James Bond, Skakad Och Rörd

Posted by leewanta on september 15, 2010
Okategoriserat

Är det förväntade kriget emot Iran avvärjt? Man skulle nästan kunna tro det när man ser att fyra amerikanska banker har annonserat etablering av sin verksamhet inom Iran. Följer man den sortens pengar låter det som att planen till nytt krig i området för tillfället är uppskjutet eller temporärt avlagt. Vidare antyder det att man ser en ny möjlighet beträffande oljan i Iran till vilken dessa banker ska kanalisera affärerna. Vi låter det dock hänga som en teori tills mer observationer i ämnet kan skådas. Under tiden kan vi konstatera att sommaren har varit fullspäckad med genomskinliga agentur provokationer. En ny muslimsk moské propagerades vid ground zero, koraner som skulle brännas offentligt, minareter som förbjuds i Schweiz, anti-semitism, burkaförbud och så vidare. I våra trend rapporter sade vi att detta scenario skulle expandera fram till 2012 och trenden håller således i sig. Syftet från dirigenterna är naturligtvis att manipulera opinionsbildningen till spänningar så att publikum finner en emotionell rational i ett eventuellt stort krig i mellanöstern, ett slutligt vi-mot-dom scenario.

I ett futilt försök att hålla det ekonomiska och finansiella systemet vid liv så är QE2 [kvantitativa lättnader, fas 2] under uppsegling. Det påbörjades i tidiga Juni när amerikanska banker ändrade reglerna för lån. Insatserna över de senaste månaderna har mötts av moderata framgångar. Bankerna hade kapat utlåning med 25% över de senaste 16 månaderna till små och mellanstora företag. Processen uppvisade en nedgång av ekonomin samt en arbetslöshet på nivåer som inte har setts i USA sedan 1930 talet. Mot bakgrund av den dystra utvecklingen såg beslutsfattare hos Federal Reserve att ett nytt stimulanspaket behövdes – QE2.  Vi såg marshall i de finansiella och ekonomiska krafterna och det avslöjande tecknet av en aktiemarknad som rörde sig uppåt utan anledning. Fenomenen skrev QE2 i skyn.

Interventioner av detta slag uppvisar en drogliknande effekt på kort sikt men på lång sikt urholkas riktiga solida investeringar, den sortens investeringar som skapar jobb inom ekvationen ”tillgång och efterfrågan” med profit baserat på detsamma – och som därför inte reflekterar det finansiella systemet. När man reflekterar det finansiella systemet av idag hamnar man i en Dali eller Picasso tavla, där form och funktion har kollapsat i proportionsbefriad fantasmagori. Merparten av Amerikanarna lever i föreställningen att landet baseras på kapitalism och en fri marknad. Fel. Det är en manipulerad och korrupt marknad och är därför inte fri. Den policy som pådyvlas av fläskläpparna är en anti-tes till en fri marknad, inte bara därför att man ägnar sig åt intervention av vad som annars var tänkt att fungera som en naturlig process, men lika mycket för att handlingarna föds ur ständigt nya skulder som skapas ur tomma intet – och ingen produktion eller uppbackning stödjer den expanderande kreditgivningen – skuld som läggs på samhällets och real ekonomins axlar. Vad som sker är att finansen som ägnar sig åt att finansiera stater på obligationsmarknaden stjäl eller ges (beroende på hur man läser det) de resurser de som ägnar sig åt realekonomin producerar och ska hålla det monetära ekosystemet i rullning. Det är inte bara den enskilde förvärvsarbetaren som får betala för soppan: även företagen som faktiskt producerar något i verkligheten blir skjutna i ryggen. Detta kunde undvikas i betydande mån om den amerikanska staten inte lånade medel av främmande händer utan skapade sin egen kredit och valuta – vilket är barnsligt enkelt att göra.

Interventioner kan förvisso vara lämpliga i andra sammanhang om det sociala kontraktet är utformat på ett motsvarande vis, så kommentaren här handlar inte om vad som är rätt och fel ur en ideologisk synvinkel, utan vad som faktiskt är överenskommelsen och vad som faktiskt är konsekvensen i den specifika kontexten.

Under tiden fortsätter Amerikansk och Europeisk media att kanalisera marknadens själv bedrägerier på de vekaste grunder. En statistiskt meningslös ökning i Augusti inom den amerikanska privata sektorn ”underlättade recessions oro” rapporterade Bloomberg den 3:e September. Tillökningar inom den privata sektorn noterade 27,000 fler än prognosen kring 40.000.

