Sherman McCoy! Mer blå champagne för att förlora det röda spelet!
Man ser att dagens debatt inom ekonomin mellan USA och Europa domineras av frågan - borde Fed gå hela vägen med att implementera ett QE2 (kvantitativa lättnader)? Delvis är frågan överspelad eftersom de redan påbörjade den vandringen på repo marknaden sedan fyra månader, utan att särskilt många noterade det. Mandatet Fed har är att reducera inflation och att skapa full sysselsättning. Verklighetens siffror visar 7% i inflation och 22-3/4% i arbetslöshet. När kraschen slog till blev Fed en anstalt för att lösa ut hela bankväsendet, Wall Street, försäkringsbolag, transnationella konglomerat som gick omkull av sina egna kasinospel, och sällan går man omkull på denna skala, av att investera i produktion, realekonomins marknad. Således står banker insolventa när insättaren inte sätter in tillräckligt mycket med medel för att täcka upp bank-direktionens inkompetens, ränker och smiden. Lustigt nog flög Fed´s boss, Ben Bernanke, in med sprakande balar av dollar för att just rädda de banker som händelsevis råkar vara privata delägare i Federal Reserve. Om man är skyldig banken en hundralapp är det skattebetalarens egna problem, om banken står skyldig balansräkningen oräkneliga miljoner är även det skattebetalarens egna problem, det är så världens politiker resonerar idag, annars skulle inte charaderna vara möjliga ens i teorin.
Dessa är nu de två optioner som står Fed till buds; $1. Skapa ett fullt QE2 genom att injicera ytterligare 2.5 biljoner dollar i ekonomin, precis som de gjorde med QE1, tillsammans med 868 biljoner dollar i assistans från Senaten och Huset, alternativt,$2, ta emot deflation och depression på naket vis för att rena systemet. För att komma tillbaka där man var innan krisen bröt ut behövs, med dessa prospekt, ett decennium av korrigeringar. I den yttersta amerikanska meningen, är detta resultatet av att man inte följer den amerikanska konstitutionen, som skulle bevara stat och individ från politiska imbeciller och bankvärldens konstanta subversion. Misslyckandet att upprätthålla ordningen som de ytterst visa grundarna av USA fastlog är totalt och fullständigt. Men även med ett QE2 eller QE3 så kommer den smäll som man söker dra ut på, att slå ut och slå hårt. Den kollaps som man har maskerat, för det var ingen återhämtning, det var en förtäckning, är på det ena eller andra viset oundvikligt. Men USA står inte allena med kladdet av ful politik på skallen, då större delen av väst, och mer därtill, har bedrivit samma sorts monetära politik i olika utsträckning, vars erinran gör sig gällande i valutornas nedvärderingar – gentemot guldet har fiat valutorna fallit nio år i sträck. Det var taktiken för att möta deflation och dess obevekliga dödsspiral. I USA utmättes konsekvensen av taktiken i lägre konsumtion, nollräntor och stigande arbetslöshet. Ergo; systemet gick i putten, för annars skulle hävstången per statens injektion ha dragit igång hjulen för nya spinn. Att erkänna sanningen, en business numera ersatt av politik, är inte en självklar prioritet i denna värld, vilket giver långt värre konsekvenser när den till slut tar ut sin rätt. Politik, liksom dess förenade applikation, ekonomi, kan väljas till att antingen upprätthålla sanning eller illusion. Eftersom man väljer det senare så sätter man förbunden på den självruttnande komposthögen. Sanning har förvisso en tendens till att göra sig påmind, förr eller senare kryper den fram och omger illusionens vålnader…en potential vi anser blir allt mer påtaglig de närmaste åren, ja, kanske under ett helt decennium.
