas på jobb måste således räkna med hårdare arbete, för än mindre utkomst. Experter överlag säger att BNP faller med 4% detta år, ett svårartat tillstånd, till bilden av 17% av Atens butiker i ansökan om konkurs.

I en ekonomi som Greklands torde man istället för att installera fullständigt vansinne ha direkt kapat 30% av statsutgifterna, sänkt strategiskt utvalda skatter, samt deklarerat fullständig eller partiell konkurs, lämnat Euron – vår Europeiska tjervonets  -  och returnerat till en lägre värderad drakmer.  Det är bilden av industriell anpassning. Emotionell exorcism och annat klent högmod som utvecklade sin rational i att peka på Greklands finansiella bluffande såg bara till en bit av problemet, vilken sedan tjänstgjorde för en reaktionär ”nu minsann tar vi i med hårdhandskarna” attityd, till hjälp för blott bankirer, inte Greker, inte Euron, inte den europeiska ekonomin.

Nu hotas det vilseledda Grekland av en väldigt lång depression som till största delen handlar om att betala till banker på lån – vilka var professionellt missanpassade – och att ersätta Musse Pigg medel som skapades ur tomma intet. Åtgärderna tillslöt käften av depressionen och något ljus i tunneln kan inte ses, bara dimhöljda bankirer som bockar av intäkten från sin finansiella gambling. Den värsta effekten av spelet i Grekland har ännu inte nått sin kulmen, en realisation som står vid dörren när storskaliga uppsägningar slår till och priserna på alla ting stiger dramatiskt. Logiken säger att Grekland förs till randen av revolution och det kan faktiskt bara betraktas som helt i sin ordning. Tyranniet från IMF borde icke ha tillåtits, EU och Grekiska beslutsfattare begick intellektuellt självmord, i den mån intellekt värderas i den europeiska kabalen. Krisen i Europa med tillhörande Euro är inte över på långt när och det mesta talar för att samma svårartade grader av problem sprider sig till Spanien, Portugal, Irland och Italien.

Redan när detta kaos bröt ut var vi av uppfattningen att problemen ligger på nivå av ledarskap, modalitet och kompetens, och att en grund till sann korrigering var att först slänga ut det grekiska ledarskapet. Dessa herrar var allt för lätt styrda av främmande händer som tillät nationen att bli en slavstat under IMF och tidigare finansiella ränker. Om Spanien var lite av en träningsmark på 30-talet för Tyskland inför dess kommande marscher, så framstår Grekland som en sorts träningsmark för världsekonomisk och finansiell underkastelse till den mörka globala finansen och deras jakt på total världsdominans. EU byråkrater, som faktiskt initierade denna förutsägbara del av processen genom etablerandet av en-ränte-illusionen Euron, är förskräckta över vägen fem av de 16 medlemmarna följer, inklusive Grekland givetvis. Flera analytiker varnade redan för 10 år sedan att Grekland och Italien icke var mogna att träda in i eurozonen då de hade kokat böckerna med assistans av Goldman Sachs och JP Morgan Chase, men det fanns inget särskilt intresse för form och funktion på stabsnivå. En enda ränta kan aldrig passa så många och olika ekonomier, ej heller kan det etableras en funktionell monetär zon till att börja med, såvida inte det existerar en konstitution som omger den – stöd av och framröstad av folket.

George Papandreou – väl inmutad av de flesta parapolitiska intressen vi känner till – har bjudit in Tommaso Padoa-Schioppa, förgrundsfigur i skapandet av Euron för att rådge det hårt plågade Grekland beträffande dess hantering av skulder. Med andra ord så kommer Grekland att göra exakt vad den transnationella finansen och Eurons hökar vill att de ska göra. Och det är inget som hjälper den grekiska medborgaren. Frågan är nu hur mycket mer skuld de tänker slänga på Greklands axlar för att lösa ut Europeiska banker? Det första lånet gällde 141 miljarder dollar och Greklands tio åriga obligationers återbäring står fortfarande på fyra gånger de Tyska.  För närvarande pågår en säljkampanj riktad mot det Grekiska publikum till att söka acceptera Herr Padoa-Schioppa som deras frälsare. Ett billigt trick i sammanhanget bygger på andemeningen att hjälten räddar Grekland med personligt kapital – pro bono. Vi kan garantera att somliga eurozon hökar ser till att herrn är väl avlönad och kompenserad även om han blott gick i grekisk dvala.

Tioåriga Grekiska obligationer ger 10.6%, emedan Tysklands tioåriga “bunds” ger 2.27%, en skillnad på 8.33%. Det finns en god anledning för det gapet. Faktum är att Grekland aldrig har mött Maastricht fördragets riktlinjer avseende en statsskuld som högst skall ligga på 3% av BNP. Allt de ägnar sig åt är att, liksom USA, anrika mer och mer skulder. Konkurs, total eller partiell, är den enda logiska deklarationen mätt mot en marknadsorienterad verklighet, som ger en möjlighet att göra om och göra rätt. Det finns de som tror att EU och IMF har köpt Grekland tid. På något plan ser det sant ut, men vad ska då sägas om en depression som hotar att vara i 30 år? För att inte nämna vrakförsäljningen av landets tillgångar till världens finanshökar, som går för några cent på en Euro? Vi tror att, så som utvecklingen har sett ut fram till idag, så ser Greklands skuld att gå upp till 435 miljarder dollar inom tre år. Hur kan Grekland betjäna den skulden när de inte ens kan underhålla nuvarande skuld? Följden av den sekvensen blir att Grekland ställs till evigt straffarbete till bankirerna. Scenariot är inte rimligt, till gagn för vare sig Europa, Grekland eller någon människa som hoppas på en acceptabel framtid. Med en rät linjal och exakta mått mätt så är Euron och EU projektet misslyckat och att globalist-byråkraten Padoa-Schioppa – inte mycket mer än en Himalayansk klättringsguide – har börjat arbeta gratis i Grekland står som bevis för det. På spel står Grekland och eurozonens övergripande framtid. Processen hotar att även ställa Irland, Portugal, Spanien, och Italien på ökensand, neutraliserade av obetalbara skulder. En del av EU topparna ser att detta skulle kunna förinta EU projektet, och de som har satt sin karriär på det spelet är rimligen hyfsat nervösa. Den högre transnationella eliten fokuserar mer på att se till att kriserna drar iväg till deras nya världsordning – med eller utan ett EU.

Som ett resultat av Greklands problem de senaste fem månaderna till Maj, har HSBC förlorat 8% av hela deras kapitaliserade bas per insättningar. Som alltid när nationer svajar till så sker en kapital flykt. Det bidrog till Greklands upplåning av 123 miljarder dollar bara i Juli. Portugal, Irland och Spanien har även de lånat stort under perioden parat med minskande skatteintäkter. Det finns bara ett namn på det fenomen vi har beskrivit och kommenterat hittills: dödsspiral. Med tanke på omfattningen av problemen är inte bara budgetåtstramningar i den österrikiska skolan ett svar. Konkurs är en del av ekvationen, det är balansräkningens sanning – och en process som på sikt kan låta eleven lära om igen, bygga nytt och bygga bättre. Alla involverade parter bör bära den ekonomiska bördan av misstag och försumlighet i olika utsträckning, inte minst banker. Särskilt banker. Men hur många potentiella offer ligger egentligen inom ekonomisk dödsspiral på världskartan? Vi räknar till 20 länder på väg mot konkurs per definition och att flera följer därefter utifrån nuläget.

Det för oss tillbaka till vad som kanske har varit föremålet för mest skuldsatt uppmärksamhet i våra tidigare rapporter: den amerikanska statsskulden. Om vi tar bort hype, statistiska bedrägerier och allmänt politiskt dravel – bara seende till siffror som rör den markbundna realiteten -  så har den amerikanska nationen stått i både inflation och depression i 18 månader. Trots att stater har skurit i utgifter i två år så kvarstår hål i deras budget. Striden fortsätter till ljudet av uppsägningar och nedskärningar, och fastighetsmarknadens rapport häromdagen, vars index-fall postulerades i zombie-media som ”överraskande”. Den som har läst och förstått våra rapporter rörde givetvis inte på en min. 2011 kommer att bli ett fruktansvärt år och över 80% av staterna förväntar sig underskott överstigande 200 miljarder dollar. Utan en omdirigering av politik och korrekt finansiella, ekonomiska insatser, ser 2012 ut att bli än värre.

Federala stöd kan alltid dras undan, i någon spasmisk åtgärd, vilket leder till mer nedskärningar. Effekten som följer är att de drabbade av depressionen förlorar livsuppehållande tjänster, med vidare negativiteter för den socioekonomiska realiteten. Spiralen påvisar eskalerande nedskärningar och ett amerikanskt 2011 som blir långt svårare att leva med än LSD trippen 2010, eftersom det aldrig fanns en återhämtning i real ekonomin. Perioden var blott en övning i att bränna 2.5 biljarder nypressade dollar, varav merparten hamnade i kasinohallarna, även kända som de internationella marknaderna. Jänkare som förväntar sig högre skatteintäkter och sänkt arbetslöshet ser fram emot fortsatta besvikelser. ”Tiny Tim”, den amerikanska skattkammarens springpojke för diverse neo-globalister, försökte i förra veckan övertyga, vem som nu tar honom på allvar, om att ekonomisk återhämtning är i sikte. Tar han täckning för det misslyckade uttalandet sedan under ett nytt krig? Vi hoppas att de professionella alternativen, när uppsägningsbesked står Tiny Tim tillhanda, leder till omgående anställning hos Alaska Aces Cheerleaders. Formationen, inte av hejarklacken, utan av den förbistrade Dow och USDX, dollar index, är illavarslande nog och implicerar djup aktivitet på nedsidan. Var problematiken kan ses som mest akut, ligger nog vid denna timma slagen i de olika staternas räkningar, då den federala regeringen alltid kan svänga lite mer på höfterna än vad de kan. För tillfället.