Vi ser detta tutande som blott statistiskt oljud. The Bureau of Labor Statistics’ 95 procentiga förtroende intervall i att rapportera månatliga förändringar är +/- 129 000 jobb. Trots detta: ”aktier steg över världen” som ett resultat av statistiskt meningslös statistisk. Den veka rapporten ”skickade aktier till deras bästa ”pre-labour day” vecka på två decennier (MarketWatch).

” De värsta farhågorna slog inte igenom” deklarerade Stephan Stanley, chefsekonom på Pierpont Securities. ”Talet om dubbel-dipp var förmodligen missriktat” sade Maury Harris, chefsekonom på UBS Securities.

Detta är starka slutsatser att dra på helt ointressant statistisk, men dessa krängare är av den sorten som gör vad som helst för att undvika sanningen och verkligheten. Lite som med politiker.

Om man ser bakom rubrikerna på BLS Augusti rapporter, ses en helt obekväm bild. Totala summan av icke-farmare jobb föll med 54,000 från föregående månad beroende på en nedgång om 121,000 jobb inom stat och federala census arbetare, trafikräknare.

Dessutom krävs det det dubbla av de rapporterade 67,000 jobben inom privat sektor bara för att hålla jämna steg med tillökningen av arbetsstyrkans total.

Trots rubrikernas emfas på jobb ökningar steg den mest rapporterade stapeln av arbetsmarknaden – U.3 – till 9.6 procent. Vem som nu är intresserad av en stapel som är helt missvisande och bara tjänar syftet att maskera en sanning. Stapeln som tar hänsyn till arbetare som har gett upp att leta jobb – U.6 – steg till 16.7 procent. Om vi ser till lite bättre analytiker, som t ex John Williams på shadowstats.com, vars analys inkluderar alla som de facto står utan arbete och samtidigt är arbetsföra hamnar siffran på 22%. I DI står det alltid 9.6% i de braskande propaganda klippen. Det betyder att 34,1 miljoner amerikaner står utan arbete samtidigt som vi kan se att 40 miljoner amerikaner är registrerade för matkuponger. Om var åttonde person lever på matkuponger, hur kan scenariot vara något annat än recession-till-depression?

Detta är tunga siffror. Men i Nirvana Imbecill så heter det ”recessions-oron har lättat…” baserat på en meningslös ökning av jobb, som dessutom kommer av kvantitativa lättnader, inte av den marknadsbaserade realekonomin. För var låg dessa nya jobb? 28.000 av jobben låg inom hälsovården och 12.000 av jobben inom socialhjälpen. Hälften av jobben fanns alltså inom hälsovård och omsorg. Sedan var det 10.000 jobb som tidigare hade befunnit sig på strejk som åter befanns i arbete. Bartenders och serveringspersonal adderade 12.000 jobb. Under samma period förlorade produktion och tillverkning 27,000 jobb i Augusti.

Är det inte fantastiskt att 12,000 jobb för serveringspersonal, 10 000 personer som slutar strejka och 40.000 jobb för ambulerande hälsotjänster och lite socialhjälp därtill kan få hela världens börser att stiga? Every day is happy day.

Mycket av finansieringen som nu skapas av Fed används för att finansiera skulder hos Skattkammaren och myndigheterna, vilket bara skapar mer skulder. I samma process så avbefolkas den övriga terrängen av låntagare till effekten av högre räntor och banker som blir kringskurna i möjligheterna att låna ut. För tillfället pågår en flykt till Amerikanska Säkerheter, en spasm som baseras på en gammal perception av amerikansk stabilitet och kvalité. Men föreställningen att regeringen – valutan – inte kan gå i praktisk konkurs är en vanföreställning. Sedeslösheten kommer att kräva sin avkastning. Då ser man två saker: minskad köpkraft samt att de amerikanska säkerheterna oundvikligen lever i en bubbla. Vad händer då om bubblan som heter Säkerheter spricker? För säkerheter och obligationsmarknaden är nästa bubbla att spricka.

För tillfället är den amerikanska regeringen skuldsatt vid ungefär 100% av BNP, med ett årligt fiskalt underskott på omkring 10% av BNP och det finns ingen ände i sikte i den stegrande skuld trappan. Som vi har påpekat många gånger tidigare ägnar sig Federal Reserve åt att förvärva Säkerheter för att finansiera massiva diskrepanser, både direkt via QE (quantitative easing, kvantitativa lättnader) program och indirekt genom TBTF banker (Fed kumpanerna/ägarna på Wall Street, ”too-big-to-fail” banker”). Fed tillfredsställer ett par mål med taktiken: ett, stödja regeringen i sina ansatser att vidmakthålla aggregat på efterfrågan samt två, upprätthålla värden på tillgångarna, och genom övningen stävja deflation och dess medföljande erosion. För en tid.

