Redan när denna blog startade satte vi tonen genom att intensivt skärskåda USA´s utveckling eftersom den är ett ledande motiv för den större bilden. Det är mer komplext att utgå ifrån någon annan aspekt av världsekonomin, som en primär, då det kräver reversibel analys, som ändå studsar tillbaka till Uncle Sam. USA Inc har legat före världen i att sätta ekonomins trender rent tekniskt, eller genom att påverka de som finns, och det visar sig vara mycket fördelaktigt att analysera USA´s affärer och politik, för att sedan expandera resten av analysen för den stora bilden i världen, med detta som korrelat.
Arbetslösheten stramar åt ekonomin som behöver 125,000 jobb per manad bara för att hålla jämn takt med befolkningsökningen. Kommer Septembers statistik vara lika dålig som Augustis förlust på 54,000 jobb? Situationen har utvecklats i över tre år, där 22 miljoner personer står utan arbete och 10 miljoner i tillägg till det bara arbetar på deltid. En ekvation som gör en riktig återhämtning svårartad. Betalningar på bostadslån och kreditkort faller överallt samtidigt som insolvens och utmätningar accelererar. Som sådan är konditionen redan sämre än på 1930-talet, i obalansen mellan välfärdsberoende, matkuponger, census arbete, och arbetslöshetsförsäkringar. Det måste dock understrykas att de utgifter som har transcenderat det sociala skyddsnätet, har nästan uteslutande kastats på den finansiella sektorn och transnationella konglomerat, inte på publikum och entreprenörerna. De som åkallar ett nytt WPA, ett program ur Roosevelts New Deal, tar inte hänsyn till hela 1930 talets historia. 1939 låg arbetslösheten på 17.2 % och 1940 var den nere på 16.4%, från en hög på 25%. Det säger att man, efter att ha ökat utgifterna med 45% från 1935 till 1940, bara skapade marginella ökningar av anställningar, och hade det inte varit för kriget, ja vem vet vad som egentligen hade blivit resultatet vid 1942. Således talar det för att Keynes metoder att finansiera problem med att trycka pengar ex nihilo, utan motsvarande uppbackning i produktion och efterfrågan, inte är en riktig korrektion och avhjälper inget strukturproblem.
Det finns lite riktig politisk vilja att ändra på detta för över 80% av Huset och Senaten tar order från Wall Street, bankirer och transnationella agenter. En orsak till varför så lite konstruktivt har gjorts sedan kollapserna 2007/08 står att finna i denna sanning. De intressen som har mutat in politiken är så pass starka att de lyckas styra alla större beslut i den riktning de vill se, och om inget ändrar på detta efter November valet, så accelererar dödståget.
Från en rent politisk synpunkt skulle Republikanerna i stort sett göra samma sak som Demokraterna gör, eftersom de influeras lika framgångsrikt av samma intressen. Eftersom det lilla de åstadkommer inte förbättrar något hoppar Demokraterna av i rask takt, senast med den råbarkade Rahm Emmanuel, som blev tämligen mjuk och nollad till slut. Dessa politiker kommer in i en god positiv vinnaranda, men maskineriet krossar effektivt alla ego trippar, och låter dem veta att det finns mer krafter i världen än bara regeringens sponsrade hejare.
Affärssektorn säger inte så mycket samtidigt som de säger upp miljoner med arbetare för att förbättra vinsterna, så att aktier stiger, optioner och bonusar kan kasseras in. Incitament till att eskalera krig och ockupationer ökar exponentiellt i takt med att underskotten ökar, skulder stiger och intäkter faller.