Man har inte registrerat någon lättnad ifrån arbetsstatistiken, U3 må säga 9-5/8% men U6 uppvisar 16-5/8% och om man subtraherar födelse/död förhållandet, vilket regimen bedrar oss på, så får man 21-1/2%. Under veckan förvärrades siffrorna. Förresten, hur kan skatteintäkterna stiga med så många i tilltagande utsträckning utan arbete? Stiger gör dock med säkerhet kraven på socialsystemet, matkuponger och Medicaid. Cirka 70% av BNP upprätthålles av konsumenter. Hur kan tillväxt ske när hushållens täkter minskar? I pipeline skymtar skattehöjningar på 15% nästa år på den allt hastigare minskande kakan av produktion och köpkraft som kan hålla igång efterfrågan. I tidigare kommentarer har vi redan nämnt en väntad räd på pensionsplaner och fringisar, som utbytes emot statssäkrade annuiteter ifrån en i praktiken bankrutt garant. Bakom scenen diskuteras det även om att införa en nationell transaktionsskatt, en ny moms, på en procent.  I en klassisk nedåtgående spiral är det ofta lätt att räkna ut många misstag, oundvikligt felaktiga beslut, eftersom människan är extremt mönsterorienterad. Det vi ser nu är klassiska reaktionära mönster hos ett fallande imperium, där ingen kompetens och sann kraft står bakom rodret. Ord och termer kan skiftas över tiden, men basala instinkter kvarstår. Men låt oss inte bara frossa i negativitet (vilket icke är avsikten på något vis, denna blogg är enbart intresserad av faktum och rå data), det finns en annan rörelse med, och den handlar om massmedvetandet och processen av att emancipera och upplysa. När processen når en kritisk massa av insikt står återigen en ny framtid vid dörren inbjudande till renässans. Det har skett förr. Kommer det ta ett par år eller väldigt lång tid? Svårt att säga, tigern, på det mörka spåret, är inte direkt hotad just nu. Han är situations van och har sett allt, han kan spelet, dirigerar det framgångsrikt, och han kan spela ond som god, via alla sina kanaler. Han har finansierat kapitalism och demokratisering, såväl som totaliärianism och tyranni. Han vet vad han är ute efter och det kan icke summeras i någon –ologi alls.

Apropå kanaler så har det amerikanska folket en viktig uppgift i att rösta in ryggrad, vett och etikett i kongressvalet i November, och om något revolutionerande sker där, kanske vi får en hoppfull uppgift att skriva om en trend eller två. Den som röstas in kan börja med att titta på staternas underskott, 34 har annonserat underskott i denna ordning ställt emot 2011 års budget; här är några:

Nevada 54%; 41.5% från Illinois: New Jersey 38.3%; Arizona 36.6%; North Carolina 30.3%; Utah 30.2%; Connecticut 28.9%; Georgia 26.2%; Minnesota 26%; South Carolina 25.6%; Wisconsin 23.9%; California and Colorado at 21.6% and Florida at 20.2%. För 2012 rapporterar de värsta fallen: Illinois 52.3%; New York 37.3%; Nevada 36.7%; Mississippi 27.6%; Kalifornien 25.7% och Minnesota 25%.

Och den nyinvalde kongressledamoten kan i dagsläget utgå ifrån att siffrorna är på väg emot försämring. Med tanke på de 30 stater, vilka har höjt skatterna, så pekar sannolikheten därefter till att slå över i skatterevolter. Jänkarna skyr skatter med en genuin intensitet. Förståeligt, medlen går i anmärkningsvärd utsträckning till Wall-Street frosseri, båg och ineffektivitet, inte tillbaka till folkets och infrastrukturs behov. Spiralen går igenom färre tjänster, mindre efterfrågan, mindre affärer, mindre profit, och fördjupar nedgången.

Den federala regeringen tillhandhåller medel för ungefär 40% av alla tillkortakommanden, procentuellt sett tar Medicaid mest – resten går till en statlig slushfond. En del av assistansen till olika stater upphör detta år och vidare nästa år. Det konststycket reducerar BNP och kan mycket väl sluta i ytterligare en miljon förlorade jobb. Så är det. Vi har i flera rapporter diskuterat en ny våg av kvantitativa lättnader från den amerikanska centralbanken som en dödsstöt för dollarn som reservvaluta givande annalkande Weimar-scenarios. Citi´s analytiker Steven Englander rubriksätter sin ”FX Alert” från den 26:e Augusti som ”QE2 – slutspel för dollarn” [QE2= quantitative easing round 2] Något år eller två för sent, men tack ändå Mr Englander. Om QE2 är en potentiell dödsstöt nu för dollarn, var det naturligtivs lätt att räkna ut sådana åtgärder som dödsstötar redan 2008, matematisk aritmetik har inte ändrats de senaste åren såvitt vi vet. I dagens DN, 26 Augusti, sid 4, ekonomidelen, braskas det: ”USA-oro överdriven” av Handelsbanken Fonder´s VD Katja Bergkvist, så att ett par lyckligt ovetande placerar ett par kronor till i fonder som kommer att upphöra att nämnas vid namn så småningom. Den sortens rådgivare bör investerare och placerare undvika med samma biorytmik som om rådgivaren vore lepra.

Vi bekräftar således åter riktningen nedåt för världens ledande marknadsaktör i dagsläget, ty det finns intet på horisonten som föranleder revision av den dystra trenden. Den enda förberedelse som kanske har skymtats för den stränga framtiden består mest i statliga åtgärdsprogram avseende en obskyr framtid. Härnäst följer administrationens avsikt att bekosta federala projekt genom att forcera pensionsfonder och pensionssystem att köpa amerikanska säkerheter. Precis som i Grekland och Spanien (ja, señor centralbankir har trixat med det spanska socialsystemet till att effektivt stödköpa spanska säkerheter i syfte att finansiera det stora svarta)  härskar Caligulas ande härvidlag och erbjuder sina olustiga dårskaper. Vi avslutar dagens sändning, ibland Gossypium , med att citera den utmärkte och därtill ytterst sympatiske journalisten och ekonomiska analytikern Max Keiser:

Nyckeln till att förstå den nuvarande situationen är att förstå att huspriser, arbeten, löner, och pensioner i Förenta Staterna attackeras tillsammans med nyförvärvade dollar junk. Detta kommer att fotsätta ända tills medelklassen är helt utplånad….Amerika dog för två år sedan. Det är en vandrande vålnad till land, och den som fortfarande bor i det landet bör åter igen bekanta sig med att plocka bomull, därför att när dollarn väl kraschar, så föreligger den enda skörd Amerika kan hoppas på att exportera i bomull. Man blir Kung Bomull igen. Tiden skrivs åter som 1840. Det enda arbetet som ges då är att arbeta som bomullsplockare på en Wal-Mart eller Goldman Sachs ägd plantage.” ~ Max Keiser

Aaron Russo In Memoriam

Posted by leewanta on augusti 25, 2010
Okategoriserat / Kommentering avstängd

Den 24:e Augusti 2007 avled Aaron Russo, en formidabel frihetskämpe och sanningssökare av vår tid som konsekvent utstrålade den djupaste integritet. Russo var en framgångsrik affärsman inom underhållning och guld-trading och sedemera en libertariansk konstitutionell politisk aktivist. Han blev mest känd i världen för filmerna Ombytta Roller med Eddie Murphy, Rosen med Betty Middler och Wise Guys. Mot slutet av sin karriär skapade han dokumentärfilmen America: From Freedom To Fascism, vilket ifrågasätter den amerikanska inkomskatten, den amerikanska skattemyndigheten IRS, den privata centralbanken Federal Reserve, och hur dess verksamheter relaterar till den amerikanska konstitutionen. En kort tid innan Aaron Russo den 24 Augusti 2007 avled efter en sex års lång kamp mot cancer ställde han upp på en kontroversiell intervju med skjutjärns-journalisten Alex Jones. Budskapet från Russo, bland annat baserat på hans observationer i sitt personliga umgänge med Nicholas Rockefeller, en famlijemedlem i Rockefeller dynastin, varnar för den globala bankelitens planer att kompromettera individens frihet och den rådande världsordningen, samt att sanningen om terrordådet 9/11 2001 är diametralt annorlunda än den officiella bilden.

Vi ärar minnet av Herr Aaron Russo med att upplåta detta utrymme till hans  hågkomst.

October Surprise Hotar

Posted by leewanta on augusti 23, 2010
Okategoriserat / Kommentering avstängd

Danny Danon från Likud/Knesset säger i en radiointervju att Israel står redo för det redan på förhand ljudligt debatterade kriget emot Iran. Han skiljer mellan alternativ A eller B, i huruvida kriget stöds av världssamfundet (A) då angreppet annars förblir ”Israels egen börda” (B). Eftersom maskopin och planeringen inför ett angrepp på Iran mer eller mindre har utspelat sig inför öppen ridå, kan världens samverkare till ett nytt krig, baserat på provokations-baserade ”false flag” angrepp på Iran eller liknande, med stor sannolikhet även räkna med gratis biljetter till en framtida Haag tribunal. Observationer av alla slag samlas i världens olika djupare kretsar som inte önskar vare sig en ny mutad världsordning, USAs totala fall eller flera krig. Retoriken antyder nu att blott en simpel bordning av skepp är allt som krävs för den projicerade gnistan att söka lura på publikum en krigsrational, som förvisso ofta låter sig luras i brist på bättre politisk sanningshalt och medie analys.

Sverige – i god neutralitets anda – ska naturligtvis inte godkänna någon helst blixtpunkt, eller ”terror-angrepp” som en de facto rational för att påbjuda fler krig, eftersom nationen ser igenom den krigshetsande polityren med enkelhet, och deklarerar en politik verkande för fred och diplomati, givetvis utan några som helst politiska löften levererade under parapolitiska rosenträ bord. Under tiden av ökande krigspolemik har Hillary Clinton, den röda, besökt Vietnam för att öka spänningarna Asien, genom att skriva på ett nukleärt avtal, samtidigt som man klagar på Iran i samma sorts ärende. En träta i ölandskapet mellan Vietnam och Kina ligger enligt denna politiske imbecill i USA´s nationella intresse. Nonsens, alla dessa politiska rörelser syftar till att sedimentera hotspots och blixtpunkter för krig, det stora kriget. Hökarna i USA börjar allt tydligare bana vägen för General Petreus att bli nästa president, en position Generalen förvisso själv nekar till i en intervju. Men i ”händelse av krig” kan han genom ”draft” lyftas till president positionen, utan att behöva själv springa i en president kampanj.