Fed har tidigare officiellt gett uttryck för idéen att oavsett vilken väg man tar – ökning av aggregerad efterfrågan eller ökningar i aggregerade tillgångars värden – så leder båda till samma sak: en återhämtning i ekonomin. Nu får vi på ett stumt vis höra sanningen – vilket de naturligtvis insåg hela tiden – att återhämtningen inte kommer till stånd. För vad som avslöjas ibland allt prat om att undvika en ”dubbel-dipp” recession är att man aldrig tog sig ur den första dippen till att börja med. Oavsett alla stimulanser, oavsett monopol likviditetens fönster över de två senaste åren så förblir kvarstående faktum där ändå: den amerikanska ekonomin har varit och är fortfarande på väg ned. Både regeringen och Fed har fixerats till att använda exakt samma trick för att puffa upp ekonomin; stimulanser från den ena handen, likviditetsinjektioner med den andra. En sak man definitivt har säkerställt med taktiken är att man har underminerat den amerikanska statens Säkerheter. Politiken har tvinnat upp Säkerheter som en taggtråd och är bokstavligt talat det primära element som håller ihop den amerikanska ekonomin just nu.

Således, Säkerheter av dessa slag blir de nya Giftiga Tillgångarna. Alla vet vid det här laget att de är övervärderade, alla vet att deras avkastning är absurd, men trots detta så går man vid sidan av sanningen, lite som om det vore en tickande bomb som utlöstes om sade hur det ligger till. Denna bomb förintar allt utom den sista brickan vid detonation – den sista brickan faller alltid tillbaka till den första spelaren, vilket alltid är den största spelaren. Alltså: en detonation är till förödelse för de flesta ägare förutom för världens storägare av obligationer, som istället köper upp resten av sfären för en billig penning och konsoliderar återigen sin makt. Rothschild sade ju: ”när det flyter blod på gatan är det köpläge”. Det är anledningen till att obligationsägarna välvilligt finansierar stater intill deras död. Och när de dör kan de säga…ja lösningen är ju eftersom vi alla sitter i samma båt att slå ihop nationerna….en global bank och en global regulator, det löser problemen! Eftersom den tilltalade alltid är inkompetent och troligtvis borde leva inlåst i en garderob så tror han att rådet är välvilligt eller genuint. Ingalunda, storfinansen lever på destablisering och polarisering och om den någonsin upphör är de hotade och måste således etablera en världsstat under deras veto för att säkerställa storheten i den privata oligarkin. Annars riskerar de att gå under, liksom det tidiga Lombard systemet, det är pyramidspelets natur. Och de blodlösa blädderläppar som springer deras ärenden, oftast omedvetet, kallas för politiker. De hatar egentligen politiker och lösningen på det problemet som de ser det är en total superstat efter deras design. Eftersom de tycker att politiker är menlösa slembollar så anlitar de agenter, akademiker och verkställande direktörer att sköta opinionsbildningen på det planet, via otals institut och tankesmedjor. En sann storägare i topp-finansen syns sällan, ej heller går de att lista ut dem med deras eget tal, de är alldeles för visa och medvetna för att avslöja spelets kärna. Rockefeller är ett undantag, han talar ofta för mycket, men den dynastin tillhör inte den högsta toppen, de ligger på den andra nivån av det stora tornet. Familjen Bush ligger på den tredje nivån t ex.

Med scenen om en övertankad marknad av Säkerheter i åtanke kan man se följande scenario  till hyperinflation: En dag – när ingenting särskilt händer på marknaderna, men med nervositet som har tagit över som en låggradig feber – så blir det en plötslig knuff på basvarorna: en märkbar men liten resning på priset av en basvara som t ex olja noteras. Det ruskar om återbäringen från Skattkammaren när förvaltningschefer reducerar deras allokeringar i Skattkammaren och går in i pressade basvaror, för hämta in profit. Nåja, det är väl kanske inte så mycket handpåläggning av chefer som programmerad trading. De kommer att sälja Säkerheter eftersom det har blivit deras principiella tillgång att sälja av. Det blir inte volymen som kränker Bernanke och hans drönare på Fed, det är en fråga om timing, för det lär sannolikt ske precis innan en större auktion av Skattkammarens Säkerheter, in en ansats att stävja marknadens utförsäljning och vidmakthålla låg avkastning – de vill ha låg avkastning för att motverka deflationskraften – samtidigt som Säkerheterna finansieras så billigt som möjligt. Med nuvarande fas av QE-lite så har man redan satt ribba för att Fed direkt börjar köpa Säkerheter vid rörelsen. Oj, världen dog inte! Lättja och vantolkning föranleder Fed att tro att spelet är säkert och går vidare med manipuleringarna. Men när Fed köper på detta vis så kommer det bara att uppmuntra förvaltningschefer att dumpa än mer Säkerheter till Feds öppna armar. I detta stadie sker inte försäljningen genom fruktan, inte till att börja med. Man kan tippa på att de första femton minuterna av detta skeende så sker försäljningen i god ordning där många tror att de kan köpa tillbaka Säkerheter lite senare för en billigare penning. När detta börja sjunka in tolkar Fed det som att det är panikförsäljning på gång. Fed är redan varse obligationsmarknadens oro att det finns en bubbla inom Skattkammarens Säkerheter. Vad gör Fed då? Då öppnar Fed likviditetsfönster och köper upp varje Säkerhet i sikte, så att man precis vidmakthåller tillgångarnas värden och lugnar marknaden.  TBTF bankerna som ser löpet adderar till paniken genom att handla i deras bästa intressen. De blir de första att kliva av tåget Säkerheter och det blir den blödande eggen av vågen.

