leewanta's observationer

Vid sommaren i året 2010, rörde sig botten ut ur den Amerikanska ekonomin. Bevisen uppvisades både i volym och kumulativt. Det avslöjade sig i siffrorna, såväl på papper, som på gatan och bakom ridåerna. Siffrorna ljög inte. Men Vita Huset och massmedias ”experter” gjorde det.

En ärlig titt på en typisk vecka i Augusti 2010 berättade historien. I Georgias försmäktande hetta packades en bångstyrig skock av 30,000 personer på en av Atlantas parkeringsplatser, desperata att vinna blott en av de 455 prisade kuponger för Sektion 8´s bostad-assistans.  Somliga hade väntat på raden i dagar. Det förekom bråk, man klev på varandra till ankomsten av poliser utrustade i upploppsmundering, som hade kallats in för att upprätthålla ordningen.

Georgia var ingen kromatisk aberration, snarare var det en symptomatisk bild av den amerikanska nationens tillstånd. Under samma vecka som kontant-svultna människor slogs för ett rådligt tak över deras huvuden rapporterades det att 20 miljoner hem i USA, antingen osålda eller utmätta, stod utan bosättare. Det var detta Augusti som rapporterade:

• Handelsunderskott Ökar Oväntat Till 49.9 Miljarder Dollar När Exporten Faller
• Bostadslån Med Innestående Fordringar Utvidgas Och Ökar Oron
• Fabriker Tappar Order, Byggare Tappar Förtroende
• Påbörjat Bostadsbyggande I USA Ökar I Lägre Takt Än Ekonomer Förutspådde
• Bostadspriserna Sjönk 3.3% I Juli När Utmätta Hem Mättade Marknaden
• Byggnadssektorns Spenderande Sjunker till 10-års Lägsta i Juli när Investeringar I Projekt Står 34% Under Februari 2006
• Amerikansk Hemförsäljning Står Platt I Augusti, Motsvarande Den Näst Lägsta Noterade Nivån
• Försäljning Av Befintliga Hem Ned 25.5% Från Förra Året
• Andra Kvartalets Tillväxt I BNP Reviderades Ned Från 2.4% Till 1.6%
• Ansökningar Om Arbetslöshetsersättning Steg Oväntat Till Högsta Nivån På Fem Månader
• Bilförsäljning: Den Värsta Siffran Sedan 1983

Nog fans det rubriker som svarade mot verkligheten, men det var inte på det fakta-baserade viset som sanningen berättades av de politiskt prostituerade, Wall Street´s bondfångare, och medias inkastare. Redan vid anloppet av den finansiella kraschen i mitten av 2007, hade man börjat med att sätta en sugfot på publikum, för att med vakuumeffekten dra in vadslagningar på ett riggat och domsbasunerat spel, och inte minst för att hålla igång kasino-knarkarna lite längre. Maskopin pågick på en sådan hög nivå att man antog att det hela var ett fall av rationell politik.

Från sena 2008 till 2010 – genom Federala Regeringens och Federal Reserves diktat – pumpades ekonomin upp med biljoner dollars, i tidigare oskådade mått, av TARP, stimulanser, samt flerfaldiga räddningsaktioner. Inget enskilt initiativ i historien av den Amerikanska nationen, bortsett från den djupt sittande giftiga roten av Federal Reserve Act från 1913, skulle visa sig vara lika destruktivt. Dessa handlingar, som skulle leda till ett finansiellt ökenland, beskrevs dystert i 2009 års upplaga av Ben Bernankes ”Finansiella Farmares Allmanacka” som ”gröna skott”, vilka skulle slå ut från sjö till skinande sjö.

Över loppet av två års slösaktiga fertiliserings-uppdrag åt de- för-stora-för-att-misslyckas – inte minst för att säkerställa kritiska valdistrikt hos allmänna tjänstemän, lärare och fack med arbetslöshetsgarantier och ”skyfflings-redo” projekt – försäkrades Amerikanarna om att, säkerligen om än senkommet, stod de gröna skotten i full blom. ”Gott folk, aktionen fungerar…mer människor ställs i arbete denna sommar”, kväkte den ständigt nickande stråmannen Joe Biden i Juni 2010, samtidigt som han utannonserade Obama administrationens stora ”Sommar Av Återhämtning”. ”Beviset finns i att man äter av puddningen”, sade han. Icke. Beviset låg gömt under puddingens glasyr. När Biden förstulet poserade och bläddrade på sina läppar, fann folket utanför skyltfönstret att de flesta inte hade råd med puddingen. Antalet biståndstagare av matkuponger hade nått rekordnivån på 40.8 miljoner upptagna  i Maj, upp med 19 procent från året innan – låt oss kalla dem för Återhämtningsstationer. Arbetslöshetsstatistiken nådde nivåer i paritet med de värsta sedan den Stora Depressionen, och det skulle bara bli värre ändå. Sedan 2000, hade fem miljoner högavlönade tillverkningsjobb omintetgjorts, och de fraktioner av nya jobb som gav någon ökning alls (hälsovård, gästfria arbetare, restaurangs-assistans etc) erbjöd fattigmanslöner, fallande närmare de nivåer som slavarbetare i andra delar av världen levde på, de trälar som av globaliseringens vilja hade axlat dagsverket som en gång var basen för amerikanens högre lön. Förlorade arbeten var inte på väg tillbaka, såvida inte stora och genomgripande förändringar av politiken och dess trender utformades. Annars kommer de aldrig åter. Under samma sömniga Augusti, emedan Imperie-Amerika systematiskt plundrades av en kriminell klass av korrupta makthavare, monopolistiska internationella finansiärer, ett mordgalet militär-industriellt komplex, så fick de rubriker med tyngst implikation i sammanhanget, generellt sett, mycket litet uppmärksamhet:

