”(The Great Depression resulting from the Stock Market crash) was not accidental. It was a carefully contrived occurrence….The international bankers sought to bring about a condition of despair here so they might emerge as rulers of us all.” - Louis McFadden (tal i Huset,10 Juni 1932), Amerikansk Kongressledamot 1915-1925, Ordförande i House Banking and Currency Comitteee
De monetära makterna plundrar nationer i fredens tid, och konspirerar emot dem i tid av motgång. Ur vår synvinkel är de mer despotiska än monarki, mer förmätna än autokrati, mer själviska än byråkrati, och möjligen mer uppblåsta än gudar. Vi ser i den närmare framtiden en kris som må ifrågasätta stabiliteten hos vissa nationer, USA icke att förglömma, och vi har talat om detta scenario i många år, men somliga har gjort det i många decennier. Hur så? För vi har uppfattat finanselitens slutmål, den framtida världsstaten (översatt; superbanken med supervalutan) och eliten såg ingen framkomlig väg till sitt globala herravälde, utan kriser som kataklysm, och kretsen levde i visshet om att de var smartare och allestädes mäktigare än både populus och världens politiker. Därför har många förmodat att de skulle kamma hem spelet, för de är så mycket snabbare och sluga, osynliga och subtila, förmögna och tveklösa, samspelta och erfarna, än alla andra på världens arena. Vi skönjer anledningar till att tro att denna rätt dystopiska framsyn må ändras på sikt, men knappast utan att betydande kriser ”väcker” de slumrande folken. Så dessa kriser tycks kunna gå åt två håll i dess vaka; antingen mot en renässans som blir historisk i världshistorien, eller två, ett globalt mörkerland, ganska likt Orwells vision tar över, via agendor som bankireliten har hakat in i FN och unioner, polletterat via, till exempel, IMF, Världsbanken och associerade banker/fonder (bankeliten såg till att skapa FN till att börja med, och står med huvudnyckeln via deras avtal och fördrag, som de skrev själva åt klassiska fläskiga ja-sägande ekokammare till politiker, ty de begriper varken deras tekniska lingo, eller uppfattar deras multidimensionella närvaro). Den multilaterala ytan är bara ett sken, den privata handen finns på trust-nivå (tillgångarnas placeringar och konto-tangenter). Hur 179 länder kunde betala den privata superbankiren Edmond De Rothshild för att låta hans gäng håva in upp till 30% av världens resurser i ett enda långt slag (via GEF), är en av världens stora gåtor, såvida man inte erinrar sig att det är politiker vi talar om (faciliteten utformar lån som inte är tänkta att betalas av bananländerna – och tecknar sedan in terrängen istället i trustens böcker)
”I see in the near future a crisis approaching that unnerves me and causes me to tremble for the safety of my country. Corporations have been enthroned, an era of corruption will follow and the money power of the country will endeavor and prolong its reign by working upon the prejudices of the people, until the wealth is aggregated into a few hands and the republic is destroyed.” Abraham Lincoln, Nov. 21, 1864
Lincolns våndor kvarstår i tidsrymden, för spelet idag är på principiell nivå exakt detsamma, bara spelytan har ändrats, schackbrädet är helt globaliserat.
