Ur Led Är Keynes, Vilse I Pannkakan Är Resten

Posted by leewanta on augusti 22, 2010
Okategoriserat / Kommentering avstängd

När extraterrestiell intervention sker inom ramen av vad som ska vara en fri marknad upphör de att fungera ordentligt. Låt oss titta på ordet ”fri”. Vad är fri och hur vet man vad man talar om? En sak är klar: frihet och ”fri” förutsätter ordning då alternativet, kaos, inte upprätthåller frihet, utan etablerar dess raka motsats, en bindande uppmärksamhet på en destabilsering som stör det ”fria”. Alltså är nödvändigheten för en fri marknad inte kaos eller anarki, utan en fungerande ordning. Detta är denna basala distinktion som nyliberalisterna och globalisterna har tagit miste på, eftersom de inte opererar utifrån verkligheten, form och funktion, utan ifrån en konceptualiserad föreställningsvärld om ”fri marknad”. När denna sorts intervention ingriper på marknaden och skapar distortioner på kort eller lite längre sikt, så kan man inte missta sig på resultatet. Vad som då sker i exempelvis USA är att man bryter det sociala och politiska kontraktet mellan folket och regeringen, vilket i sin tur skapar misstro, förakt och förvirring. Förgrundsfiguren för denna sorts sociala ingengörskonst och reaktionära pragmatism hyllades av John Maynard Keynes, som givetvis stod på synnerligen god fot med det på den tiden formellt privata Bank Of Englands storägare.

Om Keynes var vid liv idag skulle han bli vittne till hur instabilt och dysfunktionellt det systemet han förespråkar är och utvecklas i Amerika, bland andra länder. Keynsianism är delvis ekonomisk teori, men den har ett uttalat veto i att skapa socialstyrets manipulation av marknaderna, med resultatet att praktisk makt koncentreras i ett fåtal händer – och inte hos den jordbundna marknaden. Att säga att man utgör en kapitalistisk stat med fri marknad som rational men sedan i praktiken styr skicket med keynes doktriner blir till en ohelig, motsägelsefull situation. När man märker att metoderna inte rättar till den marknad som skulle själv-korrigeras till att börja med ökar desperationen, liksom interventionspolitiken, tills att man hamnar i ett sorts gråaktigt totalitärt skick per definition. Man måste välja väg och vara tydlig om vilket skick som den sociala överenskommelsen innebär, man kan inte sluta annat i en krasch om modellen blott är fata morgana, ett varken-eller tillstånd.

Keynes doktriner inspirerade kampen för makt, kommersiell och politisk, under 1930 och 40-talet i Italien och Tyskland. Man skulle kunna kalla det för den moderna tidens testbädd, ett experiment, som finansierades av internationalister i London och New York. Det var dessa höga herrar som snärjde General Smedley Butler i hans president kampanj, Butler som hade listat ut deras ränker och därför tog avstånd ifrån de influenser som emanerade från nämnda koncentrat i riktning mot USA.

Keynes blev därför anfader för den finansiella och ekonomiska teori som föder ideologin om korporativ fascism eller diffus socialism. Det amerikanska sinnelaget harmoniserar inte väl med dessa idéer utan föredrar det individuella företagandet, på egen vinst och förlust. Eftersom folket inte har valt denna samhällsmodell tvingas den nu på dem genom ekonomisk politik och myglande perversioner av såväl lagstiftning som konstitution. Vare sig man tänker på det eller ej så blir Keynesianism i detta läge ett instrument för att konsolidera makt på ett vis som minner om forna totalitära imperier. Som har påpekats ett otal gånger, och som vi ständigt kommer att påpeka tills någon bättre anledning observeras, så ser superfinansen förmågan att via katharsis och kris i de finansiella systemen påföra världen en ny ordning, en hårt styrd ordning av en klick självutnämnda plutokrater.

Timothy Geithner, Sekreterare i den Amerikanska Skattkammaren försöker övertyga publikum om att spökskeppet Återhämtning är i sikte. Fed chefen Bernanke backar samtidigt upp fabeln med att vidare stimulanser finns för att uppnå denna återhämtning. När denna ostämda kör genljuder läser vi som väntat hur ekonomin faller nedåt och att insider bossen Soros dumpar amerikanska papper. Inget av detta har särskilt mycket med ekonomi att göra, det har mest med insider business att göra, inklusive den Wall Street stämplade stimulantian.

Inte kommer Fed bara att köpa Säkerheter av olika slag med hjälp av disney-räntan som de fick från CDO´s (collatteral debt obligations) och MBS (mortage backed securities) derivata-papper som de köpte från olika finansiella institutioner – de avser även att sälja giftet tillbaka till de ursprungliga säljarna. Fed vägrar berätta vad de betalde för dyngan, så låt oss gissa på 70% av det nakna värdet. Nu kan man sälja tillbaka dem för 25% av det värdet. Vem betalar mellanskillnaden? Skattebetalarna givetvis.

Långivarna gör sig en hacka och Fed kan ha rensat böckerna med 1.8 biljoner dollar av tilllgångar till summan av 1,35 biljoner dollar. Skenbart nyttjar Fed dessa medel för att köpa vidare säkerheter och agenturer. Tilläggsvis så sitter bankerna på en biljon dollar plus, vilket de lånade till noll ränta och sedan lånade tillbaka till Fed vid 2-1/2% ränta. Vi utgår ifrån att räntan reduceras eller försvinner helt. Genom Fractional Reserve Banking kan den summan expandera till större dollartecken. Att belåna till nio gånger insatsen anses normalt, men man ska ha i åtanke att nuvarande snitt ligger på 40 gånger insatsen. Frågan är snarast om det finns låntagare mot bakgrund av utsikterna. Om man skulle klara den sköra balansgången så är bästa-fallet-scenariot två ytterligare år av någon sorts principiell finansiell funktionalitet.

Den andra sidan av monetiseringen döljer stigande inflation där hyperinflation inte kan uteslutas. Om det inte vore för ökande pessimism och på vissa håll ökande medvetenhet om det generella fiskala läget i världen skulle planen hålla uppe börsen, som tidigare, på oresonligt höga nivåer vilka ej reflekterar real ekonomin. Det konststycket tror vi icke på utan att en betydande kollaps av börsen noteras innan årsslutet, flankerad av en amerikansk-brittiskt utlöst depression som till slut erkännes av makthavarna. Högre guld och silverpriser motarbetas frenetiskt eftersom när de stiger i värden så talar det om för världen att den amerikanska dollarn tappar sin köpkraft.

Det bör även noteras att Skattkammaren, via Fannie, Freddi, Ginnie och FHA (hur många i världen visste vad en Fannie vad för fem år sedan?) har ställt garanter i mångbiljon klassen i subprime lån (subprime=under kreditvärdig – dubiösa lån alltså) i full vetskap om att lånen förr eller senare måste skrivas om eller rullas bort – bortemot 50% kan lugnt fallera. Kombinationen talar för 20 till 30 procent lägre fastighetspriser som sänker landets rikedomar givande fler förluster för skattebetalarna. Lägger man till förluster på kommersiella fastigheter ser det riktigt illa ut, hur man än ser på det. Ett antal av de dåliga lånen såldes till investerare, som senare får ta smällen.

Somliga tycks anse att Fed´s intention att åter investera kontanta intäkter från CDO-MBS portföljen i Säkerheter inte är någon större sak att tala om. Fed talar naturligtvis inte om vad som egentligen sker. Minns någon kontentan i det så kallade TARP programmet som kom på banan via AIG – och ingen visste vad en AIG var för fem år sedan – som användes för att lösa ut banker, mäklerier och utländska entiteter? Kontentan behandlades som en statshemlighet tills Fed betvingades att visa vad man hade gjort. 112.5 miljarder dollar gick utrikes. Att ge Fed någon större trovärdighet är helt enkelt inte en övning i att vara observant.

Det finns ingen exit strategi vilket börjar bli allt mer uppenbart, åtminstone från en konventionell synpunkt. Om ekonomer, analytiker och strateger förstod vad det hela egentligen handlar om skulle deras utsagor låta helt annorlunda. Krisen är ingen happening, det är en skapelse. Att tro att världens superägare och finansiella elit inte har en minutiös kontroll och förståelse för vad som sker med deras spel är bortom blåst och naivt, vidskepligt. Den lägre spelplanen, ja, de tror förvisso på den gäckande slumpen och andra mystiska icke faktorer. De som har någon from av funktionell intelligens på Fed vet mycket väl att ökad likviditet inte löser problemen, eftersom problemen är strukturella.

Man nyttjade den här tiden över tre år för att låta insiders spela och säkra så många vad som möjligt, då Feds egentliga herrar, den högsta klicken i den transnationella superfinasen, hela tiden avsåg att förinta det euro-amerikanska systemet till att börja med – den brända jordens taktik. Eftersom få kan tro att en sådan agenda de facto kan existera är det ingen som begriper varför vi egentligen befinner oss i den här sitsen. Vilka tog ned Grekland? Island? Vad hände i Baltikum? Skulle det vara gränsen för deras kapacitet? Ingalunda. Sällan har någon skådat så många analytiker, ekonomer och nyhetsförmedlande jippon varit så konsekventa i att ha fel. Knappt en dag har gått utan att nyhetsflödet upptas av bisarra felaktigheter om framtiden i världsekonomin, som att ha fel blev en sorts folksjukdom. Vi är inte förvånade, och det är därför denna blogg är uppsatt. Det enda som kan mildra upp det oundvikliga är att rena systemen, men den högre handen avser inte någon avhjälp och är stark nog att se till att så inte sker där läget är som mest akut – USA och Europa – och ju längre man skjuter upp det oundvikliga, desto värre blir konsekvenserna.

Alla uppmanas av logik att i förtid noterar dåliga vadslagningar, dåliga investeringar, exponerade papper, derivator, giftiga swap handlingar av alla slag – och exkaverar dem innan de faller ut. För topp spelarna vet exakt vilka dessa papper är och kan genom finansiella vadslagningar spela ned dem, vilket må förblöda offret än värre än annars, som i fallet av Grekland.

Sverige tillsammans med de andra i Norden och Baltikum har nyligen ingått i ett icke bindande avtal som syftar till att ”skydda området” – Skandinavien samt Baltikum – i händelse av finansiella kriser, vilket enligt dokumentet bland annat utmynnar i att dela ”kostnader”. Må kostnad uppfattas som dåliga investeringar tro? Ingves har ju yttrat senast den 2:a Februari att vidlyftiga överenskommelser i Baltikum frågan behövs för att inte verka negativt på Sveriges ekonomiska utveckling i händelse av kollaps. Svenska bankers utlåning – säg ”exponering” – till den Baltiska regionen ligger på omkring 400 miljarder kronor, varav 80 procent är denominerade i Euro, enligt Riksbanken. Boomen i området var förvisso inget annat än en projicerad ”high” baserad på skuldbelägring. Hur mycket av den över-finansierade boomen skedde på inrådan, fläsk och utsikter staplade av BIS, IAG och IMF? Rövare. För de initierade – de eminenta rådgivarna – visste givetvis på lång förhand att investerarna skulle fly området i den varseblivna krisen och lämna långivarna i trubbel.

Den observerade exponeringen med påföljande ekonomiska fall kan dessutom vara finansiellt vadslagen – på olika håll inom regionen – genom Credit Default Swaps (vi har hittat 8 CDS kontrakt registrerade i Sverige) och Collatteral Debt Obligations och andra varianter. Vad händer då när bägaren faller omkull där en banks tillgångar är en annan banks skulder? Titta på Grekland för en trend analys. Vi upprepar: BANNLYS alla derivator i regionen, särskilt där Svea har tung belånging, och inför denna bannlysning i hela regionen. Förbjud all spekulation och alla former av blankning i hela regionen på skulder, aktier och obligationer. Detta måste genomföras och genomföras nu!

Sveriges Riksbank tycks ha glömt av att man ska fokusera sina ansträngningar inom ramen av sitt fiskala ansvar, vars gränser är tydligt markerade i vilken kartbok som helst. Hur trevligt vore det inte om Stefan Ingves och Arbetsgivaren lämnade det konkursmässiga och därtill korrupta Rothschild styggelsen BIS, Bank Of International Settlements?

Den främsta kritiken, bortsett från den gäckande potentialen av idiotiska regionala ”bail-outs”, ligger i att överenskommelsen är reaktionär, den tar inget initiativ till att rensa framför dörren. Man måste till att börja med stipulera att derivator och tillhörande kasinospel inte har laglig börd inom området, det stärker realekonomin inom området, och att man inte ersätter varandras eller andra utfallande derivator. Därtill säkerställer budet i den ordningen att Sveriges usla lån inte häckas till värre bredgradder. Kommersiella och andra banker ska icke ha en krona i ersättning för deriverade spekulationer, låt dem falla men rädda blott spararna och staten.

Grekland eller Island har inte hjälpts (ej heller grannarna) av att ha ett förbund med sina polare, det har istället dragit ned grannarna eftersom de finansiella problemen är strukturella. Den som tror att man kan skydda sig mot en global finansiell implosion genom att fördela förluster har missförstått problematiken – man måste vidta åtgärder i förväg. Länderna kan annars riskeras att bindas i en ohelig alians av skuld och förpliktelser som exploateras senare för vidare geopolitiska ändringar via senare ”rekommenderade” finansiella regulationer från annan ort. Med andra ord manar ett gigantiskt haveri genom denna resolution i ett visst läge till att potentiellt binda länderna genom förmodade åtaganden, vilket tjänar den transnationella agendan om att konsolidera nationers finansiella ryggar successivt till en ny finansiell ordning.

Om man alls ser sig intresserad av en stabil ekonomi i regionen bör överenskommelsen deklarera derivator med tillhörande finansiella spel som omedelbart olagliga, en ekonomisk premiss som tidigare upprätthöll en grundbult i den amerikanska ekonomin: Glass-Steagal Act. GSA förblir annars en lämplig form för industriell ekonomi men anledningen till att man urholkade verkets regler i USA på 80-talet berodde på att produktion försvann ut ur landet. För att ersätta den produktiva förlusten och den minskade skattekistan som följer därav – samt för att stödja den expansiva imperiella politiken och kasinospelarna – smög sig dessa raffinerade monopol instrument in i böckerna. Den högsta finansen visste naturligtvis att den finten bara fungerar under en begränsad tid, precis som andra bubblor, men de såg sin taktik uppfylld av dess slutliga totala destruktivitet: givande konsolideringsprocesser som pressar världens fallande ekonomier i deras visionerade riktning.

Sentimenten i pressen antyder fortfarande att man icke tagit lärdom sig av USAs eskalerande problematik i att lösa ut banker från deras felinvesteringar och att proppa upp ekonomin med kvantitativa lättnader, tre år av misshandel vars effekter nu avspeglas i den amerikanska ekonomin, eftersom kollapsen blir allt svårare att skjuta upp. Den senaste tidens signaler från europeiska centralbankirer som Stefan Ingves, Stefan Öberg och ECB´s Axel Weber påvisar såväl kortsiktighet som inkonsekvens. Förstulet antyder man att den europeiska marknaden, som vi förmodar fortfarande inkluderas i världsekonomin, ”ser bättre ut” snarare än vad den egentligen är: underminerad och drogad. Samtidigt som Ingves talar om positiva Europa i Dagens Industri återupptar Euron sitt fall. Vad är detta för ljus de ser? Blåmörkt ljus?