Anledningen till att inflationen egentligen står i 7% (och inte i den officiella siffran 1.6%) syns i en enkel matematisk övning, ta 80% av likviditetsexpansionen och slå upp den på undertrycket av deflationen, med en lina som går ifrån 1 biljon dollar till 3 biljoner dollar (vi ignorerar härvidlag allt som Don De La Capone gömmer i andra centralbankers böcker). Det räcker för att påvisa hur regimen mörkar inflationsstatistiken. Det som möjligen talar till interventionens fördel är att man pausade problemen en stund, för vi kan inte se en enda utväg ur strukturproblemen utan att faktiskt vilja göra något åt dem. Den pausen visade dock att större delen av expertisen inte är särskilt skärpta när allt kommer omkring, men så var det ju mången konsult, fram till att krisen slog igenom, som aldrig såg några av problemen komma till att börja med. De har knappast blivit kompetenta på kuppen, vilket man kan utläsa i hart när vilken prålig media som helst, de som investerar i folkets liv med artificiella perceptioner och nyckfulla värden. Ingen kommer dock undan dollarns tydliga fall, guldets branta uppstigning, och nu måste oraklen positionera om sina Trollkarlen-Från-Oz formler för att möta denna utveckling med något som liknar svar, men som samtidigt inte liknar särskilt mycket trovärdighet. Dollarn har utvalts till offer-riten och den djupaste anledningen till beslutet är löjligt simpel; storfinansen vill skapa en global valuta. Det är det tekniska navet i den kommando-socialistiska new world order planen som George HW Bush proklamerade 1991. Men gjorde han det helt frivilligt? Det är en annan fråga värd att reflektera över, vi tror inte att så är fallet…för oinsatta framstår det som mytiska idéer som får huvudet att tvivla, man vi kan försäkra att sanningen överträffar dikten även inom detta gebit.
Eftersom Fed ser sig fortsätta på den expansiva kreditvägen, med en takt på 2 till 2.5 biljoner dollar över det närmaste året, dyker en hot-bild som heter hyperinflation upp, och det omgående sättet att finta bort det scenariot är att acceptera depressionen och deflationen, och låta det självkorrigeras genom rening. Men det är inget som tilltalar pengaknarkarna på kasinot, de kan inte få nog, och de såg ju att skattesedeln fungerade alldeles utmärkt som deras personliga backup den första gången, men vad de inte erinrar sig är att; postmannen ringer bara två gånger.
Löner och ersättningar och tillgångarnas värden har fallit med inflationens stigning under kreditkrisen som Amerika gick in i för tre år sedan. Dollarn står nära sin lägsta nivåer och guld nosar på 1,360 dollar per uns. För den angloamerikanska sfären är det katastrofalt, där bara 2 eller 3% har förberett sig genom att säkra besparingar i ädelmetaller. De som gick vägen via EFT, GLD och SLV gick vilse i vår uppfattning, det är en olycka som bara väntar på att hända. Vi tror absolut på guld 2000 dollar, men därefter kan den amerikanska regimen och korrupta bankirer fatta dramatiska beslut…som att upprepa bedriften från 30-talet där Goldfinger tvingade befolkningen att lämna in sitt guld i utbyte för sedlar. Om inte det sker så går guldet vidare till andra faser, sett emot bakgrund av Feds expanderande monetisering.
Så om vi utgår ifrån den fortsatta monetära expansionen från Fed, stiger hissen av inflation till 14% eller mera och det kommer att orsaka en flykt till kvalitet, vilket påskyndar dollarns död som reservvaluta. Många ifrågasätter detta, inte minst av de sorts högt avlönade experter som sa att guldet aldrig skulle gå över 1000 dollar, men kommer att tvingas inse att denna process faktiskt redan pågår. Det är just positionen som reservvaluta som gjorde det möjligt för USA att bete sig som att det aldrig fanns problem med deras oamerikanska imperialism och sedeslöshet (läs konstitutionen), dollarn har varit en inoljad anabol förtroendevaluta, men eftersom förtroendet är på väg bort, är dollarn det med, åtminstone som reservvaluta. Om hyperinflation smittar dollarn, kommer samma smitta att med motsvarande sannolikhet att drabba andra fiat valutor, då de kontrolleras alla av samma sorts finansiella förställningar och bindningar, dock i varierande utsträckning. Vem vinner på ett sådant spel? Samma svar som tidigare givits: de som vill skapa en global valuta. Han kommer i kollapsens rök vilja säga: ”ah, vi sitter ju alla vid samma bord, i samma båt, varför inte göra sluta på eländet med en enda valuta för oss alla”. Han heter Den Största Bankiren, oavsett vem som är duperad till att institutionalisera budskapet till fåfängans beslutsfattare. Beslutsfattare som aldrig såg hans andra hand röra sig under bordet heller.