Det som förvisso skiljer dagens läge från tidigare skrammelpunkter är att såväl CIA som  Pentagon sägs splittras allt tydligare internt allt eftersom de upptäcker uppenbara lojalitetsproblem i dagens värld. De är i olika utsträckning medvetna om att utländsk kredit köper krig-skrammlet idag – med en längre planerings-horizont i att även underminera USAs inre stabilitet, konstitution och styre – och att självskadligt agerande i sådan visshet skulle göra dem till förrädare per definition. När President Dweight D Eisenhower, femstjärnig general, varnade för det militär-industriella komplext i hans legendariska avskedstal så antingen glömde han, var inte klar över, eller valde att inte nämna finansiärerna, Rothschilds dynastins proxy agenter, som tog över sedel-maskineriet genom Federal Reserve Act 1913. De utgör det militär-industriella komplexts livgivande kärna allt sedan den moderna industrin skapades. På marknaden finns bara en slags köpare när det gäller stor vapenindustri, och det finns bara ett fåtal finanscentra – agerande som en – som konstant kan föda hela spektrat, om än med hjälp av skattemedel på vägen.

Upptakten till expanderade krig och en vidare positionering har inte minst synliggjorts via Julian Assange och det upphausade Wikileaks publicerade Afghanistan ”läckor”. När Wikileaks grundades var en av spelarna John Young, som sedan hoppade av och startade den betydligt mer intressanta dokument-depån cryptome.org. På frågan varför han lämnade Wikileaks sade han i en radio intervju att det började lukta CIA kring det hela. Dokument dumpen genom Wikileaks reflekterar väl tankegångarna hos den farligaste fraktionen av amerikansk/brittisk intelligentia. Läckan – trumpeterad i New York Times, London Guardian och Der Speigel – betonar att Afghanistan kriget är futilt men att västs egentliga fiende är det infernaliska Pakistan. I korta drag, den som målar en imperiell policy baserat på dokumentets lärdomar hamnar i det som liknar Devine Planen, tillsammans med vigorösa åtgärder gentemot Pakistan och Iran. Det faktum att hela Wikileaks plotten blott är mind-control planering a la CIA lyser övertydligt, i god tradition av Daniel Ellsberg och 1971 års Pentagon papper, vilket serverade snarlik självtjänande desinformation, för att manipulera opinionsbildningen.

Sedan vi publicerade Blixtpunkt: Obama Redo Bomba Iran – så har trycket i världspolitiken höjts, Fidel Castro gick ut och varnade för ett stundande världskrig, Irans ledare hävdade flera nya krigsfronter stod på den amerikanska linjen, och man avslöjade en ny amerikansk resolution, H.R 1553, vilken påbjuder tydligt engagerat stöd för Israel i händelse av att de går i krig med Iran, en  resolution helt i strid med den amerikanska konstitionen . Svensk politik är icke till för att stödja eller beblanda sig med dessa konspirerande spel, och pro aggressionens väktare – den moraliska korruptionens agenter i Sverige – bör vänta sig hård moteld ifrån publikum – med flera – allt eftersom processen av upplysing penetrerar dimråderna. Vi hoppas att Svenska Riksvapnet fortsätter att undanhålla parapolitiska subvertanter kostsamma nonsens tripper och att som SÄPO agerade i frågan om potentiellt ryskt förvärv i Spyker/SAAB affären, expanderas till att se över neoglobalistiska finansiella terrorister. I händelse av blackout på världens börser, borde Sveriges högsta befäl medges beslutskraften att stänga svenska börsen och förhindra att svenska bolag och intressen köpes upp av andra länders intressen för en spottstyver, då börser i kaos må föranleda transnationella subversiva uppköp att göra sig gällande. Ett sådant viktigt beslut i en volatil global situation kan inte överlåtas till Börsstyrelsen.Våra gruvor tillhör icke Kina till exempel och torde aldrig vara föremål för en sådan grotesk utveckling. Ett sådant skydd finns inte mig veterligen, och om det inte finns bör det snarast installeras. USA tillsatte Working Group On Financial Markets när den dåvarande presidenten insåg att marknaden var utsatt för transnationella attacker. Sverige bör ha något liknande som inte är underställd någon annan än Sveriges Statschef.

Iran är inte ett krigsobjekt som kan vinnas, en intervention där kommer i slutändan att handla om hur alla förlorare hanteras. USA har inte vunnit mycket sedan andra världskriget och deras kassa-kista är i praktiken tom. Vad? Grenada?

Detta är förlorarnas spel.

Både USA och den globala ekonomin hotas av en kataklysmisk depression, i USA menar vi att den kommer att erkännas och synas tydligt innan 2010 års slut och mer globalt under 2011. Allt eftersom kvantitativa lättnader (kasta nypressade pengar på ett problem) rinner allt hastigare ut i Asien, Indien, Australien med flera, desto större blir den senare smällen.

Den som i detta läge mentalt eller i övrigt stödjer krigsvägen skjuter allas egentliga ändamål i foten, för alla ting är sammankopplade, och det sista vi behöver är moralisk korruption. Förfall står omedelbart vid dörren när världssynen bara formas av ens egna professionella tunnelseende.

Ty historien visar att moralisk korruption äter upp sig självt, och alla sina barn.

Ur Led Är Keynes, Vilse I Pannkakan Är Resten

Posted by leewanta on augusti 22, 2010
Okategoriserat / Kommentering avstängd

När extraterrestiell intervention sker inom ramen av vad som ska vara en fri marknad upphör de att fungera ordentligt. Låt oss titta på ordet ”fri”. Vad är fri och hur vet man vad man talar om? En sak är klar: frihet och ”fri” förutsätter ordning då alternativet, kaos, inte upprätthåller frihet, utan etablerar dess raka motsats, en bindande uppmärksamhet på en destabilsering som stör det ”fria”. Alltså är nödvändigheten för en fri marknad inte kaos eller anarki, utan en fungerande ordning. Detta är denna basala distinktion som nyliberalisterna och globalisterna har tagit miste på, eftersom de inte opererar utifrån verkligheten, form och funktion, utan ifrån en konceptualiserad föreställningsvärld om ”fri marknad”. När denna sorts intervention ingriper på marknaden och skapar distortioner på kort eller lite längre sikt, så kan man inte missta sig på resultatet. Vad som då sker i exempelvis USA är att man bryter det sociala och politiska kontraktet mellan folket och regeringen, vilket i sin tur skapar misstro, förakt och förvirring. Förgrundsfiguren för denna sorts sociala ingengörskonst och reaktionära pragmatism hyllades av John Maynard Keynes, som givetvis stod på synnerligen god fot med det på den tiden formellt privata Bank Of Englands storägare.

Om Keynes var vid liv idag skulle han bli vittne till hur instabilt och dysfunktionellt det systemet han förespråkar är och utvecklas i Amerika, bland andra länder. Keynsianism är delvis ekonomisk teori, men den har ett uttalat veto i att skapa socialstyrets manipulation av marknaderna, med resultatet att praktisk makt koncentreras i ett fåtal händer – och inte hos den jordbundna marknaden. Att säga att man utgör en kapitalistisk stat med fri marknad som rational men sedan i praktiken styr skicket med keynes doktriner blir till en ohelig, motsägelsefull situation. När man märker att metoderna inte rättar till den marknad som skulle själv-korrigeras till att börja med ökar desperationen, liksom interventionspolitiken, tills att man hamnar i ett sorts gråaktigt totalitärt skick per definition. Man måste välja väg och vara tydlig om vilket skick som den sociala överenskommelsen innebär, man kan inte sluta annat i en krasch om modellen blott är fata morgana, ett varken-eller tillstånd.

Keynes doktriner inspirerade kampen för makt, kommersiell och politisk, under 1930 och 40-talet i Italien och Tyskland. Man skulle kunna kalla det för den moderna tidens testbädd, ett experiment, som finansierades av internationalister i London och New York. Det var dessa höga herrar som snärjde General Smedley Butler i hans president kampanj, Butler som hade listat ut deras ränker och därför tog avstånd ifrån de influenser som emanerade från nämnda koncentrat i riktning mot USA.

Keynes blev därför anfader för den finansiella och ekonomiska teori som föder ideologin om korporativ fascism eller diffus socialism. Det amerikanska sinnelaget harmoniserar inte väl med dessa idéer utan föredrar det individuella företagandet, på egen vinst och förlust. Eftersom folket inte har valt denna samhällsmodell tvingas den nu på dem genom ekonomisk politik och myglande perversioner av såväl lagstiftning som konstitution. Vare sig man tänker på det eller ej så blir Keynesianism i detta läge ett instrument för att konsolidera makt på ett vis som minner om forna totalitära imperier. Som har påpekats ett otal gånger, och som vi ständigt kommer att påpeka tills någon bättre anledning observeras, så ser superfinansen förmågan att via katharsis och kris i de finansiella systemen påföra världen en ny ordning, en hårt styrd ordning av en klick självutnämnda plutokrater.

Timothy Geithner, Sekreterare i den Amerikanska Skattkammaren försöker övertyga publikum om att spökskeppet Återhämtning är i sikte. Fed chefen Bernanke backar samtidigt upp fabeln med att vidare stimulanser finns för att uppnå denna återhämtning. När denna ostämda kör genljuder läser vi som väntat hur ekonomin faller nedåt och att insider bossen Soros dumpar amerikanska papper. Inget av detta har särskilt mycket med ekonomi att göra, det har mest med insider business att göra, inklusive den Wall Street stämplade stimulantian.