Inbillade av uppblåsta hologram till siffror, fiffel i storbankernas bokföring, ett ofullständigt stresstest av Europeiska banker, att domedagen som postulerades emot Eurons desintegration faktiskt försvann, att statsskuldskrisen som likt ett virus skulle slita tag i länder som Spanjen, Portugal abdikerade löpsedlarna – att krisen är över? Dance macabre. Sorry pojkar, korsiktighet och reaktionär nonsens polemik fungerar icke. Raka rör och obönhörligt hårda fakta är det enda som stödjer folk i processen av att fatta rätt prioriterade beslut. Dessa utsagor är inget att fästa sig vid, det är samma sorts kompetens som inte såg kollapserna till att börja med, de ständigt förvånade experterna. Om det vore så ljust skulle väl inte Axel Weber på ECB, på samma dag som Riksbanken yttrade sig i frågan, tala om behovet att förlänga ECB´s obgränsade lån till bankerna inpå 2011 till att börja med? Rykten sade att Schweiz Centralbank, SNB, avser dumpa Euro positioner – under tiden som CHF steg markant – ett bevis på att någon på marknaden inte rapporterar Euron som en säker hamn ens för tillfället.

Med andra ord: under ytan så vidgas sprickorna i Euron, och obalanserna i Eurozonen ökar varje dag. Motståndet till alla dessa kriminella stödpaket levererade till fel ände av saken eskalerar när medvetendet om villkoren som de är döpta är – amoraliska och absurda – känns av mer påtagligt. Länderna med de största budgeunderskotten är låsta i en spiral som går nedåt och ingen annanstans. Euron, speglande dollarns tidiga form av räddningsaktioner, har köpt sig tid till ett väldigt högt pris, samtidigt som nästan inget har gjorts på den strukturella nivån av problemen. Man följer stora stygga vargen fogligt och blint. Det är sant att Euron har stabliserats under perioden och att de 16 ekonomier som upprätthåller Euron har rapporterat 1 procent tillväxt under andra kvartalet, den ”starkaste” expansionen på fyra år. Baserat på produktion eller finansiella rockader och stimulanser? Ihåligt.

Avkastning på tyska obligationer faller kraftigt till 2.3% för tioåriga ”bunds” medans de 30-åriga för första gången gick under 3%. Ökande diskrepans i räntesatser emellan Tyskland å ena sidan och PIIGS gänget å andra sidan bådar icke väl för Euron, som i sanningen har spelat ut sina kort. Vi har sagt det förr och vi upprepar det igen: det är önsketänkande att tro att man kan ha en ränta som passar alla dessa olika ekonomier, därför fungerar bara Euron i goda tider, i en uppåtgående spiral. Och nu är det slut med den saken. Det Finansiella Tornet förutsåg läget hela tiden givetvis, vilket demarkerades när BIS konvergerade till SDR i 2003. Tyska regeringen tycks vilseledas igen med en bubbelorienterad retorik och välkomnar tillgången på billig kredit, med inriktning på fastighetsmarknaden. Mellan 1924-29 så var Tyskland, hela näringskedjan, helt beroende av utrikes tillflöden av pengar, efter att Hjalmar Saacht hade infört brutala budgetåtstramningar genom Dawes Planen. Det fanns efter detta ingen ny nationell kredit att tillgå, Reichsbank förbjöds 1923 att skapa vidare kredit. Resultatet var att spekulativa medel kom in i bilden via utrikes spelare vilket spände nationen på en livlina. Det spelet fick sitt abrupta slut när bubblan sprack 1929 – och vi vet alla läsa vad de sociala och vidare konsekvenserna blev av den stora depressionen. Tyskland borde – liksom USA och andra – införa den sorts regim som Glass-Steagal Act förespråkar, tills man kan omstrukturera det finansiella och monetära väsendet.

Marknadens självrenande princip är enkel: låt de fallerande falla, inte en skattekrona ska gå till att sponsra dysfunktion – en felaktig disposition i marknadsekonomin. Vidare, vi tvivlar på att det finns en realistisk insikt i alla dessa länders exponeringar på grund av hedgefonder och andra hyenor i kasinoterrängen, vilket innebär att premissen för te x nord-baltiska överenskommelsen knappast är fullständing. Vad händer om hela Baltikum besitter giftiga derivator som inte är redovisade tydligt tillsammans med andra kasinopapper, vilka på grund av kaoset och ränkerna på marknaden genererar ett astronomiskt diskonto? Tänk Grekland, tänk Island, tänk svart hål. Överenskommelsen måste stipulera att man inte ersätter varandras derivator och kasino-swappar, det kan inte upprepas nog. Bränn dem istället.

Vi vet att den hotande destruktionen av den internationella finansapparaten har riktats för att ta med så många som möjligt i fallet, så snarast bör man stärka statens riktiga Säkerheter genom att understryka bristen på egentliga värden i alla dessa nonsens papper – så att man istället stärker de äkta statssäkerheterna. Regionen gör under depressionen klokt i att kraftfullt uppmuntra folken till att handla lokalt producerade produkter, så lokalt som möjligt – så att upparbetat guld – stannar inom respektive ekonomiska centrum.

Konsoliderings-taktiken från finanshökarna underhålls i exempelvis USA genom budgetunderskott, excessiv skattebelägring, ineffektivt nyttjande av skattemedel och monetisering. Receptet förblir ett skott i ryggen på industriell ekonomi för väst är i grund och botten en industriell ekonomi, men när koppargruvan sinade och arbeten försvann till andra länder började finansiärerna hitta på papperslekar för att svara mot imbecilla ”förväntningar” och orealistiska ökningar av profit. Förväntningar skall inte ställas av finansiella parasiter, utan av den verkliga marknaden, tillgång – arbete – och efterfrågan. Det är industriell ekonomi.

Feds rörelse mot monetisering diskuteras lite mer öppet än tidigare, efter en tidigare era av swappar och lån som oppfinnar-jocke körde emellan länders centralbanker, något bara få har uppmärksammat. Samtidigt har bankernas ackumulering av amerikanska Säkerheter växt paraboliskt, eftersom Feds ränta ligger vid nollsträcket. Metoden föder systemet med likviditet och söker etablera sanitära medel. Om obligationerna sitter stilla i bankvalven monetiseras de inte på marknaden – men de monetiseras istället av den amerikanska Skattkammaren. Skattkammaren styr de medeln till ekonomin för att uppväga budgetunderskotten och vi noterar att Skattkammeren under tiden har fördubblat det stipulerade behovet. Exakt i vilket syfte återstår att se. Att banker kan låna utan kostnad och köpa sedan länge daterade Säkerheter till ett snitt av ungefär 3%. blir i denna kontext nästan riskfria transaktioner och hjälper bankerna att nå solvens. Under tiden når bankerna högre intäkter genom att blåsa upp värderingar på deras giftiga tillgångar, helt adhoc. Tricket ökar tillgångarnas värderingar och förtjänster, men aktiviteten hjälper dock inte deras kassaflöden, och det är anledningen till varför de lånar från Fed för att skapa kassaflöden genom uppköpta Säkerheter. Bara genom att applicera faktor 9 till 1 kan man se vilket stort kassaflöde som injiceras den vägen. Häri ligger en del av de kvantitativa lättnaderna.

Man kanske frågar var de inflationsdrivande aspekterna finns i detta? Ironin är att inflationstakten delvis trycks ned genom de övergripande förlusterna på tillgångarna överlag som pågår kontinerligt. Till hjälp vidtar  man dessutom rent hedonistiska åtgärder för hålla konsumentsprisindex, inflation, vid löjligt låga nivåer, när verkligheten talar för 7-8%. Man försöker bedra i övrigt intelligenta människor genom båg statistik, propaganda, och vilseledande doktriner vars kontroll av både USA och andra bakom gardinerna synliggörs i besluten. Dessa trick hjälper inte USA, det verkliga USA, eftersom de stora megabankerna inte är intresserade av traditionella investeringar i produktion etcetera. De vill spela kasino.

Redan 1992 deklarerade JP Morgan Chase att man inte längre var en kommersiell bank utan en ”risk bank”. Tittar man på Silicon Valley fenomenet så finansierades det hela mest av lokala banker, privata investerare och entreprenörer, inte av de gamla stora super bankerna, de var upptagna med att trycka upp nonsens derivator. Enligt Amerikanska Skattkammarens ”Comptroller Of The Currency” rapport från September 2007 så besattes JP Morgan Chase då av mellan 90-100 biljoner dollar i derivator. Uppbackat av? Tja, en krona eller två kanske. Vem ska bekosta mellanskillnaden? Vi tror att siffran dessutom var välkokt och gissar på att verkligheten ligger på det fyrdubbla. Och sedan var det ju alla andra banker…. Ett problem när det gäller att skatta värdepapperiseringen – och i synnerhet derivator – är att de har liksom verkar under radarn av nationell legislatur sedan länge, det är nästan omöjligt att veta var de alla egentligen håller hus. I USA sker större delen av derivata handeln inte över disk utan på en privat marknad. Men om man erinrar sig att supereliten de facto ser derivator som massförstörelsevapen så torde de vara väl och strategiskt placerade i de olika nationerna. Utan att svartmåla någon särskild gissar vi ändock på att de böcker varandes mest besmittade med kasino-dynga i Sverige relaterar till Nordea. Varför? Därför att de ingår i Inter-Alpha Group. IAG leds av en av Rothschilds relaterande tentakler, Royal Bank Of Scotland, och denna finansiellt subversiva grupp har agerat ledande i aggressiv värdepapperspekulation, liksom i det märkliga fenomenet valuta-attacker.

Lösningen upprepas: bannlys derivator och ersätt aldrig den typen av papper vid kollapser med skattmedel eller statliga försäkringar. Om hedgefonder och hot money försvinner ur regionen, fint, det blir bara lättare att räkna på riktig produktiv ekonomi när hyenorna försvinner.

En delvis förklaring till varför man har febrilt manipulerat marknader, redovisning och statistik för att hålla illusionen vid liv syns i denna värdepapperisering. Genom Executive Orders och hemliga interventionstekniker har man manipulerat guld, silver och annat på den ”fria marknaden”, som därmed är lika fri som en tsarinna vore fri hos Stalin. Annars skulle få lagra på sig deras papper och trasiga fiat valutor. Men obskyr manipulation har egentligen pågått så länge som privata centralbanker har existerat, och då kan får man gå tillbaka till Rothschilds skapelse: Bank Of England: Arketypen för det västliga storbanks-väsendet under den industriella och postindustriella revolutionen.

Få vägrar fortfarande medge det offentligt men både USA och EU är fångade av stora problem. Man talar om en återhämtning som inte fanns, det är som att man skickar en LSD tripp på någon som har tappat benet, och sedan med hjälp av LSD verkligen tror att benet har växt ut igen. Skilj mellan drogade siffror och siffror baserade på ren produktivitet. Massivt spenderande av USA kan inte avhjälpa strukturproblemen, de måste först ta tillbaka kontrollen av kreditapparaten – nollställa skulder ackumulerade via Fed för dollartjänsten – det renar systemet – och sedan införa tarfiffer på varor och tjänster, för man kan vare sig äta eller transportera sig med hjälp av derivator och annat pappersbaserat trams. Och att köpa en plånbok tillverkad i Kina hjälper inte de arbetslösa. För att inte tala om att sluta upp med krigen och att skära ned på utgifterna/minska statsapparaten. Gjorde man så, parat med ett återinförande av Glass-Steagal Act, skulle Amerika påbörja den stora pånyttfödelsen, en funktionell form som passar folkmedvetandet och det sociala kontraktet än rådande apokalyps. GSA förbjöd derivator och negativ spekulation och måste göra så igen.

Vi ogillar att tidningar som DI och andra blåsta Pressrelease Institut ständigt sänder felaktiga slutsatser till småfolket, vilket leder till felplaceringar, som i sin tur slår på hela den nationella ekonomin i den troliga kollapsen, defekter i bristen på ordentliga beslut fattade med rätt grad av prioritet.

När det gäller den generella Europeiska metoden under perioden, vilket generellt består i budgetåtstramningar och högre skatter, så måste man återigen påpeka att när konsumenter står för 70% av BNP så får man inte ta bort befintlig köpkraft i en industriell ekonomi, om siffrorna de facto står i depressivt läge. Inom den ramen blir den naturliga prioriteten att metodiskt slakta skulder och underskott, samt att låta kasinospelare drunkna ensamma och övergivna i sitt vansinne, man ska inte bära varandras bördor om de är imaginos till att börja med. Så lyder en konsekvent approach för hantering av depression per industriell ekonomi.

Eftersom den amerikanska regeringen är bankrutt, precis som medlemsstaterna, så heter nästa offerlamm pensionsplaner, bakom scenerna har Fed redan kommenderat banker, försäkringsbolag, mäklerier, och pensionsfonder att köpa amerikanska säkerheter. Förr eller senare kommer man att lagstifta tillbörliga uppköp. Varför? Jo, Fed har numera blivit det Finansiella Institutitet Stalin och lär se sig nödgade att göra så för att hålla igång investeringar i helt värdelösa papper. Då Euron återhämtade sig den senaste tiden så minskande uppköpen av amerikanska säkerheter, efter tidigare flykt från Euro-papper, vilket till största delen hamnade i amerikansk hamn. Nästa problem är en flykt från börserna. Även det kan stödja försäljningen av Säkerheter, guld och silver, men när den vändan är över, så är Dr Jeep tvingad att enbart monetisera allt i sin väg. Fed & Co kan blott finna ett temporalt stöd genom att nya härdar i Europa eller att de gamla börjar ryka synligt igen, som i exempelvis Grekland, Portugal, Spanjen och Italien. Och varje gång Fed misslyckas sälja Säkerheter så tvingas Skattkammaren köpa dem, vilket spär på den sjuka likviditeten och orsakar inflation. Hyperinflation tar vid när investerare lämnar dollar denominerade tillgångar, med stigande importpriser i bakgrunden. När dollarn inte längre är gångbar kommer Fed antagligen att accelerera monetiseringen tills handelsunderskottet blir obetalbart. Utländska leverantörer slutar upp att skeppa varor till USA och kostnaden för inhemska amerikanska varor stiger till skyn. Scenariot i det läget kan bästa summeras som kaos. Det hela skulle kunna undvikas i betydande mån om inte den småleende finansiella supereliten avser att så faktiskt skall ske.

Hindenburg Flyger Igen

Posted by leewanta on augusti 17, 2010
Okategoriserat / Kommentering avstängd

UBS Financial Services Direktör Art Cashin säger att vi bör kunna se inom 3-4 veckor huruvida det så kallade Hindenburg Tecknet, bestående av ett set av faktorer som förebådar en marknadskollaps, kommer att vidare utveckla sig i negativ bemärkelse, ett dystert scenario som allt fler nu börjar “förutspå”. Vi postulerade redan vid årets början att en börskollaps – en ny Svart Måndag – med 95% säkerhet skulle uppenbara sig innan 2010´s års slut.

Detta Hindenburg Omen, uppkallat efter 1937 års Hindenburg katastrof under vilken den Tyska zeppelinaren LZ129 Hindenburg plötsligt sattes i brand och förstördes, är en teknisk analys, som när vissa kriterier uppfylles, avslöjar en större sannolikhet för en börs kollaps.

Vi kan konstatera att dessa konditioner redan har mötts tidigare utan att påföljas av katastrofala aktiefall, men samtidigt har sällan en krasch skådats utan att ett Hindenburg Omen kunnat noteras i förväg.

De fem tecken man tittar på är:

1. Den dagliga siffran på NYSE nya “52 Week Highs” och den dagliga siffran av nya “52 Week Lows” måste båda vara större än 2,2 procent av den totala summan NYSE handlas för den dagen.

2. Att det mindre av dessa siffror är större än eller lika med 69(68.772 är 2.2% av 3126). Detta är ingen regel utan mer av en “checksum”, ett korrelat i summering. Denna kondition är en funktion av de 2.2% av den totala handeln.