• Kina Skär Ned Långfristiga Värdepapper Med Rekordstora Belopp När Avkastning Faller
• Kina Föredrar Euro Över Dollar När Bernanke Skiftar Växel I Fed Stimulanser
• Kina Fördubblar Koreanska Obligationsinnehav När Centralbanken Flyttar Från Amerikansk Skuld
• Kinas BNP Överstiger Japans, Kröner En Uppgång Över Tre Decennier

Det American Idol fokuserade Amerika, upptagen av usel snabbmat, drogmissbrukande receptbelagda mediciner som hade tagit livet av vilken grottmänniska som helst, låg med större delen av befolkningen omtöcknade vid sina soffor, utslagna inför frågor och frågeställningar som rör deras egna liv. Men även de berörda och omdömesgilla kunde förlåtas för att misslyckas notera trendvärdet bakom rubrikerna. Att identifiera och förutse trender åkallar en begåvning som inte lärs ut vid universitet, och ignoreras blint av media och företagsvärlden. Ett av de viktigaste elementen inom denna skicklighet är att kunna se igenom dolda agendor, rökridåer, och förutfattade meningar, inte minst de slogans som det autokratiska media propagerar i form av lidelsefria källor. Följande demonstrativa lektion i att spåra en trend illustrerar en av våra metoder i aktion, där resultatet påvisar vikten av att omsätta den observerade principen genom praktik, en balansgång som pendlar mellan succé och misslyckande, vinst eller förlust.

Finansiärer var, i verkligheten, inget annat än kopplare iklädda Halloween kostymer.

En Lektion I Att Spåra Trend

Likt tid, ebb och flod, väntar icke nyheter och händelser på någon man. Vad som helst kan ske när som helst. Emedan den stora majoriteten befann sig i sommardvala, så skiljer sig de med funktionell överlevnadsinstinkt och de välbetänkta från de andra, ty för de vakna existerar ingen feriekoloni, ingen bankfridag, inget sätt att bara äta sig igenom tillvaron. I denna värld, i denna tid, är det av största vikt att bemästra förståndet och se vad som verkligen pågår hemmavid, hos grannen, och på andra sidan jordklotet. Det tjänar det högre syftet att i tid observera tecken av nya större utvecklingar, de som har betydelse. Vid den tiden när någonting når Dagens Nyheter, New York Times, eller Der Spiegel är det redan för sent att förbereda sig, än mindre att dra maximal vinst av situationen.

Antag till exempel att i tidiga Juli 2007, när Dow nådde ett rekord på 14,000, att Du då redan hade förvarnats av en insatt bloggare, meriterad analytiker eller av någon motsvarande att:

” Ekonomiska data kommer inte att förbättras. Våren för bostadsmarknaden presenterade ett fall och kommer att fortsätta följa sin nedåtgående trend. Även om vi inte ringar in ett särskilt datum, menar våra indikatorer att en betydande kris når de finansiella marknaderna mellan Juli och November. Med utmätningar, konkurser, insolvens och försumlighetstakten stigande, samt prospekt vilka talar för värre scenarios därtill, vore det tillrådligt för verksamheter att tygla all rörelsefordran.”

Om man hade tagit varningen på allvar skulle ingen ha blivit förvånad senare den månaden när Dow dök 226 punkter, den 24 Juli – Du hade observerat och redan varit redo att positionera om dina havanden. De flesta investerare – liksom deras tillbörliga expert rådgivare -  var inte redo. Många semestrade, inte minst på plan av förmodan, och stängde av nyheterna.  Många andra, som var mer vakna och alerta över marknadens flyktigheter, hade systematiskt intagit tunga doser ”optimistiskt opium”, administrerat av media och deras utvalda siare. Dagen efter att Dow föll 312 punkter, genljöd ”Arkivets Tidning”, New York Times, till publikum:

Rådgivare Säger Åt Oroliga Investerare Att Möta Börsens Hicka Med Stora Steg

Juli 27, 2007 – Ta ett djupt andetag. Sådant här händer. Det var rådet finansiella rådgivare utdelade till skärrade investerare, oroade att börsens fall igår hotade att radera ut deras sparade slantar. ”Det är en fråga om att försäkra dem att det inte är slutet på världen”, sade Scott Duncan, en finansiell rådgivare vid Wachovia Securities i Las Vegas. ”Vi kommer att få några som säljer av”. På en marknad som kontinuerligt sätter nya rekord, så är några grader av tillbakagång oundvikligt, ja, till och med hälsosamt, sade experterna. ”Precis som med ett träd”, sade Jon Williams, en finansiell rådgivare vid A.G Edwards i Dallas, ”måste Du ansa den för att låta den växa och blomstra mera”.

Det finns en stor grad av sanning i uttalanden av detta slag, och professionella investerare har goda meriter att backa upp dem. Sedan marknaden började återhämta sig 2003 från dot com bubblan, har aktierna stigit stadigt. Någon gång emellan tidevarven så skulle man hicka, och sedan fortsätta att marschera uppåt. Konsensus bland marknads strategerna tycks vara att en baisse marknad inte ligger runt knuten. Många ser på den senare nedgången som ett köptillfälle. ”Detta är den absolut värsta tiden att hoppa av marknaden”, sade Timothy Feldheim, en finansiell rådgivare hos Edward Jones i Oak Park. ”Det är som att åka till Kmart, som har lagt aktier på reahyllan”.