Närmast att dominera de finansiella anglosaxiska nyheterna torde bli det så kallade ”foreclosuregate”, tillsammans med tre associerade civilmål, där en är ett RICO mål, emot JPMorgan Chase och HSBC för att ha riggat silver marknaderna. Oavsett vad Wall Street försöker pådyvla talar vi om genom ”foreclosuregate” omkring 2 biljoner dollar i värdepapperisering, plus 500 miljarder dollar i andrahandslån. Dessa obligationer sattes med AAA betyg av S&P, Moody’s and Fitch, men var i realiteten BBB papper. Vi har många gånger ställt frågan varför det kunde existera så idiotiska köpare till att anskaffa sådan uppenbar dynga, eller varför ingen tog upp detta redan för tre år sedan….vår synopsis säger oss att köparna, särskilt de ifrån Europa, som köpte 60% av dessa giftiga papper, var lätt vilseledda sprattelgubbar (som vanligt), eller hade lyckats få pappren garanterade av det framtida konkursbolaget Federal Reserve. Men kan verkligen hundratals med jurister vara så inkompetenta? Det är möjligt….men det utesluter förvisso inte det senare alternativet. En sådan utbetalning tar ned Bank Of America, JPMorgan Chase, Wells Fargo, Citi Group och Deutsche Bank, samt en hel del andra med stora förluster. Låt oss dock påpeka att för toppeliten är dessa bolag ur deras synvinkel bara fronter som kan offras vid behov, och vid en konkurs i USA per Chapter 11 ställs obligationsägarna som härskare av kvarstoden, och konsoliderar då sin makt. Och dessa obligationsägare är huvudlinjerna till den internationella supereliten…och deras långa ”primacy” mål är, som vi ständigt påtalar, en enda superbank/global valuta under deras nyckel. Och om man inte tar bankerna till Chapter 11 så skinnas skattebetalarna igen på ett betydande vis. Detta skulle vara helt omöjligt att se som en realistisk verklighet om politisk kompetens existerade, ty sådant kan inte samexistera. Om många civilmål följer i vattnet, drar de noterade förlusterna till större höjder. Nu har Ni redan sett Fannie, Freddie, PIMCO, och NY Fed förena sig för att försvara sina positioner. Detta är ett fall av ”släng dem till lejonen” ibland den operativa eliten, inte supereliten. Aktieägare, chefer och anställda, kunder, stat, affärspartners, publikum…de står på linjen…inte de stora obligationsägarna, eftersom de kontrollerar hela det globala systemet i alla ändar…och de räknar inte pengar…de avser som sagt att deras kriser gör det möjligt att sälja in en ny global eller, initialt, ett set av regionala valutor, och överstatliga regler som deras ”experter” författar åt imbecillerna (”titta vad som hände här, vi sitter alla i samma båt och man kan inte lita på länderna!”) till politiker som förblir nickande och bläddrar på läpparna åt saker de inte begriper, medan de stora tar över allt, precis som de gjorde med USA och Brittanien en gång i tiden…samma trick upprepas om och om igen, århundrade efter århundrade. Ett billigt trick. Vad som är bra för denna kabal av superfinans är dåligt för resten av världen, det är den gyllene och evigt oföränderliga regeln.
Men kriserna kan gå åt andra hållet med om upplysningen tar vid, och då kan inre strider på mellannivå härefter ge stater och folk en fördel för att försvara murarna och vänta ut det stora rovdjuret i centrum som försöker störta dem till en chimär världsvaluta(or) genom kataklysmen. Det ligger så mycket på spel att politikerna per inkompetens förblir ett veritabelt hot mot den fria civilisationen , i Sverige har vi exempelvis en uppenbarligen utsåld ”allians” som speglar nidbilden av blädderläpps-bytet väldigt väl, där man i smygundan försöker hamra in storfinansens proxy bolag i grundlagen (EU och FN). Ett slag av landsförräderi när man känner till spelets egentliga innehåll, som vi ser det.
Så det enda sätt som dessa tidigare nämnda bolag kan överleva på är att de nationaliseras, vilket ger skattebetalarna privilegiet att täcka förlusterna. Och eftersom den Amerikanska staten kvarstår som ett sorts privat proxy bolag så länge som de har en privat centralbank i Federal Reserve, till vilka hela landet står intecknat, så blir det ett win-win spel för de stora. De som äger aktier i dessa bolag och HSBC torde uppmuntras till att låta undersöka sina huvuden på atom-nivå…vem vet vilken sorts defekt vi talar om. Dessvärre är inte den amerikanska lagens arm mycket att vila på, vilket syntes i fallet Mazillo/Countrywide och hur Bank Of America löste ut problemet för en ringa summa, snarare än att skicka in tölpen på 25 år. Tentaklerna och djupet av utmätningsskandalen vi har talat om här har i stort sett bara insetts bakom ridån i NYC och Washington. Dubbeleffekten med en mumifierad Kongress och Senat ger således en stor kvävande linda på husförsäljningen.