3. Att “NYSE 10 Week” flytande genomsnitt stiger.

4. Att McClellan Oscillator är negativ på samma dag.

5. Att nya “highs” inte kan bli mer än fördubblade av de nya “lows” på 52 Week staplen. En stark indikator.

David Buik på BGC Partners har nu rest alarm över Hindenburg Tecknet, som han beskriver som “klart det mest fruktade tekniska mönstret i alla former av charters”. Buik – som valde att yttra varningen på Fredagen den 13:e - menade att en börs krasch nu ligger nära till hands.

Att vänta på ett “Hindenburg Tecken” innan man ser över sina val är förvisso reaktionärt, det är att se ett problem redan när det är för sent att se över strategin. Anledningen till den kommande börs-kollapsen ligger i de vanskapta åtgärder, kasinospel och manipuleringar som systematiskt har påförts den globala ekonomin sedan proppen gick i finansvärlden 2007, och att man inte åtgärdade den innersta tekniska kärnan till kollapsen under tiden: derivata-belägringen.

Många vet knappt vad en derivata är eller har ens hört talas om det. Man kan enklast beskriva det som ett värdepapper som är baserat på något annat värdepapper. Sunt förnuft ifrågasätter om detta extraordinära papper verkligen har genererat något extra värde bara genom att finnas till? Det är givetvis nonsens, men derivata-marknaden hann blåsas upp ibland de okunniga till en och en halv kvadriljon dollar i estimerat värde när bubblan till slut sprack. När pyramidspelet växer kan man hämta in astronomiska vinster i spelet, men när kurvan vänder kollapsar hela den ekonomiska kedjan utan möjlighet att vändas upp igen. Eftersom summan av båget i derivata-bubblan är större än hela världens BNP – med flera gånger – hamnar ekonomin egentligen i en negativ kurvatur. Det är som att tidsrymden inverteras, därför blir inte ens gängse konventioner och aktioner förutsägbara, allt sker på en grund av anomalier.

Bush, Obama med flera valde att lösa ut förlustspelarna med skattemedel istället för att sätta smederna bakom lås och bom. PIIGS länder som skenade med sina skulder – många relaterande till swappar och derivator – löstes ut med samma sorts magiska sedlar.

Agerandet är så huvudlöst att man inte vet om man ska skratta eller gråta, men nu kommer prislappen för ignoransen, det dyra priset för att halvbildade byråkrater, lama ekonomiska adminstratörer, fläskiga karriärs-politiker och slicka insiders låtsas om som att de förstår vad de gör. En kollaps stundar som inte längre kan maskeras med de bästa av floskler, orsak och verkan kommer att ta ut sin rätt.

Sverige bör i rätt tid överväga omedelbart och uthålligt börsstopp – åtminstone på svenska aktiebolag – eftersom kollapsen kan åtföljas av våldsam negativ finansiell spekulation på olika registrat för att ta ned så mycket av världens värden som möjligt, då denna kollaps är både orkestrerad och väl planerad. Tanken med kaoset är att tvinga fram uppgörelser med länderna när så många som möjligt ligger fastkörda på knäna. Börsstop i detta läge är ingen intervention
på marknaden lika mycket som en nödvändig säkerhetsåtgärd av staten.

Men med reflektion över vilken högmodig inkompetens som har lett fram till denna situation, måste resultatet som följer därav under alla omständigheter vara välförtjänt.

Kataklysmen Fortskrider

Posted by leewanta on augusti 16, 2010
Okategoriserat / Kommentering avstängd

Som vi har påpekat tidigare så ägnar sig den amerikanska regeringen åt att ständigt revidera båg siffror i sin statistik. BNP tillväxten reviderades nyligen ned igen till 1.3%-1.5% och kvarstod ej på nivån som man tidigare postulerade: 2.4%-3.7%. Kvittot på att amerikansk statistik är otillförlitlig manar en uppmärksam analytiker att ta  hänsyn därefter vid varje bedömning. Utan kvantitativa lättnader skulle ekonomin i tredje kvartalet resultera i högst 1% tillväxt påföljande minus 1% för det fjärde kvartalet. Insiders på Wall Street visste i förväg att lättnaderna var på väg, vilket annonserades av FOMC på Onsdagen, givande anledningen till  projicerad 1-1,5% tillväxt för andra halvan av året. Vi tror att verkligheten ligger mellan noll till 1%. tillväxt. Även med en extra injektion av 5 biljoner dollar så tror vi inte på mera än 1-1.5% tillväxt över de närmaste två åren, eskorterat med omkring 14% i inflation. Stimulanser av denna sort – som inte bygger på någon särskild produktivitet i ekonomin – bränns snabbt ut utan nämnvärda resultat, marknader faller medan räntor pressas till att stiga. Ju fler amerikaner som säkrar sig i guld och silver, desto bättre är det för dem. Återigen reser vi en varning  för att lyssna till kasinoelitens bedrägliga åsikter om guldets framtider, med ett talande exempel från tidigare i år: George Soros – en av hökfinansens portväktare och operativa ledare – gick ut i media och varnade marknaderna i Februari för att guld var den ”ultimata bubblan”. Den reaktionära marknaden drabbades då av gul feber och guldpriset gick ned över världen. Men vad gjorde Soros sedan? Med ett lägre pris passade han på att fördubbla sitt guldlager och lade samtidigt in 11 000 optioner. Lektionen implicerar att endast en dåre lyssnar till vad finansiella gangsters som Soros har att säga. Är det inte subversivt att Soros får tala i svensk affärsmedia som om han vore en auktoritet? De som följer hot-money gängets propaganda följer med listen över diket.

Många professionella spelare kliar sig i huvudet undrades varför dollarn dumpas över världen. Den primära anledningen i orsakssambanden utgår inte ifrån att man är skuldsatt över öron eller praktiskt taget står i konkurs. Ej heller ligger primären i det faktum att andra nationer ser ut att förlora 2/3 delar av deras utrikesreserver. Den drivande agendan bakom hela problematiken härrör i strategin om att etablera en ny världsordning, en världsregering och en global central bank som stiger in på planen via SDR – och potentiellt sett – vidare till den ultimata styggelsen i mannaminne: Bancor. Tvivla icke på vad konsekvensen blir av en sådan implementation. Alla nationer tappar sin suveräna styrka och antar formen av principiella skalbolag för att göda den stora bankens fonder och truster med tillgångar och skatteströmmar, där den privata bankkartellen suger ut vinsten från tillgångarna via sitt delägande i olika maskerade fronter och truster. Nationens förmåga att sätta sin fiskala och monetära politik efter sina behov upphör. Den som äger bestämmer helt enkelt. Inte ens i teorin förblir SDR ett intressant koncept, för hur skulle den kunna förbättra något, då substansen bara hägrar genom spekulation av andra valutors prestanda? Se på röran som Euron, vilken dock delvis var uppbackad av guld (en av anledningarna till att den klarade hedgefondernas attacker i bättre skick än annars, dollarn har ingen guld i sin uppbackning) har hamnat i, på grund av byråkratin som alltid belägrar såväl klarsyn som sunt förnuft. Ser man på EU projektet iakttar man blott en låtsas konstitution med en låtsas valuta. Visionen upprätthålls av en räcka överenskommelser men underkastar nationerna en situation där de stora flertalet innevånare inte var intresserade till att börja med och röstade emot idéen. Makthavare har genuint svårt att förstå att ansatsen alltid slår tillbaka förr eller senare när man ignorerar  befolkningens vilja. Disharmonin tar ut sig någonstans. Om SDR/Bancor tar över rollen som världsvaluta så fattas fiskala och monetära beslut av en stab hökar utan intresse av lokaliteter – emedan all verklig ekonomi alltid är lokal: där något omsätts i verkligheten ligger real-ekonomin – beslut som påverkar individens liv på alla vis. Dessa superbankirer avser kontrollera så mycket av individens liv som är möjligt, ty det är deras premiss för att praktiskt kunna upprätthålla en världsstat i schack utefter den totalitära visionen. Den som ger efter i detta spel ger upp både individualitet, integritet och nation.

”All we need is the right major crisis and the nations will accept the New World Order.” David Rockefeller

Taktiken pressar världens omständigheter, med betydande kriser som metod, till att få in sina delsteg i planen inom 2-3 år, och de riskerar att ta hem spelet så länge världens riktiga beslutsfattare inte vaknar upp och agerar resolut. Historiskt sett besegras man av superelitens vilja, decennium efter decennium. Om man mot bättre vetande leds in i den fruktade visionen som det har filats på så länge, så är det kanske så att man inte förtjänar bättre. Fria val har alltid existerat för olika färdriktningar hela tiden.

Man kan ju visserligen fråga sig: vad ska då fungera om inte dollarn fungerar framöver? Det enklaste alternativet är alltid det bästa om det enklaste alternativet uppfyller behovet. Ett alternativ som vi ser det vore att skapa ett index av G-50 nationernas valutor som vägs emot varandra utifrån den finansiella konditionen i varje land – gärna uppbackat av 15-25% i guld. Eliten bakom ridåerna kan i det läget väntas bekämpa konceptet med alla till buds stående medel eftersom systemet gör det svårt att manipulera, smida och bluffa systemen, då valuta-lösningen är bunden på ett sådant vis med guld i backningen. Eftersom man inte kan trycka guld ur tomma intet minskar Fractional Reserve Banking proportionen till nio gånger insatsen eller mindre. Följaktligen kan inte kasinoklubben längre ägna sig åt massiv spekulation baserat på insider information. Att skinna massorna med samma sorts fiktiva bubblor om och om igen, och ta emot skattemedel när kasinot går i putten, blir hart när omöjligt. Låt oss dock inte förringa motståndarens kapacitet. I detta spel härskar ytterst visa, totalt informerade och sluga ”masterminds”, en kabal enormt utrustad i makt, vana att ständigt vinna, uppeldade av visionen om deras eget världsherravälde. Det var länge sedan de högst upp i tornet brydde sig om pengar. Vi tror förvisso inte att deras ordning skulle överleva så väldigt länge, men upptakten och metoderna till implementationen kan definitivt utvecklas till några av de värsta scenarios världen har skådat. Vi vet sedan länge att kabalen önskar minska världens befolkning med dramatiska tal och är beredda att göra mycket ont så att det åstadkommes.

Nu när den tidigare röran på de Europeiska marknaderna har stabiliserats, åtminstone temporärt, så står EU med 12-14% arbetslöshet gentemot USAs 21%+. Om inte Fed tog till ytterligare kvantitativa lättnader så hade USA åkt huvudstupa in en värre depression än 1930 talet. På den tiden hade man fortfarande inhemska industrier och produktiv potential och skulderna var inte heller skrivna till utrikes härskare i samma utsträckning som idag. Oavsett vad man gör så står världen inför både deflation och depression i någon form, man kan inte komma undan konsekvenserna av tidigare vanskötsel. Och det är anledningen till att nya omfattande krig står inför dörren. Reaktionära makthavare tar chansen att flytta folkets uppmärksamhet på något annat än deras inkompetens, samtidigt som man kan skylla kommande finansiella implosioner på något som relaterar till krigen. Snart lär vi erfara vilken väg man har valt.

Alla yttre signaler föranleder oss att tro att massiv likviditet kommer att erbjudas krigsvägen, då finansiärer gärna ställer upp med sina papper för krigets vinningars skull. Samtidigt ska man inte glömma att statsskuldskriserna bara har dämpats upp med kosmetika. Om man tror att problemen som Grekland, Portugal, Spanjen, Irland och Italien har rättats till lär vederbörande erfara påminnelser om motsatsen. Överväg den andra parten av problematiken. Bankerna köpte säkerheter, värdepapper etc av olycksaliga nationer – med medel som skapades ur tomma intet – samtidigt som nationer som Tyskland och Frankrike spetsades med biljarder av obetalbara skulder. Nej, problemen har inte upphört genom erbjudandet av 1 biljard i åtaganden från ECB. Sätter man scenariot i kombination med budgetåtstramningar (många överdrivna och missriktade, då man skulle ha låtit bankerna ta den större smällen istället) så finns uppenbara utsikter för både deflation och depression.

Med andra ord så står vi på ruta ett efter tre år, vid den tiden då den finansiella härdsmältan påbörjade sin bana. Subprime krisen ser nu att följas upp av ännu en subprime kris eftersom den amerikanska regeringen blåste upp liken Fannie, Feddie, Ginne, FHA och andra zombiees samt gav dem ofantligt med skattpengar för att om möjligt skapa samma kris en gång till. Den finansiella bilden kvarstår därför i västvärlden i form av ett Ponzi schema – inget har ändrats på de fundamentala premisserna – ingen kris är därför över på något vis. Det ger vid handen att Fed springer till undsättning igen när Dow glider ned till 9886 någonstans – något som inte kan tolereras då en lägre marknad tar bort det lilla förtroende som finns kvar emedan tillgångarnas värderingar sjunker. Men denna gång finns inte något räntevapen att ta till, för vilken ränta kan sänkas när den redan ligger vid nollstrecket? Alternativet för Fed består i att flöda ekonomin med nypressade pengar och färsk kredit, det vi kallar ”kvantitativa lättnader”. På den andra sidan av myntet präglas deflativ depression, vilket numera förespråkas och accepteras av Summers, Greenspan, Rubin med flera. Det Trilaterala Kommissionsgänget, CFR-nissarna och Bilderberg-agenterna – våra parapolitiska subvertanter – befinner sig i argumentation om vilken väg att ta i läget. Om de ska ta den lägre vägen bör de skynda sig.

Det amerikanska publikum är numer ganska klara över att oavsett vad deras administration tar sig för blir resultatet katastrofalt på något vis, och även om regimens representanter vill påvisa någon framgång undviker de retoriken i rampljuset, ty varje gång någon talesman yttrar sig sjunker rating siffrorna, oavsett vad de säger. Eskalerande kostnader för Medicaid, nedskärningar i det sociala systemet, 19 nya skatter i hälsoreformen – till största delen författad av försäkringsbolagen själva – arbetslöshet som löper amok, en bisarr oljeläcka vars hantering mest påminner om en självmordssekt, samtidigt som de läser hur presidentens fru spenderar skattepengar i Marbella. För att inte nämna den absurda situationen med illegala invandrare, som nyttjas systematiskt för att sänka lönekostnader i den smärre produktion som fortfarande finns kvar i landet, och immigranterna kan därför kan se fram emot generell amnesti vad det lider. Scenen vi har studerat framstår som en tidernas övning i hur man krossar och desintegrerar vad en gång var världens rikaste, mest kreativa och mest lovande land. Nu ser vi varningssignaler på att denna huvudlösa smitta förpestar resten av den globala matrisen. Hur kan kan Billström tala om att konkurrera om utländsk vårdpersonal i framtiden med hänsyn tagen till nuvarande arbetslöshetssiffror? Smittan talar och i denna mening om en konkurrens som syftar till låga löner, inte till civilisationens fortskridande.