Att ”Arkivets Tidning” skulle trycka en sådan överlägset beskyddande och bullersamt partisk ekonomisk felunderrättelse, fordrar en del slogan revisionism. Givet vad vi har fått av denna blaska, och deras otaliga fränder över världen, borde Times snarare titulera sig ”Toalettpapperets Tidning”.  Tre år senare visade den frikostigt felaktiga ovan citerade Artikeln hur uppenbart annorlunda sanningen förhöll sig. Men för att inte underskatta utsträckningen av dess troslöshet, är det väsentligt att läsa varje ord noggrannt för att uppenbara agendan som döljer sig i uppkastningen.  Rubriken sätter tonen och anger riktningen. Snarare än att ljuda en alarm klocka som varnar läsarna till att fästa avseende mot en ekonomiskt oviss och potentiellt sett farlig period framöver, så valde Times att bädda in sin saga i språkbruk som minimerar farorna, förnekar rädslor och avråder befogat oroade investerare från att handla.  Om vi börjar med rubriken ”Rådgivare Säger Åt Oroliga Investerare Att Möta Börsens Hicka Med Stora Steg” och då analyserar språket för dold vinkling och propaganda värde:

• ”Rådgivare”: Auktoritetens röst, stambokförda experter granskade av domaren New York Times, invigd till särskild esoterisk kunskap.
• ”Oroliga Investerare”: Nedvärderade träskallar som tappar sina skjortor, nakna i desperat  behov av råd från deras eminenta ”rådgivare”.
• ”Hicka”: En kortvarig mindre fluktuering på marknaden, en rap, ett blipp.

Vidare till…

• ”Ta ett djupt andetag. Sådant här händer.” Nedlåtande munväder. Du är ett dumhuvud och allt Du behöver göra är att andas djupt och förstå att Du inte är den enda som sjunker med båten, som om det skulle hjälpa.
• ”Skärrade”: se Oroliga Investerare ovan.
• ”…oroade att börsens fall igår hotade att radera ut deras sparade slantar”. Tämligen nedgörande ton. Självklart är de oroliga. Detta är inte en fråga om amsagor där ett gäng påskkärringar ruvar på sina egg. Det är deras besparingar, svett och mödor av miljoner vars finansiella säkerhet slogs ut på en enskild marknadsrörelse. Ja, de var ”skärrade”.
• ”Det är en fråga om att försäkra dem att det inte är slutet på världen”. Goda råd från Scott Duncan på Wachovia, ett bolag som snart är sänkt och avskrivet.
• ”…så är några grader av tillbakagång oundvikligt, ja, till och med hälsosamt, sade experterna”. Samma experter som inte såg det hela komma spelar ned det hela som en temporär tillbakagång. Och hälsosam…för vem? Inte för de som tappas på sin egendom och finans.
• ”Det finns en stor grad av sanning i uttalanden av detta slag, och professionella investerare har goda meriter att backa upp dem. Sedan marknaden började återhämta sig 2003 från dot com bubblan, har aktierna stigit stadigt.” Sanning? vad gör denna NYT reporter till sanningens skiljedomare? Och sanningen i detta fall är pinsamt mindre än en halvsanning, väl dold bakom det enskilda, intetsägande ordet ”Sedan”.  Som i en ”bra senare meritlista”. Verkligen? Och på vilken senare tid var det? Hur vore det med inte särskilt alls på senare tid? När alla dessa ”professionella investerare” inte såg dot-com bubblan redo att spricka, eller Asiens hägrande valutakris 1997, eller den Oktober dagen 1987, när aktiemarknaden kraschade? Vad betyder ordet ”professionell”? Sanningen är att det demonstrerade och oföränderliga faktum är att deras långa meritlistor är rätt förskräckliga.  Och om Times, och deras internationella bröder, tog ansvar för sina blaskor,  skulle de påpeka detta för alla dessa ”oroade” och ”skärrade” investerare, snarare än att bara citera deras senare obefintliga meriter. Och, sannerligen, de citerade kommentarer ovan skulle komma att formge deras framtida meriter likaledes. Ingen av dem varnade för den stundande fastighetskraschen, kredit krisen, paniken i 08. Icke desto mindre skulle New York Times, snarlikt deras globaloniska redaktörer i världen, fortsätta använda dem (och deras interna klubb) som auktoriteter och ”rådgivare”.
• ”Många ser på den senare nedgången som ett köptillfälle.” De slutar aldrig. I världen av finansiella Tre Korts Monte spel, proxy spel, skojar spel, Madoffs och allsköns bedragare, är det köpläge varje dag på glädjefarmen. Sällan har vi läst om en ”möjlighet att sälja”.
• ”Detta är den absolut värsta tiden att hoppa av marknaden”, sade Timothy Feldheim, en finansiell rådgivare hos Edward Jones i Oak Park. Faktum är att det inte var den värsta tiden. Det var den bästa tiden att hoppa av. Dow låg vid perioden några punkter under sin topp på 14,146 som man skulle nå i Oktober. Därefter, de närmaste 18 månaderna, skulle Dow falla med 53 procent, och bottna vid 6830. Det hade varit den ”absolut värsta tiden”.  Oavsett det, även om man stannade på kursen och följde de ”visa” rådgivarnas råd, skulle marknaden tre år senare bara ha vänt till 1999 års nivå. Vad beträffar NASDAQ, dot-com juvelen, så stod den i Augusti 2010 60% från sin högsta nivå ifrån Mars 2000…utan att ha justerat värdet för den stigande inflationen. Å andra sidan, om man hade tagit sig ur och stannat borta, och satt pengarna i guld, vilket ett par av oss lyckades mena i tid, så hade investeringen gått upp med över 400%. Tilläggsvis, om man hade tagit ur pengarna ur aktierna vid ”den absolut sämsta tiden” och investerat i Guld, den 27:e Juli, 2007 (när guldet stod i 660 dollar) hade vederbörande i stort sett fördubblat sina pengar.

