**uppdaterad**
X
”Let every man, every corporation, and especially let every village, town, and city, every county and State, get out of debt and keep out of debt. It is the debtor that is ruined by hard times.” - Rutherford B. Hayes
X
Inter alia, har jag på senare tid blivit nästintill subversivt fascinerad av det imbecilla och reaktionära fenomenet ”konspirationsteorier”, då ”de” på förekommen anledning ger en betydande del av den förutmenande massan en ursäkt för att tas på brutalt sängen av sin egen naivitet. I Amerika kan man inte slå på TV´n utan att höra detta ormoljesmorda ord som står helt renons på förnuft. Eftersom vi är hyfsat insatta och erfarna i de djupare realiteterna i världen, så tycker vi oss kunna skönja vilka individer som prioriterar antingen sanning eller illusion i denna bemärkelse. En tanke kan bara upprätthålla en sanning eller illusion, och i detta tidevarv förefaller en majoritet av mänskligheten, åtminstone den vid positioner av makt i någon form, helt upptagen med att försvara illusioner. Men de kommer att brista, för det är vad de traditionellt gör, givet en tillräckligt lång tidslinje. Låt oss vara plågsamt ärliga, den stora andelen reaktionära åsikts-staplare kan inte på förhand bedöma om en så kallad konspiration – dold agenda - existerar eller ej, då de saknar ingångarna, erfarenheten, kontakterna, efterforskningen och det dynamiskt tränade sinnelaget som krävs för att koppla ihop olika myller av skeenden till en agenda, eller en fundamental bild, och det gäller inte minst det hopplösa korporativa zombie media. Detta ägg av åsikts-gas spricker ofta till slut, och kastar klegg på den som håller den, givande en klyfta vilken föranleder revision eller korrigering av den sanningssökande individen. En nyhet blir en nyhet igen, men med en annan rubriksättning. I USA har konceptet om konspirationer blivit populära av flera olika anledningar, men fakta förblir tankens rätta dress oavsett vad den antagande domaren i ”teorier” utgår ifrån, vilket oftast är ingenting alls mer än en spontan uppkastning, och därför sällan kvalificerar en åsikt. Och nog är det så att den största konspirationsteoretiker är den som faktiskt slänger med termen, för den vise vet vad han möjligen inte känner till därvidlag, och yttrar sig därför inte i frågan. Vad gjorde dessa fyllesnacks-kommentatorer igår i maktens sanna korridorer? Vad hörde de? Och eftersom trenden är att 80% ständigt tror 80% fel om något, så borde de flesta så kallade teorier vara sanna bara därför. De som slänger med dessa slogans och etiketter är inte kritiker, inte experter, inte forskare, inte analytiker, och gestaltar därför något långt värre än en teoretiker. Faktum är att detta reaktionära sinnelag är en av människans största fiender, mycket mer så än den så kallade eliten, för de skulle inte ha så mycket att göra ibland ett fullständigt upplyst folk. Ordet och dess hemmastadda sinnelag har lyckts bromsa processen av upplysning och tjänar inget syfte. I Amerika finns ett hyfsat populärt TV program som kallas för ”Conspiracy Theory with Jesse Ventura” och jag vänder mig emot upplägget ända ned i inälvorna. Visa mig en enda löpsedel som inte är konsekvensen av specifika agendor? Dolda agendor är Status Quo, inte någon särskild nyhet. Ordet ”konspiration” kommer in i bilden när hotet det postulerar är anmärkningsvärt och ifrågasätter pöbel-medvetandet. Vilka naiva dårar förtjänar inte konsekvensen av sitt eget sinnelag! Dolda agendor har styrt västvärlden på olika sätt, med linjär singularitet, ända sedan Napoleon, punkt slut. Nu har vi dock förmånen att slippa bero på en Jesse Ventura för att skåda en känd agenda eller två. Sensationalism är förvisso onödigt, agendorna och verkligheten är tillräckligt sensationell i naket tillstånd. Ett annat traditionellt ord för ”konspiration” är termen ”politik”., eftersom man utgår ifrån det reaktionära, och inte erkänner vetenskaplig disciplin som en bas för intellektuellt utövande. Attityden gör politikerna på många vis till konspiratörer.
Inte minst använder anglosaxisk intelligentia och korporativ media slogan-koncepten för att undergräva somliga journalister och regimkritiker, då man drar nytta av den synnerligen klena aspekten av massans ovillighet att erkänna att det finns något som de inte känner till, något som de inte förmår bedöma, det som ifrågasätter både självbild och världsbild. Så tragikomiskt. Det föranleder en reflektion: Varför försvann den Grekiska tragedin ur västvärlden? Har man tappat förmågan att spegla denna tids fars genom tidens korporativa plastceller?