Inte kommer Fed bara att köpa Säkerheter av olika slag med hjälp av disney-räntan som de fick från CDO´s (collatteral debt obligations) och MBS (mortage backed securities) derivata-papper som de köpte från olika finansiella institutioner – de avser även att sälja giftet tillbaka till de ursprungliga säljarna. Fed vägrar berätta vad de betalde för dyngan, så låt oss gissa på 70% av det nakna värdet. Nu kan man sälja tillbaka dem för 25% av det värdet. Vem betalar mellanskillnaden? Skattebetalarna givetvis.

Långivarna gör sig en hacka och Fed kan ha rensat böckerna med 1.8 biljoner dollar av tilllgångar till summan av 1,35 biljoner dollar. Skenbart nyttjar Fed dessa medel för att köpa vidare säkerheter och agenturer. Tilläggsvis så sitter bankerna på en biljon dollar plus, vilket de lånade till noll ränta och sedan lånade tillbaka till Fed vid 2-1/2% ränta. Vi utgår ifrån att räntan reduceras eller försvinner helt. Genom Fractional Reserve Banking kan den summan expandera till större dollartecken. Att belåna till nio gånger insatsen anses normalt, men man ska ha i åtanke att nuvarande snitt ligger på 40 gånger insatsen. Frågan är snarast om det finns låntagare mot bakgrund av utsikterna. Om man skulle klara den sköra balansgången så är bästa-fallet-scenariot två ytterligare år av någon sorts principiell finansiell funktionalitet.

Den andra sidan av monetiseringen döljer stigande inflation där hyperinflation inte kan uteslutas. Om det inte vore för ökande pessimism och på vissa håll ökande medvetenhet om det generella fiskala läget i världen skulle planen hålla uppe börsen, som tidigare, på oresonligt höga nivåer vilka ej reflekterar real ekonomin. Det konststycket tror vi icke på utan att en betydande kollaps av börsen noteras innan årsslutet, flankerad av en amerikansk-brittiskt utlöst depression som till slut erkännes av makthavarna. Högre guld och silverpriser motarbetas frenetiskt eftersom när de stiger i värden så talar det om för världen att den amerikanska dollarn tappar sin köpkraft.

Det bör även noteras att Skattkammaren, via Fannie, Freddi, Ginnie och FHA (hur många i världen visste vad en Fannie vad för fem år sedan?) har ställt garanter i mångbiljon klassen i subprime lån (subprime=under kreditvärdig – dubiösa lån alltså) i full vetskap om att lånen förr eller senare måste skrivas om eller rullas bort – bortemot 50% kan lugnt fallera. Kombinationen talar för 20 till 30 procent lägre fastighetspriser som sänker landets rikedomar givande fler förluster för skattebetalarna. Lägger man till förluster på kommersiella fastigheter ser det riktigt illa ut, hur man än ser på det. Ett antal av de dåliga lånen såldes till investerare, som senare får ta smällen.

Somliga tycks anse att Fed´s intention att åter investera kontanta intäkter från CDO-MBS portföljen i Säkerheter inte är någon större sak att tala om. Fed talar naturligtvis inte om vad som egentligen sker. Minns någon kontentan i det så kallade TARP programmet som kom på banan via AIG – och ingen visste vad en AIG var för fem år sedan – som användes för att lösa ut banker, mäklerier och utländska entiteter? Kontentan behandlades som en statshemlighet tills Fed betvingades att visa vad man hade gjort. 112.5 miljarder dollar gick utrikes. Att ge Fed någon större trovärdighet är helt enkelt inte en övning i att vara observant.

Det finns ingen exit strategi vilket börjar bli allt mer uppenbart, åtminstone från en konventionell synpunkt. Om ekonomer, analytiker och strateger förstod vad det hela egentligen handlar om skulle deras utsagor låta helt annorlunda. Krisen är ingen happening, det är en skapelse. Att tro att världens superägare och finansiella elit inte har en minutiös kontroll och förståelse för vad som sker med deras spel är bortom blåst och naivt, vidskepligt. Den lägre spelplanen, ja, de tror förvisso på den gäckande slumpen och andra mystiska icke faktorer. De som har någon from av funktionell intelligens på Fed vet mycket väl att ökad likviditet inte löser problemen, eftersom problemen är strukturella.

Man nyttjade den här tiden över tre år för att låta insiders spela och säkra så många vad som möjligt, då Feds egentliga herrar, den högsta klicken i den transnationella superfinasen, hela tiden avsåg att förinta det euro-amerikanska systemet till att börja med – den brända jordens taktik. Eftersom få kan tro att en sådan agenda de facto kan existera är det ingen som begriper varför vi egentligen befinner oss i den här sitsen. Vilka tog ned Grekland? Island? Vad hände i Baltikum? Skulle det vara gränsen för deras kapacitet? Ingalunda. Sällan har någon skådat så många analytiker, ekonomer och nyhetsförmedlande jippon varit så konsekventa i att ha fel. Knappt en dag har gått utan att nyhetsflödet upptas av bisarra felaktigheter om framtiden i världsekonomin, som att ha fel blev en sorts folksjukdom. Vi är inte förvånade, och det är därför denna blogg är uppsatt. Det enda som kan mildra upp det oundvikliga är att rena systemen, men den högre handen avser inte någon avhjälp och är stark nog att se till att så inte sker där läget är som mest akut – USA och Europa – och ju längre man skjuter upp det oundvikliga, desto värre blir konsekvenserna.

Alla uppmanas av logik att i förtid noterar dåliga vadslagningar, dåliga investeringar, exponerade papper, derivator, giftiga swap handlingar av alla slag – och exkaverar dem innan de faller ut. För topp spelarna vet exakt vilka dessa papper är och kan genom finansiella vadslagningar spela ned dem, vilket må förblöda offret än värre än annars, som i fallet av Grekland.

Sverige tillsammans med de andra i Norden och Baltikum har nyligen ingått i ett icke bindande avtal som syftar till att ”skydda området” – Skandinavien samt Baltikum – i händelse av finansiella kriser, vilket enligt dokumentet bland annat utmynnar i att dela ”kostnader”. Må kostnad uppfattas som dåliga investeringar tro? Ingves har ju yttrat senast den 2:a Februari att vidlyftiga överenskommelser i Baltikum frågan behövs för att inte verka negativt på Sveriges ekonomiska utveckling i händelse av kollaps. Svenska bankers utlåning – säg ”exponering” – till den Baltiska regionen ligger på omkring 400 miljarder kronor, varav 80 procent är denominerade i Euro, enligt Riksbanken. Boomen i området var förvisso inget annat än en projicerad ”high” baserad på skuldbelägring. Hur mycket av den över-finansierade boomen skedde på inrådan, fläsk och utsikter staplade av BIS, IAG och IMF? Rövare. För de initierade – de eminenta rådgivarna – visste givetvis på lång förhand att investerarna skulle fly området i den varseblivna krisen och lämna långivarna i trubbel.

Den observerade exponeringen med påföljande ekonomiska fall kan dessutom vara finansiellt vadslagen – på olika håll inom regionen – genom Credit Default Swaps (vi har hittat 8 CDS kontrakt registrerade i Sverige) och Collatteral Debt Obligations och andra varianter. Vad händer då när bägaren faller omkull där en banks tillgångar är en annan banks skulder? Titta på Grekland för en trend analys. Vi upprepar: BANNLYS alla derivator i regionen, särskilt där Svea har tung belånging, och inför denna bannlysning i hela regionen. Förbjud all spekulation och alla former av blankning i hela regionen på skulder, aktier och obligationer. Detta måste genomföras och genomföras nu!

Sveriges Riksbank tycks ha glömt av att man ska fokusera sina ansträngningar inom ramen av sitt fiskala ansvar, vars gränser är tydligt markerade i vilken kartbok som helst. Hur trevligt vore det inte om Stefan Ingves och Arbetsgivaren lämnade det konkursmässiga och därtill korrupta Rothschild styggelsen BIS, Bank Of International Settlements?

Den främsta kritiken, bortsett från den gäckande potentialen av idiotiska regionala ”bail-outs”, ligger i att överenskommelsen är reaktionär, den tar inget initiativ till att rensa framför dörren. Man måste till att börja med stipulera att derivator och tillhörande kasinospel inte har laglig börd inom området, det stärker realekonomin inom området, och att man inte ersätter varandras eller andra utfallande derivator. Därtill säkerställer budet i den ordningen att Sveriges usla lån inte häckas till värre bredgradder. Kommersiella och andra banker ska icke ha en krona i ersättning för deriverade spekulationer, låt dem falla men rädda blott spararna och staten.

Grekland eller Island har inte hjälpts (ej heller grannarna) av att ha ett förbund med sina polare, det har istället dragit ned grannarna eftersom de finansiella problemen är strukturella. Den som tror att man kan skydda sig mot en global finansiell implosion genom att fördela förluster har missförstått problematiken – man måste vidta åtgärder i förväg. Länderna kan annars riskeras att bindas i en ohelig alians av skuld och förpliktelser som exploateras senare för vidare geopolitiska ändringar via senare ”rekommenderade” finansiella regulationer från annan ort. Med andra ord manar ett gigantiskt haveri genom denna resolution i ett visst läge till att potentiellt binda länderna genom förmodade åtaganden, vilket tjänar den transnationella agendan om att konsolidera nationers finansiella ryggar successivt till en ny finansiell ordning.

Om man alls ser sig intresserad av en stabil ekonomi i regionen bör överenskommelsen deklarera derivator med tillhörande finansiella spel som omedelbart olagliga, en ekonomisk premiss som tidigare upprätthöll en grundbult i den amerikanska ekonomin: Glass-Steagal Act. GSA förblir annars en lämplig form för industriell ekonomi men anledningen till att man urholkade verkets regler i USA på 80-talet berodde på att produktion försvann ut ur landet. För att ersätta den produktiva förlusten och den minskade skattekistan som följer därav – samt för att stödja den expansiva imperiella politiken och kasinospelarna – smög sig dessa raffinerade monopol instrument in i böckerna. Den högsta finansen visste naturligtvis att den finten bara fungerar under en begränsad tid, precis som andra bubblor, men de såg sin taktik uppfylld av dess slutliga totala destruktivitet: givande konsolideringsprocesser som pressar världens fallande ekonomier i deras visionerade riktning.