Notering: Minns att denna Times artikel föregick ”paniken i 08″ med bara ett par månader – den värsta finansiella krisen sedan den stora depressionen. Den förestående kraschen var på intet vis en fullständig överraskning; oräknelig tillgänglig data registrerade redan förfallande ekonomisk kondition. Men Times (med traditionsenligt långfristig tungvrickad grundlighet)  valde inte att understryka de stigande tecken på fara som kunde ha aktiverat läsaren till att vara redo och alert.  Istället, tog man en mittenposition för att blidka det motspänstiga publikum och att tillfredsställa annonsörer emedan man spelade i orkesterdiket åt Wall Street och det korporativa Amerika.

Läsare i Världen, se upp! Vår språkliga analys av denna NYT artikel är inte avsedd för att särskilt plocka ut deras tidning bland andra. I dagens värld av massmedia, så ligger dolda agendor som en oskriven lag under ytan, inte som ett undantag. I detta specifika fall så nyttjas det subtilt avvägda språket för att befrämja en agenda som innebär finansiellt oansvar, samtidigt som samma subversiva plåga andas genom politikens opportunister, de som inte kan se sig ackommodera sina egna bristfälligheter – eller dolda agendor – med ett sanningens ord. Hela angreppet av rubriken i artikeln är till för att ställa de ängsliga och oerfarna upp emot den samlade expertisen av en falang ”visa” rådgivare, medan man skrupulöst undviker de analytiker som drar dramatiskt annorlunda slutsatser (och de är fler till antalet än vad många skulle tro). Times stod inte ensamma i att manipulera finansiell data för att passa särskilda finansiella intressen, bor man i Sverige har man säkerligen utsatts för Dagens Industri klonade tirader någon gång. För om man multiplicerar alla implikationer i detta exempel med en världsomfattande massmedia står det klart varför jordens befolkning var – och fortfarande är – illa rustade för att notera kalamiteter i snar tid och förblir dåligt förberedda för att hantera dem när de slår till. I en annan artikel från 27 Juli, administrerade Bill Gross, idol i det uppblåsta anglosaxiska affärsmedia, Chefsrådgivare på PIMCO, ett av världens största bolag som hanterar obligationer, en variant på ”ta ett djupt andetag, sådant händer” placebo. ”Det finns rädsla”, medgav Gross, ”men inte en rädsla för recession”. Jaså, vad var det då? Rädsla för en sidledes Tomte? Den Stora Recessionen slog till bara ett par månader senare. Men utanför de officiella tullarna, befann den sig redan i session. När diverse analytiker varnade för framtiden i 2004 som de såg emot 2007 horisonten blev de flesta hånade och avfärdade som domedagsprofeter. Men när insider spelaren Bill Gross vantolkade den närvarande megatrenden, så släpptes han inte bara av kroken, men bjöds ständigt tillbaka för att kasta sina magiska finansiella trollkonster på läsaren.  Precis som en torsk inte skulle förvänta sig av en prostituerad att ge tjänster gratis, eller att röstare skulle tro att politiker var där för att hålla sina löften, är det naivt att förvänta sig något annorlunda från massmedia i dagens läge. Hejarklacksrubriker regnar över lirarna i vita skor, vars ränker inte tas till skärselden. Det förgångna är förgånget redan innan det har börjat att passera.

Föremål A: Utdrag från en CNBC intervju, 29 Juli, 2005, med Harvard Professor i Ekonomi, nuvarande ordförande i Federal Reserve, Ben ”Helikopter” Bernanke.

Fråga: ”Säg mig, vad är det värsta scenariot om vi faktiskt ser [bostads] priser falla ned i betydande mått över landet?”

Svar: ”Nå, jag antar att jag inte köper din premiss. Det är en ganska osannolik möjlighet; vi har aldrig haft en nedgång i huspriser på landsomfattande basis”

Föremål B: Samma profetiska källa, talandes inför den Amerikanska Kongressen 18 månader senare (28 Februari 2007), mitt i subprime lånens fiasko. Bernanke: ”Det finns inte mycket indikation vid denna tidpunkt att subprime lånens problem har spridit sig i den bredare bolånemarknaden, vilken fortfarande ser hälsosam ut.” Vem skulle kunna komma undan med en sådan spektakulärt felaktig analys? Möjligtvis andra medlemmar i golf-klubben som tjänar vem som helst som är storbankir nog att täcka upp för deras historiska inkompetens och oduglighet. Den 25 Augusti 2009, två år in på den stora recessionen, återvaldes Ben Bernanke av President Obama till ordförandeposten hos Federal Reserve, och hyllade honom dessutom för ”...lugn och vishet…djärva handlingar…och ett tankesätt som går utanför ramarna.”

Vid tvekan, utgå ifrån att trenden formar människan till repetition av det förflutna.