Allt Wall Street och frontbankerna tänker på nu är kortsiktiga pooler av het likviditet. Ett QE2 annonserades på 600 miljarder dollar i veckan av Fed, 100 mer än ”väntat”, men vi skrev redan långt tidigare att för den kommande perioden behövdes minst 2 biljoner dollar i praktiken, vilket maffiabolaget Goldman Sachs bekräftade i veckan, men om vi fryser den nuvarande bilden, så kommer nettokostnaden för att gå sidledes i två år att ligga på 5 biljoner dollar, en fortsatt Zimbabwefiering av dollarn med andra ord. Effekten blir mer av samma gamla visa, fördjupade valutakrig, tills att USA inför tariffer för att stabilisera blödningen. Spekulativa kapitalflöden möter nu barriärer ifrån Brasilien och flera kommer att följa efter, samtidigt som andra nationer noterar att inflationspressen intensifieras, och de önskar icke mer dollar inflation (i motsats till kleptokraterna, hur skall de annars kunna ersätta dollarn som reservvaluta med deras hitte-på valutor som SDR, Bancor etc – det är dessa dolda Fed ägare som beordrar Fed att fortsätta pumpa pressarna). Brasilien har följts av Kina, Australien och Indien. Fed har naturligtvis inte haft någon särskild handlingsplan för dessa sidoeffekter, i sina övningar i att få det att se ut som man försöker hålla ihop den Amerikanska ekonomin, när man faller i en spiral av den sort som Japan föll ned i över de senaste 20 åren. Japan hade 5% arbetslöshet, USA har i verkligheten över 22% (endast oseriösa glapp-käftar köper sättet på vilket man räknar ut den officiella siffran). Samtidigt ligger en skillnad i att Japanska staten lånade av Japanska långivare, vilket ringar in skulden på rätt sätt (din skuld är någon annans makt). USA å andra sidan kastas mellan att monetisera eller låna på de internationella marknaderna. Slutspelet pekar alltså mot mer monetisering ifrån Fed, högre arbetslöshet och inflation, för att inte nämna den oändliga gåtan som kallas för Amerikansk skuldbörda. Vi upprepar således vårt gamla mantra för eran i att guld och silver pressas uppåt per automatik med denna monetära expansion.
Bostadsmarknaden kommer i praktiken att frysas ned när backloggen av inventarier dammar igen, för att inte tala om fantom inventarier som lånarna har lagt i sina böcker, tillgångar som de inte kan bevisa att de äger, och vi törs lägga den siffran på cirka fyra miljoner enheter. Det finns ungefär två miljoner hem till salu i USA på den officiella marknaden, och med fortsatt nedgång i bostadsmarknaden, vem ska någonsin plocka upp alla dessa spök-lokaler? Som ett fall av trolldom står allt detta vid sidan av realiteten när aktiemarknaden har pumpats upp till nya höjder på kombinationstricket av QE2 och tillbakaköp av aktier ifrån transnationella intressen, givande högre priser för ädelmetaller och basvaror. Injektionen på 600 miljarder, eller 75 miljarder på månad, är vad Fed lade upp i den förra vändan och det var ”framgångsrikt” för fem kvartal med 3% tillväxt, varav hälften kom från tillökningen av het likviditet och kredit. En monetär skapelse av 2.5 biljoner dollar kommer att öka BNP med 1% till 1-1/2%, med en hel linje till 2% denna gång. Men man kan inte jämföra situationerna till fullo när alla numera ser att övningarna är ett uppenbart fall av Svarte Petter, vilket säger att reflationen av tillgångar inte blir lika lätt och inte kommer att fungera ”lika bra” som förra gången. Större delen av volymen hamnar hos parasitbankerna och på Wall Street, som helt enkelt kommer att fortsätta spekulera bort dem igen. Banker har dock försökt att låna ut mera sedan Juni men låntagarna är generellt sett inte intresserade. Man vill se var alla dessa nonsens-sociala reformer, Mickey Mouse lättnader, Wall Street slickande, nya legislaturer, skatteskalans framtid innebär för dem, innan man tar en risk till och investerar framåt. På konsumentsidan är det bara staten som är villiga att låna till konsumenter med dålig kreditvärdighet. 25% av bostadslåntagarna ligger i trubbel via negativ kapitalisering och vi tror absolut att den siffran kommer att förvärras, då det med ökande brist på arbeten blir det än svårare att hålla jämna steg, för att inte tala om att förbättra siffran.
Dollarns motsatts-trend-rally är nu över, och den kan i bästa fall kallas teknisk och sladdrig, eftersom den dödliga kombin Geithner/Bernanke uppenbarligen ville ha det så. Det gav billigare export och lägger band på förvärv av utländska varor med deras högre priser som följer av politiken. Trenden mot exponentiellt ökande statsskuldbörda fortsätter när 5 miljoner ”jobblösa” individer erhåller förlängning av deras status. Kommer skattelättnader att förlängas för en prislapp på 40 miljarder dollar? Kommer en transaktionskatt på 1% att klubbas igenom, och kommer man gå vidare med att beslagta 6 biljoner i pensionstillägg? Sedan föreligger ju administrations begär om 650 miljarder dollar i stimulanser, vilket kan komma att visa sig att bli en icke-fråga.