Sentimenten i pressen antyder fortfarande att man icke tagit lärdom sig av USAs eskalerande problematik i att lösa ut banker från deras felinvesteringar och att proppa upp ekonomin med kvantitativa lättnader, tre år av misshandel vars effekter nu avspeglas i den amerikanska ekonomin, eftersom kollapsen blir allt svårare att skjuta upp. Den senaste tidens signaler från europeiska centralbankirer som Stefan Ingves, Stefan Öberg och ECB´s Axel Weber påvisar såväl kortsiktighet som inkonsekvens. Förstulet antyder man att den europeiska marknaden, som vi förmodar fortfarande inkluderas i världsekonomin, ”ser bättre ut” snarare än vad den egentligen är: underminerad och drogad. Samtidigt som Ingves talar om positiva Europa i Dagens Industri återupptar Euron sitt fall. Vad är detta för ljus de ser? Blåmörkt ljus?

Inbillade av uppblåsta hologram till siffror, fiffel i storbankernas bokföring, ett ofullständigt stresstest av Europeiska banker, att domedagen som postulerades emot Eurons desintegration faktiskt försvann, att statsskuldskrisen som likt ett virus skulle slita tag i länder som Spanjen, Portugal abdikerade löpsedlarna – att krisen är över? Dance macabre. Sorry pojkar, korsiktighet och reaktionär nonsens polemik fungerar icke. Raka rör och obönhörligt hårda fakta är det enda som stödjer folk i processen av att fatta rätt prioriterade beslut. Dessa utsagor är inget att fästa sig vid, det är samma sorts kompetens som inte såg kollapserna till att börja med, de ständigt förvånade experterna. Om det vore så ljust skulle väl inte Axel Weber på ECB, på samma dag som Riksbanken yttrade sig i frågan, tala om behovet att förlänga ECB´s obgränsade lån till bankerna inpå 2011 till att börja med? Rykten sade att Schweiz Centralbank, SNB, avser dumpa Euro positioner – under tiden som CHF steg markant – ett bevis på att någon på marknaden inte rapporterar Euron som en säker hamn ens för tillfället.

Med andra ord: under ytan så vidgas sprickorna i Euron, och obalanserna i Eurozonen ökar varje dag. Motståndet till alla dessa kriminella stödpaket levererade till fel ände av saken eskalerar när medvetendet om villkoren som de är döpta är – amoraliska och absurda – känns av mer påtagligt. Länderna med de största budgeunderskotten är låsta i en spiral som går nedåt och ingen annanstans. Euron, speglande dollarns tidiga form av räddningsaktioner, har köpt sig tid till ett väldigt högt pris, samtidigt som nästan inget har gjorts på den strukturella nivån av problemen. Man följer stora stygga vargen fogligt och blint. Det är sant att Euron har stabliserats under perioden och att de 16 ekonomier som upprätthåller Euron har rapporterat 1 procent tillväxt under andra kvartalet, den ”starkaste” expansionen på fyra år. Baserat på produktion eller finansiella rockader och stimulanser? Ihåligt.

Avkastning på tyska obligationer faller kraftigt till 2.3% för tioåriga ”bunds” medans de 30-åriga för första gången gick under 3%. Ökande diskrepans i räntesatser emellan Tyskland å ena sidan och PIIGS gänget å andra sidan bådar icke väl för Euron, som i sanningen har spelat ut sina kort. Vi har sagt det förr och vi upprepar det igen: det är önsketänkande att tro att man kan ha en ränta som passar alla dessa olika ekonomier, därför fungerar bara Euron i goda tider, i en uppåtgående spiral. Och nu är det slut med den saken. Det Finansiella Tornet förutsåg läget hela tiden givetvis, vilket demarkerades när BIS konvergerade till SDR i 2003. Tyska regeringen tycks vilseledas igen med en bubbelorienterad retorik och välkomnar tillgången på billig kredit, med inriktning på fastighetsmarknaden. Mellan 1924-29 så var Tyskland, hela näringskedjan, helt beroende av utrikes tillflöden av pengar, efter att Hjalmar Saacht hade infört brutala budgetåtstramningar genom Dawes Planen. Det fanns efter detta ingen ny nationell kredit att tillgå, Reichsbank förbjöds 1923 att skapa vidare kredit. Resultatet var att spekulativa medel kom in i bilden via utrikes spelare vilket spände nationen på en livlina. Det spelet fick sitt abrupta slut när bubblan sprack 1929 – och vi vet alla läsa vad de sociala och vidare konsekvenserna blev av den stora depressionen. Tyskland borde – liksom USA och andra – införa den sorts regim som Glass-Steagal Act förespråkar, tills man kan omstrukturera det finansiella och monetära väsendet.

Marknadens självrenande princip är enkel: låt de fallerande falla, inte en skattekrona ska gå till att sponsra dysfunktion – en felaktig disposition i marknadsekonomin. Vidare, vi tvivlar på att det finns en realistisk insikt i alla dessa länders exponeringar på grund av hedgefonder och andra hyenor i kasinoterrängen, vilket innebär att premissen för te x nord-baltiska överenskommelsen knappast är fullständing. Vad händer om hela Baltikum besitter giftiga derivator som inte är redovisade tydligt tillsammans med andra kasinopapper, vilka på grund av kaoset och ränkerna på marknaden genererar ett astronomiskt diskonto? Tänk Grekland, tänk Island, tänk svart hål. Överenskommelsen måste stipulera att man inte ersätter varandras derivator och kasino-swappar, det kan inte upprepas nog. Bränn dem istället.

Vi vet att den hotande destruktionen av den internationella finansapparaten har riktats för att ta med så många som möjligt i fallet, så snarast bör man stärka statens riktiga Säkerheter genom att understryka bristen på egentliga värden i alla dessa nonsens papper – så att man istället stärker de äkta statssäkerheterna. Regionen gör under depressionen klokt i att kraftfullt uppmuntra folken till att handla lokalt producerade produkter, så lokalt som möjligt – så att upparbetat guld – stannar inom respektive ekonomiska centrum.

Konsoliderings-taktiken från finanshökarna underhålls i exempelvis USA genom budgetunderskott, excessiv skattebelägring, ineffektivt nyttjande av skattemedel och monetisering. Receptet förblir ett skott i ryggen på industriell ekonomi för väst är i grund och botten en industriell ekonomi, men när koppargruvan sinade och arbeten försvann till andra länder började finansiärerna hitta på papperslekar för att svara mot imbecilla ”förväntningar” och orealistiska ökningar av profit. Förväntningar skall inte ställas av finansiella parasiter, utan av den verkliga marknaden, tillgång – arbete – och efterfrågan. Det är industriell ekonomi.

Feds rörelse mot monetisering diskuteras lite mer öppet än tidigare, efter en tidigare era av swappar och lån som oppfinnar-jocke körde emellan länders centralbanker, något bara få har uppmärksammat. Samtidigt har bankernas ackumulering av amerikanska Säkerheter växt paraboliskt, eftersom Feds ränta ligger vid nollsträcket. Metoden föder systemet med likviditet och söker etablera sanitära medel. Om obligationerna sitter stilla i bankvalven monetiseras de inte på marknaden – men de monetiseras istället av den amerikanska Skattkammaren. Skattkammaren styr de medeln till ekonomin för att uppväga budgetunderskotten och vi noterar att Skattkammeren under tiden har fördubblat det stipulerade behovet. Exakt i vilket syfte återstår att se. Att banker kan låna utan kostnad och köpa sedan länge daterade Säkerheter till ett snitt av ungefär 3%. blir i denna kontext nästan riskfria transaktioner och hjälper bankerna att nå solvens. Under tiden når bankerna högre intäkter genom att blåsa upp värderingar på deras giftiga tillgångar, helt adhoc. Tricket ökar tillgångarnas värderingar och förtjänster, men aktiviteten hjälper dock inte deras kassaflöden, och det är anledningen till varför de lånar från Fed för att skapa kassaflöden genom uppköpta Säkerheter. Bara genom att applicera faktor 9 till 1 kan man se vilket stort kassaflöde som injiceras den vägen. Häri ligger en del av de kvantitativa lättnaderna.

Man kanske frågar var de inflationsdrivande aspekterna finns i detta? Ironin är att inflationstakten delvis trycks ned genom de övergripande förlusterna på tillgångarna överlag som pågår kontinerligt. Till hjälp vidtar  man dessutom rent hedonistiska åtgärder för hålla konsumentsprisindex, inflation, vid löjligt låga nivåer, när verkligheten talar för 7-8%. Man försöker bedra i övrigt intelligenta människor genom båg statistik, propaganda, och vilseledande doktriner vars kontroll av både USA och andra bakom gardinerna synliggörs i besluten. Dessa trick hjälper inte USA, det verkliga USA, eftersom de stora megabankerna inte är intresserade av traditionella investeringar i produktion etcetera. De vill spela kasino.