Och Bandet Spelade Vidare

År 2010, nästan tre år på dagen efter citerad New York Times artikel, med stimulans pengarna utbrända och de gröna skotten hoptorkade, steg arbetslösheten vidare, antalet utmätningar trappades upp eskorterat av nästan varje dagsedel som sade att all ekonomisk data ”var värre än väntat”, stod det stundande missödet transformerat i en välvillig glass-strut till fråga hos ”Toalettpapprets Arkiv:

Dubbel Dipp? En Brytpunkt Kan Vara Nära

Likt en bil som spinner sina hjul, har den Amerikanska ekonomin inte fått mycket dragkraft. Många finansiella indikatorer utfärdar oroväckande signaler, miljoner människor står utan arbete fortfarande, och tillväxten saktar in. Kommer ekonomin att plocka upp rörelsemängd eller falla tillbaka i recession? Olyckligtvis flankeras svaret med tvivel och tvekan.”Vi står vid en mycket kritisk stund i affärscykeln” sade Lakshman Achutan, VD vid Economic Cycle Research Institute, en privat prognos grupp med en utomordentlig merit lista. Efter att ekonomin började hämta sig förra sommaren, så har ”tillväxten definitivt saktat in”. Men han sa att han inte skulle ha tillräckligt med data för att veta ”huruvida vi faller tillbaka i recession”. (NYT, 15 Augusti, 2010)

Återigen, språket som brukas är en bedräglig kombination av mjuk-trampat bildspråk, halv sanningar, falsk ekonomisk vadhållning och ogrundat önsketänkande  avspisat som finansiell förutsägelse. Miljoner utan arbete, jobb som fortsätter att upphöra, affärer stänger ned, fastigheterna i tanken, och korgen av ekonomiska indikatorer är fylld till bredden med data som inte motsvarar en ”bil som spinner sina hjul” – snarare är det fråga om en bil som har kört utför en klippa. Som så många gånger tidigare rekryteras utvalda auktoriteter till att erhålla ”alla spinn som passar att tryckas”. December 2006, ett år innan recessionen utlöstes i full sky hade denna eminenta grupp med ”en utomordentlig merit lista” förutspått på deras webbsajt: ”Det förefaller nu att en recession kommer att undvikas nästa år, särskilt med tanke på en trolig återupplivning inom icke-industriell tillväxt”. Och året senare (December 2007) med nationens fötter i en (obekräftad) recession, fortsatte samma grupp experter att postulera: ”under rådande tid håller de objektiva, ledande index upp tillräckligt väl för att avvärja en recession”. Vad beträffar båg-fylld vadslagning så beräknade den allestädes närvarande Bill Gross i Augusti 2010 att sannolikheten av en dubbel dipp  - och en ackompanjerad omgång av deflation – stod i 25 till 35 procent. Om hästlopp är sporten bland kungar, så var att jacka in ett vad på dubbel-dippen en favoritsport bland besserwissers. Under samma Augusti 2010, lade Nouriel ”DR Doom” Roubini oddsen av en förnyad recession vid bara 40 procent. Inte ens medias favorit pessimist såg att en Depression av betydande magnitud var på väg.

Trend Tips: Vadhållare se upp! Medan travbanans odds beräknades på tidigare uppvisningar, spårens väglag och hästarnas skick som tävlade på fältet, var besserwissers odds näppeligen, om alls, backat upp av jämförelsevis verifierbar data. Må hända är de genuint baserade på objektiva ekonomiska parametrar bortom förstånds-förmågan hos de oinitierade. Å andra sidan, så kanske det helt enkelt är på det viset att de är fyllda av nonsens. Hela fältet av officiella besserwissers är baserat på detta skiftande fotarbete av ”odds”, ”om” och andra villkorsbisatser som bäddas in i en ogenomtränglig Ekono-våffla, utformad för att hålla Ekono-båget och spelarna vid spelbordet. Varning är utfärdad!

Här följer ett exempel på Ekono-båget spelande på plan: Andra kvartalet av USA 2010 BNP, ursprungligen estimerat av Amerikansk Handelsdepartementet till att stiga med 2.4%, förväntades att revideras nedåt när all data väl var insamlad. Ett generellt konsensus bland analytiker fäste den korrekta siffran vid 1.4 procent. När regeringen kom in med en BNP tillväxt på 1.6 procent den 27 Augusti, skjöt marknaderna upp högre på de goda nyheterna att siffran var ”bättre än väntat”. Nedfallet på 40 procent ”mindre än ursprungligen estimerat”  visade sig vara ett fall på 33 procent. Affärsmedia tvekade inte att tolka fallet som ett positivt tecken, och se, börsen öppnade – projicerad att öppna lägre – högre vid klockans slag. Efter en obeslutsam timma av handel, spikade stamaktier uppåt på det högt efterlängtade talet av Fed Ordförande Bernanke och hans högtidliga löfte att centralbanken ”kommer att göra allt man kan”.