Det är därför riktigt visa människor oftast har varit impopulära genom tiderna, när de erinrar somliga av lägre kapacitet, om deras lägre kapacitet. Men när nödvändigheten trycks upp i ansiktet på den förvånade individen blir denne tvungen att ackommodera en felaktig disposition, vilket är en aspekt av det sant vetenskapliga sinnelaget: förmågan att kunna ha fel som i ett led av korrigeringsprocesser och etablerande av faktum. Finns konspirationer? Well, har någon suttit på styrelsemöten i den högre bankvärlden? Frågan hade inte väckts om Du satt där.Världen består av ett enormt antal agendor, dolda eller smärre dolda, och att tro att denna värld av hårdför business inte involverar farligt dolda agendor, är farligt naiv, och bäddar för olycka. Det är nämligen så att dolda agendor inte kan leva om de är medvetandegjorda, insiders dör av sanning tagen till offentlighetens ljus. De djupast sittande dolda agendorna lever kvar och frodas just för att de har icke exponerats, men en förändring har faktiskt skett i tiden, tack vare Internet, vilket har gett dynamiska sanningshungrande individer – de 20 procenten – verktyg att processa och reflektera information på ett kreativt och utvecklande sätt, något som är mer förnämligt än att låta zombies på media tala om för individen vad som gäller eller inte, särskilt när blädderläppen ofta inte har något större eller djupare perspektiv på saken, eller en meritlista värd namnet. En kritiker reflekterar efter bearbetning av data, han tycker inte bara något för att det fanns lite luft i närheten. Denna naivitet, som delas av massa, politik och media, rädslan att man inte vet något – eller står grundlurad – är det tekniska attribut som leder fram till den problematiska dagen, givande de händelser som formar framtidens trender. Och för stunden är denna dag inget annat än en svart händelsehorisont.
Vilket ger oss tillbaka ett prospekt i hallucigena färger för Herr Benjamin Bernanke, chef på Federal Reserve, vilket han är plågsamt medveten om. Åtminstone till ytan försöker han fäkta bort den japanska ekonomiska harakiri upplevelsen ifrån den senaste 20 åren. Pengar och kredit slängdes på deflationsmonstret. Vi har sagt att Fed behöver 5 biljoner dollar för att på pappret ta ekonomin sidledes i två år, men uppenbarligen hade vi en konservativ beräkning då Keynes-Ekonomen Paul Krugman stipulerar ett behov på 6 biljoner dollar. När Krugman, under sensommaren – och flera år för sent – varnade för en depression, blev vi lite oroliga över att våra förutsägelser skulle slå fel, eftersom Krugman är en av de ”professionella” teoretiserande lianmän som ständigt har fel. Livet erbjuder ingen högre underhållning än den av de tilltagande svårigheter som proffstyckarna i media måste hantera, med att ständigt revidera sina sena utsagor, se dem misslyckas, och sedan låta pressen gratifiera deras nya lyckönskningar. Men inte ens Krugman kan ändra på vår två år gamla sats; den anglosaxiska ekonomin kommer att braka samman i tidernas depression, och det tar resten av världssamfundet med sig. En jänkare inom finans som inte har satt sin fot i City Of London, är alltid medveten om sin underlägsenhet. Men det är inte något större mirakel i att se kollapsen och kriserna komma, man behöver blott en miniräknare, reson och fakta.
I USA har Republikanerna tagit Huset och allt som det åstadkommer är en politisk låsning, ett slut på särskilda stimulanser och en nedskärning på kanske 100 miljarder dollar i skulder. Bernankes senaste runda har upprört nationer i hela världen, tog ned avkastningar och blåste upp aktiemarknaden, tillsammans med guld, silver och bas/råvaror. Dollarn stärktes under G20 mötet, som en sorts diplomatisk taktik ifrån de större musklerna, men det går ur snabbare än man kan säga ”Måndag.” Valet medförde byten på 100 sittplatser och att Tea Party rörelsen fick ett ansikte i världen. Men vilket ansikte? Det finns inget Tea Party. Det fanns initialt en reaktion som ordnade sig inom ramen av en brokig skara missnöjda Amerikaner, men så fort rörelsen fick kritisk massa utsattes den för subversiv närvaro. En fraktion ur Republikanerna och CIA infiltrerade rörelsen, vilket till slut gjorde den till en sorts ”färgad revolution” av Bzrezinskis snitt, med resultatet att de effektivt neutraliserade dess teoretiska potens, när man fick in strategiska hejdukar på posterna. Republikanerna kontrollerar nu Huset och Demokraterna Senaten. På många sätt ett olyckligt läge för nationen eftersom lite kan ses uppnås vid en tid när den Amerikanska ekonomin och den finansiella strukturen befinner sig i upplösning. Kongressen måste hantera kriminella bolåneskandaler och obligationsbedrägerier på en massiv skala i den ena ringkanten, där bank och Wall Street ligister måste fäkta bort hot om fängelsevistelse i den andra. Amerika är i skriande behov av en Abraham Lincoln eller en Andrew Jackson, men sådant formidabelt ledarskap är bara att glömma i dagens värld. Det renaste kortet i Kongressen står onekligen i republikanen Senator Ron Paul, som försöker avslöja delar av det djupa spelet, och faktiskt demonstrerar en vilja att göra något åt det. En lika sällsynt som gammaldags konservativ politiker, i ordets bättre mening. Fienden är långt större än politisk färg, och måste angripas på det binära viset.