Redan 1992 deklarerade JP Morgan Chase att man inte längre var en kommersiell bank utan en ”risk bank”. Tittar man på Silicon Valley fenomenet så finansierades det hela mest av lokala banker, privata investerare och entreprenörer, inte av de gamla stora super bankerna, de var upptagna med att trycka upp nonsens derivator. Enligt Amerikanska Skattkammarens ”Comptroller Of The Currency” rapport från September 2007 så besattes JP Morgan Chase då av mellan 90-100 biljoner dollar i derivator. Uppbackat av? Tja, en krona eller två kanske. Vem ska bekosta mellanskillnaden? Vi tror att siffran dessutom var välkokt och gissar på att verkligheten ligger på det fyrdubbla. Och sedan var det ju alla andra banker…. Ett problem när det gäller att skatta värdepapperiseringen – och i synnerhet derivator – är att de har liksom verkar under radarn av nationell legislatur sedan länge, det är nästan omöjligt att veta var de alla egentligen håller hus. I USA sker större delen av derivata handeln inte över disk utan på en privat marknad. Men om man erinrar sig att supereliten de facto ser derivator som massförstörelsevapen så torde de vara väl och strategiskt placerade i de olika nationerna. Utan att svartmåla någon särskild gissar vi ändock på att de böcker varandes mest besmittade med kasino-dynga i Sverige relaterar till Nordea. Varför? Därför att de ingår i Inter-Alpha Group. IAG leds av en av Rothschilds relaterande tentakler, Royal Bank Of Scotland, och denna finansiellt subversiva grupp har agerat ledande i aggressiv värdepapperspekulation, liksom i det märkliga fenomenet valuta-attacker.

Lösningen upprepas: bannlys derivator och ersätt aldrig den typen av papper vid kollapser med skattmedel eller statliga försäkringar. Om hedgefonder och hot money försvinner ur regionen, fint, det blir bara lättare att räkna på riktig produktiv ekonomi när hyenorna försvinner.

En delvis förklaring till varför man har febrilt manipulerat marknader, redovisning och statistik för att hålla illusionen vid liv syns i denna värdepapperisering. Genom Executive Orders och hemliga interventionstekniker har man manipulerat guld, silver och annat på den ”fria marknaden”, som därmed är lika fri som en tsarinna vore fri hos Stalin. Annars skulle få lagra på sig deras papper och trasiga fiat valutor. Men obskyr manipulation har egentligen pågått så länge som privata centralbanker har existerat, och då kan får man gå tillbaka till Rothschilds skapelse: Bank Of England: Arketypen för det västliga storbanks-väsendet under den industriella och postindustriella revolutionen.

Få vägrar fortfarande medge det offentligt men både USA och EU är fångade av stora problem. Man talar om en återhämtning som inte fanns, det är som att man skickar en LSD tripp på någon som har tappat benet, och sedan med hjälp av LSD verkligen tror att benet har växt ut igen. Skilj mellan drogade siffror och siffror baserade på ren produktivitet. Massivt spenderande av USA kan inte avhjälpa strukturproblemen, de måste först ta tillbaka kontrollen av kreditapparaten – nollställa skulder ackumulerade via Fed för dollartjänsten – det renar systemet – och sedan införa tarfiffer på varor och tjänster, för man kan vare sig äta eller transportera sig med hjälp av derivator och annat pappersbaserat trams. Och att köpa en plånbok tillverkad i Kina hjälper inte de arbetslösa. För att inte tala om att sluta upp med krigen och att skära ned på utgifterna/minska statsapparaten. Gjorde man så, parat med ett återinförande av Glass-Steagal Act, skulle Amerika påbörja den stora pånyttfödelsen, en funktionell form som passar folkmedvetandet och det sociala kontraktet än rådande apokalyps. GSA förbjöd derivator och negativ spekulation och måste göra så igen.

Vi ogillar att tidningar som DI och andra blåsta Pressrelease Institut ständigt sänder felaktiga slutsatser till småfolket, vilket leder till felplaceringar, som i sin tur slår på hela den nationella ekonomin i den troliga kollapsen, defekter i bristen på ordentliga beslut fattade med rätt grad av prioritet.

När det gäller den generella Europeiska metoden under perioden, vilket generellt består i budgetåtstramningar och högre skatter, så måste man återigen påpeka att när konsumenter står för 70% av BNP så får man inte ta bort befintlig köpkraft i en industriell ekonomi, om siffrorna de facto står i depressivt läge. Inom den ramen blir den naturliga prioriteten att metodiskt slakta skulder och underskott, samt att låta kasinospelare drunkna ensamma och övergivna i sitt vansinne, man ska inte bära varandras bördor om de är imaginos till att börja med. Så lyder en konsekvent approach för hantering av depression per industriell ekonomi.

Eftersom den amerikanska regeringen är bankrutt, precis som medlemsstaterna, så heter nästa offerlamm pensionsplaner, bakom scenerna har Fed redan kommenderat banker, försäkringsbolag, mäklerier, och pensionsfonder att köpa amerikanska säkerheter. Förr eller senare kommer man att lagstifta tillbörliga uppköp. Varför? Jo, Fed har numera blivit det Finansiella Institutitet Stalin och lär se sig nödgade att göra så för att hålla igång investeringar i helt värdelösa papper. Då Euron återhämtade sig den senaste tiden så minskande uppköpen av amerikanska säkerheter, efter tidigare flykt från Euro-papper, vilket till största delen hamnade i amerikansk hamn. Nästa problem är en flykt från börserna. Även det kan stödja försäljningen av Säkerheter, guld och silver, men när den vändan är över, så är Dr Jeep tvingad att enbart monetisera allt i sin väg. Fed & Co kan blott finna ett temporalt stöd genom att nya härdar i Europa eller att de gamla börjar ryka synligt igen, som i exempelvis Grekland, Portugal, Spanjen och Italien. Och varje gång Fed misslyckas sälja Säkerheter så tvingas Skattkammaren köpa dem, vilket spär på den sjuka likviditeten och orsakar inflation. Hyperinflation tar vid när investerare lämnar dollar denominerade tillgångar, med stigande importpriser i bakgrunden. När dollarn inte längre är gångbar kommer Fed antagligen att accelerera monetiseringen tills handelsunderskottet blir obetalbart. Utländska leverantörer slutar upp att skeppa varor till USA och kostnaden för inhemska amerikanska varor stiger till skyn. Scenariot i det läget kan bästa summeras som kaos. Det hela skulle kunna undvikas i betydande mån om inte den småleende finansiella supereliten avser att så faktiskt skall ske.

Hindenburg Flyger Igen

Posted by leewanta on augusti 17, 2010
Okategoriserat / Kommentering avstängd

UBS Financial Services Direktör Art Cashin säger att vi bör kunna se inom 3-4 veckor huruvida det så kallade Hindenburg Tecknet, bestående av ett set av faktorer som förebådar en marknadskollaps, kommer att vidare utveckla sig i negativ bemärkelse, ett dystert scenario som allt fler nu börjar “förutspå”. Vi postulerade redan vid årets början att en börskollaps – en ny Svart Måndag – med 95% säkerhet skulle uppenbara sig innan 2010´s års slut.

Detta Hindenburg Omen, uppkallat efter 1937 års Hindenburg katastrof under vilken den Tyska zeppelinaren LZ129 Hindenburg plötsligt sattes i brand och förstördes, är en teknisk analys, som när vissa kriterier uppfylles, avslöjar en större sannolikhet för en börs kollaps.

Vi kan konstatera att dessa konditioner redan har mötts tidigare utan att påföljas av katastrofala aktiefall, men samtidigt har sällan en krasch skådats utan att ett Hindenburg Omen kunnat noteras i förväg.

De fem tecken man tittar på är:

1. Den dagliga siffran på NYSE nya “52 Week Highs” och den dagliga siffran av nya “52 Week Lows” måste båda vara större än 2,2 procent av den totala summan NYSE handlas för den dagen.

2. Att det mindre av dessa siffror är större än eller lika med 69(68.772 är 2.2% av 3126). Detta är ingen regel utan mer av en “checksum”, ett korrelat i summering. Denna kondition är en funktion av de 2.2% av den totala handeln.

3. Att “NYSE 10 Week” flytande genomsnitt stiger.

4. Att McClellan Oscillator är negativ på samma dag.

5. Att nya “highs” inte kan bli mer än fördubblade av de nya “lows” på 52 Week staplen. En stark indikator.

David Buik på BGC Partners har nu rest alarm över Hindenburg Tecknet, som han beskriver som “klart det mest fruktade tekniska mönstret i alla former av charters”. Buik – som valde att yttra varningen på Fredagen den 13:e - menade att en börs krasch nu ligger nära till hands.

Att vänta på ett “Hindenburg Tecken” innan man ser över sina val är förvisso reaktionärt, det är att se ett problem redan när det är för sent att se över strategin. Anledningen till den kommande börs-kollapsen ligger i de vanskapta åtgärder, kasinospel och manipuleringar som systematiskt har påförts den globala ekonomin sedan proppen gick i finansvärlden 2007, och att man inte åtgärdade den innersta tekniska kärnan till kollapsen under tiden: derivata-belägringen.

Många vet knappt vad en derivata är eller har ens hört talas om det. Man kan enklast beskriva det som ett värdepapper som är baserat på något annat värdepapper. Sunt förnuft ifrågasätter om detta extraordinära papper verkligen har genererat något extra värde bara genom att finnas till? Det är givetvis nonsens, men derivata-marknaden hann blåsas upp ibland de okunniga till en och en halv kvadriljon dollar i estimerat värde när bubblan till slut sprack. När pyramidspelet växer kan man hämta in astronomiska vinster i spelet, men när kurvan vänder kollapsar hela den ekonomiska kedjan utan möjlighet att vändas upp igen. Eftersom summan av båget i derivata-bubblan är större än hela världens BNP – med flera gånger – hamnar ekonomin egentligen i en negativ kurvatur. Det är som att tidsrymden inverteras, därför blir inte ens gängse konventioner och aktioner förutsägbara, allt sker på en grund av anomalier.

Bush, Obama med flera valde att lösa ut förlustspelarna med skattemedel istället för att sätta smederna bakom lås och bom. PIIGS länder som skenade med sina skulder – många relaterande till swappar och derivator – löstes ut med samma sorts magiska sedlar.

Agerandet är så huvudlöst att man inte vet om man ska skratta eller gråta, men nu kommer prislappen för ignoransen, det dyra priset för att halvbildade byråkrater, lama ekonomiska adminstratörer, fläskiga karriärs-politiker och slicka insiders låtsas om som att de förstår vad de gör. En kollaps stundar som inte längre kan maskeras med de bästa av floskler, orsak och verkan kommer att ta ut sin rätt.