Vad annars hade torget förväntat sig? Att St:Bernanke skulle resa upp armarna, kasta in handduken och lämna arbetet med att deklarera röran som ohjälplig, en förlorad sak?  Nej. Med alla öron vända till hans varje ord, avfyrade ordföranden sina blanka skott, när den finansiella världen fångade de imaginära hylsorna som magiska kulor. ”Kommittén är beredd att addera monetär ackommodation genom okonventionella metoder om det visar sig vara nödvändigt, särskilt om utsikterna skulle försämras på ett betydande vis”. Ordföranden utlovade, och marknaderna svallade. Ben Bernanke, med en merit lista förmögen på misslyckade prognoser, ineffektiv politik, utlovade ”adderad ackommodation genom okonventionella metoder.” På ett språk som inte hackar med vita skor, innebar budskapet ett löfte om att fortsätta trycka digitala pengar uppbackat av ingenting – men legitimerat av vilket schema som Washington, Wall Street och Fed drömde upp till försäljning för tillfället. Som alltid utlästes innebörden i ”adderad ackommodation” , att man såg sig göra vad som än behövdes för att lösa ut de som var-för-stora-för-att-misslyckas, emedan man lurade de som var för-små-för-att-spara på deras pengar…redan innan smulorna  hade nått deras fickor. Marknaden stannade på uppsidan med 165 punkter, för att sedan ge tillbaka det mesta av det efter helgen, efter Måndagens bedrägliga nyheter: ”Konsumenternas Utgifter i USA Stiger Över Prognoserna, Personliga Inkomster Släpar Efter.” (Bloomberg, 30 Augusti 2010)

Om den allmänna opinionen är trög, kommer obekväma minoriteter att ansättas, även om det finns lagar satta till att skydda dem.

Bedragaren Obama

Det fanns inget övertygande sätt att runda hörnen till återhämtning genom att spendera mer, samtidigt som individen tjänade mindre. Återkommen från hans tiodagars semester, uppträdde Obama på television, och försäkrade nationen att man var på väg i rätt riktning trots en långsam återhämtning, och att han med sitt lag ”arbetade hårt på att identifiera vidare åtgärder.” Majoriteten av Amerikanarna, som fortfarande drog sig till att tro på vad som sades, och hörde igenom skvalet, måhända insjunkna av apati – stod inte i beredskap för vinterns annalkande ekonomiska angrepp. En sommardag i fablernas värld. Men alla gick inte på Ekono-båget. Beväpnade med fakta, orädda att dra otrevliga slutsatser, och med modet att förändra sina tidigare föreställningar och åsikter, till och med ändra livsföring, så stod de 20% i USA som hade förmågan att tänka själva upptagna med att förberedda sig för ett fall av Krascha Och Brinn.

Trendpunkt: Den bekanta fabeln, ”En sommardag i fablernas värld”, tillskriven diktaren Aisopos, skulle tas på orden på sin mest basala och bokstavliga nivå. Vintern var på väg; var beredd! Aisopos enkla moralism var faktiskt en förkortad version av den mindre bekanta, men mer detaljerade rådgivningen dold i Gamla Testamentet: Ords 6:6-9 ”Gå bort till myran, du late; se huru hon gör, och bliv vis. Hon har ingen furste över sig, ingen tillsyningsman eller herre; dock bereder hon om sommaren sin föda och samlar under skördetiden in sin mat. Huru länge vill du ligga, du late? När vill du stå upp ifrån din sömn?”  Man behöver ingen särskild trossats eller religion för att se att denna strof agerar som en utmärkt metafor till de 20 Procenten. (se 20% Lösningen). Den moraliserande sagans essens handlar om mer än mat och skydd, och översatt och tolkad för nutidens krassa realitet betyder det att de 20 procent som var fysiskt, intellektuellt och emotionellt rustade, skulle klara sig igenom tiderna långt bättre än det stora flertalet.

• ”Gå bort till myran”. Varför inte ta råd från de med faktiskt meriterande noteringar inom sitt specifika område av framgång?
• ”Se huru hon gör och bliv vis”. Man behöver inte gå till en doktor för att fixa till ett vikt-problem, eller till någon som allt för lättvindigt skriver ut receptbelagda preparat för ett psykologiskt problem. Man behöver inte ta hänsyn till råden från nomenklaturans besserwissers, lockfåglar och politiska rövarclowner med endimensionella agendor när finansiell inriktning erfordras – särskilt med tanke på att de flesta av dem har haft en lång och envis trend i att ha fel på merit listan.
• ”Ingen furste över sig, ingen tillsyningsman eller herre”. Efter att rådgivning har givits, fakta är presenterat, data har analyserats och med situationen uppskattad eller fastställd är det Du – och bara Du – som är den slutliga domaren. ”Tänk själv” är den kompromisslösa kardinal regeln för vår blogg, rapport och för övrigt.
• ”Huru länge vill du ligga, du late?” Passa väckarklockans signal vidare till andra, så den må nå individer i de 80 procenten som är kapabla av att bli del av de 20 procenten.

Notering: Vi har fått många kommentarer under varven från individer som uttrycker frustration med att misslyckas förmedla till vänner och familj realiteten och nödvändigheten inom existerande omständigheter. Det kan inte hjälpas, någon som har tappat hörseln är döv. Åtminstone i teorin skulle fakta tala för sig självt, men på praktisk nivå är det bara en smärre procent som är kapabla att acceptera hårda fakta som motsäger och trumfar över sedan länge antagna förställningar och trossatser. Välj Era mottagare med viss urskiljning, och spendera inte för mycket tid på de patologiskt dåsiga. Med ord av en forntida vis man: Om du skulle råda i en galen värld, försök inte att tala månstrålar till de blinda, eller musik till de döva.