Det ger lite incitament för stora företag att expandera och skapa jobb. Eftersom staten växer istället för den privata sektorn så ökar legislaturen, av den onödiga byråkratiska sorten, som tar lite extra kål på den amerikanska entreprenörsandan, vilket många klagar på med intensitet. Vi har sagt det förr, och vi säger det igen, USA genomgår en socialisering med fascistiska övertoner, och det är ingen plötslig manöver, det är…new world order. Investerare vill inte investera i vad de uppfattar som en fientlig terräng. Det har föranlett en utveckling där företag nu vill leva på välfärd, eftersom de ser hur staten går i maskopi med Wall Street via skattesedeln. Man vill ha bidrag och eftergifter eftersom marknaden är döende och allt har blivit dyrare. Korporativ välfärd…en antites till den ursprungliga amerikanska doktrinen. Man har t ex placerat 1.6 biljoner dollar offshore för att slippa amerikansk beskattning, en typisk globalistisk manöver.
Denna bidragsmekanism erbjuder en offset av de bidrag som erbjuds i andra länder, likt manipulationen av valutor för att nå fördelar, vilket har pågått i flera år, därför att slutresultatet var uppköp av Amerikanska Säkerheter och Värdepapper, samt lägre priser på importerade varor för att möta inflationen på nedsidan.
Svar på bidrag, tricks och manipulation är tariffer på varor och tjänster, samt ett periodiserat index av valutorna. Det tar bort roten till valutakrigen och dess konsekvenser, men detta är inte vad superfinansen vill. IMF ”varnar” för A och B, men IMF´s storägare spelar ett dubbelspel i exakta beräkningar, så kriget mellan valutor är blott en del av finanselitens modus operandi, som de själva har propagerat genom kulisserna. Målet för superfinansen är att ersätta valutorna med en global valuta. Det kan ske stegvis via SDR eller genom att försöka regionalisera vissa större valutor, eller i en kombination, och rockaden är ett ursprungligt huvudmål för den så kallade new world order/världsregerings doktrinen.
Obama administrationen har genomdrivit politik som bara är en förlängning av den förra; krig, räddningspaket och stimulanser. Allt fler amerikaner kallar Ben Bernanke, President på Federal Reserve, för Antikrist, vilket företag som Costco har nappat på och numera erbjuder Apokalypsens matpaket; ”your premier source for food storage and emergency preparedness planning”, i ett USA där levnadsstandarden sjunker i realtid till takten av förlorad köpkraft, och de få som ökar sin rikedom, gör det på skattebetalarens bekostnad. Nollränteläget straffar sparare och driver fler och fler till att bli beroende av staten. Man räddade finansbolag under krisen, de som orsakade problemen till att börja med, inte ekonomin, och det visar tydligt vem som egentligen fattar besluten. Det sociala skyddsnätet var tänkt som en temporär transition för extraordinärt utsatta, inte som en permanent lösning som skulle vara år ut och år in. Vem tror att investeringar ökar under dessa premisser?
För tillfället har aktie och obligations marknaderna stigit, som en direkt konsekvens av den manipulation som Amerikanska Skattkammaren, Fed, Eliten och PPT är engagerade i. Men det kan inte pågå i all evighet, vilket allt fler inser, så guld och ädelmetallerna fortsätter att stiga trots dessa ryck. Zombie media, som mest har jobbat åt ormlika hedgefonder, försöker skriva om detta faktum på tusen sätt men lyckas bara se ut som en klåpare. Hävstången kommer att vara dödlig de närmaste åren.
Obama regimen verkar återställa Bush´s skattelättnader och det är tveksamt om det skulle hjälpa en fallande marknad satt i ett skruvstäd. Man kan inte köra in en traktormotor i en Chevrolet och tro att det blir en traktor – eller en Chevrolet. Men regimen fångad av siffrornas realitet, kämpar desperat efter lösningar, förutom att acceptera den egentliga lösningen, för den vågar ingen röra, av de få som faktiskt begriper finansens kataklystiska spel. 650 miljarder dollar till vill de ha för utgifter, istället för att skära 300 miljarder dollar, vilket verkligheten skulle mena. Vad skulle då rädda dagen förutom ännu ett krig? Men allt fler är uppmärksamma på den problematiken ibland publikum.