För närvarande ligger den officiella amerikanska skulden vid ungefär 93% av BNP med en årlig skuld-till-BNP takt på 10%. QE2 rensar inte kurvan utan spär på den tillsammans med skuldbördan, eftersom dollarn är en kreditvaluta. Konceptet om kreditvaluta kan beskrivas som en manodepressiv design. Ett QE2 begraver ekonomin i ett sedelberg, försöker öka på efterfrågan, och fäktar bort deflationen efter bästa förmåga, men insatsen förblir samtidigt ett erkännande att återhämtningen ligger utanför regimens räckhåll, om man vet hur man ska läsa verkligheten.
Och de som gör så ser att Fed har haft siktet helt inställt på marknaden för Värdepapper och Säkerheter. Inte har man bara skjutit med räntor vid nollstrecket, men har även orsakat avkastningen att falla till 0.36% på tvååriga papper, emedan de tioåriga obligatoriska arkivpappren är nedstämda till 2.47% och ser ut att gå lägre. Nu förstår Ni kanske varför man ids fejka inflationssiffran till att stå vid 1.6%, annars står det ju strålande klart att pappren är en förlustaffär ställd gentemot den sanna inflationen, utgående från den Amerikansk marknaden. Men upplägget gör det billigt för stora korporationer och storbankerna att låna, och att huslån torde bli väldigt attraktiva. Så Fed valde att märka kasinobrickorna efter den modellen. Men när vi tittar på verkligheten så har de för-stora-för-att-misslyckas blivit för stora för att utvecklas, samtidigt som de flesta små och mellanstora företagen, de som skapar 70% av jobben, fortfarande inte får några lån. Kort sagt: man ger gratis likviditet till Wall Streets zombie spelare; ett glitter för dekadens, som skiner till när de i andra ändan sparkar massor med arbetare för att pumpa upp avkastningen med 5% eller så.
Det giver att dessa värdepapper, trots deras skrattretande och hånfulla båg AAA betyg, är den nya klassen av skräppapper som läggs till soptippen, placerad under globalistens hudsprickande hand. Märkta emot verkligheten, istället för propaganda, målade flöjter och dagdrömmande modeller, så förblir dessa papper övervärderade med återbäringen skickad under markytan. Det säger oss att Fed kan bli desperata nog att ta hand om all kvarstående och utomstående utgivning av värdepapper. Då kliver dollarn ned till nya djupa nivåer av slag som knappast har skådats tidigare, och den processen pågår just nu. Det finns som sagt ingen anledning att spela överraskad om man har varit medveten om hur matrisen fungerar. Det är en uppgift för experter och media att hålla reda på, men det stora flertalet har framgångsrikt vägrat, det är väl roligare att låtsas tillsammans med glada bankirer (de på bilden har förintat spanska ekonomin, varför ler de och vad gömmer de i händerna?). Bilden erinrar en om vitsen att goda bankirer, liksom te, uppskattas bäst i hett vatten.
