Efter att ha för en tid sedan ha besökt en globlalists gemytliga bloggosfär, så uppmärksammade jag namnet Olof Palme någonstans. Ah, ja just det…tänkte jag, eftersom jag har studerat världsordningens spel så pass länge. Var Palme kopplad till den internationella agendan är fråga nummer ett i denna reflektion. Mitt svar torde luta åt ett Nja, men inte på ett fullt medvetet plan om den djupare realiteten av vad som egentligen var ändamålet med processen i världsordningen ur elitens synvinkel. Jag har inte funnit något som styrker en sådan medvetenhet hos Palme för tillfället – men jag kan ha fel. Oavsett vad man anser om hans moral, ideologi och politik så var han en ganska skarp analytiker, han var en av de få politiker i världen på den tiden som hade utvecklat ett skarpt sinne för geopolitik. Och detta tilltalade eliten, och att han var socialist spelar ingen roll, de ville höra hans syn på världens territoriella utvecklingar, så han var inte bara en delegat på Bilderberg möten, han var även kallad av den så kallade Komittéen för sina utlägg, vilket är den högsta informella gruppen i världen. Medlemmar i denna kommitté (finansiärer, industrialister, vissa monarker, aristokrater, dynastier, despoter som framför allt ärver sina positioner) diskuterade regelbundet hur man skulle gå vidare i den internationella arenan, och de var alltid intresserade av att höra Palmes analyser (inte hans ideologi, ideologi betraktar de som någon sorts svaghet och karaktärsbrist på toppen).
Men även om toppen av pyramiden är En och Ett, så har det alltid funnits trätor och dispyter under toppen. En annan geopolitiker av stor betydelse under eran har varit Henry Kissinger, den mörka diamanten, som står pyramidtoppen hyfsat nära på ett personligt plan, mycket mera så än t ex Rockefeller klanen. Som Ni vet fanns det – på det offentliga planet – betydande frost emellan Kissinger och Palme under och efter krigen som USA bedrev i Asien. Och den kölden blev officiellt avslutad med efterträdarens Ingvar Carlssons inträde i politiken. Så redan här dyker ett sorts vagt motiv upp, som rätt många har övervägt som en sann rational, att Kissingers fraktion skydde att Palmes närvaro stod så nära elitens smedja och dessutom gick emot USA så högljutt. Men om vi ser vidare på bilden så fanns det många fler potentiella spelare i att ”lätta på trycket”, en palett av motiv som hämtade direkt ur en Agatha Christie novell, vid tiden då intresset för Angola och dess naturresurser var på topp, och därför en prioritet för Kissinger och kompani.
En sak som framgångsrikt mörkades av regering, media och diplomatin, åtminstone i Sverige, var att Palme hade en affär med den extremt förmögne Brittisk/Amerikanske Emma Rothschild. Det är ett efternamn som inskärper den största ödmjukhet i den djupa världen, i den djupa politiken och hos världens maktcentrum, bland de vetande. Vi kan notera att cirka tio månader efter utredningen hade inletts, avgick minst 12 personer av utredningens tillsatta. Hm? Min reflektion är detta kan bara ha varit resultatet av att betydande politiskt tryck utövades för att fördröja eller att styra om processen. Nästa reflektion är att, om man mäter detta fenomen på en skala emot den Svenska traditionen och dess plats i världen, att den svenska regeringen torde ha blivit varse om gärningsmannens identitet och efter det valde att inte utmana krafter större än den lilla monarkin Svea. Visst ser det ut som socialt skvaller, men det är en reflektion, inte en observation. Slumpen existerar inte.
Vad man kan lägga till i analysen är att Palme hade varit instrumental i att hjälpa – en sedemera påstådd KGB agent – Jacob Leizer Chanow – i att sätta upp en handelsväg för Angolska diamanter, vilket effektivt skulle beröva diamanthärskaren De Beers, baserade i Sydafrika, andelar och kanske dessutom hota deras priskartell. De Beers sattes upp ursprungligen av Cecil Rhodes men finansierades av Rothschilds. Idag ägs bolaget av ingen mindre än Evelyn De Rothschild. Att en person ur självaste dynastin Rothschild står som majoritetsägare i eget namn av en producent är symboliskt. Det var ingen som påstod någonstans – oss veterligen – att Palme visste att Chanow var en KGB agent (en statligt betald journalist som stavar illa) – om han nu var det – dock så fanns det notiser som sade att Palme assisterade honom i ett etablera kontakter i ett antal internationella affärer, inklusive marknadsföringen av Angolska diamanter.
Somliga minns kanske att det vid tiden påstods från några håll att Hans Holmér visste vem gärningsmannen var, liksom vilken grupp som hade beordrat det hela. Om inte annat är det en probabilitet.
Den 8 Augusti, 1989, skrev blaskan Expressen på sin löpsedel; ”Sovjet Visste Att Palme Skulle Mördas”… artikeln rapporterade att medlemmar av SÄPO hade spelat in en konversation emellan en stationerad diplomat, misstänkt KGB agent, natten innan Palme mördades.
Det hävdades att nogsam analys av transkripten hade övertygat somliga SÄPO chefer att Sovjet hade förhandskunskap om planen att mörda Palme, och att den huvudansvariga för översättningen hade dragit slutsatsen att Sovjet hade ”både initierat och utfört gärningen”. Ett sensationellt hävdande om ett högt fokuserat politiskt mord? Visst. Men underligt nog så var det inte en enda liberal media som valde att trycka det hela, även om det faktiskt postades av Washington Post, ”the official newspaper of record” som är undertiteln på denna tidningsbyrå.