Bakom scenerna i båda partier står kleptokratins agenter och styr den politiska klassen till att acceptera en framtida världsregering och att samtidigt överge sin egna suveräna valuta. Det faktum att Obama talade om att globaliseringens modus operandi – som håller på att fullständigt förinta Amerikanska ekonomin – som något bra och nödvändigt, och att en ”integrerad värld” är ett måste, vid hans tal i Mumbai i Indien – men samtidigt inte fick något särskilt utrymme för hans manchuriska uppkastningar i stora media – är en hälsocheck. Redaktörerna tycks stå allt mer klara över den underliggande propositionen åtminstone på detta rudimentära plan (nwo diktat), och verkar inte vilja göra nwo-agendan några onödiga tjänster härvidlag. Det torde betraktas som sunt och positivt, eftersom denna missriktade och skamliga ”ideologi” för monpol-hungriga särintressen är ett veritabelt angrepp på den fria världen. Men tills vidare kvarstår den kontrollerade förruttnelsen över husen och scenerna kommer att bli progressivt värre i betydande mått, innan något fundamentalt ses bli bättre, då allt för många står förhäxade av en dödlig kombination ovetskap, inkompetens och vanföreställningar. En sann bank reform lyser med sin frånvaro tills vidare, allt vi har sett hittills är en drös marginella ballerinahopp utan tillstymmelse för egentlig korrigering. Allt för många inom världens organ är på olika vis kompromotterade av diverse föreställningar och specifika agendor, vilket drar ut korrekta och nödvändiga reformer så länge som möjligt.
Det mest uppenbara draget för USA vore att omgående rösta bort den subversiva Federal Reserve Act och att utan undantag följa konstitutionen när det gäller utfärdande av valuta och att reglera dess tillgång, läs Artikel 1, Sektion 8-10. Den svenske Statsministern, Von Papen klåparen Fredrik Reinfeldt, vädrade sin menlöshet nyligen i att klaga på Kinas monetära politik i media, aktioner vilka är direkta konsekvenser av Amerikansk monetär politik. Som om han begrepp ett iota av vad som pågår. USA är inte sämre än Kina när det gäller destruktiv intervention, tvärtom, Fed tillhör Prima Causis i sammanhanget. Deras oceaner av nypressade dollar, som har fått modenamnet Kvantitativa Lättnader (QE), är den springande punkten i valutakrigen, vilka, då G20 inte åstadkom ett smack, kommer att leda till handelskrig, och att man börjar införa tariffer så småningom. På sikt kan USA vinna på ett handelskrig när tarifferna stimulerar åtminstone några av de 8 miljoner arbeten som kriminellt försvann ur landet till att återvända till sina rötter. Alla av rang vet att QE2 inte kommer att fungera, precis som man på förhand visste för åtta år sedan att Fannie Mae och Freddie Mac var slut och skulle nationaliseras via skattebetalarna, och att Via Dolorosa styr sina steg emot QE3, givande finansiellt utanförskap i relation till andra nationer. Låt oss inte glömma att handelskrig historiskt sett har varit sista anhalten inför många stora krig, och det finns absolut ingen anledning att tro att mänsklig begivenhet rör sig annorlunda idag. Människan är fortfarande politiskt av-intellektualiserad. Många av nationerna har glömt att de faktisk deltog i den destruktiva processen i att sänka sina valutor genom att köpa dollar, Skattkammarens värdepapper, noter och obligationer, vilket självfallet utgör en ofrånkomlig del av problemet. Angreppet från denna Operation Dollar Storm, härör ur finanselitens vilja primärt, genom att döda dollarn som reservvaluta och söka ersätta den med en fascistisk supranationell valuta, deras valuta. Som på ett klockslag gick de diktatoriska internationella bankirerna Zoellick och Strauss-Kahn ut för att sälja in sina globala bankir valutor och förslag till kriminella reformer. Vilka trojaner!
Förresten, vad var anledningen till att det trojanska kriget pågick i tio år? Somliga av oligarkerna nedtecknade efterhand en mening att de ansåg att det fanns för mycket folk i världen, och att teknisk utveckling borde hindras. Med andra ord har inte oligarkin ändrat sig så mycket på den punkten (läs t ex Den Gamle Oligarken/Pseudo-Xenofon) ….Kissinger´s NSSM 200 plan, som adopterades av Carter regimen, var ju inget än en ruggigt illa förklädd intention att svälta ut tredje-världen, implicit via krig med, för USAs behovs och minerala intressens skull, under förevändningar som låter precis som axat ifrån de gamla historiska oligarikerna, för att motivera avbefolkning och införa begränsning av industriell teknik. Same old, same old.