”What is at stake is more than one small country, it is a big idea – a new world order…to achieve the universal aspirations of mankind”
– George Herbert Walker Bush

20 månader på jobbet och amerikas president torde inte ens kunna hoppas på att väljas till en lokal soppgubbe i detta läge. Av vikt tynger insikten att presidenten inte fattar besluten i den yttersta verkligheten. Beslutsprocessen sköts av kraftcirkeln kring de internationella storägarna och finanshökarna. Är det inte märkligt att organisationer som CIA tror att de tjänar USA´s intressen i sina eskapader, när de högsta besluten fattas av icke amerikaner som medvetet har sänkt landet som de operativa säger sig tjäna? Det närmaste man kommer en president i USA är David Rockefeller, men han är inte svuren till landet, han är svuren sina mästare och herrar, den anti-amerikanska dynastin Rothschilds. Lyssna till Herr Rockefellers utsagor när han släppte sina memoarer, där han berättade hur bra det var att japaner köpte Rockefeller Plaza, och hur arg han blev och åkte för att övertala dem till något annat, när de ville sälja tillbaks kolossen till amerikaner. Märkligt? Inte om ambitionen är att skapa en global superstat dikterad av finansen. Och hur han berättar så utmärkt det var av hans far att köpa upp privat mark och ge marken till staten. Märkligt? Inte om man finansierar staten och i praktiken äger dess belåningsbas. De operativa, de som tjänar hökarna och fattar beslut åt Obama genom andan i Council Of Foreign Relations, Trilaterala Kommissionen etc, sägs vara genomsvettiga, nervösa, oeniga i huruvida stimulansåtgärder eller en depression som tas vid hornen är det bästa valet. Agenterna förstår i så fall inte på vilket sätt de har nyttjats av den transnationella agendan – själva anledningen till att de nu svettas. Annars vore de glada över att planen fortskrider enligt Herrens direktiv. Allt eftersom det amerikanska publikum listar ut spelet ökar trycket, och vi bör nog få se både och ett annat förtidigt avskedsbrev framledes. Det finns inget som dödar en insider lika mycket som offentliggjord sanning. Desperata beslutsfattare fattar desperata beslut. Om OWO (one world order, senare kallad ”new world order” av Bush Sr) agendan förlorar riskerar de att förlora allt, precis som med det tidiga Lombard systemet.

Den transnationella kabalen spelade på amerikansk hegemoni och ”pax americana” – föreställningen att USA skulle förbli världens enda supermakt och internationella polis – samt lät de underställda och operativa i USA tro att det var utifrån det målet som man fick sin expansion finansierad, inte minst för att motivera alla operativa, kollaborerande strukturer i processen. Men för den transnationella OWO/NWO kabalen var USA bara en proxy-stat, finansierad att tjänstgöra i en fas som i senare skeden eliminerar ett bankrutt USA som given ledare, för att vidare ersättas efter de hade gjort sin plikt med en ny superstat – icke-amerikansk givetvis – eftersom ingen i den yttersta topp eliten – superbankirerna – är amerikaner till att börja med, de är gamla europeiskt baserade släkter, med Rothschilds, som alltid, på ohotad tron. Eftersom topp dynastierna sedan lång tid arbetar via proxy så är de som personer knappt igenkända av särskilt många. Den mer synliga Rockefeller familjen är en liten spelare jämfört med deras mästares imperium, en dynasti med tillhörande apparat och förmögenhet som knappt låter sig mätas.

Marknadens perception är i tilltagande mån full av sky. 72% av volymen på den amerikanska börsen utgörs av så kallad ”front running”, vilket de facto är illegalt, ett spel som ibland kallas för ”black box trading”. Så varför stiger amerikanska börsen när publikum säljer sina aktier i tilltagande takt? Tidigare har vi nämnt presidentens ”Working Group On Financial Markets”, en hemlig operation som ser till att blåsa upp börsen så gott det går. Oavsett om de inser det eller ej så tjänar de OWO gruppens agenda med sina manipulerande insatser. Man lärde sig inget av de tre första åren av kreditkrisen förutom att bistå finansmaffian med lösen via skattemedel, med ett rasat finanssystem som resultat. Om de inte har fattat vinken ännu, så framstår det som att de arbetar efter diskreta – främmande – diktat. För USA är pansartankern som ska fösa in andra länder till dekretet av en ny världsordning, vilket förklarar varför polisstats-modellen och en taktik för en totalitär nationell kontroll utvecklas hos Uncle Sam först, och till sin hjälp har de ju en uppblåsbar docka som kallas för ”terrorist”. Tidigare i år sade FBI att inrikes amerikanska terrorister numera är ett minst lika stort hot mot USA som CIA´s gamla skapelse, al-Qaeda. I sanningen utspelas dramaturgin genom planering, projicering och hot.

Amerikanarna har följaktligen liten tilltro idag till deras egen regering och än mindre till någon global regering. En sådan art av missnöje tilltar globalt och de regeringar som inte vill se sig utskickade bör nu se framåt och vidta ordentliga åtgärder för att ta sin respektive nation i en riktig och tydlig färdriktning. Ett nyckelord för ett exportland som Sverige i denna instabila terräng är diversifiering.

Problemet på många håll är att de gamla förbunden och internationaliserade beslutsprocesserna dämpar egenmakt och interna beslutsprocesser av större dignitet, samtidigt som den stora skutan successivt sjunker, allt enligt hökarnas planer. Smältdegeln av en internationell kollaps var hela tiden en hållpunkt på transnationella gruppens karta, vilket de åstadkom genom att göra länderna beroende av utrikeshandel och utrikes investerare, under deras vakande NGO institutioner. Slutmålet var icke globaliseringen i sig utan den senare konsolideringen, vilket är en annan sak, en annan dimension. Erbjudandet om en annan värld, utan lokala politiker som kabalen ständigt måste ”hantera” för att föreviga sina vinningar, fria rörelser och totala makt. Det har alltid funnits en risk att superfinansen och deras pappersbaserade pyramidspel skulle genomskådas.

Processen leder till vidare destabilisering över hela kartan – men vi får nog påpeka att hökarna förvisso i allt högre utsträckning blir påkomna, vi ser att fler och fler börjar se igenom den täta, gamla dimridån, så de kan inte sägas ha säkrat sin globala superstat ännu. För vad är 12 stycken finansfamiljer emot 6 miljarder rasande människor? Revolutionära gnistor är definitivt att vänta de närmaste två-tre åren, i världsklimatets volatilitet där nästan vad som helst kan hända.

Bureau D’études

Posted by leewanta on augusti 13, 2010
Okategoriserat / Kommentering avstängd

Bureau d’études var ett franskbaserat kollektiv av akademiker som under sin tid skapade en mängd sociopolitiska och socioekonomiska kartografier, baserade på kvalitativ forskning, relationsanalyser och reflektiva analyser. Kartorna illustrerar relationer, ägande och sfäriska organiseringar av maktstrukturer. Resultatet av deras verk är strålande även om de knappast kan sägas vara helt kompletta bilder – och det krävs naturligtvis en progressiv uppdatering av olika data för att hålla dem ajour med förändringar över tiden. För studenten av socioekonomisk och djup politik är de ett utmärkt tillskott och de rapporter vi postar här kan med fördel kompletteras med en del av dessa kartor.


World Governance v.2005

Rothschild Governance

Barclays

Financial Industry Complex

EU Power & Control Grid

Governing By Networks

The Global Laboratory

Media & Information Complex

Nya Vad I Gamla Kläder På Det Stora Kasinot

Posted by leewanta on augusti 12, 2010
Okategoriserat / Kommentering avstängd

Den senaste veckan kan bäst beskrivas som förutsägbar. Fed bekräftar vad vi har analyserat hittills och fortsätter att skapa pengar ur tomma intet, uppbackat av intet, med ingen produktivitet bakom sedlarna, för att undvika den nakna och implosiva sanningen, att det amerikanska systemet är hjälplöst kört i botten. Den amerikanska presidentents hemliga ”Working Group On Financial Markets/PPT”, som ursprungligen tillsattes för att korrigera subversiva attacker på börsen  (vilket naturligtvis är befogat av princip), är nu för tiden involverade i världsomfattande manipuleringar av börsen. Det främsta vapnet man har är terminer som designas för att möta de plågsamma kurvorna, och de kan göra så med alla Disney dollars som Fed trycker upp som täckning.

Eftersom alla på insidan sitter på samma maffia karusell helt plötsligt delar man insider information med varandra, zombie bankirerna spekulerar med de pengar man fick av Fed genom deras myriad av utlåningsfronter med liten eller ingen ränta alls. Gemene man bekostar den sista sträckan av Bandet Som Spelar På Titanic via skattemedel och har liten chans att strandsätta sig eftersom de inte har vad de stora pojkarna använder; avancerade datorer och front-running algoritmer som låter dem vinna på varje vadslagning på börs och finans. När man kan flytta obeskrivliga värden fram och tillbaka på nanosekunder så kan man mjölka systemet systematiskt i enskild ägo. Fri marknad! Frihandel!

Vidare börjar det bli allt mer ont om Von Papen köpare av amerikanska säkerheter, men eftersom ”Gänget & Jag” är gediget erfarna på att skapa medel ur tomma intet, skakar de fram köpare av deras säkerheter ur tomma intet med, precis som man gör med sina Federal Reserve Notes. Bevisligen är det få som uppmärksammar matematiska diskrepanser mellan storleken på regeringens budgetunderskott och mängden säkerheter som ”säljs”, en skillnad på hundra miljarder dollar plus nivå. Sedan går förtjänsten från det underjordiska kasinot till andra länder, andra centralbanker, andra statskassor, och inte minst till hedgefonder på Cayman öarna – och vad är allt detta bra för? Tja, man kanske kan få hjälp med att köpa amerikanska säkerheter och andra agenturers papper? Rekapitulation: Fed sätter upp halmdockor med förfalskade pengar, illegalt skapade ur en önskebrunn, i mängder som överstiger stipulerade behov för att finansiera druckna seglare i den amerikanska regeringen, varpå man sedan skapar olika kategorier av mega-köpare i de finansiella rapporterna för att visa att man minsann köper amerikanska säkerheter precis som på den gamla goda tiden. England, ett annat västerländskt konkursbo, har på magiskt vis skapat 180 miljarder dollar för det enda syftet att köpa upp amerikanska säkerheter, så att hela den kriminella festen kan fortsätta ett tag till.

Som vi redan har påpekat tidigare så börjar nu Fed att tala om att ställa in utbetalningar på räntan för pengar som kommersiella banker har parkerat hos Fed. Man använde inte detta koppleri bara för att hålla bankerna vid liv utan för att de även skulle kunna spekulera fram  ständiga vinster baserat på insider information som givits av PPT och många andra.

Dessa reserver utgör över en biljon dollar och kan sedan användas för att köra det hela genom FRB system – fractional reserve banking – med upp till 40 gånger insatsen. FRB är en av de fundamentala finansiella koncept som ständigt skapar en instabil ekonomi. Vi ska tala mer om detta i andra rapporter. Denna bas täcker därför upp det omedelbara behovet av 5 biljoner dollar i den amerikanska ekonomin redan vid 5 gånger insatsen. Den som förstår ekonomi och finans ser att det är ”funny money” vi talar om och är således (förmodligen) den sista utposten av kvantitativa lättnader i nuvarande dollar system, så att den sittande manchuriska regimen kan andas ett par vändor till utan att omedelbart förklara undantagstillstånd för skattebetalarna som har bekostat spelet i landet.  Återstoder av denna massiva reserv kommer att nyttjas för att köpa upp tillgångar hos fallerade banker och andra spelare, för en cent på dollarn, nu när det privata Fed har fått status av ett finansiellt monopol, komplett med fullständig informationskontroll a la Gestapo, givande en kommande skörd av all nämnvärd konkurrens på marknaden, vilket sätter tidigare kollapser i skuggan. Endast de som står väl med ägarna i Det Finansiella Tornet (DFT) överlever. Om några i konkurrensen är skyldiga DFT stora summor, så ser de till att FDIC och Skattkammaren övervärderar deras tilllgångar – via Fed – så att fordringarna står i ”rimligt värde” för inkassering. I verkligheten är de blott märkta med en fantasi värdering som skattebetalarna finansierar när de övervärderade tillgångarna sedan säljs för en spottstyver senare.

Manipulationerna av marknaderna runt om i världen är så blatanta att endast den ointresserade kan missa det. Vem som helst kunde bevitta JP Morgan, Goldman Sachs, HSBC med flera ta ned guld och silver priser som ett klockverk på varje daglig option. Sådant håller bara en tid, tids nog tappar de kontrollen över de finansiella systemen. Man kan undra när lagen kommer att börja agera igen för sparka in rättvisa på banan, då många människor bränns på dessa manipulerade spel, vilket fortsätter att destablisera och undergräva real ekonomin. När Obama tecknade Executive Order 12425 i December 2009, så erhöll Interpol en expanderad rättighet och immunitet för att operera fritt i USA. Faktum är att denna order signalerar en fallerad stat, eftersom den implicerar korruption inom amerikas polis, rättsväsende och konstitution.  Det sades på insidan att ordern var till för att jaga rätt på finansmän av alla kulörer. Även om rykten har talat om många förhörda och till och med fängslade individer som ett direkt resultat av denna order ställer vi oss tvekande till påståendet, vi ser bara att kasinot fortsätter och att huvudmännen spelar vidare. Dessutom är lagens högsta tillsatta för juridiska ärenden av detta slag mer medvetna om ”Eastern Establishment”, vilket är ett av flera smeknamn på Det Högsta Tornet´s operativa i Amerika. Sådant inskärper fruktan och förmodligen passivitet samt att huvuden körs ner i sanden.

CFTC, amerikas parhäst till SEC, arbetar med att reglera handelsvaror och säger att man ska införa begränsningar på positioner avseende guld och inte minst silver – utan att meddela något om eventuella undantag från dessa stopp. Om de inför undantag så skulle det arbeta emot spel på den långa sidan eftersom den den korta, kommersiella sidan, uppbackad av Skattkammaren och Fed, naturligtvis får vilka undantag de än vill ha.

Gul Feber är troligtvis på väg till marknaden vilket säger att alla spelare, utom de högst professionella, bör stanna på den långa sidan. Man skulle kunna säga att ”leverage” är dödligt. Man bör undvika pappersbaserade spel på guld och silver, och bara acceptera leverans av fysisk ädelmetaller. De flesta värdepappers-scheman som baseras på guld och silver tillgångar är nonsens, förutom några enstaka fall. Ignorera elitens dimridåer beträffande guld, det finns bara en väg för guldet nu och det är: upp, upp. upp! Inom kort kan en snabb Gul Feber slå till, uppföljt av en ”mirakulös” återhämtning för att etablera nya korta spel på aktier, vilket gagnar Drönarna i November. Syftet med ett sådant slag, om det sker, är att destabilisera marknaden för ädelmetaller, vilket ger ännu en boost för dollarn, så att fårskockarna springer och köper flera amerikanska säkerheter. Men det kan inte råda någon tvekan om att amerikanska säkerheter är usla som en säker hamn och successivt förlorar slaget emot guldet.

Olja kan temporärt lida för att få ”euro effekten” till stöd av dollarn, eftersom olje shejkerna, som föredrar att shoppa i Europa, har mindre med dollar att spendera när oljan går ned, således upphandlas färre euro´s med sådana oljedollars. Dollarn kan få ett kort rally upp till 84, innan den återigen lägger sig runt 74, vilket den med säkerhet kommer att göra inom den inte allt för avlägsen framtid.

Onekligen kan en stor korrigering på aktiemarknanden användas för att ge en officiell ursäkt till implementationen av nya kvantitativa lättnader. Och vad vore förevändningen för korrigeringen? En flaskt flaggad ”terrorist attack” eller utbrottet av ett nytt krig?  Om man fullföljer den tankebanan så kommer manövern logiskt sett att ske efter valen, vid en tidpunkt när guld och silver befinner sig i rally. Vi såg hur DOW gick upp 1000 punkter helt baserat på insider information genom oligarkins nätverk, när man spred ordet om nya kvantitativa lättnader. Således lurar man publikum att tro att det är säkert vatten med tricket, trots att de är varse om ett kommande fall. Efter att ha använt illegala insider trick så att man är tidigt ute till nästa rally – via oreglerade Dark Pools av likviditet (som regulatorn skulle ignorera även om det var synligt) – så får de sin mint på deras korta vadslagningar placerade i Dark Pools – som t ex OTC – när fallet sker och publikum flås levande igen.