Förvaltningsansvariga på marknaden siktar därför om taktiken, för att skicka pengarna in i bas och råvaror, samt i begränsad utsträckning till guld och silverbaserad aktier. En sådan växling sätter press på Säkerheter och Värdepapper, och tar fram ett gäng svettpärlor på centralbankschefen Bernankes kromatiserade panna. Det måste vara intressant att arbeta efter diktat som är så uppenbart destruktiva…titta i backspegeln på hans uttalanden så förblir nästan allt ifrån Feds press-mat revisionsmaterial. Knappt ett ord stipulerades av Bernanke som sedan visade sig stämma, vilket vi naturligtvis såg hela tiden.
Utvecklingen sätter således press på Fed att skapa mer likviditet genom att köpa än mer Säkerheter än vad som normalt hade varit fallet, vilket vi ser slutar med att de tar hand om rubbet till slut. För att förstå hur vansinnigt hela scenariot är: ha i åtanke att varje rörelse på värdepappren i en marknadsekonomi är bundet till vad som händer i arbetarens värld och hans plånbok. Hur motsvaras alla dessa tricks med papper och symboler i en faktisk industri, på realekonomins golv? Om det gick att översätta i en bild skulle man behöva förflytta sig till en icke-linjär mardröm av osannolikhet, av det slaget som sker under sömn. Fed stjäl och missbrukar det kapital – och förintar värdet av smulorna – som arbetaren säkerställer genom skatt och verksamhet, samt drar honom mot att skaffa ett tredje arbete. En gång i tiden var Amerika lika rikt som effektivt, där bara en i hushållet behövde arbete för att klara basen. Numera måste ofta en eller två dubbelarbeta i hushållen, med en utkomst som har lägre köpkraft än vid tiden då original USA fanns kvar i viss mån.
Utan arbetarens värv och hans skatt skulle dagens valutor givetvis vara helt värdelösa enheter. Problematiken är själva essensen i kasino-ekonomin, för allt som sker på kasinot backas upp av de som faktiskt ägnar sig åt något riktigt arbete. Kasinoekonomin är därför per definition en parasit verksamhet, liksom privat centralbanksverksamhet. De är parasiter på värden, inte tvärtom. Vi kallar dem för antikvitets-banker, de för-stora-för-att-misslyckas, och de står – bortom zombie vandringen via lösen – i konkurs. I praktiken har de nationaliserats genom alla dessa injektioner och medges av staten att hålla två böcker för bokföringen. Bankvärlden lyckades bli sin egen lag med hjälp av anglosaxiska regeringar, det privata BIS, och FASB. Stölden ser bland annat ut så här: man lånar till nollränta av Fed och lånar sedan tillbaka summan till Fed vid 2,5% ränta, en möjlkning som skattebetalarna står för.
Denna subvention existerar för att hålla ett gäng korrupta oligarker, zombie banker och hedgefond hyenor vid liv, för att inte tala om deras uppblåsta bonusprogram. Man säkerställde i praktiken, för år 2011, 144 biljoner dollar i exekutiva bonusar och fringisar åt Wall Street maffian, genom statens interventioner, en summa som motsvarar världens 49:e största BNP. Man hordade medlen, så att de inte hamnade hos SMB sektorn, vilket höll medlen steriliserade. När de väl monetiseras så är det i form av stödlån till de stora elit korporationerna och i form av uppköp av Säkerheter och Värdepapper, och detta samtidigt som Fed köper 1.7 biljoner dollar av giftigt skräp vid priser som de vid avyttring inte kräver tillbaka av köparen – och följer således storfinansens doktrin om att skinna den amerikanska skattebetalaren så mycket som möjligt, då de betalar mellanskillnaden för dessa nonsens papper och transaktioner. Men när pappersbubblan spricker på amerikanska Säkerheter och alla förvaltare dumpar så mycket som möjligt av dem, kommer de inte finnas några spelare att fånga upp drösen, till ljudet av räntesatserna som då stiger snabbt och häftigt.