Denna vecka på guld och silver marknaderna blev spektakulär trots den Amerikanska regimens beställningsjobb via interferens och manipulation. Just nu ligger proffs och stora spelare i väntan på att kartellen ska trycka ned priserna, så att de kan kliva på bländverken igen på en mer profitabel nivå, vilket drar upp priserna åter. Efter 20 års intervention med att trycka ned priserna (och syftet med det är att få papper och fiat valutor att se starkare ut än vad den fria marknaden säger att de egentligen är) så börjar de få smaka på sin egen medicin. Med ett anemiskt fallet finansiellt system som utgör grunden för hela dollar spelet är inte ädelmetallerna ett särskilt svårsålt prospekt. Det faktum att man använder två redovisningsböcker, inte minst inom den finansiella sektorn, hjälper inte mycket heller. Det är inget sätt att lösa ett problem, den sortens Al Capone taktik fördjupar förpliktelsernas börda när spelen är över.
Vi observerar alltså ett gigantiskt ”foreclosuregate”, de nämnda civilmålen, en fallande dollar och ett valutakrig som sedermera övergår i handelskrig, tillsammans med en lame duck President, en vildare Kongress, och Amerikanska statsunderskott som accelererar dagligen. Låt oss icke förglömma ett kommande fall på den kommunala obligationsmarknaden när AMBAC går i konkurs och alla de där båg värderade obligationerna vänder mot en realistisk värdering, till ljudet av ett ohämmat fall i deras värden….betänk bara vad de må betala i framtida ränta, inte så aptitligt. I sin historiska novell, Leoparden, skrev Giuseppe di Lampedus att saker måste förändras för att kvarstå i status quo. Detta summerar det Amerikanska kongressvalet tämligen väl, inte minst eftersom de privata supranationella oligarkerna sätter spåret för deras nation, inte politikerna, vilket allt fler börjar tala om. Man börjar så smått observera nya, tidigare dolda cirklar, vilket fundamentalt förändrar hur man ser på den stora bilden över tiden.
Bilden förstärker tills vidare den decennielånga anglosaxiskt drivna trenden till att säkra resurser i ädelmetaller som guld och silver, och det är fortfarande tid att göra detta för många, men, och detta är ett svårsmält men, USA kan i värsta visa sig upprepa bedriften att beslagta folkets guld…dock, det fanns en annan guldkoppling till dollarn på den tiden, det finns inte idag, och en stor del av den gamla stacken av folkets guld försvann genom rökridåer, genom IMF… ut i vida världen. Samtidigt tror vi att risken för en ”bank holliday” och/eller andra åtgärder som begränsar hur mycket Amerikansk insättare får ta ut på bankerna ökar varje dag.
Ytterligare tryck på metallerna kommer till stånd när flykt sker från andra grupper av tillgångar, då bara 1% av investerarna äger guld och silver aktier och mindre än 2% äger enheter och tackor. Det säger att det fortfarande finns en stor potential av spelare som hoppar in i det spelet.
Under September så var handelns investerare förmögna att håva in profit när kammade hem 22.1 miljarder dollar ifrån EMF+s (equity mutual funds), eller 91,2 miljarder på årsbasis. På en nettobasis kom 29.3 miljarder ur inlösningsrätt. 62% av förvaltarna ser stamaktier som lovande bästa prestanda bland tillgångar för nästa sexmånaders period, gentemot 15% för ädelmetaller. Det sätter förvisso en tjur på guld och silver. 70% ser en liten chans till en ytterligare ekonomisk sammandragning. Det betyder att de förväntar sig att Fed kommer att injicera en surrealistisk summa på 2.5 biljoner dollar i ekonomin, med tillhörande inflationstryck på guld och silver. De deklarerar alltså profit men korporativa intäkter släpar ifrån våren 2008 med 11%. Det betyder att förtjänster faller nästa år. I mitten av 2006 visste Citi att 60% av bostadslånen som de köpte var defekta. I vetskap om detta gav de representationer och ansvarsförbindelser till investerare att de inte var defekta. Siffran växte till 80% i 2008, då ledningen bara såg till att fylla ut sina bonuspaket och kvartalsrapporter. Robert Rubin, Charles Prince varnades om och om igen, men girigheten var starkare. Operationen var helt och hållet en fråga om att tillfoga ledningen vinster (och marknaden framtida skador), utan hänsyn till att det förelåg solklart bedrägeri, och inte felslut eller oaktsamhet. Som en konsekvens av detta har PIMCO, NYC Fed, Blackrock, Freddie Mac och Neuberger Berman Europe stämt Contrywide, och alla köpare av MBS torde uppmuntras till att kollaborera i processen och stämma upphovsmakarna. Till erinran kan nämnas att Contrywide hade förlikats med NY pensionsmedel för 624 miljoner dollar, en av de största värdepappersbrottsmål som har förlikats i Amerika. Inte bara en fråga om brott genom värdepapper, men ett bedrägeri i den automatiska processen av tecknandet (”robo-signing”) med ett hav av bevis dessutom för att attestera målet. Spelarna heter Bank of America, JPMorgan Chase, Barclays, Deutsche Bank, Wells Fargo, Goldman Sachs, Credit Suisse, UBS och Morgan Stanley….