Visan upprepars sig, de initierade säljer genom styrkan som de icke initierade ger, och som vanligt håller sig lagen ur bilden eftersom de inte har kontroll över Dark Pools till att börja med. Capone får guldet – emeden förvärvsarbetaren som finansierar både vinst och förlust och dess ursprungliga värden i spelet – får stickan. När de nya kvantitativa lättnaderna blir uppenbara för envar så kommer guld och silver att stiga in i en annan dimension. En större dimension.

Notera hur väl alla bitar i pusslet passar varandra. Du får ett stort krig, synnerligen väl finansierade wannabe-terrorister som angriper någonstans, eller lite av varje. Aktiemarknanden tappas ur på ett gungfly, tills värdemetallerna befinner sig på månen, sponsrat av broder krig och skrammel. Under denna disruption kommer elitisterna försöka täcka över sina korta spel på ädelmetaller och gå över till att spela långt där för första gången på decennier. Oljan stiger då till skyn varpå aktiemarknaderna börjar sjunga sitt Requiem.  Den amerikanska presidenten transformeras till en krigstidsherre, vilket naturligtvis ökar hans möjlighet att kvarstå som president.

De kvantitativa lättnaderna används för att finansiera krig och att manipulera börserna för att söka lyfta dem ur botten. Det är möjligt att det skulle fungera i viss utsträckning, precis som idag, om det inte fanns ytterligare en parameter i spelet. Det Finansiella Tornet, den transnationella finansen, och planerna på deras eget kreerade världsordning. En avsikt med högsta prioritet enligt uppgift är att man vill föra in ett universiellt kreditkort på planeten – en mycket mycket farlig sak  – men vars koncept är svårt att etablera utan tillbörlig anledning. Vad vore anledningen? Ett gigantiskt haveri av hela det globala finansiella och ekonomiska systemet. Och de har tekniken och kraften att välja att genomföra detta. Det är detta betalningskort som bland annat den modige libertarianen Aaron Russo vittnar om i hans ökända youtube intervju, när han avslöjade vad hans vänskap med en Rockefeller lärde honom om superfinansens planer, en kort tid innan hans bortgång. Inte minst vittnar Russo om information han delgavs som säger att terrordådet 9/11 var en falskt flaggad terrorattack, skapad och orkestrerad av den transnationella gruppen och deras lierade. Russo´s utsagor av gruppens planer är en av de få som finns upptagna i form av vittnesbörd – och torde vara föremål för seriös analys och reflektion.

Tidsplanen ligger på 2-3 år för denna fas av agendan. Det scenariot föreslår minimum två år av nya krig och somliga varnar för att det hela kan utmynna i ett kärnvapenkrig. Det finns dock en sak som talar emot atombomber och dylikt – och det är faktiskt det finansiella tornet, ironiskt nog. En sådan total utslagning skulle sakta ned deras planer i övrigt och det är tveksamt om de accepterar något sådant. Kriget måste dock ”åldras” så att man kan använda folkets konstanta minnesförluster och få det hela att Continue reading…

Visionen

Posted by leewanta on augusti 11, 2010
Okategoriserat / No Comments

**Sidan håller på att uppdateras**

Under tiden erbjuder vi lite pausmusik, kombinerat med rörliga vykort ifrån Moder Svea 2.0;

YouTube Preview Image

Den Privata Bankkartellen Angriper Nationerna

Posted by leewanta on augusti 05, 2010
Okategoriserade / No Comments

Ett nytt dokument ifrån IMF uppvisar en charter för en ny global valuta kallad ”bancor”, vilken påvisar det potentiella motstånd nationerna kan tänkas sätta emot processen av att tvinga in nationerna i en global monetär ordning från superfinansens hökar, där balansgången går mellan ”frivilligt multilateralt ramverk” till en fullskalig global valuta: den orwellianska mardrömmen kallad 1984 fullt realiserad – och faktiskt, långt värre än vad hans litterära verk implicerade. De vill kontrollera människans liv så långt som är möjligt, detta vet vi med den största säkerhet.

Dokumentet medger att det krävs ett monumentalt skifte i acceptansen av globalismen för att göra planen möjlig på kort sikt. IMFs blåkopia, författad av Rez Moghadam, direktör för IMF´s strategi, policy och granskning, har lyckats stanna under radarn under tre månader.

En artikel på Financial Times blogg ”alphaville”, understryker dokumentets klara direktion mot en global finansiell kropp. Detta är embyrot till världens värsta mardröm, och varför det är så kommer att förklaras mer i detalj i andra rapporter.  Länk: http://ftalphaville.ft.com/blog/2010/08/04/306346/imf-blueprint-for-a-global-currency-yes-really/

“…in the eyes of the IMF at least, the best way to ensure the stability of the international monetary system (post crisis) is actually by launching a global currency.” noterar Izabella Kaminska.

“And that, the IMF says, is largely because sovereigns — as they stand — cannot be trusted to redistribute surplus reserves, or battle their deficits, themselves.”

Å ena sidan har man lurat in nationerna medvetet i en total skuldbelägring efter deras skickliga bedrägerier, och sedan när länderna är bakbundna i det läget, kramas de ur via konjunktur och svårigheter, och förflyttar successivt villigheten att ge upp sig för den transnationella finansens planer och vilja.

En charter visar de steg man ser för att successivt fånga länderna i planen:

IMF Charter

Taktiken börjar med en vag rekommendation för ”frivilliga policy justeringar” att adopteras av medlemsstaterna, sedan går vägen igenom mer och mer drakoniska ekonomiska åtgärder tills man når bankirens slutmål i en global valuta, det veritabla slutet på den individuella nationen. Kartan visar även tänkbara motstånd mot varje steg på trappen från de enskilda nationerna, vilket ger kort spik, följd av ett lugn, och sedan en generell resning i rörelsen mot en global valuta vars progression sker över tiden, uppbackat av destabiliserande åtgärder på marknaderna givetvis – ränker vars effekter vi redan ser idag i världen.  Vägen till denna globala valuta påbörjas med nyttjandet och den eventuella implementeringen av ett internationellt monetärt system baserat på SDR, IMF´s syntetiska pappersvaluta. När väl SDR är accepterat föreställer sig IMF bara ett steg till för att kunna lansera en ny global valuta. När denna markör dyker upp ligger världens framtid i frihet på spel. För den som tror att de män som ligger bakom denna plan har trevliga noteringar för folken och världens massor i deras hemliga vision begår det grövsta misstag. Deras vision är inget annat än en fullskalig och totalitär stat där den enskilda människan ingår ett systematiserat ”micro-management” av deras liv, med ny teknik och allestädes närvarande hotbilder projicerade på den andra sidan.  Dokumentet ger till och med valutan ett namn, ”bancor”, efter John Maynard Keynes föreslagna ”World Currency Unit”. Keynes som inte nekade att hans doktriner lämpade sig bäst för en totalitär stat.

Följande sektion i IMF dokumentet understryker:

48. From SDR to bancor. A limitation of the SDR as discussed previously is that it is not a currency. Both the SDR and SDR-denominated instruments need to be converted eventually to a national currency for most payments or interventions in foreign exchange markets, which adds to cumbersome use in transactions.

And though an SDR-based system would move away from a dominant national currency, the SDR’s value remains heavily linked to the conditions and performance of the major component countries. A more ambitious reform option would be to build on the previous ideas and develop, over time, a global currency. Called, for example, bancor in honor of Keynes, such a currency could be used as a medium of exchange—an “outside money” in contrast to the SDR which remains an “inside money”.

Dokumentet säger att såvida inte någon kataklysm sker för att med rop driva fram en reform så kommer processen att ta tid:

”It is understood that some of the ideas discussed are unlikely to materialize in the foreseeable future absent a dramatic shift in appetite for international cooperation.”

Känns tongången och sentimenten igen? Den uppmärksamme kan dra sig till minnes PNAC´s dokument från Dick Cheney´s tankesmedja: Project For A New American Century, kallat Rebuilding Americas Defenses. Där målar man upp USAs framtid i det nya årtusendet som engagerat i multipla teaterkrig för att säkerställa USA som den enda supermakten i världen under det nya årtusendet. Dokumentet drar slutsatsen att transformationen för USA blir långsam såvida inget av kataklysmiska proportioner sker, som ett nytt ”pearl harbour”: ”Further, the process of transformation, even if it brings revolutionary change, is likely to be a long one, absent some catastrophic and catalyzing event––like a new Pearl Harbor”. Ja, ett år på dagen efter att detta dokument publicerades fick USA ett pearl harbour i form av 9/11 angreppet. Somliga har tur?

IMF påbörjade sin satelitkampanj officiellt i Mars förra året. Sedan debatterades frågan på G20 mötet i London några dagar senare. En klausul i punkt 19 av G20 kommunikéen fick analytiker att börja beskriva gryningen av en ”revolution i den globala ordningen”. Man hade gått med på ett stödja en generell SDR allokering som skulle injicera 250 miljarder dollar i världsekonomin och öka den globala likviditeten.  Man hade alltså gett IMF makten att börja skapa pengar och införa globala kvantitativa lättnader, och detta enkla trick förde processen av en världsvaluta på banan, ur en global kraft till bläckfisk som inte är redovisningsskyldig till någon som helst nationell ordning eller form. Ambrose Evans-Pritchard från London Telegraph insåg poängen:

“The world is a step closer to a global currency, backed by a global central bank, running monetary policy for all humanity.”

Steget hyllades naturligtvis av de andra armarna som den transnationella finansen effektivt kontrollerar: FN och Världsbanken.  Introduktionen av en global valuta och tillhörande skattesystem,  med en övergripande regulator, är en hörnsten i angreppet för att etablera en världsregering dikterad av finansmän, med deras centraliserade vision om kontroll och med mer totalitär makt placerad i dessa fåtal, dolda, och icke redovisningsskyldiga händer. Länk: http://www.guardian.co.uk/global/2010/apr/20/imf-tax-global-banks

Här hänger våra barns framtid i frihet på hur vakna nationernas politiker är, om de tänker fortsätta låta sig hunsas och bedövas  av finansmännens ränker och smiden, eller om de rätar på ryggraden och tar tag i saken för att sätta världen fri från dessa finansiella terrorister en gång för alla.

Länk till IMF´s Reserve Accumulation and International Monetary Stability http://www.imf.org/external/np/pp/eng/2010/041310.pdf

LW/SW

Guldet Och Den Gyllene Regeln

Posted by leewanta on augusti 05, 2010
Okategoriserade / No Comments

Keynesianerna i USA är på väg att implementera mera kvantitativa lättnader, så som vi antog att de skulle göra. Det tog inte längre än att ECB bossen Trichet deklarerade ”stimulera inte mera – nu är det tid att strama åt” förrän en av Federal Reserve cheferna vid St Louis Fed informerade alla jänkare om, att för att undvika en Japansk utveckling, så måste man fortsätta med dessa stimulanser genom fortsatta uppköp av skattkammarens säkerheter. Europas högre hand tycks ha givit in för den växande kritiken till den ohållbara mickey mouse lösningen och accepterar för tillfället en annan väg. Efter 15 månaders reducering av krediter från plus 17% till minus 9.6%, tror Fed att man har spelutrymme för att köra upp kurvan till 17% igen. Det kanske mest intressanta i denna bemärkelse här är att Mr Bullards kommentar om att anskaffa mer säkerheter kommer mot bakgrund av vissheten att han är helt varse om Fed´s i hemlighet uppköpta säkerheter under perioden. Bullard tycks inte besitta någon högre aktning av omvärldens observationsförmåga. Och bortsett från det, så är ju detta ett exempel på vad Japanerna själva gjorde, de försökte lösa problemen med kvantitativa lättnader. Skillnaden låg i att man främst lånade av sig själva i Yen och inte på världsmarknaden, vilket har räddat dem från än djupare problem och låsningar. Det mesta av den japanska skulden ägs av japanska medborgare – precis som sig bör.

De senaste 30 åren har policyskaparna baserat sina åtaganden på räntesatser, snarare än likviditet, vilket de nu vägrar att publicera. Vid noll-ränta lägen har inte Fed mycket utrymme för justeringar förutom minus räntor. Nuvarande räntor och utveckling av fiat valutorna generellt sett gör guld till en attraktiv valuta. Guld är inte skyldig någon något. Dollarns huvudkund – USA – är skyldiga oräkneliga biljoner – bara för den enkla saken att trycka en pappersvaluta, en kredit valuta. Gemene man förstår inte implikationen av att slava för en kreditvaluta som den amerikanska dollarn är. Den skapas på skuldbasis eftersom dollarn som fysiskt medel inte tillhör den amerikanska staten utan tillhör det privata Federal Reserve. Så varje gång Fed trycker en dollar skuldsätts nationen ännu mer eftersom de ska betala ränta på den monetära tjänsten. Det var därför IRS och inkomstskatten påfördes till att börja med en gång i tiden, för enligt den amerikanska konstitutionen så stipuleras ingen inkomstskatt. En stor del av inkomstskatten går egentligen tillbaka till Fed för att betala räntan på dollar tjänsten, och inte så mycket till gemensam infrastruktur vilket många misstar sig på. Dessutom finns det ett antal stater som aldrig ratificerade inkomstskatten ursprungligen, vilket är anledningen till att inkomstskatten är hett debatterad som en potentiellt olaglig verksamhet i USA. Men media tar inte upp frågan, det är för kontroversiellt för deras ägare.

En sådan infernalisk smitta som dollarn nu befinner sig i blir därför en smitta i hela det internationella finansiella systemet som har dollarn som reservvaluta. Således är det svårt att i dagens läge se något säkert alternativ för säkerheter än just guld och ädla råvaror. Den som observerar vad den inre kretsen har ägnat sig åt de senaste 15 månaderna ser att världens egentliga valuta av idag är guld. Dollarns senaste rally gentemot USDX var en kortlivad sak. En flytt på USDX från 74 till 89 och tillbaka till 81.66 kompletterade en bild som på längre sikt bara fortsatt talar för dollarns undergång. Den som vet hur marknaden är riggad såg rallyt. Vem med någon form av nämnvärd intelligens skulle lägga sig på mage i 10 år för 2.93% ränta, när realekonomins inflation överstiger 7%? Världens insatta spelare ser givetvis vad detta problem implicerar även om kråksången inverteras när man konsulterar media. Vad ska all världens dollarbundna obligationsägare göra när återbäring fortsätter att decimeras – sitta på skrot i 10 år?

Samtidigt så fick Dow ett väntat rally från 9800 till 10,500 och vad berodde det på? Marknadens insiders visste, som de alltid gör, vad Fed´s nästa steg skulle bli. Det betyder med andra ord att de aktioner och annonseringar Fed drev igenom redan hade försatt en rea-lapp på aktierna genom elitens insider information. Då torde icke fortsatt dollar fall och stigande inflation överraska någon. Publikum har inte fatta vinken ännu men vad vi ser är en sorts renanimation av vad som pågick 2007. Dollar och marknaden föll emedan guld, silver och basvaror gick in ett rally.

Wall Street och Washington fortsätter att mata media om att det har funnits eller finns en återhämtning på gång, när vem som helst som kan läsa statistik utläser att så är icke fallet. Som påpekats tidigare är en ny våg av kvantitativa lättnader i görningen och offerlammet i den riten heter inflation = lägre dollar, högre guldpriser. Kommer man att fortsätta med nya laddningar av kvantitativa lättnader om och om igen? Kan det åstadkommas? Det kan vi inte säga med säkerhet, och ej heller kan Federal Reserve säga det eftersom det beslutet i verkligheten fattas på annan ort. Vi vet dock att krig ”on demand” alltid är ett gångbart kort. Det pågår en ständig debatt i huruvida krig verkligen är lönsamma affärer eller inte. Det beror på ur vilken vinkel svaret ska ges. Ur den transnationella finansens synvinkel har krigen alltid tjänat deras intressen, och det räcker för att krig alltid ska stå med en finansiär, eftersom finansiären vet att pengar är blott ackrediterade symboler på ett papper. Men i den andra ändan av papperskrediten finns både makt och riktiga naturresurser att teckna in.