Att dollarn är slut som reservvaluta står redan klart, den kan inte fortsätta med uppgiften, men ej heller Euron eller Yen framstår som lämpliga alternativ. Och syntetiska valuta alternativ är det värsta alternativen av dem alla. Själva kärnan bakom dessa internationella banker drev igenom den ekonomiska krisen, finansiella oligarker, för att ta över de framtida valuta alternativen via kris-stimulerade behov med den andra ‘välvilliga handen’…titta bara på dessa G20 ledare som stod och viftade med händerna bredvid varandra efter det senaste nonsens mötet, och log åt sina egna tomma skallar. Man kunde se att lymmeln Himler Strauss-Kahn knappt kunde hålla sig…och sökte titta bort. Politiker försakar sällan tid på att försöka uppvisa kvaliteter de absolut inte har, och av alla oljud som existerar är dessa de mest plågsamma. För Strauss-Kahn och Zoellick torde uppdraget vara som att sno godis från en papperspåse, eftersom alla drabbade inser att en ny reservvaluta behövs och driven av bristande kunskap kryper varän de som vet hur man låtsas se stor ut pekar med fast hand. I dagens exakta läge kommer ingen sådan supravaluta fungera utan att den är backad av guld, eftersom guld är dagens hårdvaluta,samtidigt som den kompetente idkaren icke ger nödvändig tillit till dagens fiat valutor, vilka sjunker uppbackade av skulder och skenande inkompetens. Ett G-50 index, med väl balanserade och fixerade pariteter, uppbackat av suveränt guld är en enkel och stabil lösning, som inte alls behöver korrumperas via IMF/Världsbanken, eller associerade kriminella bankster maffia organ. Nationerna måste lägga kanterna mot varandra utan att så mycket som ett enda extra hårstrå står emellan dem, det är Alpha och Omega för en blomstrande comeback, med expanderade friheter därtill. Så bygg nya – rena – instrument och ordningar för monetära affärer emellan länderna, och låt dem inte under några omständigheter dikteras av eller tillsammans med dolda särintressen (IMF, Fed, BIS, WTO/GATT, eller associerade särintressen/NGO´s etc).
Vi tror att kapital kontroller är tillbaka på planerings-kartan i USA, då erfarenheten visar att de länder som har klarat krisernas lägen bättre än andra har infört kontroller, i olika former, relativa framgångar, något som till och med Don De La IMF har erkänt, vilka var instrumentala spelare i att ta bort dem till att börja med. Bristen på kapital kontroll destabiliserar banksystemen som utsätts för heta pengar, vilket jävlas med inflationen, härjar över tillgångarnas prissättning, samtidigt som merparten av det spekulativa kapitalet aldrig går in i produktion eller i realekonomin – vilket är samma sak som att säga att dessa heta flöden lever i form av finansiell ohyra. Detta visste IMF och Kompani hela tiden – inga nyheter – de visste att frånvaron av kapital kontroller skulle skapa betydande problem för liten och stor när hedgefond hyenorna skulle angripa nationerna. Med tanke på den destruktiva intentionen för kataklysm är det inte att undra på att IMF häckade bakom hot money planeringen. Dessa elekartade cancersvulster som har kallats ”frihandelsavtal” utifrån USA byggde delvis på att man tog bort kapital kontrollerna, och dessutom skulle ge en totalt kriminell spelare som t ex JPMorgan rätten att stämma en nation som inför kapitalkontroll för att skydda sig emot heta spekulativa attacker och valuta-attacker. Och vem i Sverige går omkring och bläddrar läpp för dessa avtals destruktiva förträfflighet om inte globalist agenter som Carl Bildt? Mmm….mmarabou.
Om USA har det guld de säger att de har (vilket inte vi tror, vi tror att mycket av lagren är ställda till de internationella kleptokraterna via det privata Fed, som förvisso fortfarande kan låta lagra guldet i USA) så skulle USA kunna ge sig en teoretisk chans till att rädda dollarns framtid genom devalvering, deklarera partiell konkurs och åter backa dollarn med guld. Utan guld kan alla tekniska lösningar glömma dollarn såväl som den totalt hopplösa subversiva syntetiska valutan SDR (eller motsvarande). Inga mera syntetiska valutor nu, man måste återgå till funktionella proportioner och till verkligheten, inte fortsätta med spekulativa ponzi proxy valutor. För övrigt så förbjuder IMF´s regler guld backing av SDR. Det tycks tillfälligtvis som eliten inte står helt klara med vilka av de möjliga subversiva vägarna de ska satsa på, de testar nu samfunden för att kolla reaktionerna. Så om de går till vänster, bör de andra gå åt höger, eller tvärtom. Somligt chatter pekar förvisso på ett föreslaget index av flera betydande valutor, vilket rent tekniskt är en förbättring i förhållande till dagens läge. Så denna gångna vecka såg vi en försöksballong ifrån Robert Zoellick, boss på Världsbanken, samt biträdande tvättman vid CFR, Bilderberg, Trilateral Commission, generell new-world-order agent, beträffande en ny valutalösning. Han föreslog att man skulle använda fem huvud-valutor för ett index backat av guld. Resten av eliten spelade omedelbart teater, som om de sprängdes i huvudet, när guldet steg in på ett nytt rekord. Men som alltid kommer förslaget med en dold agenda, en trojan, och det är denna:
De kommer under detta scenario, över tiden, att försöka begränsa världens valutor till detta fåtal stora valutor på detta index, där man destabiliserar alla andra valutor över tiden, så att de övriga nationerna effektivt och reaktionärt (huvudlöst) forceras in dessa större valutor i regionaliserad form = geopolitisk subversion och statlig coup d etat. Samma teknik kommer nyttjas för att då minska antalet centralbanker till ett mindre och mindre antal, tills allt slutar i en superbank, och världen de facto har tagits över av de stora finansmännen. Detta är deras plan inom givet scenario, och kvarstår per konsekvens som den fria världens fiende. Sedan ska man komma ihåg att alla valutor har fallit offer för lividitetsexpansionen där alla fiat valutor lever utan guld backing, med undantaget i Euron och dess 5% i backning…Euron lever dock på helt andra illusioner, och kommer absolut att duka under, förr eller senare.