De ställer vi frågan igen; vart kommer dessa pengar då gå? Det första gömstället blir bas och råvaror, vilket pressar upp priser och adderar till inflationen på priserna. De som tar vägen via EFT, hoppar från eld till svavel. Man kan se att denna process är igång genom att t ex titta på guld och silverpriserna. Vad föranleder, som vanligt, ”överraska” mången bättre bättre vetande expert är sektorns stundande helomvändning och intensiva flykt till kvalitet i fysiska, verkliga, tillgångar. Självfallet – det finns inga raka kurvor på något diagram – så utvecklingen kommer att underhållas av flyktigheter och korrektioner, men omloppsbanan kommer att stiga långt mer än vad den välinformerade massan skulle ha trott. Ägarna kommer inte se sig ha någon annan flyktväg. Amerikanska obligationer och börsen faller vid brytpunkten tillsammans med en död fastighetsmarknad och en dollar satt i rigor mortis. Amerikanska publikum riskerar därför med hög trolighet att behandlas med hyperinflation, processen som säger att man inte tror på kreditvalutan dollar längre, och väljer att ställa sig med varor och tjänster så fort som pengarna anskaffas. Innan detta har passerat lär vi eventuellt se en plötslig ”bank holliday”, provocerad av någon ”terror attack” eller liknande, så att ingen kan ta ut sina pengar. Så har de agerat tidigare.
Med detta och det förutsägbara valutakriget - globalismens önskebrunn som spottar tillbaka mellanskillnaden – som bakgrund är ett Plaza Ackord a la 1985 eller Louvre Ackord a la 1987 uppenbara optioner. Frågan är mest om den högre handen kommer att inspirera budbärarna till att låta omvärdera valutor och multilateralt acceptera statsbankrutt, för att stävja den hotande utvecklingen. Om så inte sker så hotar vidare ekonomiska svårigheter, med ökad flykt till hård kvalitet, samt en kollaps på värdepappersmarknaden, särskilt i USA, som då alltså kan sluta med att Fed köper upp hela rasket = aktiemarknadskollaps och stigande räntor.
Det riktiga valutakriget spelas således ut genom Kina samt Amerika (Chimerica) vis a vis resten av världen. Vi bedömer det som ganska troligt att G20 ledarna kommer att mötas snart, nästa månad till exempel i Seol, för att diskutera en plan att förstärka undervärderade valutor. Men vi är inte helt övertygade om att den höga handen kommer att se till att en uppgörelse nås till önskvärd effekt – i första hand – men för ordningens skull kan något uppbådas som åtminstone till formen liknar Plaza Accord från 1985. Sett till rim och reson så är givetvis en appreciering av valutor önskvärt, eftersom alternativet är allt fattigare betalmedel, och det är generellt ett sämre alternativ än att leva med försvagad exportstimulans. Om man insisterar på att bygga upp en stor hord av dollar denominerade tillgångar- dollarn som lever extremt skuldsatt och samtidigt eskalerar i mängd – så skapas distorsioner i världsekonomin, vilket vi åter påpekar kommer att bita handen som tar den säcken. Kina behöver inte en dollar peg eftersom landet har tillräckligt med produktivitet för tillfället, emedan resten av världen lever upp till den antagna formen mest per papper och skuld, en övertecknad belåningsbas. Eftersom så många av de utvecklade länderna har influerats av finanstornet att ta till finansiering via underskott – skattebaserade åtgärder och monetära lättnader – så framstår idéen att det finns fler mini-paraplyn att dekorera drinken med som rent nonsens. Det utläses inte tillväxt baserat på den krympande ekvationen, eftersom globaliseringens offshoring varvade bort intäktsbasen successivt, och fortfarande gör så. Att ”man” inte noterade det i tid beror på att bankirerna blåste upp värdepappersmarknaden för att simulera en ekonomi som hade tilllväxt. Globaloni. Så alla fladdriga globalister tar nu och går till närmsta Konsum, köper fetaost, och planerar in en studieresa till USA fram till 2013, men tag även med en gravurna, just in case. Sedan dansar Ni Zorba hela natten, för den blir rätt intensiv och psykedelisk hos Farbror Sam med. Notera sedan när bankirerna påminner sig själva och marknadens bestar om att amerikanska skattkammarens värdepapper ser ut som radioaktiva olympier. Dance away the heartache, dance away the nations.