Därför finns det alltid tillgång till hur mycket pengar som än krävs, från superfinansens sida sett, när det gäller vapen och krig. Först så skuldsätter krigen och upprustningen de engagerade länderna ännu mera, sedan behöver de inblandade än mer kredit för återuppbyggnad efter krigen – och eftersom hela världen i stort sett lånar ur samma krets och trust av långivare och finansiärer, så är det är ett win-win spel för dem. USA kan definitivt räkna med deflativ depression i händelse av fullskaliga krig. Husbubblan som Fed drev på var ett medel för att kontra deflationen och den taktiken utmynnade i ett aldrig sinande elände på husmarknaden.

Fed är därför skurna i ett hörn där stigande inflation är oundvikligt och rör sig nu medvetet i den riktningen, för om de inte gör så kommer de finansiella systemen att börja haverera. Prisnivåer kan inte kontrolleras alls just nu och det finns ingen metod att hindra inflation genom att trycka upp låtsas nummer i böckerna. När industrin och företagen avsiktligen satte intäkter och vinst mål lägre än normalt så rapporterades det att 75% av förväntningarna infriades. Det finns en gräns för dumhet med, Fed flyger med byxorna vid fötterna och har hittills lyckats med en enda sak och det är att hålla igång systemet och spelet till dags dato. Frågan är: kan de fortsätta agera på detta vis och vad är priset alla andra måste betala för det hela?  Vi har redan sett vad stimulanserna gjorde i 2002 och i 2006 när regeringen erkände att inflationen låg på 5-1/4% – men i verkligheten var 14-3/8%. Den rockaden åstadkoms genom att fördubbla pantsättningars kreditgivning över en 4-6 års period. Förutsägbart nog lämnade den taktiken både USA och resten av världsekonomin i ett betydligt sämre skick. Ingen vill ta smällen på sin vakt, oavsett om det är företagens Amerika, Wall Street eller regeringen. Oavsett vem man vill klandra så kvarstår faktum, det finns ingen sann fri marknad, och den marknad som finns är manipulerad av eliten och korrigeras därför inte.

Marknadens perception och förväntan ligger emot ständigt högre inflation. Det betyder att inflation – via kvantitativa lättnader – kommer att följa oss tills vi återupplever Weimar republiken i någon form – och då är det spelet över. Inflation tycks beses av de flesta som en smärre sysselsättningsåtgärd, med vid acceptans, av den enkla anledning att alternativet är fyllt av fruktansvärda scenarios.  Under sådana premisser blir monetär expansion en sorts fundamentalism där bubblor ersätter en proportionsbaserad organisation – en ansträngning som strävar bort mot en egentlig lösning, vilket är att rena systemet från inflationsspelet, kasinopapper, gambling och huvudlösa investeringar.

De flesta har en svårighet i att på ett precist och realistiskt sätt kommentera monetär och fiskal politik såvida man inte förstår att det finns krafter som kontrollerar nationer bakom scenerna – med en armada av institutioner, det globala finansiella nätet, parapolitiska organisationer, fronter och kampanjer. Om man inte använder denna faktor och ser vad den är baserad på – dess slutmål, vilket är en världsregering, en superstat, där nationen effektivt sett har spelat ut sin roll – så har man en mycket liten chans i att förstå vad som egentligen sker på schackbrädet. Händelser blir blott fragment utan att föreslå ett sammanhang. Men med visshet om agendorna ser man den inre logiken och händelser blir lättare att förstå och sätta i ett sammanhang – och att förutse skeenden blir även det mycket lättare.

Denna transnationella elit har inte misslyckats med särskilt mycket genom åren. De satte FN, EU, GATT, WTO, NAFTA, IMF, Världsbanken, globalisering, offshoring, avnationalisering, ett datoriserat globalt finansiellt system under deras kontroll, nationer skuldsatta över öronen – och mycket annat på kartan. Hela denna industriella konsolideringsprocess emanerar från samma lilla grupp av superägare och finansiärer, inget av dessa nämnda slag realiseras utan dynastierna och deras krafter. Det är ingen särskild politiker eller grupp av politiker som har haft dessa globaliserade visioner och nogsamt implementerat dem, nej, politikerna i världen har istället manats, talats och danats att gå denna väg. Och de närmaste större stegen siktar mot en total konsolidering av nationerna, bit för bit. De flesta analytiker och ekonomer ser inte detta och varseblir därför inte sammanhanget, vilket får till följd att deras bedömningar ständigt blir fel och missvisande.

USA är i samma sorts fålla som Japan var i -  men den amerikanska kongressens solida inkompetens i beslutsprocesserna kan inte ge dem tillbaka försprånget de en gång hade, eller hoppas på att USA ska gå lika bra som Japan har gjort sedan 1992. Bortsett från den väntade inflationsspiralen på språng mot hyperinflation, kan en devalvering skönjas, som alternativ till hyperinflation.

Det är möjligt att USAs uppvisning över dessa år blir en spik i kistan för Keynes. För alla dessa skepp i mellanöstern kan inte sitta där för evigt. Att åter kapitalisera massiva summor av regeringars skulder kan inte och kommer inte att lösa problemen. Vid denna vägdelare syns inget sätt att undvika ett förödande utfall och de som drar i strängarna är väl medvetna om saken. Ingen kommer att undgå ekonomiska och finansiella smärtor, det föreligger blott en fråga om gradskillnader. En talande bild är observationen att nästan inget görs någonstans för att korrigera systemfelen, åtgärder som skulle lösa såväl arbetslöshet som välstånd. Men det krävs åtgärder, ett paradigmskifte, som på nytt definierar finansiella medel och proportionerna i den finansiella och ekonomiska fördelningen. De flesta inser nog att ansträngningar i detta läge förefaller som futila, alla nationer är i praktiken bakbundna av en global bläckfisk, som går sin egen väg. Den mest realistiska insatsen – utan att överväga ett fundamentalt ekonomiskt systemskifte – vore för USA (och det stora flertalet nationer) att skära utgifter med 30%, upphöra med spenderande via budgetunderskott, gå mot lägre skatter i vissa länder (inklusive USA,)  och låta problemen lösa sig självt och att samtidigt acceptera prislappen för en tidigare huvudlös politik genom en deflativ depression. Istället är den USA bundna världen på väg mot ett katastrofalt läge – och det är inget som bara råkade hända – det har planerats att ske på detta vis.

Om jag vore kapten över nationen Sverige skulle jag nyttja dessa åtgärder, men jag skulle även medvetet eliminera skulder till andra nationer, direkt eller indirekt, bland annat är effekten av detta den viktiga aspekten att inte stå exponerad mot transantionella agendor eller instabila nationer. Vidare skulle jag avyttra exponeringar i dollar och andra sjuka fiat valutor, skriva av kasinopapper som t ex derivator, bannlysa derivator, och ackumulera guld som säkerhet, eftersom alla pappersbaserade värden håller på att brinna upp. Hade jag stått vid rodret hade Sverige guldreserver varit mångdubblade redan eftersom denna sjuka kunde ses på flera års förhand.

Som tidigare påpekts så föreligger det en massiv felallokering av kapital, en direkt konsekvens av Fed´s räntesats politik. De låtsas som om inflationen vore nära noll när faktum är att de har en mycket högre inflation än vad de medger. Således är det enkelt att se hur den amerikanska regeringen manipulerar sanningen – genom att titta på ingående data. Frågan är vem som går på deras finter, alla vet vid det här laget att inflationen kommer ur monetisering, låga räntor och i viss mån fiskal sedeslöshet. Den höga inflationen har exploaterats för att stävja deflation och det har inte varit allt för svårt att bluffa med statistiken så att BNP och inflationsstatistiken i stort sett ser normalt ut.

Problemet Fed har är att de finner sig tvingade att skapa mer inflation än deflation eftersom de är rädda för att förlora sin kontroll genom deflation, vilket när den väl har slagit till är hart när omöjlig att stoppa. Under hela detta spel ligger en kokande kittel av instabilitet som kan nå den kritiska punkten när som helst och slänga systemen i kaos, inte minst ett globalt börskaos.  Denna ansats till normalitet medger att guldet presterar som en säker hamn under både inflation och deflation. Huruvida det rör sig om inflation eller fångenskap i skuld är irrelvant. Guld stiger uppåt för att skydda ägarna av guld precis som andra som iakttar problemen väljer guldet för en säker förvaring. Inte för att spekulera på vinster, utan just för att säkra medlen och dess värden.

Man kan enkelt se trenden genom att se bakåt. För ett par veckor sedan stod Dow Jones Index på samma nivå som i Mars 1999 och vid den tiden låg guldet på cirka 240 dollar. Och nu stod den i 1000 dollar mer, drygt 1200 dollar, hur talande är inte detta? Denna utveckling tillsammans med den förödande monetära politiken har satt guldet på plats som den egentliga hårda valutan bland de initierade spelarna. Det är inte bara Dollarn som är sjuk, Euron är sjuk med. BIS, Bank Of International Settlements, visste vad som skulle ske och strandsatte sig på sitt nya spel, SDR, redan i 2003. Annars hade man inte gjort den officiella proxy konvergensen. Eftersom SDR bara är en korg av andra valutor är inte SDR mer än en proxy valuta. Priser på dollarbundna tillgångar sjunker, vilket syns på den amerikanska fastighetsmarknaden. Lägg sedan till den felriktade marchen till amerikanska säkerheter som många gick in, trots att det var lätt att räkna ut dollarns temporära återhämtning som oupphörligen skulle följas av fortsatt nedgång.

Förstörelsen av kapital har pågått i många år, men flertalet tycks inte notera – eller vill inte notera – att världens finansiella system håller på att sakta implodera. Blott ett par hastiga rörelser på börserna kan räcka för att släcka ut det hela. Alla stimulanser och all propaganda till trots så ligger centrum av denna härdsmälta långt ifrån att återfå generellt förtroende. Vi tror inte att det misstroendet kommer att ändras på förrän en ändring av systemet har satts på plats. Att bara rädda den finansiella världen är inte nog. Systemet är i ett skriande och uppenbart behov av att räddas – men maktspelarna vägrar att göra det.

Negativ återbäring är vad som manifesteras i form av förlorad köpkraft och de som berörs av detta har sin säkraste tillflykt i guldet. Man kan inte gå hur länge som helst med negativ återbäring även om The Muppet Show hemskt gärna vill vilseleda publikum till att tro något annat. Vägen man har valt i Amerika slutar i antingen hyperinflation eller en serie av devalveringar. Det spelar ingen roll hur hårt amerikanska skattkammaren och Fed söker att återuppväcka systemet eller att undertrycka guldets värde, det är dömt till haveri. Det finns en väldigt sjuk sak som behöver dö, låt den dö. Fiat dollarn möter sin kollaps och detta kan inte förhindras längre.

Det var somliga som sade redan för 11 år sedan vilket som skulle bli den troliga systematiska utvecklingen, avspeglat i högre guld och silver priser. Man har haft rätt till punkt och pricka och det finns ingen anledning till att ändra den utsikten, eftersom spelet inte är över än, och så länge som publikum och regeringar accepterar korrupta monetära system, existerar ingen anledning till att sluta baxa guld. Man ska inte bekymra sig om slutspelet eller en exit. Vi kommer att kunna se tecken på något skifte i förtid men det är inte säkert att det kommer att ske under överskådlig framtid. De exponerade måste ha sina tillgångar rörliga genom de hårda reserverna. Varför? För det finns inget alternativ. Det är svårt att se andra alternativ när fiat valutorna fallerar, nationer fallerar och eskalerande inflation ligger över hela den amerikanska horisonten. Kvantitativa lättnader bryter successivt den amerikanska ryggraden genom inflation via monetisering nu när de amerikanska bankerna slutar sterilisera sina medel, och de sitter på ungefär en biljon dollar. Effekten blir ytterligare en runda av monetär degradering, vilket sänder dollarns värde lägre och lägre. Det kan bara finnas en orsak till att bankmännen har använt denna sorts hävstång med ett trasigt finansiellt system som resultat. De stora bankerna har gjort så avsiktligen genom att återanvända kvantitativa lättnader till upp emot 5 biljoner dollar. En ny nivå av ”breakdown” etableras med den metoden – vilket sätter statsskulder i ett tydligt fokus – och misshandeln skickar guld och silver till att reflektera detta beteende. Och vem vill ha statsskulder i fokus? Den högsta finansiella handen givetvis eftersom det skärper dess makt och veto. Varför tror Ni att vi läser hur en icke fransk, icke europeisk entitet som IMF talar över världens löpsedlar och säger åt Frankrike att de måste strama åt hårdare?  Stora stygga vargen har äntrat det prostituerade Europa.

För flera veckor sedan sa vi att Fed måste fatta beslut över huruvida man skulle injicera 5 biljoner till för att hålla uppe maskinen i 28 månader till. Nu kan vi läsa flera tidningar som påpekar detta behov och de tror att Fed kommer att välja att göra så. Det rimligaste vore att meddela detta i Augusti men eftersom spelet inte handlar om vad som är bäst för Amerika eller vad som är bäst för världen, utan vad som tjänar den högsta agendan bäst, så kan det beskedet låta dröja. Om detta beslut fattas så menar vi precis som tidigare: guldet drar iväg till 2 500 – 3 000 dollar.

Logiskt sett blir följden av det beslutet att världens reserver och säkerheter bundna i dollar dumpas istället för att de låter sig luras på en återbäring som aldrig kommer. Då stiger guldet oundvikligen. Obligationsägare får stå som åskådare till stölden av deras köpkraft i dollar, men en drös av dem lär hänga kvar trots det. Tillgångar i dollar forex är ned från 64.5%, för 15 månader sedan till 59.5%, vilket måste betyda att det är några länder som har fattat vad som händer, men å andra sidan är Säkerheter höga. Det må så vara, vi kommer att kunna räkna många dollar förlorare när den amerikanska ekonomin till slut bryter ihop i en deflativ depression.

Året Amerika Upplöstes

Posted by leewanta on juli 31, 2010
Okategoriserade / No Comments

Detta inlägg är en direkt översättning från en artikel som vår gode vän Paul Craig Roberts har skrivit och givit oss. Paul Craig Roberts är en meriterad ekonom som tjänstgjorde som Sekreterare i Amerikanska Skattkammaren under Reagan administrationen. Herr Roberts är en av de få hedervärda, amerikanska, regeringsmeriterade personer som idag är ”vänd mot sanningen”, han använder både sinne och öga för att  se och söka avslöja hur den civila och sociekonomiska situationen verkligen ser ut.  Roberts har tidigare varit chefsredaktör på Wall Street Journal och erhöll utmärkelsen Legion Of Honor från den Franska presidenten Francious Mitterrand. Den sorts politik som föranleder dessa konsekvenser som Roberts analyserar här, representeras i Sverige närmast av Moderaterna.


Året Amerika Upplöstes

Året var 2017. Klaner styrde i Amerika.

De första klanerna organiserade sig runt lokala polisstyrkor. De konservativas krig emot brottslighet under det sena 1900 talet och Bush/Obama´s krig emot terrorism under det första årtiondet resulterade i att polisen militäriserades och stod utan redovisningsskyldighet.