Snarare än att acceptera realiteten, och släppa greppet om agendan, fortsätter Fed med att insistera på sänkta räntor och att flöda ekonomierna med heta pengar och kredit. Om QE1´s stimulanser på 868 miljarder dollar plus en officiell Fed injektion på 1.7 biljoner dollar (2.568 biljoner totalt) inte kunde åstadkomma en återhämtning, hur skulle då detta nya paket på 600 miljarder dollar göra det? Givetvis ser vi en chanslös proposition, orsak och verkan pressar med plågsam konsekvens, så de lägger sin reala baslinje på ytterligare 2.5 biljoner dollar per år, vilket innebär hårt tryck på inflationen per massiv monetisering. Även om det hörs klagomål i världen på detta QE2 paket så kan vi garantera att Europa, Asien och Latin Amerika inte kommer att ligga långt efter. Undantag finnes givetvis, men på det stora taget kan man räkna med vidare kvantitativa lättnader internationellt sett. Antagligen kommer Europa att söka ursäkta sig med att Euron är för stark, vilket kommer att plocka fram den kortsiktiga självbetjäningen. Unioner, fördrag och föreningar, här finns ingen internationell ekonomisk eller finanisell harmoni, det är var man till sig självt nu, där överleverna skippar bläddrandet på läppar och anpassar sig därefter.
G20 mötet åstadkom, som väntat, ingenting alls, och kan därför summeras som ännu en sträcka på ett ”highway to hell.” Det mest praktiska som kan väntas ur dessa charader är att de av ren dumhet pressar för sina egna fördelar tills dess att det hela slutar i tariffer och primal ordning. Som ett resultat av icke-resultat står många med häpnad i Vita Huset där vi har informerats att det pågår diskussioner om hur man ska pumpa upp Presidentens opinionssiffror. Vi är även informerade om vad vi observerade långt tidigare, att när Obama inte har ett skript framför sig, låter det mest ”ummmm” från honom, med riktning till att snacka sport. Så är det med dagens anglosaxiska agenter till särintressen och manchuriska kandidater. Misslyckandet från G20 förseglar hans öde i opinionen samtidigt som Nancy Pelosi lanserar hennes försök att dra igenom en legislatur vid namn ”Dream Act” för att ge illegala invandrare en laglig acceptans till närvaro i landet. Deperationen inom klanen är tillräcklig för att de ska dra till med provocerande ”false flag operations”, för att hämta in stöd till Presidenten. Det diskuteras därför livligt i Amerika, via de alternativa kanalerna, med tanke på den döende ekonomin och Obamas sänke till botten, om riskerna för ”false flag” terrorist attacker, för att kuva fria rörelser i den inrikespolitiska terrängen. Den Demokratiska handen är generellt mer inriktad på ”inrikes terrorister” (kritiker) och Republikaner på ”utrikes terrorister” (geopolitik), en tämligen genomskinlig polarisering, för att hålla ihop landet per hotbilder under icke-konstitutionella diktat. Fiender och motståndare föranleder instinkten att tänka lämpligt och passande om sin stat, och ses därför som högst fördelaktiga för dolda agendor bakom regimen.
Sättet på vilket Vita Huset, Huset och Senaten, riggar saker för de operativa elitisterna är rätt uppenbart om man vet vad man ska titta efter. Titta till exempel på vilka de tillsätter som byråkrater. Mary Schapiro vid SEC, som just lämnade in med en 9 miljoner dollar check, samtidigt som front running och nakna blankningar eskalerar ohämmat. Vem har vi på CFTC om inte Goldman-såsaren Gary Gensler, ett organ som länge har hjälpt till med att mörka silver och guldpris manipulationerna, skandaler vilka nu faller på hans vakt när JPMorgan Chase och HSBC ligger kallade till brottsmål. Obama´s så kallade Wall Street reform – som borde ha signerats av Mussolini för tydlighetens skull – ställde den privata gruppen Federal Reserve med finansiellt diktatorskap över USA. När det gäller att ställa sig på alla fyra för toppen av bankvärlden ses ingen större skillnad mellan partierna, men på strategiska poster är inte EU bättre än USA därvidlag (hej Van Rompuy, Trichet, et al).
Vi har tidigare varnat om stundande AMBAC kollaps, vilken egentligen borde ha skett för tre år sedan, där den kommunala obligationsmarknaden pungslås allt eftersom betygen sjunker, likviditet torkar och konkurser hägrar. Inte minst Kaliforniens situation har kört upp rädslor till randen. Frågan är om Bernanke kan hålla sig kvar i stolen ett helt år till…eller om han åter får gömma sig ibland akademia och hallarna av oanvändbara teorier. Nästan all ekonomisk teori är emot frihet, medans alla praktiska erfarnheter är för den.