Då sparkar panik fasen igång: förvaltningschefer som ser Feds massiva uppköp av Säkerheter och att Amerikanska Zombie Banker dumpar sina likaledes, allt inom ett par dagar av en storskalig auktion, dumpar sina Säkerheter en masse. Läget gör det svårare att förneka hur vådlig USAs ekonomi egentligen är i verkligheten, hur fantasifullt fantastiskt skuldsatt regeringen är…och de börjar tänka hur Amerikanska Säkerheter faktiskt liknar den Grekisk skulden. De må vara kortsiktiga och reaktionära men deras dumhet har en gräns, de vet om att det pågår en bubbla inom obligationer och säkerheter som håller skeppet någorlunda flytande. Många människor, inklusive undertecknad, tror att Fed, Skattkammaren och Amerikanska Zombiebanker står i en triangulär maskopi med varandra, där man handlar på smygvägar och således skapar monetisering: Skattkammaren emitterar skuld för att finansiera fiskala utgifter, TBTF bankerna köper dem, med pengar som de får av Fed.  Det spelar knappt någon roll om det är sant eller inte för detta är den vida perceptionen om vad de håller på med. I en panik så är den vitt spridda perceptionen ens trading strategi. Så när Fed börjar köpa Säkerheter in hysterisis för att proppa upp deras priser beslutar förvaltningschefer att ”det är dags att hoppa tåg – nu”. Så notera att i detta scenario att det inte är Kina eller Japan som plötsligt beslutar sig för att fly Säkerheterna, de blir istället de nationerna som står där med den unkna shopping-kassen. Så förstulet. Allt pekar då på att det är amerikanska och kanske europeiska (beroende på tidpunkten) förvaltningschefer som hoppar av först. Större delen av scenariot kan gott och väl spela ut sig inom en timma, men jämfört med tidigare studsar finns det härefter ingen tillbakaväg.  Notera även att Säkerheter kommer att behålla sin avkastning i ansiktet på panikförsäljningen, åtminstone till att börja med. Varför? Därför att Fed, besluten att upprätthålla prisstabilitet, kommer att motarbeta avkastningen från att divergera – vilket precis är anledningen att många beslutar sig för att kasta i handduken. Bernankes manipulering att ”lugna marknaderna” medför den motsatta effekten där man ser att det är allt för tilltalande att sälja. Vi har sagt det förr och vi säger det igen: det finns ingen som feltolkar verkligheten på marknaden lika illa som en centralbankschef, i synnerhet inte om det är en privat centralbank, för deras ägare VILL att man ”feltolkar” läget. Detta är spelet.

Så var tar man vägen med sina pengar då? Förutom placeringar i guld och silver så går en hel del till basvaror. I slutet av denna dag i scenariot så kommer basvaror av alla slag, metaller, olja, matvaror stiga mot månen. Denna gång beror det inte på att medborgarna har tappat förtroendet för dollarn (det kommer oundvikligen ändå att hända), det händer för att om inte Amerikanska Säkerheter inte är en säker hamn, var ska då alla dessa förvaltningschefer stoppa sina slantar? I kuddar? I euron? Ja, hur vore det med lite europeisk zloty? Nej, man flyr till basvaror och ädla metaller, och kloka amerikaner gör bäst i att redan gå dit. Och när basvaror börjar anta formen av en ballong så får amerikanarna sin första smak av hyperinflation. För vad händer när med valutan om basvaror gör en raket? Den kollapsar och tar alla pappersbaserade spel med sig, även många kapitalvaror kollapsar i en hyperinflation.  Det går inte att sälja en Rolex-klocka till sitt relativa värde i en hyperinflation, den har då blivit junk med.

Comments are closed.

Skapa din egna professionella hemsida med inbyggd blogg på N.nu