Sverige bör i rätt tid överväga omedelbart och uthålligt börsstopp – åtminstone på svenska aktiebolag – eftersom kollapsen kan åtföljas av våldsam negativ finansiell spekulation på olika registrat för att ta ned så mycket av världens värden som möjligt, då denna kollaps är både orkestrerad och väl planerad. Tanken med kaoset är att tvinga fram uppgörelser med länderna när så många som möjligt ligger fastkörda på knäna. Börsstop i detta läge är ingen intervention
på marknaden lika mycket som en nödvändig säkerhetsåtgärd av staten.

Men med reflektion över vilken högmodig inkompetens som har lett fram till denna situation, måste resultatet som följer därav under alla omständigheter vara välförtjänt.

Kataklysmen Fortskrider

Posted by leewanta on augusti 16, 2010
Okategoriserat / Kommentering avstängd

Som vi har påpekat tidigare så ägnar sig den amerikanska regeringen åt att ständigt revidera båg siffror i sin statistik. BNP tillväxten reviderades nyligen ned igen till 1.3%-1.5% och kvarstod ej på nivån som man tidigare postulerade: 2.4%-3.7%. Kvittot på att amerikansk statistik är otillförlitlig manar en uppmärksam analytiker att ta  hänsyn därefter vid varje bedömning. Utan kvantitativa lättnader skulle ekonomin i tredje kvartalet resultera i högst 1% tillväxt påföljande minus 1% för det fjärde kvartalet. Insiders på Wall Street visste i förväg att lättnaderna var på väg, vilket annonserades av FOMC på Onsdagen, givande anledningen till  projicerad 1-1,5% tillväxt för andra halvan av året. Vi tror att verkligheten ligger mellan noll till 1%. tillväxt. Även med en extra injektion av 5 biljoner dollar så tror vi inte på mera än 1-1.5% tillväxt över de närmaste två åren, eskorterat med omkring 14% i inflation. Stimulanser av denna sort – som inte bygger på någon särskild produktivitet i ekonomin – bränns snabbt ut utan nämnvärda resultat, marknader faller medan räntor pressas till att stiga. Ju fler amerikaner som säkrar sig i guld och silver, desto bättre är det för dem. Återigen reser vi en varning  för att lyssna till kasinoelitens bedrägliga åsikter om guldets framtider, med ett talande exempel från tidigare i år: George Soros – en av hökfinansens portväktare och operativa ledare – gick ut i media och varnade marknaderna i Februari för att guld var den ”ultimata bubblan”. Den reaktionära marknaden drabbades då av gul feber och guldpriset gick ned över världen. Men vad gjorde Soros sedan? Med ett lägre pris passade han på att fördubbla sitt guldlager och lade samtidigt in 11 000 optioner. Lektionen implicerar att endast en dåre lyssnar till vad finansiella gangsters som Soros har att säga. Är det inte subversivt att Soros får tala i svensk affärsmedia som om han vore en auktoritet? De som följer hot-money gängets propaganda följer med listen över diket.

Många professionella spelare kliar sig i huvudet undrades varför dollarn dumpas över världen. Den primära anledningen i orsakssambanden utgår inte ifrån att man är skuldsatt över öron eller praktiskt taget står i konkurs. Ej heller ligger primären i det faktum att andra nationer ser ut att förlora 2/3 delar av deras utrikesreserver. Den drivande agendan bakom hela problematiken härrör i strategin om att etablera en ny världsordning, en världsregering och en global central bank som stiger in på planen via SDR – och potentiellt sett – vidare till den ultimata styggelsen i mannaminne: Bancor. Tvivla icke på vad konsekvensen blir av en sådan implementation. Alla nationer tappar sin suveräna styrka och antar formen av principiella skalbolag för att göda den stora bankens fonder och truster med tillgångar och skatteströmmar, där den privata bankkartellen suger ut vinsten från tillgångarna via sitt delägande i olika maskerade fronter och truster. Nationens förmåga att sätta sin fiskala och monetära politik efter sina behov upphör. Den som äger bestämmer helt enkelt. Inte ens i teorin förblir SDR ett intressant koncept, för hur skulle den kunna förbättra något, då substansen bara hägrar genom spekulation av andra valutors prestanda? Se på röran som Euron, vilken dock delvis var uppbackad av guld (en av anledningarna till att den klarade hedgefondernas attacker i bättre skick än annars, dollarn har ingen guld i sin uppbackning) har hamnat i, på grund av byråkratin som alltid belägrar såväl klarsyn som sunt förnuft. Ser man på EU projektet iakttar man blott en låtsas konstitution med en låtsas valuta. Visionen upprätthålls av en räcka överenskommelser men underkastar nationerna en situation där de stora flertalet innevånare inte var intresserade till att börja med och röstade emot idéen. Makthavare har genuint svårt att förstå att ansatsen alltid slår tillbaka förr eller senare när man ignorerar  befolkningens vilja. Disharmonin tar ut sig någonstans. Om SDR/Bancor tar över rollen som världsvaluta så fattas fiskala och monetära beslut av en stab hökar utan intresse av lokaliteter – emedan all verklig ekonomi alltid är lokal: där något omsätts i verkligheten ligger real-ekonomin – beslut som påverkar individens liv på alla vis. Dessa superbankirer avser kontrollera så mycket av individens liv som är möjligt, ty det är deras premiss för att praktiskt kunna upprätthålla en världsstat i schack utefter den totalitära visionen. Den som ger efter i detta spel ger upp både individualitet, integritet och nation.

”All we need is the right major crisis and the nations will accept the New World Order.” David Rockefeller

Taktiken pressar världens omständigheter, med betydande kriser som metod, till att få in sina delsteg i planen inom 2-3 år, och de riskerar att ta hem spelet så länge världens riktiga beslutsfattare inte vaknar upp och agerar resolut. Historiskt sett besegras man av superelitens vilja, decennium efter decennium. Om man mot bättre vetande leds in i den fruktade visionen som det har filats på så länge, så är det kanske så att man inte förtjänar bättre. Fria val har alltid existerat för olika färdriktningar hela tiden.

Man kan ju visserligen fråga sig: vad ska då fungera om inte dollarn fungerar framöver? Det enklaste alternativet är alltid det bästa om det enklaste alternativet uppfyller behovet. Ett alternativ som vi ser det vore att skapa ett index av G-50 nationernas valutor som vägs emot varandra utifrån den finansiella konditionen i varje land – gärna uppbackat av 15-25% i guld. Eliten bakom ridåerna kan i det läget väntas bekämpa konceptet med alla till buds stående medel eftersom systemet gör det svårt att manipulera, smida och bluffa systemen, då valuta-lösningen är bunden på ett sådant vis med guld i backningen. Eftersom man inte kan trycka guld ur tomma intet minskar Fractional Reserve Banking proportionen till nio gånger insatsen eller mindre. Följaktligen kan inte kasinoklubben längre ägna sig åt massiv spekulation baserat på insider information. Att skinna massorna med samma sorts fiktiva bubblor om och om igen, och ta emot skattemedel när kasinot går i putten, blir hart när omöjligt. Låt oss dock inte förringa motståndarens kapacitet. I detta spel härskar ytterst visa, totalt informerade och sluga ”masterminds”, en kabal enormt utrustad i makt, vana att ständigt vinna, uppeldade av visionen om deras eget världsherravälde. Det var länge sedan de högst upp i tornet brydde sig om pengar. Vi tror förvisso inte att deras ordning skulle överleva så väldigt länge, men upptakten och metoderna till implementationen kan definitivt utvecklas till några av de värsta scenarios världen har skådat. Vi vet sedan länge att kabalen önskar minska världens befolkning med dramatiska tal och är beredda att göra mycket ont så att det åstadkommes.

Nu när den tidigare röran på de Europeiska marknaderna har stabiliserats, åtminstone temporärt, så står EU med 12-14% arbetslöshet gentemot USAs 21%+. Om inte Fed tog till ytterligare kvantitativa lättnader så hade USA åkt huvudstupa in en värre depression än 1930 talet. På den tiden hade man fortfarande inhemska industrier och produktiv potential och skulderna var inte heller skrivna till utrikes härskare i samma utsträckning som idag. Oavsett vad man gör så står världen inför både deflation och depression i någon form, man kan inte komma undan konsekvenserna av tidigare vanskötsel. Och det är anledningen till att nya omfattande krig står inför dörren. Reaktionära makthavare tar chansen att flytta folkets uppmärksamhet på något annat än deras inkompetens, samtidigt som man kan skylla kommande finansiella implosioner på något som relaterar till krigen. Snart lär vi erfara vilken väg man har valt.

Alla yttre signaler föranleder oss att tro att massiv likviditet kommer att erbjudas krigsvägen, då finansiärer gärna ställer upp med sina papper för krigets vinningars skull. Samtidigt ska man inte glömma att statsskuldskriserna bara har dämpats upp med kosmetika. Om man tror att problemen som Grekland, Portugal, Spanjen, Irland och Italien har rättats till lär vederbörande erfara påminnelser om motsatsen. Överväg den andra parten av problematiken. Bankerna köpte säkerheter, värdepapper etc av olycksaliga nationer – med medel som skapades ur tomma intet – samtidigt som nationer som Tyskland och Frankrike spetsades med biljarder av obetalbara skulder. Nej, problemen har inte upphört genom erbjudandet av 1 biljard i åtaganden från ECB. Sätter man scenariot i kombination med budgetåtstramningar (många överdrivna och missriktade, då man skulle ha låtit bankerna ta den större smällen istället) så finns uppenbara utsikter för både deflation och depression.