Notera då hur publikum tvingas av händelserna att använda deras valutor, som de har tappat förtroendet för, genom att prioritera mat och basala hushålls produkter – innan priserna stiger högre. Priserna på tillgångar i övrigt kollapsar, med steg om 20%…40% av vad som var läget bara en månad innan. Det är då varu och tjänstebyten börjar dyka upp igen, och somliga spenderar sina guld och silver mynt för anskaffning. Få skulle tro att detta är en plausibel framtid, men siffrorna och fakta talar sitt språk; detta är en de facto potential om man fortsätter på det inslagna spåret. Oavsett vilket har det redan gått så långt att USA kommer att möta betydande dislokation och olika former av kaos. Folk kommer att kräva svar; hur kunde ingen se det komma? Visst gjorde vi det, visst gjorde vi det….men…somliga litar väl på att media begriper vad de förmedlar? Att politiker förstår spelet och därför accepterar att verkligheten ser ut som deras politiska kompetens och bedömningsförmåga uppvisar? Så att de inte står överraskade av sina föregående egna beslut? Globalister ställer sig till vänster med toppbankirerna och De Stora´s elitism och deras egna nya världsordning, Lokalister till höger med entreprenörer, företagare, accepterade sociala kontrakt, form och funktion. De flesta var för upptagna med sina liv och förutfattade meningar om hur världen fungerar, för att kunna notera hotbilden i tid. Den dagen Amerikaner vaknar med att undantagstillstånd är utfärdat så får vi ett hårt kvitto på trendanalysen här, för det blir scenariot för att söka kontrollera situationen i det läget. Hör vi ett hånfullt skratt från City Of London den dagen? Vi gör det i alla fall.
Finns det något som kan rädda dagen? Den amerikanske regeringen har inte förmågan att göra det själv, eftersom globaliseringen kapade armarna, helt per design, det enda som vi ser skulle kunna ändra på postulatet är ett internationellt samarbete av ett slag vi inte har sett hittills. Och det kräver, för bästa resultat, hårda beslut, med en generals blick emot finansvärlden, hot-money världen och dess topp.
Amerika blir Humpty Dumpty för denna era och de hot-bilder vi presenterar besitter en hög sannolikhetsfaktor genom hela 2011 och 2012, om inget som ändrar på premisserna installeras på den internationella scenen över de närmaste sex månaderna. Om man skulle pröva guld för en standard av valutor för de ledande nationerna så får man nog räkna med ett pris som överstiger 6,000 dollar per uns, för att stävja scenariot vi observerar här. Även de mest solventa nationerna kommer att smaka på den globala depressionen och deflationen, de har ringa uppbackning i guldreserverna, ingen kommer undan effekterna utan åverkan. Hellre rik än fattig – så gå icke in i valutakrigen, växla om till lokal handel och köp så mycket lokalt/regionalt som möjligt, för att hålla de lokala hjulen igång. Alla hjul är lokala även om globalisternas vanföreställningar ger ett felseende på den punkten. Varje hjul har ett ekonomiskt centrum och måste hålla sina proportioner med skattkammaren. Att vara förvarnad är att vara rustad.