1. Var aktsam i frestelsen att spika aktier och giv akt på siren sången av ”köplägen”. Spela bara på marknaden om din finans redan är säkrad, när spel är ditt spel, och då står förmögen att ta förlust. Oddsen att få tajming rätt — köp lågt, sälj högt – är på den långa sidan, såvida Du inte är instämd med insider information
2. Även om ingen investering står utan risk, i det hårdare ekonomiska klimat som är i antågande i den anglosaxiska sfären, så anser vi det imperativt att avsatta besparingar i möjligaste mån placeras i en substantiell guld reserv (hålles i din fysiska ägo, snarare än i en låda hos någon bank, som kan stängas ned av olika faktorer – detta gäller först och främst Er som är bosatta i USA). Efter att ha tredubblats i pris sedan 2000, förstärker vi meningen att vi tror fast på guld 2000 dollar med fortsatt tryck till högre nivåer efter det. Smygande rädslor för inflation, förutsägbar ekonomisk turbulens, sannolika större militära slag driver allt tillsammans på guldet som en säker valuta hamn. I tillägg till detta har guldets resning påskyndats av regeringars försök att trycka ned sina valutor lägre i hopp om att stimulera exportens konkurrenskraft.  Givet alla de oräkneliga variabler som regimer kan försöka sig på genom statliga kontroller, centralbankers intervention, och maskopi bland de större spelarna, är själva tidsslaget för hur högt guld spikar sig det svåraste att bemästra. Vidare, ett magplask på börsen och stamaktiemarknaden kan betvinga investerare att sälja sina tillgångar i guld för att skaffa likviditet. Raka kurvor finns inte, men vi upprepar att de objekt med de största och längsta uppgångarna, även ges de mest dramatiska fallen och ytterst flyktiga perioder under perioden. Även med den för stunden osannolika händelsen av en riktig global ekonomisk återhämtning, skulle guld fortfarande vara en mer än godkänd placering. För första gången på tre decennier steg efterfrågan på guld bland investerare över juvel konsumtionen. Under en återhämtning kommer guld att efterfrågas från Indien och Kina, två större guldlusar till nationer, och stärker då den gyllene ädelmetallen på bred front. Det finns de som föredrar silver som sitt säkra placeringsval, både med tanke på dess överkomlighet och vissa spelares övertygelse att silver är starkt undervärderad i förhållande till guld. Även om det finns substans i resonemanget,  så bör man notera att den metallen är utrymmeskrävande och mindre portabel. (2010 tog det ungefär 60 uns av silver för att möta en uns av guld – vägt på värdet)
3. Under antagandet att det värsta fortfarande är i antågande, hur Depressions-säkrat är ditt arbete eller verksamhet? Onekligen kommer hälsorelaterande professioner att utveckla stark tillväxt av många uppenbara anledningar; åldring; övervikt; stillastittande och en deprimerad befolkning. Och, vi ser naturligtvis otaliga nisch marknader och specialiteter öppnas upp inom denna trend.  Ett exempel; att retro-anpassa hem för att göra dem mer lämpliga för seniorer, nya special hissar i flervåningshus och ett spektrum av ergonomiska produkter, fixturer och hjälpmedel för att ackommodera en baby boom generation som, trots att de inte är barn längre, har motsatt sig att planera för ålderns höst. Det behöver knappast nämnas att det kommer att ges en plethora av lågt avlönade hälsorelaterade jobb som åtminstone ger överlevnads-resurser, men för de med särskilda begåvningar och de kreativa hägrar mer lukrativa möjligheter.  Oavsett vilken bransch, hantverk eller verksamhet som Du är inne på (huruvida hotad av ekonomiska omständigheter, utkontraktering, inkurans etc) kan det vara profitabelt att flitigt utforska om den har någon koppling till åldrings-trenden.  Trenden är fast; det kommer att finnas en export potential för unika, kvalitativa produkter i alla nationer rörande åldrande befolkningsstammar. Framtida rörelser mot renässans blir kvalitetsbenägna, där kvalitet går före ”shop and drop”, framför allt i västvärlden.
4. Dags att likvidera! Utgående från ett Euro-Anglosaxiskt – Nu – är det läge att sälja det som man inte behöver medan det fortfarande finns en marknad för det. USA = springande punkt – Skandinavien = sist i vågformen. Från stora pojken leksaker (för många bilar, knappt använda båtar, och oanvändbara samlingsföremål), till Hennes överdådiga garderob av designer kläder och hushålls attiraljer som knappt används..och så vidare ända ned till privata magasin-utrymmen. Som en tumregel, om man har grejer i lager, så har man antagligen mer än man mer än man behöver (såvida inte boende-formen strular). Att eliminera överflödiga onödiga saker är inte bara ett fall av enkel ekonomi. På en mer robust nivå, framstår  de karaktärer som inte velar i att avhysa excessiva regalier, när den krassa verkligheten visar upp sig, som mer psykiskt balanserade och obundna. De vet att man inte är vad man äger, och att framtiden är en dynamisk pool av potentialer. I samhällen som har tappat proportionerna till materiella ägodelar så är det inte så förvånade att nästan inte en enda millisekund av den realitet som projiceras i allt som läses, höres och ses är helt banalt utformat för att fresta till att köpa en sak till. Snarare än civiliserat talar vi alltså banalt, som sammanslaget giver banala människor med banala perspektiv. Sannerligen, när den Amerikanska konsumtionen representerar över 70 % av BNP, förenas Washington och Wall Street i deras budskap att övertyga massorna om att ökad konsumtion är den enda saken som