Med andra ord så står vi på ruta ett efter tre år, vid den tiden då den finansiella härdsmältan påbörjade sin bana. Subprime krisen ser nu att följas upp av ännu en subprime kris eftersom den amerikanska regeringen blåste upp liken Fannie, Feddie, Ginne, FHA och andra zombiees samt gav dem ofantligt med skattpengar för att om möjligt skapa samma kris en gång till. Den finansiella bilden kvarstår därför i västvärlden i form av ett Ponzi schema – inget har ändrats på de fundamentala premisserna – ingen kris är därför över på något vis. Det ger vid handen att Fed springer till undsättning igen när Dow glider ned till 9886 någonstans – något som inte kan tolereras då en lägre marknad tar bort det lilla förtroende som finns kvar emedan tillgångarnas värderingar sjunker. Men denna gång finns inte något räntevapen att ta till, för vilken ränta kan sänkas när den redan ligger vid nollstrecket? Alternativet för Fed består i att flöda ekonomin med nypressade pengar och färsk kredit, det vi kallar ”kvantitativa lättnader”. På den andra sidan av myntet präglas deflativ depression, vilket numera förespråkas och accepteras av Summers, Greenspan, Rubin med flera. Det Trilaterala Kommissionsgänget, CFR-nissarna och Bilderberg-agenterna – våra parapolitiska subvertanter – befinner sig i argumentation om vilken väg att ta i läget. Om de ska ta den lägre vägen bör de skynda sig.

Det amerikanska publikum är numer ganska klara över att oavsett vad deras administration tar sig för blir resultatet katastrofalt på något vis, och även om regimens representanter vill påvisa någon framgång undviker de retoriken i rampljuset, ty varje gång någon talesman yttrar sig sjunker rating siffrorna, oavsett vad de säger. Eskalerande kostnader för Medicaid, nedskärningar i det sociala systemet, 19 nya skatter i hälsoreformen – till största delen författad av försäkringsbolagen själva – arbetslöshet som löper amok, en bisarr oljeläcka vars hantering mest påminner om en självmordssekt, samtidigt som de läser hur presidentens fru spenderar skattepengar i Marbella. För att inte nämna den absurda situationen med illegala invandrare, som nyttjas systematiskt för att sänka lönekostnader i den smärre produktion som fortfarande finns kvar i landet, och immigranterna kan därför kan se fram emot generell amnesti vad det lider. Scenen vi har studerat framstår som en tidernas övning i hur man krossar och desintegrerar vad en gång var världens rikaste, mest kreativa och mest lovande land. Nu ser vi varningssignaler på att denna huvudlösa smitta förpestar resten av den globala matrisen. Hur kan kan Billström tala om att konkurrera om utländsk vårdpersonal i framtiden med hänsyn tagen till nuvarande arbetslöshetssiffror? Smittan talar och i denna mening om en konkurrens som syftar till låga löner, inte till civilisationens fortskridande.


”What is at stake is more than one small country, it is a big idea – a new world order…to achieve the universal aspirations of mankind”
– George Herbert Walker Bush

20 månader på jobbet och amerikas president torde inte ens kunna hoppas på att väljas till en lokal soppgubbe i detta läge. Av vikt tynger insikten att presidenten inte fattar besluten i den yttersta verkligheten. Beslutsprocessen sköts av kraftcirkeln kring de internationella storägarna och finanshökarna. Är det inte märkligt att organisationer som CIA tror att de tjänar USA´s intressen i sina eskapader, när de högsta besluten fattas av icke amerikaner som medvetet har sänkt landet som de operativa säger sig tjäna? Det närmaste man kommer en president i USA är David Rockefeller, men han är inte svuren till landet, han är svuren sina mästare och herrar, den anti-amerikanska dynastin Rothschilds. Lyssna till Herr Rockefellers utsagor när han släppte sina memoarer, där han berättade hur bra det var att japaner köpte Rockefeller Plaza, och hur arg han blev och åkte för att övertala dem till något annat, när de ville sälja tillbaks kolossen till amerikaner. Märkligt? Inte om ambitionen är att skapa en global superstat dikterad av finansen. Och hur han berättar så utmärkt det var av hans far att köpa upp privat mark och ge marken till staten. Märkligt? Inte om man finansierar staten och i praktiken äger dess belåningsbas. De operativa, de som tjänar hökarna och fattar beslut åt Obama genom andan i Council Of Foreign Relations, Trilaterala Kommissionen etc, sägs vara genomsvettiga, nervösa, oeniga i huruvida stimulansåtgärder eller en depression som tas vid hornen är det bästa valet. Agenterna förstår i så fall inte på vilket sätt de har nyttjats av den transnationella agendan – själva anledningen till att de nu svettas. Annars vore de glada över att planen fortskrider enligt Herrens direktiv. Allt eftersom det amerikanska publikum listar ut spelet ökar trycket, och vi bör nog få se både och ett annat förtidigt avskedsbrev framledes. Det finns inget som dödar en insider lika mycket som offentliggjord sanning. Desperata beslutsfattare fattar desperata beslut. Om OWO (one world order, senare kallad ”new world order” av Bush Sr) agendan förlorar riskerar de att förlora allt, precis som med det tidiga Lombard systemet.

Den transnationella kabalen spelade på amerikansk hegemoni och ”pax americana” – föreställningen att USA skulle förbli världens enda supermakt och internationella polis – samt lät de underställda och operativa i USA tro att det var utifrån det målet som man fick sin expansion finansierad, inte minst för att motivera alla operativa, kollaborerande strukturer i processen. Men för den transnationella OWO/NWO kabalen var USA bara en proxy-stat, finansierad att tjänstgöra i en fas som i senare skeden eliminerar ett bankrutt USA som given ledare, för att vidare ersättas efter de hade gjort sin plikt med en ny superstat – icke-amerikansk givetvis – eftersom ingen i den yttersta topp eliten – superbankirerna – är amerikaner till att börja med, de är gamla europeiskt baserade släkter, med Rothschilds, som alltid, på ohotad tron. Eftersom topp dynastierna sedan lång tid arbetar via proxy så är de som personer knappt igenkända av särskilt många. Den mer synliga Rockefeller familjen är en liten spelare jämfört med deras mästares imperium, en dynasti med tillhörande apparat och förmögenhet som knappt låter sig mätas.

Marknadens perception är i tilltagande mån full av sky. 72% av volymen på den amerikanska börsen utgörs av så kallad ”front running”, vilket de facto är illegalt, ett spel som ibland kallas för ”black box trading”. Så varför stiger amerikanska börsen när publikum säljer sina aktier i tilltagande takt? Tidigare har vi nämnt presidentens ”Working Group On Financial Markets”, en hemlig operation som ser till att blåsa upp börsen så gott det går. Oavsett om de inser det eller ej så tjänar de OWO gruppens agenda med sina manipulerande insatser. Man lärde sig inget av de tre första åren av kreditkrisen förutom att bistå finansmaffian med lösen via skattemedel, med ett rasat finanssystem som resultat. Om de inte har fattat vinken ännu, så framstår det som att de arbetar efter diskreta – främmande – diktat. För USA är pansartankern som ska fösa in andra länder till dekretet av en ny världsordning, vilket förklarar varför polisstats-modellen och en taktik för en totalitär nationell kontroll utvecklas hos Uncle Sam först, och till sin hjälp har de ju en uppblåsbar docka som kallas för ”terrorist”. Tidigare i år sade FBI att inrikes amerikanska terrorister numera är ett minst lika stort hot mot USA som CIA´s gamla skapelse, al-Qaeda. I sanningen utspelas dramaturgin genom planering, projicering och hot.

Amerikanarna har följaktligen liten tilltro idag till deras egen regering och än mindre till någon global regering. En sådan art av missnöje tilltar globalt och de regeringar som inte vill se sig utskickade bör nu se framåt och vidta ordentliga åtgärder för att ta sin respektive nation i en riktig och tydlig färdriktning. Ett nyckelord för ett exportland som Sverige i denna instabila terräng är diversifiering.

Problemet på många håll är att de gamla förbunden och internationaliserade beslutsprocesserna dämpar egenmakt och interna beslutsprocesser av större dignitet, samtidigt som den stora skutan successivt sjunker, allt enligt hökarnas planer. Smältdegeln av en internationell kollaps var hela tiden en hållpunkt på transnationella gruppens karta, vilket de åstadkom genom att göra länderna beroende av utrikeshandel och utrikes investerare, under deras vakande NGO institutioner. Slutmålet var icke globaliseringen i sig utan den senare konsolideringen, vilket är en annan sak, en annan dimension. Erbjudandet om en annan värld, utan lokala politiker som kabalen ständigt måste ”hantera” för att föreviga sina vinningar, fria rörelser och totala makt. Det har alltid funnits en risk att superfinansen och deras pappersbaserade pyramidspel skulle genomskådas.

Processen leder till vidare destabilisering över hela kartan – men vi får nog påpeka att hökarna förvisso i allt högre utsträckning blir påkomna, vi ser att fler och fler börjar se igenom den täta, gamla dimridån, så de kan inte sägas ha säkrat sin globala superstat ännu. För vad är 12 stycken finansfamiljer emot 6 miljarder rasande människor? Revolutionära gnistor är definitivt att vänta de närmaste två-tre åren, i världsklimatets volatilitet där nästan vad som helst kan hända.

Bureau D’études

Posted by leewanta on augusti 13, 2010
Okategoriserat / Kommentering avstängd

Bureau d’études var ett franskbaserat kollektiv av akademiker som under sin tid skapade en mängd sociopolitiska och socioekonomiska kartografier, baserade på kvalitativ forskning, relationsanalyser och reflektiva analyser. Kartorna illustrerar relationer, ägande och sfäriska organiseringar av maktstrukturer. Resultatet av deras verk är strålande även om de knappast kan sägas vara helt kompletta bilder – och det krävs naturligtvis en progressiv uppdatering av olika data för att hålla dem ajour med förändringar över tiden. För studenten av socioekonomisk och djup politik är de ett utmärkt tillskott och de rapporter vi postar här kan med fördel kompletteras med en del av dessa kartor.


World Governance v.2005

Rothschild Governance

Barclays

Financial Industry Complex

EU Power & Control Grid

Governing By Networks

The Global Laboratory

Media & Information Complex

Skapa din egna professionella hemsida med inbyggd blogg på N.nu