En av de få officiella kommentarerna i frågan kom ifrån Zdzislaw Rurarz, före detta Polsk Ambassadör i Japan, som sa att det var vida misstänkt i diplomatiska cirklar att Sovjet hade haft en hand i Palmes mord. Varför? För att man ”fruktade att han hade växlat över sin lojalitet till CIA”. Undra på att man struntade i uppgiften. Detta betyder ingenting. På denna nivå och beredskap inom geopolitik finns egentligen ingen skillnad mellan CIA och KGB, även om det är svårt att tro, det är redaktörens personliga uppfattning. Kom även ihåg att Kissinger Associates var den första erkända operationen från väst i Moskva, omedelbart efter att Gorby hade stigit av. Gorby blev omedelbart President av det företaget i Moskva. Gorby har idag liksom många andra ”level-2/3” spelare en ”foundation”, en stiftelse i sitt eget namn.
Låt oss erinra oss att skandaler kantade Palmes väg. Född 1927 i en aristokratisk familj, tycks han ha blivit radikaliserad under sina studier vid Kenyon Collage i Ohio. Han återvände hem som en dedikerad socialist, en episk ideologi, bittert opponerad kapitalism, som han hävdade skapade ett samhälle av ”egoism och vassa armbågar”. Han hoppade på Socialdemokratiska Partiet och blev snart eleverad till kabinettet, som Utbildningsminister. Och det var på den positionen som han på ett utmanade vis gjorde USA förbannade när han gick med den Nordvietnamesiska Ambassadören i en demonstration i Stockholm emot USAs inblandning i Vietnam. När han väl hade upphöjts till posten som Statsminister placerade han Sverige bestämt på den anti-anglosaxiska sidan.Var detta ett problem för toppen av pyramiden? Nej, såvida Palmes business inte sågs hota andra planer, som till exempel planeringen av EU, eller om hans politik rörde till deras planerade geopolitik i andra länder…. polarisering av det slaget har de annars sponsrat i alla tider, det är deras profitabla operandi. Det är detta som få begriper: toppen av pyramiden finansierade både Sovjet och USA.
Sverige var den mest generösa bidragsgivaren till Vietcong, efter Sovjet, då man under 1979 skickade 200 miljoner dollar till Hanoi. Han blev personlig vän med Boris Ponomarev, chefen för CPSU. Sedan blev han en smärre Gudfader till Castro, återigen på andra plats efter USSR, med generösa finansiella donationer som konskvens, och hälsades som en hjälte i Havanna. Ej heller glömde han bort marxist regimen hos Allende i Chile, eller någon annan Latin Amerikansk hotspot. Alla socialister hade plats i Palmes famn. Detta förargade den amerikanska maskinen, de operativa, sådana som Bush till exempel. För Bush var inte åtagen ”new world order” agendan förrän långt senare….och då inte med ett helt glatt hjärta i vår uppfattning. Kissinger ansåg att om den tredje världen blev oberoende socialister, skulle det bli som en okontrollerbar cancer för den taktiska planen. Planen såg ut att heta Amerikansk Hegemoni utåt sett, men det längre prospektet hette New World Order. Så det var anledningen till att kalla kriget, mest blev ett de facto krig emot tredje världen, resten var helt enkelt en fråga om polarisering.
Men för de som levde i den ordinära världen medförde Palmes politik rent subversiva konsekvenser, Sverige blev mer eller mindre ett center av subversiva rörelser och Sovjets primära portal av infiltration i väst.
1973 accepterade han 170 Uruguyanska Tupamaro terrorister; vid 1979 var tusentals av Sovjet- och Kubanskt tränade Latin Amerikanska Marxister/Revolutionärer hemmastadde i Sverige: 410 Argentinare, 379 Bolivianer, 2,411 Chillenare, 344 Colombianer, 214 Peruaner, 734 från Uruguay…eller något i den stilen. I början av 1980 fanns det mer än 70 Latin Amerikanska vänsterextrema organisationer aktiva i Sverige. Även medlemmar ur Tysklands Baader-Meinhoff´s gäng åtnjöt av den svenska hospitaliteten liksom folk ur Röda Armé Fraktionen, Italiens Röda Brigader, Abu Nidals terrorist organisation, ANC och Swapo, det Turkiska PKK, Sikhiska och Baskiska separatist rörelser, det radikala Kurdiska Arbetarpartiets Parti, och många flera. Till Brittaniens intensiva irritation tillät Palme även IRA att använda Sverige som en ort för sina operationer i UK och Ulster.
Herregud! Följaktligen lyckades Palme etablera mer eller mindre intressanta motiv för CIA, MI6, KGB, Tyskarna, Irakier, Argentinare, General Pinochet, De Beers – PW Botha och den gamla Sydafrikanska Säkerhetspolisen därtill – och alla dessa entiteter nämndes som potentiellt misstänkta motiverade i Palme och fallets komplexa övertäckning av olika analytiker och tänkare. Låt oss dock lägga till en sällan omtalad misstänkt på denna lista…det svenska arbetarpartiet Socialdemokraterna – det gamla gardet – som hade sett Sverige transformeras till en obskyr central för ytterst volatila rörelser i en hotfull anspänd värld. Denna redaktör håller den senaste entiteten som en ganska intressant observation i sammanhanget.
Så vem var det? Vem vet…men låt oss påpeka att Internet kan åstadkomma mirakel för den uppmärksamma, 100% solida väggar finns inte….själv skulle jag nog sätta PW Botha sist på den listan hur som helst.