Minns Du alla nonsens experter vilka pladdrade på läpparna om att Europa hade klarat sig ur kriserna lite tidigare i år, när det fanns ”ljus i tunneln”, och när vi häcklade dem i full volym här på bloggen och påpekade en diametral mening? Nu har de vallats tillbaka till verkligheten. Hello Olli Rehn, how useless are you today? Europas anemiskt skuldsatta nationer trycktes tillbaka till rampljuset efter att drogerna gick ur, och hotande statsbankrutter pressar för sanningen igen. Eurozonen kommer att fortsätta att gå från kris till kris tills man anpassar sig efter sanningen. Och sanningen är att dessa vilseledda nationer inte skall ta en krona från IMF av hälsoskäl, det är ju rävens taktik, är de helt blinda? Klarseende, likt guld och silver, äger sitt stora värde blott för dess bristvara.
De agenter som spelade ned dessa krisande länder via derivator går samma kartells uppdrag som IMF gör, de arbetar alla tillsammans via toppen. Hedgefond-maffiabossen Soros till exempel är ingen solokvist, när han började spekulera ned valutor genom valuta-attacker, så hade han givits ett uppdrag, ingen kan genomföra detta utan kartellens direktion, inte en chans, och den som sprider sig vid sidan av eliten på den nivån lever inte många dagar, om man inte synkroniserar sig. Så när Soros störtar ett lands valuta, så är det inget genidrag, han är inget geni alls, det är blott en operativ dummy, för toppen av den finansiella kartellen, och inget göres på marknaden av den nivån som inte först genomgår den finansiella kartellens analyser och hemliga kommittéer. När Soros dör kommer alla de där biljonerna återgå till eliten som gav honom insatserna och direktiven till att börja med, precis som med JP Morgan och många andra av toppens värvade spelare. När Wallenberg affirmerade sitt ‘verka utan att synas’ kopierade man Rothschilds modus operandi sedan ett helt århundrade. Därför ser man aldrig portväktaren Soros i direkt umgänge med topp eliten, ytterst sällan i så fall, och ofta då med andra av toppens agenter, som t ex Richard Katz, Nils O Taube och James Wolfensohn. Man ska inte skada anseendet, you know. En av dessa plågade offer till stater, utsatta för skuldbaserad terror, Irland, får nu omgående ”hopp till lån, om det krisar sig” ifrån ärkedemonen IMF. Antag att någon hyr en torped som klubbar ned Dig, tar din godis-påse, käkar upp innehållet, och smyger fram en slickare spelare med ett erbjudande om nytt godis under slavlika förpliktelser. En kyrkas skuld, är djävulens lön, det är alltså den egentliga ordningen härvidlag.
Av många anledningar är det absolut inte tillrådligt att göra affärer med IMF, eftersom alla IMF lån medför nödvändigheten av ett ”letter of intent” (LOI, avsiktsförklaring) som innehåller ekonomiska villkor vilka är uniformt destruktiva gentemot nationellt självstyre och mobil suveränitet, samt ytterst skadliga för ekonomisk tillväxt och återhämtning. Det är bara att titta på historien, IMF har inte en enda ”succé” att referera till, bara nedgjorda och söndrade subjekt. Hellre än att rullas in i IMFs imperialistiska fängelse, skulle Irland och de andra nationerna ha gjort bättre i att handla med nationella ”jämlikar.” Hur gick inte Lögnens Fader till angrepp i t ex Grekland stjälpte ordningen och framtiden för dem? Titta på exemplet i Argentina. IMF är hajkäften för det som kallas ”Washington Consensus”, ett set av sorgligt misslyckade och misskrediterade ekonomiska doktriner, som borde ersättas av gemensamma intressen mellan jämlikar i en anda av icke-interferens. För att komma undan IMF´s groteska nät av villkor och diktat – kleptokraternas tyranni – är det generellt önskvärt för den fria världen att omedelbart betala av IMF, och ersätta deras lån med lån från andra nationer. Det blir mera av en språngbräda emot reell tillväxt. Egentligen ska inte ens lån från andra nationer behövas i värld som har vaknat upp till rim, reson och proportion, då man borde sluta upp med denna lånebaserade modell överhuvudtaget, men som sagt, A till Ö, passerar D och M först.