Fed kommer inte att leva för evigt, så antagligen förbereder sig kartellen på att offra Fed på ett vis som tillfredsställer publikums vrål efter blod, och om inte den tvisten kan synkroniseras med skapelsen av en ny världsbank och världsvaluta, kommer man antagligen att upprepa tricket som påfördes Bank Of England, när den centralbanken nationaliserades. De privata ägarna försvann inte genom nationaliseringen av BoE, de flyttade bara till trusterna där tillgångarna finns, så BOE är bara ännu ett ”bolag-inom-bolag” hopkok. Så tillgångarna kan inte stå att finnas inom själva entiteten BOE, utan att man passerar truster och fonder däremellan, där de gamla privata finans-monoliterna kvarstår som ”trustees”.
Över de närmaste åren påförs de nya skatter som låg inom hälsoreformen, 16 till antalet. De flesta som röstade igenom förslaget hade knappt läst igenom den. Det ser ut som en socialisering av medicinen till ytan men det är mer en fascistoid sak, som ger mer makt till de privata försäkringsbolagen, vilka satte tonen och ramen för hela reformen. Så ur regeringens synvinkel var reformen mest en manchurisk skattekälla och för industrin en välkommen konsolidering av deras privata intressen och makt. Undersökningar visar att 20-25% av de professionellt verksamma skulle vilja dra sig tillbaka eller flytta utomlands, vilket talar för fortsatt ökande arbetslöshet mer än något annat, samtidigt som varslen steg i September med 7%,
Om man inte ändrar på politiken stiger både skatter och arbetslöshet exponentiellt och kraftigt, vilket förvisso ger new world order staben en anledning att socialisera systemen på det gamla maktfullkomliga viset. För new world order agendan, som både Bush Sr och Henry Kissinger har ikoniserat, är inget annat än en socialiserad ordning under diktat av ägarintressen genom bank och superfinansen. Hur de skall åstadkomma slutmålet i USA utan att droga ned större delen av befolkningen är dock svårt att förstå.
Under tiden så befinner sig amerikanska förvärvsarbetare i ett läge där de inte kan dra sig tillbaka därför att besparingarna inte ger något, skatter höjs och regleringar ökar lavinartat, med en krympande privat sektor. Problematiken kommer att skapa en stor svart marknad, vilket är anledningen till att staten vill skärpa sin kontroll av inkomster och tillgångar. Många är inte medvetna om att mer än 35% av alla privatpersoner och företag antingen rapporterar undermåliga intäktsuppgifter, eller rapporterar inte alls, en siffra som växer snabbt och lär fortsätta att göra så. De som fortfarande är produktiva skruvas åt hårt av omständigheterna och om inte den utvecklingen vänder, så är revolution av något slag att vänta. Amerikanarna är inte villiga att leva med skyhöga skatter, det vet vi sedan länge, och det kritiska problemet med den korporativa socialiseringen är att den inte är beställd av folket, som iakttar en ordning som inte representerar deras vilja, utan införs av en stab parasiter. Folket minns något annat, och det är vad de kommer att vilja ha tillbaka. Man vet, eller är övertygad om att regeringen döljer hur mycket som försvann via TARP, och utgår ifrån att den kanalen alltid ska stå öppen för bankirerna när de önskar mera skattepengar.
Experterna försöker, som vanligt, rikta uppmärksamheten på nonsens och retorisk hetluft, vilket kommer att ställa dem ”överraskade” på huvudet igen. Om det inte vore för en 30% ökning i auto sektorn – tillkommen genom GM´s nyintroduktion på aktiemarknaden – skulle siffrorna ha varit annorlunda. Detta bådar icke väl för fjärde kvartalet, med tanke på lägre orderingång och backloggar. Tillväxten i försäljning lär erbjuda 0.7% till 0.9% i bästa fall.
Experterna letar efter en 14% förtjänst på S&P, ned från 36% förra året, och det ser definitivt ut som fartreduktion. Marmelad ger mer än S&P. Hur många arbetare måste sägas upp för att nå målet? Det skulle lägga BNP vid 1-1/2% i bästa fall, och upp emot 1% av det är baksmälla från stimulanspaketen. Inte särskilt uppmuntrande.