Allt eftersom samhället bröts ned blev polisen krigsherrar. Den lokala polisen i de olika staterna bröts isär, och befälen blev inmutade i de lokala krafterna i deras kommuner. De nya skarorna expanderade för att innefatta bekanta och vänner till polisen.

Dollarns fall och död som världsreservvaluta genomfördes i 2012, när den förvärrade ekonomiska depressionen gjorde det klart för Washingtons kreditgivare att det federala budgetunderskottet var för stort att finansieras förutom genom metoden att bara trycka sedlar.

Med dollarns frånfälle gick importpriserna i taket. När Amerikanarna var oförmögna att ha råd med utländska varor, så blev effekten att de transnationella korporationer som producerade varor och tjänster offshore för USAs marknad gick i konkurs, vilket eroderade regeringens intäkter ännu mera.

Regeringen var tvingad att trycka pengar för att kunna betala sina räkningar, vilket orsakade den inhemska marknadens priser att stiga brant. Med hyperinflation i sikte, tog Washington tillflykt i att terminera Socialtjänst och Medicare, vilket följdes upp av att man konfiskerade återstoden av privata pensioner. Detta gav en ett-års-respit, men eftersom det inte fanns mer resurser att konfiskera, återupptogs såväl sedelpressande som hyperinflation.

Organiserade matvaruleveranser bröts ned när regeringen bekämpade hyperinflation med fixerade priser, och med mandatet att alla införskaffningar och all försäljning var tvunget att stå i USA´s pappers valuta. Ovilliga att byta apprecierat gods för deprecierat papper, försvann varor från affärerna.

Washington svarade som Lenin hade gjort under ”krigs kommunism” perioden i Sovjets historia. Regeringen skickade trupper för att konfiskera varor för distribution gentemot befolkningen. Detta var en temporär blockad tills existerande varor var uttömda, samtidigt som framtida produktion motarbetades. Mycket av det konfiskerade materialet hamnade på truppernas egendomar som hade beslagtagit godset.

Varor återfördes på marknaderna under beskydd av lokala krigsherrar. Transaktionerna hölls i byteshandel, och i guld, silver, och koppar mynt.

Andra klaner organiserades runt familjer och individer som besatte lager av mat, tackor, vapen och ammunition. Oroliga allianser formades för att balansera olikheter i klanernas styrkor. Förräderi gjorde lojalitet en nödvändighet för överlevnad.

Storskalig matproduktion och annan produktion bröts ned samtidigt som lokala miliser beskattade distributionen av varor som flyttades över de lokala gränserna. Washington beslagtog inrikes oljeproduktion och raffinaderier, men mycket av nationens bensin köptes upp för säker passage över klan territorier.

De mesta av trupperna i Washington´s utrikes baser övergavs. När deras resurser drogs ned, forcerades de övergivna soldaterna in i allianser med dem som de tidigare hade slagits emot.

Washington fann det i tilltagande grad svårt att underhålla sig självt. När man förlorade kontroll över landet, var Washington mindre förmögna att säkra utrikes förnödenheter som skatt från dem Washington hotade med kärnvapen attack. Gradvis insåg andra kärnvapenmakter att det enda målet som fanns i Amerika var Washington. De mer skarpsinniga såg det dåliga tecknet och undslapp den forna huvudstaden.

När Rom påbörjade sitt imperium, bestod Roms valuta av guld och silver. Rom var väl organiserat med effektiva institutioner och förmågan att underhålla sina trupper på fältet så att kampanjerna kunde fortsätta obehindrat, ett världens monopol på den tiden.

När hybris skickade Amerika i jakt på utrikes nationer och imperier, sammanföll vågstycket med offshore flytten av Amerikansk tillverkning, industriella, och professionella jobb – och den korresponderande erosionen av regeringens skattbas – med ankomsten av massiva budget- och handelsunderskott, med erosionen av fiat papper valutans värde, och med Amerikas beroende av utländska kreditgivare och marionett härskare.

Det romerska imperiet höll ut under århundraden. Det amerikanska imperiet kollapsade över natten. Roms korruption blev styrkan hos hennes fiender, och västerlandets imperium kördes då över.  Amerikas kollaps skedde när regeringen slutade att representera sitt folk och blev instrumentet för en privat oligarki. Beslut gjordes för att tjäna kortsiktiga vinster för några få på bekostnad av ohanterliga skuldförpliktelser för flertalet.  Övermannad av skulder och förpliktade bördor kollapsade regeringen.

Globaliseringen som ideologi hade spelat ut sin rörelse och visat sin högsta hand. Livet reformerades på lokal basis.

Från Reagonomics Till Dollar Chimerica

Posted by leewanta on juli 28, 2010
Okategoriserade / No Comments

Precis som många av oss förutspådde, så var 2005 början på kollapsen av den amerikanska husmarknanden. När den globala ekonomins ledargestalt genomgår en större förändring får det direkta konsekvenser på alla andra marknader, i olika utsträckning, beroende på kontext och sakinnehåll. Resultatet signalerade finansiellt kaos och en kreditkris som omslöt USA, Europa och så småningom resten av världen. Somliga vill tro att det hela beror på girighet och själviskhet men låt oss inte förenkla bilden, spelet går djupare än ett par socioekonomiska karaktärsdrag. Den transnationella finanseliten, som bl a arbetar genom amerikanska, europeiska och brittiska centralbanker, har ett outsinligt maktbehov och besitts av en mani som få skulle förstå, i att etablera en världsordning som står under finansens effektiva styrning. De lät – somliga mer eller mindre medvetet – skulder skena och hamna utanför nationell kontroll.  Det skapar en internationell smältdegel där ingen enskild nation kan ta kommandot över problemen när nationers kontroll och ekonomi smälter samman, begränsade av sammanflätade globala strukturer - och per design blir mottagliga för transnationella influenser och mineraler om vad man bör tillsätta härnäst.

Amerikas nuvarande monetära problem hade sin springande punkt, sin början, den 15 Augusti 1971, när landet övergav guldfoten, även om GATT, vilket sedemera blev WTO 1986, påbörjade cykeln av en planerad ekonomisk destruktion av USA, som tjänade syften ”större än en nation”. Ronald Reagans ämbetsperiod initierade öppningen av den stora portalen av skuld, efter att ha satt skatter för lågt – relativt till den eskalerade skuldsättningen - men samtidigt förstört den övre medelklassen med 1986 års Tax Reform Act, vilket ställde 8 miljonärer i konkurs. Reagans´s ovilja i att skära ned utgifterna lade den tumlande grund som lever och rör sig än idag. Under hans tid i Vita Huset så fördubblades skuldbördan. Resultatet var den ekonomiska disintegrationen 1989 som inte återbördades förrän 1994.

Ronald Reagan förtjänar en närmare titt då hans ämbetsperiod tjänar som fundament för den senare globala utvecklingen, vad kan vi säga om den djupare realiteten under hans presidentskap? Vad pågick under det glada 80-talet när en amerikansk hjälte, en populär patriotisk skådespelare stod som symbol för att ha förverkligat den amerikanska drömmen? Undertecknad har haft förmånen att konversera med de som stod honom nära privat – där en dold bild kommer fram som korrelerar den yttre.

Ronald Reagan var lika godtrogen och naiv som lojal, en man som i sitt innersta ville säkerställa den amerikanska visionen, den ursprungliga tanken om individens suveränitet. Han var rädd för det kommunistiska hotet och gick raskt på att upprusta försvaret – oavsett vad det kostade - och Federal Reserve kunde inte vara gladare än att stå honom bi och trycka de massiva medel som behövdes för den sakens skull. Vapentillverkarna gjorde i byxorna varje gång han talade om vad som behövdes göras. En bild kommer dock fram som inte riktigt stödjer den om en politisk fjärrstyrd docka, kontrollerad av RIIA, Royal Institute Of International Affairs.

Och detta avbildas tydligast i den senare och sista fasen av hans ämbete. Allt eftersom tiden gick blev han mer och mer medveten om spelen bakom kulisserna, på de diskreta institutionerna och på kapitalmarknaden. När han han fick sin ”kill-bill stund”, en aha chock om vad som egentligen höll på att hända började hans mentala hälsa att vackla. Han gick omdelbart på sin instinkt i att angripa problemen som han då såg. Febrilt och ivrigt avsåg Reagan att åstadkomma en miljö där USA inte köptes upp av utländska investerare, som han såg avsiktligen lade beslag på terräng, fastigheter, korporationer. Reagan ansåg att landet tillhörde amerikanarna och inte till främmande länder och deras investerare.

När Reagan påbörjade denna strategi stod det klart för honom att makten hade i den yttersta verkligheten undsluppit den amerikanska nationen. Nu kände han klarhet i varför han alltid upplevde att han satt i tvångströja, varför han inte kunde fatta och driva igenom sina beslut. Det var då hans hälsa vacklade och permanent utvecklade en mental sjukdom. Vem skulle han lita på? Vem kunde han tala med? Paranoid intog Reagan en tystnad och tillslöt sig, han kände inget förtroende för någon längre och blev fåordig. Reagan kämpade, utan framgång, för att få media att uppmärksamma hans vision om en ny Amerikansk Centralbank, en bank som skulle vara amerikanarnas och ingen annans. På sitt vis hängav sig presidenten åt utmaningen att låta den amerikanska staten att ge ut sin egen valuta, sin egen kredit. Men ansatsen ledde ingenstans och förblev utan exponering eller utredning, liksom med många andra av hans affärer. Mannen som skulle hjälpa honom med uppgiften, Paul Volcker, försvann i tystnad från sin post. Reagan var villig att krossa dollarn, som han såg var kontrollerad av en internationell finanselit, för att inte göra USA så attraktivt för utländska investerare. Han trodde att han gjorde det som var rätt gentemot folket och konstitutionen.

Året 1987 ställdes det till med ett stort möte med finansiärerna, som förlades till olika sessioner under Januari och Februari. Huvuden från alla anrika finansfamiljer befann sig på plats, liksom en topp delegation från Asien. Allt eftersom mötet pågick stod det klart för de närvarande om vad Reagan egentligen tyckte och ville åstadkomma. Svaret lät inte vänta på sig. De hotade att dra tillbaka alla sina lån.

Amerika kan inte betala de massiva lån som man har tagit upp, det är en praktisk omöjlighet, med en gigantisk skuld som dessutom passerar finanskartellens egen operation: det privata Federal Reserve. Det är ingen särskilt väl bevarad hemlighet att kartellen hettar upp ekonomin genom naiva presidenter. När Reagan förstod vad som höll på att hända så fick han samtidigt ett klart direktiv från finanseliten, vars andemening var: ”om Du inte stödjer fortsatta skattehöjningar för att svara mot ökande skulder och räntor, kommer kapitalmarknader och investerare att försvinna härifrån”. Man hotade kalla in lån och tömma skattkammaren.

För att säkerställa att Reagan förstod kraften bakom budet spelade de upp ett litet nummer för honom, ett bevis på att de enkelt kan spänna på musklerna när de behöver. Det skedde i form av en Baisse på den amerikanska börsen 1987, den Svarta Måndagen 19 oktober 1987.  Det krävs att blott en spelare som besitter tillräckligt med aktier vid tidpunkten dumpar papper och åstadkommer en krasch. Det fanns flera närvarande på det mötet som satt i en sådan position.

Och detta spelar finansoligarkin i händerna, för de ville inte att Amerika förblev sin egen suveräna entitiet, man avsåg göra dem beroende av utrikeshandel. Konsekvensen blev att man låste USA´s möjligheter att reglera handeln, eller att kontrollera tillflödet av utrikes handelsvaror som kom från andra länder. Eftersom finansen effektivt sett kontrollerar andra länder med genom skuldbrev kan de lätt spela ut länderna mot varandra. I all enkelhet; ”Du ska betala tillbaka det här lånet, Du ska beskatta ditt folk, Du ska skära ned deras löner, Du ska frysa utgifterna och folket måste betala det här och det här”.

Presidenten var motvillig att höja skatter mer än man redan hade gjort vid den tidpunkten. Han stod på sig en tid även om han nu började att förlöjligas offentligt. Det var en medveten kampanj att misskreditera honom, att få honom att se gammal och åderförkalkad ut, att han knappt kunde tänka ordentligt. Under tiden vankade presidenten av och an, och religiös som han var, bad regelbundet till sin Gud för vägledning.

Kraschen var främst en varning, tänkt att skaka om spelarna så att alla, inklusive presidenten ställde sig i ledet – men de ville att det skulle vara tillräckligt av en katastrof så att publikums uppmärksamhet fokuserades på den nationella statsskulden. De ville att man skulle tro att detta var anledningen till att marknaden tappades ur. Givetvis var icke detta anledningen. Det spelades ut likt ett dataspel, de kontrollerar tekniken både marknadsmässigt och i övrigt. Inte bryr de sig om att människors värden förstörs, om de själva behöver mera medel, trycker de bara upp det. Finanseliten högst upp i tornet är bortom en fråga om pengar.

De skapade Svarta Måndagen med dess fall på 500 punkter för att understryka ett budskap – och vad var budskapet?  Att man skulle oroa sig för skulder och vilja göra någonting åt det – det vill säga betala mera på dem för att tro att man skulle bli av med dem, eller minska dem – ”hjälp, investerarena flyr landet”. Då fållades nationen in i rävsaxen, att betala än mera på skulder som ändå aldrig kommer att betalas av. Banker tjänar inte på utlåningssumman – utan på räntan, det är viktigt att komma ihåg. De är inte intresserade av att lån betalas av för då försvinner den egentliga och enda förtjänsten: räntan.

Vad blev då den längre de facto konsekvensen för det amerikansk folket? Mer skatter, lägre löner, mindre köpkraft, pensionsplaner vaporiserar, enskilda jordbrukare som gick i putten – och att folket arbetade ännu hårdare för ett förlustspel. Det hårda överarbetet som gör folket mottagliga och fogliga för den nya världsordningen, ”the new world order” som den senare George Bush Sr proklamerade så högljutt.

Men Reagan var inte den första som råkade vakna upp. Richard Nixon utvecklades på snarlikt vis under sin ämbetsperiod. Han visste sanningen om guldet, om hur oljepriset riggades och manipulerades, hur saker och ting hade belägrats och talade sedan om för folk vad man borde göra åt saken. Vad blev resultatet av att han vände sina finansiärer ryggen? Watergate. Den mest löjliga kris som har skådats, för vad gjorde Nixon för fel? Vilket brott i sanningens namn hade han utfört? Inget.

Ronald Reagans efterträdare hade möjligheten att rena systemet av skuld och felinvesteringar men de och Federal Reserve övergav senare uppgiften att återigen rena och rensa upp röran. En boom på aktiemarknaderna under sena 1990-talet, pådriven av IT fenomenet, följdes sedan av att proppen gick, det som kallas ”paniken i 08”. Efter kollapsen i 1987 beslöts det att ekonomin och den finansiella strukturen behövde support och försäkring när derivatorna klev in på scenen för att ersätta produktiviteten i ekonomin. Frihandel, globalisering, offshoring, och utkontraktering började bita sig tag i nationens märg. Som ett resultat av 1987´s Baisse införde Ronald Reagen en hemlig grupp – via Exective Order 12631 – som var tillsatt för att vaka över finansmarknaden, som kort och gott kallas för ”Working Group” eller ”Plunge Protection Team”.

Gruppen fick i uppgift att assistera med diskreta interventioner på marknaden som började flödas över med Alan Greenspans kredit-excesser för att korrigera fastighetsmarknaden och de andra sektorerna. Den temporära vinsten i Greenspan taktiken upprätthölls i fem år – med konstant ökning av skuldbördan som konsekvens. Möjligheten att i rätt tid rena systemet ignorerades.