Den Amerikanska Senaten är satt till att följa Huset i att implementera Kina regleringarna av valutan – och detta leder till handelskrig. Röster från neon-vinden når oss och säger att Washington planerar en ”resolution trust” sorts av affär. Hur man har hanterat deriverade huslån ser ut att leda till att många husägare kommer att vägra att betala månatliga räkningar, därför de kommer att kräva att få veta vem som verkligen äger lånet, om man betalar till ägaren eller dess agent. Denna grupp kan visa sig få den osannolika turen att bo utan kostnader under en era eller två. Men det föregående bedrägeriet ifrån bankirerna som har letts hit av Wall Street, kan få den tidigare kreditkrisen att se ut som en skrumpen oliv i en dåligt skakad drink. Hur man än skär fallfrukten har bankerna än mer seriösa problem på händerna, och Fed verkar inte direkt försöka dölja det. De talar om ett 6 miljarder dollar stort bank problem, blott baserat på en fördröjning orsakad av ett moratorium på tre månader. Det kommer utav 750 miljarder dollar i huslån. Banker håller hus från utmätningar i allt från 14 månader till två år. När allt är sagt och gjort kan vi hamna på 1 biljon dollar i huslån. Det skulle kunna ses som en mild hämnd för folket som har blivit kungligt bedragna av Fed, Stat och bankerna i så stora spann. Frågan är dock om regeringen på något oheligt vis kommer söka avhjälpa Wall Street offren även denna gång, men det kan visa sig bli knepigare i detta fall. Superfinansen högst upp får dock en önskad konsolideringseffekt, vilket bara stärker deras makt och veto när fler spelare går omkull.
Redan innan bloggen startade här så hade vi talat om sannolikheten för ett nytt möte i stil med Smithsonianska mötet vid det tidiga 70-talet, Plaza Accord 85, Louvre 87, för att reda ut röran i matrisen av valutor. Det vore ett naturligt mönster om inte annat, men man ska erinra sig att de stora bankirerna i spelet hellre ser att marknaden destabiliseras för att kunna marknadsföra deras subversiva valutalösning i form av SDR eller Bancor, eller något annat hittepå som regionaliserar eller globaliserar deras makt än mer, om de tror att en sådan acceptans blir konsekvensen av kaos. Om kaos blir realiteten för länderna är det givetvis lättare att leda fårskocken av förlamade politrucker in i deras dolda agendor. Sky denna dag! Men att de riktiga jänkarna, innevånarna, skulle ta emot en främmande valuta utan en betydande fight låter inte troligt. Warburg avslöjade riktlinjerna med tydlighet 1950: finansen ska minsann ha sin globala valuta och deras världsregering av politiska kasperdockor antingen via samtycke – eller erövring – ett dubbelverkande dubbelspel som pågår i processerna av finans och geopolitik. FN är samtyckeshuset, resten är den blodiga fighten. Eftersom de privata bankirerna redan från började sparkade in sitt Världsbanken och IMF, så har de täckt in ändarna i det stora spelet. Och entiterna kan för övrigt sökas upp på trust nivå.
Utrikes handlare vägrar köpa dollar denominerade papper och i mottack till bångstyriga köpare så tillåter USA att dollarn faller i värde. Utan en internationell konklusion som transcenderar särintressen blir ett finansiellt kaos det troligare scenariot, och för tillfället är det den utvecklingen som vi ser att man springer emot. En stor del av världen avfärdar ett QE2, och kanske ett QE3, som destruktiva snarare än kreativa metoder att lösa problemen, ja, de noterade sannerligen att ädelmetallerna och basvarorna höjde ögonbryn. Om då inte Kina och USA kommer överens i frågan så fortskrider inte bara globalonins valutakrig, men växlar över i ett veritabelt handelskrig. Vem vinner? Kina lär knappast vinna det i längden, men bron går definitivt över en internationell ekonomisk kataklysm innan fighten är över. Tur för de djupa vadslagarna är att tjurarna i de olika lägren har finansiella rådgivare, som på olika vis sträcker sig tillbaka till samma intresse-sfär. Så som det spelar ut sig vid den tidpunkten, är så som dessa plutokratiska superbankirer föredrar att se det hela vid det läget, det är vår mest sannolika uppfattning.
Vi avslutar dagens sändning, ibland Tankesmedjornas Knektar, med att tacka journalisten Max Keiser för att hedra sanningen den sista sekunden.