Kina, Brasilien and Tyskland kritiserade på Torsdagen Fed’s aktion…och en räcka av Asiatiska central banker sade att man var beredda att vidta åtgärder för att försvara sina ekonomier emot stora kapitalflöden. Brasilianske Centralbanksbossen Guido Mantega, som var först med att erkänna att det pågick ett valutakrig, sade ”det hjälper inte att bara slänga ut dollar ifrån en helikopter”. Den enda Amerikanska kongressledamoten som vågar gå emot kakmonstret Fed på ett öppet vis, republikanen Ron Paul, svär att söka trycka igenom en redovisning och granskning av dem nästa år, en ansats från en grupp ledd av Ron Paul försökte med tidigare i år, för att avslöja Fed´s interna överläggningar gällande räntor och monetära lättnader, så att man kunde ta informationen till Kongressens skärseld. Maffiaorganisationen Fed lyckades ganska enkelt fäkta bort försöket ifrån Staten, men kanske kan den nya ansatsen ge lite mer än huvudvärk för dem denna gång. Ron Paul, en hätsk kritiker av Federal Reserve, har skrivit en bok vid namn ”End The Fed”, samt envetet sågat deras destruktiva monetära politik längs med fotknölarna. Förr i tiden var det fara för hälsan att ens tänka på saken (se på vad som hände med Fed kritiker som Louis McFadden med flera…), så en liten seger får nog ges den konservative Paul ändå. ”Det som sker, är en våldsam illgärning, och Kongressen har knappt sagt ett ord i frågan,” sade han. Inflationen av basvaror reser sig paraboliskt, men Bernanke och hans NWO team måste förneka faktum och låta påskina att inflationen är för låg så att han kan hålla zombie bankerna vid liv ett tag till. Det ger en förödande effekt för Amerikaner över de närmaste månaderna när den extraordinära inflationen rör sig igenom rören, med slag som går före arbetsökning och inkomstökning, vilket kommer att sätta medborgare och Kongress i ett framtida raseri. Man kan tänka sig att Bernanke grillas och avsätts nästa år…men eftersom han bara är en operativ slav, så betyder ett byte inte särskilt mycket i det långa loppet. Politiken och den stora linjen sätts av Fed ägarna, kleptokratin.
Den framgångsrike investeraren Jim Rogers säger om Bernanke: ”Hela hans intellektuella karriär har varit baserat på studier av att trycka pengar”, och vidare ”ge killen en tryckpress, så kör han den så snabbt han kan.” Globen drunknar i het likviditet men ändå poserar Banana Ben att monetisering av skuld på något okänt vis kommer att leda till att konsumenter köper mer och att korporationer anställer. Icke särskilt. Vi har sett rekord i utfärdandet av korporativa skulder över de senaste året. Har det hjälpt anställa någon? IBM säger att man kommer att spendera 50 miljarder dollar över de nästa fem åren på att återköpa aktier. Var är då IBMs nyanställningar och capex? Al den Slicke och Bush bläddrade läpp i samma andemening att med givande av skatteincitament så skulle Amerikanska korporationer dra igång både anställningar och capex efter kontraktionen 2001. Så hur gick det med den saken? Ergo, Banana Ben´s postulerade orsaker till varför QE är bra uppåttjack kvarstår som invalida. I bästa fall så leder aktiviteten till ökad capex i tillväxtländer, vilket kostar Amerika mera jobb och inkomster, det är ‘globaliseringens’ bisarra mekanik.