Som synes så avslöjar Fed´s dröjsmål i att nyttja mera kvantitativa lättnader, QE2, omedelbart hur illa det ligger till under ytan, och påvisar att de kan inte hålla skenet uppe i samma ordning utan att trycka minst 2.5 nya biljoner dollar till i stimulanser, och detta sorts stadie blir då ingen hit för korporativa vinster.
Utan radikal stimulans finns ingen chans för 6% BNP i tillväxt, snarare spikas den då vid 1-1/2% ned till ½%. Även om stimulans påförs är det en kraftansträngning att ens nå 3% i tillväxt av BNP. Med stimulans får man även över 5% i inflation, vilket i reella termer blir 14%. Hur länge kan företagens Amerika skära ned på utgifter och arbetskraft? Knepigt att kvantifiera, men efter tre år av den varan borde det bli svårt.
Fastighetsmarknaden fortsätter sin svanesång, Juli var svagt och det är vanligen en av de bästa månaderna på året. Medium priser på hem föll i Augusti med 0.6%, vid en lägsta notering över 7 månader. Ingen vet egentligen hur inventarierna är ställda eftersom långivarna har skugglika redovisningar idag. Officiellt är det 11.6 månader, fyra månader är normalt, och det kan mycket väl ligga på 18 månader, kanske mer. Vi väntar oss till att börja med ett fall på 10 till 20 procent på hempriserna nästa år. Och de siffrorna förvärras av subprime och ALT-A lån som nyligen har skrivits för att hålla marknaden vid liv.
Många väntar sig att Republikaner tar över många säten i November valet och om så sker så blir Obama en lame-duck President.
Ett av fenomenen på obligationsmarknaden är att skiftet ut ur aktier över det senaste året har nästan helt fallit till kortfristiga papper med mindre än 1% avkastning. Officiellt ligger inflationen på 1.6% men vi köper inget annat än 7%. Vad tänker investerarna på? Till och med aktiefonder står 25% i obligationer. Detta är naturligtvis ovanligt, särskilt med tanke på en fallande dollar. När kommer obligationsbubblan spricka, och när kommer räntorna att stiga? Svårt fall……..men vi vill absolut inte vara där när det smäller. Vi föredrar stabilitet befriad från spekulativa chimärer i dessa tider som kommer, och det är framför allt ädelmetaller men för diversifieringens skull även vissa bas och råvaror.
Affärsmedia i världen har stått negativa eller förundrade över guldets resa till toppen, och många kanaler fortsätter i den andan. Låt dem hållas för all del, för den stabila trenden i att de nästan alltid har fel stödjer analysen i övrigt. När detta skrivs står guldet i 1,339 dollar och det syns ingen topp i sikte härifrån. Och detta TROTS intensiva nakna blankningar, somliga vid 45 mot 1, på LBMA, Comex och aktier. Stora förluster tas upp av kommersiella spelare, blankare och amerikanska staten, vilka har laddstakat bedrägeriet i många år. Icke att förglömma är att silver handlas vid 22.72 dollar i en teknisk breakout. Det blir inte bättre än så här för den långa sidan. Bubblisterna försöker skrämma publikum till att investera i nonsens och hävstångs träsket genom att få alla att tro att guld och silver kommer att kollapsa nu. Vi tar inte dem på allvar, ingen borde göra det, men vi noterar att Lousie Yamada, som har vissa meriter i sina tekniska förutsägelser, säger att guld inte blir en bubbla förrän det når 5,200 dollar per uns. Med nuvarande takt av inflation ställer det guldet i 7,700 dollar per uns. Det talar bara för att silver ska till högre höjder med, men det är svårare att sia om tekniskt sett idag exakt till vilken sfär.
Vi avslutar dagens guldpläterade sändning, ibland Rhizopoda, med att nynna; a wop ba be luba a wop bam leeeee…….