Den sista möjligheten till korrigering inom eran introducerade medelklassens fall när löner stagnerade gentemot inflationen, köpkraften decimerades och det amerikanska folkets individuella skulder expanderade till en större och större cirkel. Under 1980-talet var honnörsordet avreglering (eller geoekonomisk anarki om man så vill) och processen stod som fond till nästföljande kriminella kollaps av besparingar och kredit-givningar. Varje politisk maffia var snart sagt involverad, inte minst Bush och Clinton familjerna. Endast ett fåtal såg vad som hände och anpassade sig efter det i verkligheten.

De senaste 30 åren, som ett resultat av lägre köpkraft och skuld, föll besparingar från 12% till minus 2%, med en svag återhämtning över de två senaste åren till 3%. Från och med 1990 blev skuld en livsstil, en kultur, eftersom köpkraften reducerades år efter år. Bankerna i USA var glada nog att emellanåt låna med 8% – 10%, samtidigt som de skapade kredit ut ur tomma intet. Som vi alla vet lånades det till vem som helst 2002 och framåt mot bättre vetande. Dessa är proffs vilka står som  ansvariga för 80% av de personliga skulderna, och de uppviglade inte lånarna allena, regeringen uppmuntrade till detsamma, inte minst till de som inte hade täckning för lånen. Resultatet syntes i noll-procentiga styrräntor och när Federal Reserve begagnade intervention på marknaden, så att räntorna manipulerades till att kvarstå  som artificiellt låga. Till och med 10-åriga US T-räntors avkastning stannar på 2.93%. Många av reglerna kastades helt sonika ut genom fönstret. Detta förblir en sekvens inom det kontinuum som vi har sett sedan 2002.

Det fanns en chans att fixa systemen 1990 och återigen år 2000, men Fed vägrade att gå den vägen. Fed skapade en sista undsättning, obeslutat huruvida man skulle gå vidare med fastighets- och kreditbubblan. I Juni 2003 fattade man beslutet att fortsätta med att blåsa upp bubblan i full visshet att man inte skulle kunna backa tillbaka efter denna punkt. Festen är över och upplösningen har egentligen pågått i tre år, oavsett alla försök att maskera realiteten med disney dollars. Kreditkrisen står i begrepp av att gå in den andra fasen, långt värre än den första. Efter två stimulanspaket och 3 biljoner dollar senare så befann sig ekonomin i ’något-högre’ till ’status quo’ tillstånd. Lägg även till den massiva statsskuldskrisen som bara är i sin linda för tillfället. Situationens allvar i den fiskala dårskapen och det monetära vansinnet har ingenstans att ta vägen. Över de kommande månaderna, halvåret, bryter plågoandarna loss till melodin av en djupare pessimism som tar rot.  Somliga regeringars underskott förvärras när marknaden för bostäder och de kommersiella fastigheterna återigen sjunker till lägre nivåer.

Man kan vänta sig att den amerikanska presidentens ”Arbetsgrupp På Finansmarknaderna”, som vi redan har nämnt tidigare i denna rapport, upptäcker att det finns en begränsning i hur mycket de kan åstadkomma genom manipulering. De närmaste krafterna bakom den amerikanska regeringen lär även de finna att de är kringskurna och inte kan göra som de vill. Eftersom det pågår informationsstragier i världen som påvisar hur realiteten egentligen ligger till, orsak och verkan, kommer allt fler att vakna upp efter hand och se spelet för vad det hela har varit. Är det tillräckligt för att avstyra den transnationella gruppens planer att förslava världen i en ”ny världsordning”, i praktiken ägd av bankirer? Det är för tidigt att sia om.

Hur kommer det sig att vi ständigt, fram till idag, har fått höra att den amerikanska ekonomin hämtar sig från kredit-krisen och den värsta ekonomiska krisen sedan den förra depressionen – till och med från bildade analytiker? För om man tittar på den monetära situationen, den fiskala situationen och arbetslöshetssiffrorna så har ingenting förbättrats. Att kongratulera någon, i synnerhet Federal Reserve, för självdestruktion, bedrägeri och fabler är imbecillt, eftersom de är bland de ytterst ansvariga för dagens kriser i världen. Över de senaste fyra åren har eurozon regeringarnas skulder växt med mer än 20%, och USA och Japan med 45%. Sveriges skuld ökade med 12% tillsammans med ett budgetunderskott på 176 miljarder. Fullkomligt huvudlös politik var man än ser således, det är en fråga om gradskillnader i fullständig vanskötsel, fiskal disciplin har inte funnits på denna karta.

Chefen för ECB, den Europeiska Centralbanken, har vänt kappan för hundrade gången och säger åtskilliga miljarder Euro – alla kolbrända – senare: ”budgetåtstramning” nu. Nu ser man den stora risken i att försöka bota svarta hål – svarta statspapper med mera – med att trycka pengar, samt att köpa upp giftiga, därtill värdelösa obligationer. Men i Washington finner vi motsatt riktning. Wall Street, banker och regering vill ha mer stimulanser, mer Fed intervention och manipulation, mer droger. Att acceptera sanningen är svårt för många, där man väljer förnekelse,  kanske hoppas man på att glömma problemen en liten stund till.  Europa klappade sig på axeln för ett uselt och helt meningslöst stresstest av Europeiska topp 100 banker – som sköttes i egen regi – då övningen inte tog hänsyn till kapitalexponeringar på statsskuldpapper. Vågar någon fråga om deras två upplagor av ”chicago-böcker” med? Vilken fars, vilken revisionism!

Investerare som har fallit över varandra mellan USA och Europa, fram och tillbaka, i en allt snabbare takt har lagrat på sig amerikanska säkerheter samtidigt som dollarn faller – istället för att ha köpt guld- eller silver relaterade tillgångar. Guld har ingen ränteåterbäring, men om vi tittar på verkligheten och tar hänsyn till inflation, så ger inte sådana säkerheter det heller. Wall Street, bankerna och Washington tycks inte se något problem med skulderna, som kommer att öka med cirka 25% till nästa år, mätt mot BNP.

Skapandet av kredit har expanderat i över 15 år där den Amerikanska Skattkammaren, Fed, och andra centralbanker har kämpat emot resultatet av detsamma i sju år. Detta möjliggjorde för  konsument och inte minst regeringar, att spendera långt bortom deras förmåga att betala tillbaka, en metod att temporärt rädda finanssystemet. Det är en pågående – men dock förlorad kamp – som bara slutar med en sak: förlorare.

Man kan undra hur länge nationer över världen, som håller 59-1/2% av deras reserver i dollars ska tolerera massiv monetisering och fiskal oduglighet? Långt innan Fannie Mae och Freddie Mac, de tidiga förlusterna i spelet, kollapsade så kände många i kretsarna till deras situation. En eller två analytiker i branschen menade att det skulle bli Amerikas sätt att nationalisera bostadsanskaffningen, med 60% som mål. På så vis kunde regeringen horda husgästerna  hit och dit, var nu myndigheterna ansåg det som lämpligt – för myndigheterna.

De stora USA bankerna upplånade substantiella mängder kapital ifrån Fed  hållna som reserver vid noll procents ränta –  sedan lånas kapitalet tillbaka till Fed vid högre räntor. Låt oss undra hur mycket av de medlen som har använts för att monetisera säkerheter och huruvida bankerna till syvende och sist kommer att utlåna de summorna, som eventuellt kommer att monetisera dem? På den andra fronten säger regeringen att de nöjer sig med budgetunderskott på fantastiska 1.5 biljoner dollar årligen. Detta är sannerligen inte metoden att ordna till huset och bidrar bara till vidare monetisering.

Den som observerar läget kan finna det pekuljärt att sådana här frågeställningar är helt frånvarande i amerikansk media. Även i Europa är det relativt tyst i frågan.

Har inte Warren Buffet´s Berkshire Hathaway blivit föremål för ett uppenbart bedrägeri? De får via skattesedeln och lösenspelet 300 miljoner dollar i bidrag – men betalar bara 100 miljoner dollar i böter. De ultrakriminella finansiella terroristerna Goldman Sachs bedrar skattebetalarna på 5 miljarder dollar – men får böter på 550 miljoner dollar – och undslipper fängelset på samma gång. Inte undra på att de vill att det hysteriska kasino spelet ska fortsätta, regeringarna löser ju blott ut dem hela tiden när de spelar bort sig.

Det är onekligen rätt intressant att den Amerikanska administrationen och deras Skattekamare, numera en svetsad förlänging av Goldman Sachs, vill att de skattelättnader som tidigare administrationer implementerade ska tas ur bruk. Då ökar skatterna med runt 15% med effekten att det kväver realekonomin lite mera, som om det verkligen behövdes. Vägledande i frågan är huruvida Fed de facto kommer att bibehålla sina kvantitativa lättnader eller ej.

Under tiden har Kina nyligen reducerat dollar-bundna säkerheter med cirka 34 miljarder dollar. Dagong Byrån säger att amerikanska rating byråer är politiskt partiska. Vi säger att de är svindlare och har alltid varit det. Situationen i denna mening kan bara förvärras framöver, och över tiden avyttras än mer klumpar av 890 miljarder dollar i säkerheter.

Sedan så föreligger det en fråga om den Amerikanska Skattkamarens försäljning av säkerheter, vilket löper på ungefär 145 miljarder per månad. Frågan är denna: var tar alla dessa pengar vägen? Denna summa är cirkus 50% mer än tidigare stipulerade behov. Som påpekats ett otal gånger till Federal Reserve, så existerar misstanken att de har tryckt ”särskilda” dollar och vidare, med hjälp av olika fronter tvättat pengarna, via pantsäkerhetstjänster t ex, och kan då ha indirekt (eller direkt beronde på hur man läser det) finansierat Skattkammaren och agentur försäljning.

Rapporter i denna härad och mening dök upp i kretsarna för så länge som sju år sedan. Först gällde det nödlån till Europeiska och Amerikanska banker, sedan swappar – där Svenska Riksbanken besudlade sitt omdöme och anseende genom att delta – och nu har vi en situation där nationer som England köper båtlaster med säkerheter – och England kan knappt betala sina räkningar till att börja med. De påstår att Amerikanska hushåll köper massiva mängder av dem –  vilket är ett lika löjeväckande som osant påstående.

Det pågår en ofantlig monetisering, särskilt över de tre senaste åren, och Fed döljer spelet som har pågått länge nog nu. Uppenbarligen har man tappat besinningen och uppenbarligen borde någon ha uppmärksammat detta mera tydligt i offentligheten. Mellan utländska köpare, hushållssektorn och Fed utväxlades cirka 1.5 biljoner i säkerheter förra året, vilket är en omöjlighet i vilken sanningsenlig realitet som helst, och är en anledning till varför Kina har klagat på deras monetära politik. Förstulet har man smugit med leveranser till Amerikanska Skattkammaren med finanser och vann på det en offset av deflation, åtminstone för stunden.

Yttre faktorer pekar på att nästa steg hos Fed är att re-kapitalisera marknaden; inrikes amerikansk ekonomi via nya loopar av banklån. Denna vecka sade Fed att man avser att sluta betala räntor på bank insättningar som lades in hos Fed. Den här förmågan, att Fed kan betala medlemsbanker räntor, är ett ganska nytt fenomen. Excesser i reserven hos banker hitintills lånades ut till marknaden. Medlen hölls under recessionen hos Fed, med ränta, och förblev steriliserade. Syftet var från Fed´s sida att helt enkelt ge banker ränta. För att rekapitulera: Banker lånade av Fed till noll-ränta och lånade sedan tillbaka pengarna för 2-1/2% ränta. Så blatant. Poängen var naturligtvis att hålla banker med intäkter genom en osannolik sponsoring av skattebetalarna.

Förestående slut på detta koppleri forcerar banker att antingen returnera medlen eller att låna ut dem, och givetvis blir medlen utlånade till större delen till små- och medelstora företag. En svag bris av tillväxt, i form av nya arbeten kan då skönjas. Sektorn har annars tappat 15% i lånegraden över de sista 15 månaderna. Samma linje av företag står dessutom för 70% av jobben i ekonomin.

En återuppväckning av företagen och fallande arbetslöshetssiffror är således att vänta. Aktiviteten torde hålla Dow över 8,500 och kanske kan man nå 11,200 inom perioden. Banker, långivare, kan även nyttja en del av dessa pengar för att köpa Amerikanska säkerheter, med effekten att Fed kanske får ett litet andrum i sitt hemliga Ponzi-pyramid-spel. Tillflödet i detta stycke är den källa som lär ta en del av trycket på det omedelbara behovet av 5 biljoner dollar för att hålla den amerikanske ekonomin igång de närmaste 28 månaderna.

Detta kommer att bli våg nummer två av kvantitativa lättnader: Amerika går ifrån sterilisering till monetisering. Med tanke på de betydande inflöden av finanser som ligger i pipeline borde dollarn naturligtvis fortsätta tappa i värde, vilket den för övrigt redan gör. Fed, slipade lögnare som de är, kommer inte att medge denna monetisering, ej heller kommer underskotten att minska. Båda kolumner är lika två tåg som är på väg mot ändstationen, men som på grund av innehåll och hastighet kommer att krascha förbi blockarna.

Trots denna injektion av ”funny money” kan inte ekonomin visa mer än högst 3% till 3-1/2% tillväxt av BNP, så som läget var över det senaste åren. Insatsen syftar blott till att hålla systemet funktionellt i någon mån tills Det Finansiella Tornet beslutar sig för att dra ur proppen och trycka ut jänkarna i ännu flera krig. Deras bild och agenda, så som vi känner den till idag, ligger i att vid lämpligaste tillfälle medvetet förinta den Amerikanska och Europeiska ekonomin – för att använda ett nedgånget västerland som motiv i att trycka in hela gänget in i en ny världsordning, en ny sorts federation till att börja med. Om denna skall jag skriva mera senare i andra rapporter, för jag vet vad den går ut på.

Dessa händelser lägger grunden för ännu högre guld och sliver priser, vilket direkt reflekterar förlusten I köpkraft hos fiat valutorna, så som de har stigit över de senaste fem åren. Guldpriserna i dollar är mest utsatta för ett stort spann av variationer – och sedan kommer naturligtvis banksyndikaten trixa och manipulera ned priserna så gott det går, men de torde inte kunna undvika landingspunkter på 3000 dollar och en bra bit över det med, allt eftersom nuvarande dollar blir mindre värt än toalettpapper. Silver torde ligga låst i jämfota relation med guldet.

Draget att monetisera är för tillfället på och signalen för dess påbörjan var lagstiftningen av den finansiella reform som gjorde Fed, till vårt nya finansiella Gestapo, ett monetärt diktatorskap på marknaden. Det är just detta som Andrew Jackson med många andra har varnat oss för skulle hända om man inte var på sin vakt.

2011 blir ett rubriksår av bank kollapser allt eftersom giftiga säkerheter och fastigheter skrivs av, och kommer att föra den amerikanska nationen närmare nationalisering av banker och andra industrier. Modellen som kommer fram är den av Korporativ Fascism, ett konspirerat samgående av politiska och privata intresssen. Fler och fler industrier och branscher lämnar USA och Europa – en process som för länderna ned på knäna – just där superfinansen vill ha dem.

Under denna period genomförs försök att omkullkasta dollarn och att introducera SDR, Special Drawing Right, som de fascistoida finansmännen har haft på planeringsbordet ända sedan 1965. Ett uselt koncept som inte hjälper någon annan än de gamla finansdynastierna att söka genomföra det stora pyramidspelets nästa steg, vilket de som vanligt kommer att dupera politiker till att acceptera i blindo. Detta är planen, så detta är framtiden om ingen ändrar på den.

Skapa din egna professionella hemsida med inbyggd blogg på N.nu