kan leda till återhämtning. På samma vis som det krävs beslutsamhet att äta hälsosamt och att röra på kroppens omsättning, i en konsumering-orienterad tillvaro, är konsumtions-missbruk inte den lättaste av vanor att lägga av med. Notering: Som långväga proponent för att säkra tillgångar i guld för denna era får vi emellanåt frågan ”Vad skulle du göra med guld och silver i ett värsta fallet scenario för ekonomin med hejdlös inflation och/eller samhälle i omstörtning”. Svaret blir: det kommer alltid att finnas en redo marknad av köpare, mäklare och handlare av ädla metaller. Se det helt enkelt som en super valuta, som bytes in vid behov, oavsett den officiella valutans rådande status, för att göra nödvändiga transaktioner. Tiden lär komma då den åter igen på sina håll och kanter används i privat byteshandel, särskilt i USA. Vi tror att guld och silver, som vi ofta har sagt, kommer att behålla sina värden mer än något annat på ett stabilt vis, och kan i de svåraste tiderna komma till pass för allt från mat till frihet – och  USA kvarstår som primärt epi-centrum för dessa utvidgade scenarios. Men ett faktiskt värsta-fallet-scenario tar ned de flesta i den globala matrisen på olika vis, det är på den nivån problemen ligger. För de är ju avsedda att ligga på det viset…..sniff, sniff.
5. Att skära ned är inte samma sak som att idka avhållsamhet. Den ekonomiska vintern blir svår för många, men de gyllene ”myrorna”, kan faktiskt få en stund att  fira…att de har listat ut De Storas ränker och smiden i tid, och står därför resolut kvar i omlopp även om man nu spenderar omdömesgillt, med siktet på en återbördad framtid. Nu kanske man överväger gåvor vid Juletid som uppmuntrar kreativitet och applikation, snarare än att slösa energi på en lika ful som meningslös Gizmo från Kina, eller något annat illa skarvat skräp från Asien. Man köper kvalitet om man köper något alls. Något för trädgården, köksbestyr, hemmagjorda specialiteter, något som andas, snarare än emotionellt döda gåvor, kvävda av globaliseringens anonyma slavarbete i Öster. Så man köper då lokalt, av sina vänner och stödjer kommunens ruljans, man går inte på ett groteskt Wall Mart och skaffar skräp som begravs någonstans ett par veckor senare. Genuint ska det vara.  Gå lokalt, gå kvalitet, om man alls ska gå i detta scenario.
6. Ur fabeln om myran kan man extrahera rika liknelser långt bortom första anblicken, det är så det ofta är med mer universella sanningar. Den plikttrogne myran lagrar inför vintern inte blott av och för sig själv, men av och för kolonin. Oavsett hur arbetssam myran är, krävs det en hel population för att bygga och underhålla kolonin. Denna lektion, implicit i vår parabel, förbises i egots storhetstid. Men denna aspekt i lektionen är nyckel till vilken blomstrande, fullt fungerande samhälle eller organisation som helst. Om vi tar nationen Sverige, som har blivit ett nytt hem för ett otal individer härstammande från olika ursprungsländer – och med de problem som följer i den illa organiserade integrationen – så fäster man lite uppmärksamhet på vad som gjorde ett litet land där det är förbannat kallt halva året, en så intressant tillflyktsort för så många andra folk till att börja med. Det torde vara elementärt att man ansätter en baslinje, ett förstånd för organisering, för de nya innevånarna, liksom att man implementerar en erinran för denna dekadenta hundralapps-knaprade generation som inte minns vad individuell och kollektiv organisering innebär. Kunskap och bildning inom Organisering och dess mångfacetterade applikationer flyttar därför in på grundskolan bland framtidens vinnare, ett kvant-språng i utbildning innebär att man löser upp klass gränserna mellan grundskola och akademia, där det dynamiska samhället istället underhåller ett livslångt lärande, anpassat efter individens personliga utveckling och förmågor.
7. Oavsett hur självklart mycket av detta låter, så går andemeningen stick i stäv med den gasformiga jag-kan-göra-allt-själv-bara-mesar-ber-om-hjälp religionen, en plattityd som inte minst plågar det Amerikanska sinnelaget. Nedgångna hjärnor, av ett aldrig sinande flöde av PR och skräpkultur, de som varumärkte pannorna,  symboliserade av supermammor som kan klara allt själva, och alla dessa glamorösa, hippa och glada oberoende singlar. Då det inte torde behöva påpekas att självdisciplin och beslutsamhet är rekvisita för att nå uppsatta mål, så är det givetvis så att med ett ”varje myra för sig” nalkande, så står inte kolonin stark nog att ta emot den stränga vintern. Uppenbarligen: ju starkare kolonin är, desto större är utsikterna för överlevnad, en sak nyliberala hippies inte begriper då nödvändigheten inte har knackat på deras dörr de senaste minuterna. Men den blästrade ego bilden fortskrider oupphörligt att befrämjas, inte minst bakom scenerna, i ett löst förbund hos Hollywood/Washington/Wall Street, tillsammans med agenterna hos det internationella zombie media. Så att vad som än må hända i den andra verkligheten, vilken saknar intresse för deras babylonska högtider, kan medföra en  ”party surprise” värd namnet. I generella termer så förutspår vi den strängaste av ekonomiska vintrar. Där allmännyttans institutioner upplöses, konfronterade av problem som överträffar de värsta förutsättningar historien har berättat för oss, gick de visa myrorna tillsammans och förenade sig, då de visste att kolonin är kommunen de lever av, och steg därför av massans karusell av dumheter och förberedde sig praktiskt för vintern.