Republikanerna tog Huset med stora steg, men Demokraterna behöll Senaten med en tunn marginal. Det ger en ekokammare till sakristia vid namn Senaten, med en frånvarande livsnerv, eftersom den är öppen för filibusterteknik. Liken som slängdes ut var de som man såg hade röstat för lösenspelen eller Obamacare paketet. Så det blir med andra ord lite trögare nu att dra igenom politik som talar för mera lösen, stimulanser, skulder och spenderingar vid Huset. Troligtvis står Obama, som alltid såg Julius Ceasar i spegeln, motvillig till att flytta sig in i mitten och kompromissa, vilket överlag gör det svårt med nödvändiga reformer och omstruktureringar. En ekonomi som alltså faller med en soft ton. Republikanerna kan lägga fram legislativa förslag men Senaten eller Obama kommer att svara med att torpedera ned dem. Det blir alltså en ständig fråga i svinstian om vem man ska klandra för den ekonomiska nedgången framöver, men tidiga kompromisser är möjliga. Valet visade att USA är delat politiskt: nordöst och västkusten versus resten av USA, de få jättestäderna emot resten. Vi antog tidigare att GOP kunde ta över Huset och möjligen Senaten, och att det kunde åtminstone potentiellt föranleda tendenser till irrationella övermått och ett uppblåst aktierally in i tidiga 2011.
Sedan ska man inte glömma tryck för att lösa ut enskilda stater i den Amerikanska nationen, som har underskattats och underestimerats. Över 20% av Kaliforniens utfärdande av skuld under 2009 och över 30% under 2010 har subventionerats genom den federala regeringen i ett program som kallas ”Build America Bonds.” Under programmet så täcker Amerikanska Skattkammaren 35% av räntan som emanerar ur obligationerna. Möjligen så kan man säga att utan detta program så kunde räntekostnaderna för somliga stater ha nått prohibitiv nivå. Världens sjunde största ekonomi, Kalifornien, står inte ensamma i det problemet, vilket har gjort stater beroende av federal assistans. New York, till exempel, spenderade 25o% över sin skattbas över det senaste årtiondet, jämfört med ett genomsnitt på 220% av de femton största staterna.
Hur är det då med faktiska lösningar? Allt kan lösas givet vilja och tid men en faktisk rättelse kräver systemjusteringar på en helt fundamental nivå. I första hand ligger lösningen i att ogiltigförklara Federal Reserve eftersom den implementationen till att börja med strider mot den Amerikanska konstitutionen, Artikel 1, Sektion 10, som bara ger Kongressen rätt att utfärda nationens valuta och reglera dess tillgång. En sådan korrigering sätter världen fri från en betydande ingång i den globala spelplanen ifrån de subversiva och mordiska finansiella kleptokraterna. En logisk följd av resonemanget är att man låter avveckla IMF, Världsbanken, BIS et al, och ser till att förbjuda privata centralbanker ända ned på kontonivå i världssamfundet via en ny internationell konvention, eftersom dessa entiteter idag besitts av samma subversiva gäng, samma kriminella privata trust bakom gardinerna, en korrigering som därmed låter frigöra världen från kleptokratins monetära rov, ränker och smiden, samt illegala byten av naturresuser = spektakulär renässans. Kriserna är en absolut god anledning till att diskvalificera dem i alla ändar av det internationella samfundet, annars är risken betydande att de bara expanderar sitt privata trojanska monopol, de har sina finansiella trojaner i alla unioner, fördrag och länder. På många sätt är dessa kriser behövliga, det finns en stor sjuk sak som helt enkel måste dö på det ena eller andra viset. Om ondskan vinner hamnar världen i händerna på deras IMF/Världsbanken et al, inskruvat mellan deras privata centralbanker, tills dessa avvecklas. Om friheten vinner avvecklas de och staterna skapar ett nytt inter-statligt finansiellt och monetärt system där de gamla oligarkerna icke kan sätta sin fot. En internationell konvention måste stipulera att privata banker inte får utfärda valuta, reglera dess tillgång, spekulera ned valutor, ej heller handhava skattemedel å nationernas vägnar, eller delta i fonder, truster på nivå av staternas tillgångar och medel. Ej heller får privata bankirer konsultera staterna i dessa frågor, staterna måste ha den kompetensen själva för att undvika finansiella trojaner. De seriösa bankerna får sedan klara sig själva på de öppna marknaderna. Att harmonisera med den ursprungliga Amerikanska konstitutionen helt enkelt internationellt sett. Då blir det skinande rent i huset, och detta är de facto det enda sättet att skapa ett stabilt system.
”Moreover, as America becomes an increasingly multi-cultural society, it may find it more difficult to fashion a consensus on foreign policy issues, except in the circumstance of a truly massive and widely perceived direct external threat.” – Zbigniew Brzezinski, The Grand Chessboard