Ett talande exempel för bankirernas slughet, ibland många fall, var Fillippinerna under President Marcos. En dag kom den internationella bankiren till Presidenten och sade utefter denna anda; ”Herr Marcos, vi kan släppa på alla lån. Ni kan inte betala tillbaka dem, Ni kan inte betala på räntan, Ni kan inte betala tillbaka kapitalbeloppet, men, vi skulle vilja erbjuda Er en förmånlig uppgörelse.” Och på den tiden var det inte ens bankens egna kapital man arbetade med, utan återinvesterade medel som man hade snärjt av OPEC länderna. Men det fanns ett visst ”men” för att få detta förmånliga erbjudande; ”Ni måste lägga bort Er nationella valuta, vilken den nu är. Dollarn blir Er valuta bas av värde. Ni sätts upp med ett betalsystem istället för det gamla valutasystemet. Sedan, därutöver, måste Ni ge oss evinnerliga rättigheter till alla naturresurser i Ert land.” En kort tid efter Presidenten hade noterat denna sista mening, så deporterades han ut ur sitt land, som hade högt talat om för dem var de kunde gå efter föreslagen anmodan till att ta över statens suveränitet i vad som uppenbart var en kupp via finans. Senare fann alla i det landet att deras personnummer var synonymt med deras kreditkortsnummer, och att deras centralbank var där för att agera som en grossist för krediten, vilken i sin tur gavs den av den nya superbank Volcker annonserade under hösten 1985, som omedelbart ratificerades av Reagan. Ett annat kontingent villkor av den välvilliga gåvan, via IMF var; för att ”assistera ekonomin” av berörda länder skulle IMF skulle nominera externa, icke-lokala korporationer för att expolatera och exkavera mineralerna av länderna, vilka hade lagt upp deras mineral resurser som belåningsbas, som inteckning. Av någon okänd anledning skulle detta upplägg föra rikedom till dessa hårt strävande länder. Men Marcos, till skillnad från många andra bananrepubliker, råkade notera ordet ”evinnerlig” (perpetual) i kontraktet. En kort tid efter Marcos protest var landet plågat av väl finansierade upplopp, likt de slag som före detta Världsbanks-presidenten Joseph Stiglitz kallade för ”IMF Riots” . Marocs exploaterade folket för sina syften, men de med större bössa gjorde det desto mer framgångsrikt.
Under hösten 2009 pågick det ett antal internationella finansiella möten av större vikt, inte bara G20 mötet i Pittsburgh, men även det årliga IMF mötet som gick av stapeln i Istanbul. Ur dessa samtal kommer en tydlig bild i att det etablerades ett politiskt projekt, lett av anglosaxiska oligarker, i sammasvärjning med ECB, och deras förbundna i Japan, och giver följande konklusion: IMF avses att göras till ett globalt ekonomiskt diktatorskap. Lord Montagu Norman, röd boss på Bank Of England under 20, 30 talet, kallades på den tiden för en ‘diktator över Europas valutor’. Dagens diktatorskap ställs nu – för världen – i uppdraget hos Dominique Strauss-Kahn, tidigare finansminister i Frankrike. Och i samma kretslopp som IMF finner vi Världsbanken och en serie av andra institutioner. Intentionen är att göra IMF till en Centralbank för alla andra Centralbanker, samma trick som de privata kleptokraterna genomförde med deras egna BIS, fast nu på global skala. En total Coup D Etat. Så vi här har vi korrupta ordningar som Federal Reserve, ECB (BIS) och Bank Of Japan, vilka då ovanför dem, beläggs med ett ytterligare lager av privat oligarki; IMF havande legislativa kapabiliter – samt agerande som en sista-utpostens-långivare till de andra centralbankerna. Coup D Etat.
Som ett exempel, anta att vi får enserie panik uttag på Federal Reserves banker, vilket är ett legitimt antagande, för det var i praktiken vad som hände 1932-1933, under Herbert Hoover´s stora bankkris. Bank-medlemmar som hade stoppat in medel i Fed ville då ta ut insättningarna, och hade det fortsatt att eskalera så hade man nått en komplett bankflykt ifrån Fed. Så här har man nu idéen att IMF ska kliva in som sista-utpostens-långivare för suveräna nationers centralbanker – vilket naturligtvis icke blir en gratis behandling, ett postulat som observeras i vilkoren i deras nämnda avsiktsförklaring (LOI). Men få begriper de långsiktiga konsekvenserna av att handla med dessa cowboys. Under former av ett ekonomiskt fängelse, strippas landets tillgångar, under ”false flag” termer som ”avreglering”, ”privatisering”, med förintelse av sociala skyddsnät, krossande av fackföreningar, avvecklande av den individuella statens egna sektorer som resultat. Kriminellt är bara förordet. Kartellen har en utstuderad mekanik för att strippa landets tillgångar när man väl har slagit klorna i dem. Så under en sådan specifik ordning – om ett USA går i konkurs – så går nationens suveränitet, självständighet ur systemet, till IMF´s diktatorskap, med de dolda finansiella kleptokraterna på innerspåret. Det är rätt ironiskt med tanke på att pengarna som IMF använder kommer ifrån medlemsländerna. Många känner inte till att USA till exempel på ett icke legitimt vis har överfört 100 miljarder dollar till IMF (samtidigt som den inre ekonomin kollapsade, kalifornien gick på knän, NY nära konkurs, etc etc). Så vad gjorde man med de oheliga pengarna? Vid den tiden var den föreslagna valutan som man såg i ett första led i detta ekonomiska diktatorskap SDR, Special Drawing Right. SDR var ett ytterligare imbecillt koncept som finanseliten hittade på, runt den tiden det ursprungliga Bretton-Woods systemet kollapsade. Och man kallade det för ”pappers-guld”, men det syntetiska konceptet har naturligtvis inget med guld att göra, utan ”valutan” baseras på en korg av andra valutor. Och Obama gav friherrarna alltså 100 miljarder dollar för att proppa upp det menlösa SDR systemet. Totalt fick IMF utlovat 1 biljon dollar tillsammans med de övriga finansiella makterna, som en reserv för att backa upp SDR konceptet. Det finns inte många organ som har lika destruktiva resultat som IMF via sitt ”Washington Consensus”, ty var de än sätter sin omvända parasitala midas hand ökar fattigdom, ekonomierna avindustraliseras, avciviliseras, till noterna av eskalerande arbetslöshet, und so weiter. Spela inte förvånad, för detta är oligarkernas Modus Operandi. Från Bolivien, Polen, Ryssland på 90-talet till Argentina, syns IMF resultaten utan tveksamhet. IMFs chockterapi är inget annat än ekonomisk död, och ett hjärtslag av New World Order. För tio år sedan var Argentina skyldiga IMF 10 miljarder dollar, och de insåg att enda vägen ut ur träsket och få ordning på ekonomin var att få IMF ur vägen. Så Kirchner beslöt sig för att låna 10 miljarder ifrån Chavez i Venezuela för att betala av IMF, ett relativt funktionellt förhållande jämfört med ett slavstatstillstånd hos en supranationell, fascisto-kommunistisk diktatoriskt imperium som inte svarar alls inför nationella ordningar, och avser att befalla länder vad de ska göra, eller inte göra. Och vem tar IMF sina diktat ifrån? De gamla finansiella privata dynastierna, som är dels maktförda via Amerikanska Presidenten/Skattkammaren/Federal Reserve linjens tillsättande veto inom IMF, och dels står som intecknade förvaltare på tillgångarnas nivå. Coup D Etat.
Naturligtvis går allt flera emot ”Washington Consensus” vilket har skapat ett ”Beijing Consensus”, en motpol till IMF´s version av tyranni. Denna grupp tar avstånd ifrån intervention på suverän mark, och står för 50/50 förhållanden, där ingen part har en absolut dominant position över den andra. Medan den oligarkiska banan tog sikte på SDR först, finns det naturligtvis flera vägar och optioner hos oligarkerna att ringa in nationerna, som alla syftar till en slutlig global valuta, på IMF språk kallad Bancor. Bancor (ett fullständigt stadie av SDR) var ett påfund av den elaka Lord Keynes som ville stjälpa dollarn på ända och köra in sin supranationella imperialistiska Bancor, som skulle agera som världens reservvaluta. Han ville med taktiken se till att balanserna inte gav överskott, och förhindra nationens egna utveckling, genom att till exempel blockera strategisk export. Typisk Brittisk old-school imperialism med andra ord, fast på uppdrag av City finaniärerna. Hans idéer studsade tillbaka genom globaliseringen och frihandelsavtal. För hur kommer det sig att USA inte anrikar mer olja och mineraler- inte minst sällsynta jordartsmineraler – själva, när de faktiskt har ganska gott om den varan? Kleptokraterna såg till att lägga block på den utvecklingen då de inte ville att Amerika skulle kunna stå som självförsörjande i dessa områden. Att skapa externa beroenden var en fråga om en ny världsordning.
Alternativa angrepp på nationerna i valuta frågan består exempelvis i regionalisering av valutor, vilket vi har påpekat tidigare i inlägget. Oändliga proxies, oändliga Crazy Ivans, Hiroshima Mon Amour….
När det gäller oljan….det har ju funnits en finurlig taktik ifrån elit kleptokraterna. Man ville ställa OECD länderna i konkurs, så att Strauss-Kahn kunde angöra en framtida kamel. Att plåga sönder dollarns värde, plågar de länder som handlar olja i dollar. Saudiarabien har en kritisk budget på 80 dollar per fat – efter den gamla värderingen på dollarn. Eftersom dollarns köpkraft faller så hjälper detta absolut inte de länder som handlar i dollar, men somliga har bytt handelsvaluta i tid (vilka dock tas ned av dollarns fall indirekt så länge som dollarn är reservvaluta). Annars är oljan på väg uppåt generellt sett, tillsammans med råvarorna, det är klassisk ekonomi som gör sig gällande genom överdriven inflation och depressiv ekonomi.
I de sista raderna av dagens sändning, ibland Baselmän, önskar vi lägga till ordet Peso. Vi ser rörelser till att sänka räntorna i Mexico för att trycka ned resningen av Peson gentemot Dollarn. Vilka mirakel återstår? Snart nog kommer korrigeringen och det föranleder fler olyckliga investerare som köper bandanas för den kommande eran.
”We are at present working discreetly with all our might to wrest this mysterious force called sovereignty out of the clutches of the local nation states of the world.” Professor Arnold Toynbee, ur tal inför Institute For The Study Of International Affairs, 1931
”The time of the homogenous nation state is over…” Herman Van Rompuy, Ordförande i Europeiska Rådet, inför Tyskt publikum, 2010
