leewanta's observationer

En man med en klocka på armen vet vad tiden är, en man med två klockor är aldrig riktigt säker.

Hela Världen Bor i USA

”Det är inte den starkaste av arterna som överlever, ej heller den som är mest intelligent. Det är däremot den som bäst anpassar sig efter förändring”. – Charles Darwin

Neo-Överlevnad, En Övning I Globaloni

Under 2010 observerade vi i Amerika – och på andra håll – en gammal tradition som har haft olika former genom tiderna, åter slå rot i en inkarnation som vi kan kalla för Neo-Överlevnad (läs särskild trend analys). Vid 2012, skulle en intelligent distribuerad gemensam anda bli en stor trend. Ekonomisk katastrof kunde inte undvikas. Det skulle komma att slå. Men var verkligen en finansiell härdsmälta, oavsett hur drastisk, tillräckligt för att försvara ett koncept som Neo-Överlevnad, som kanske skulle ses som övermodigt tolkat och extremt? Vårt sätt att tolka världens skeenden skiljer sig från de flesta prognos-makare som vi känner till. Till skillnad från de flesta verksamma inom trend-analys, som sitter med ett enskilt specialområde (ekonomi, historia, politik, demografi, militär, miljö…proteiner), tittar vi på en multi-dimensionell disciplin som tar hänsyn till observationer inom hela den globala, komplexa matrisen som de facto avgör och definierar en trend. Livet arbetar inte med diskreta ”experter”, eller veckans proteiner, utan med intrikata mönster, helheter som fogas samman till något större, vilket ger en möjlighet att koppla ihop punkter på ett tredimensionellt vis. En punkt gör ingen trend, men har man två punkter så kan man dra ett streck emellan dem. Alla ting äro samverkande, alla ting äro sammankopplade. Så även om det var lätt att se en finansiell katastrof komma med flera års försprång, tillsammans med många andra som såg detsamma, så tar vi även hänsyn till många andra bidragande faktorer bortom disciplinen av fallerad ekonomi, som i detta fall förstärker katastrof scenariot.

Trendpunkt: När krisen sedermera stod i Zenit i det lilla Skandinaviska landet Sverige, som hade drabbats av en ohämmad, men illa tolkad  ”Amerikanisering” över decennier, påminde situationen i krisen på många vis om hur landet hade farit i tidigare depressioner, ett litet land som stod lite isolerat till i den stora krisande världen, fångade emellan sin egen fruktlösa politik och den lönlösa förmågan att klänga fast vid det förflutna, och att arketypiskt vägra erkänna felaktiga dispositioner. Men det fanns dock en expanderande kärna av förståelse vad som egentligen hade hänt i föregående perioder, och ju förr man gick förbi sina demoner från det förflutna och tog sanningen precis där den stod, på bred front, desto snabbare kunde man gå vidare mot renässansen.

LW/GCTRI

Här slutar Del 1 av Trend 2012 – Häng Dom Högt 2.0

Print PDF

Mot bakgrund av tidens finansiella kataklysmer, så erbarmligt förutsägbara som de må vara, är det intressant att titta på avvikelser, de udda exemplen som inte speglar den stora bilden i övrigt. Undantag är inte alltid bevis på den gamla regeln, de kan även vara förebud av en ny paradigm. Den bank i USA som har stått emot den gigantiska ekonomiska kollapsens vindar bäst är inget mindre än en gammal svensk idé förkroppsligad  i form av The Bank Of North Dakota (BOND).

År 2008, när alla amerikanska banker med flera räknade upp, eller sökte skjuta upp, sina sanslösa förluster, räknade BOND (kul) in en vinst på flera miljarder dollar. Och anledningen är lika enkel som logisk: man arbetar inte med mer upparbetat kapital än vad som finns insatt, och undviker därför heta spekulativa och destabiliserade flöden.

BOND skapades 1919 av en rörelse som svepte över den nordliga trakten, en arg grupp farmare var upprörda över vad man ägnade sig åt på de östra marknaderna, kreditmarknaderna som avgjorde vem som skulle få kredit och dessutom lade sig i marknadsföringen av varorna. Denna grupp, kallad Nonpartisan League, var starka och tog framgångsrikt kontroll över legislaturen och skapade vad som kallades för ett industriellt program. Ur detta steg BOND som en finansiell arm, tillsammans med en statlig kvarn och hiss för att köpa korn från farmaren. Banken finns kvar idag och gör i stort sett vad den var tillsagd att göra av befolkningen (ledmotiv = socialt kontrakt).

Finansieringsmodellen är unik i USA och förblir motorn för bankens stabilitet och tempererade utveckling. Och det är att man är depositarie för statens insamlade skatter och avgifter, samtidigt ägs banken av staten North Dakota (medlemmarna) – inte av privata bankirer som Rockefellers, som dock sorgligen tar emot skattedegen senare i kedjan. Så man har en fjättrad insättningsbas, och betalar en konkurrensmässig ränta till Skattekammaren – en i övrigt svår sak att försöka brotta bort från de privata monoliterna: möjligheten att spekulera på allmänna medel. Sedan tar de dessa medel och – i motsats till de andra – plöjer tillbaka insättningarna i staten North Dakota i form av lån, och återinvesterar dem i statens ekonomiska utveckling och aktiviteter. Mekanismen är vad som har gett North Dakota en stablitet som andra stater inte har haft. Även om andra banker naturligtvis investerar sina insättningar så har BOND ett program som är särskilt riktat mot fångade behov av ekonomin, som till exempel studentlån. Eftersom det finns ett socialt kontrakt som är grunden för verksamheten uppstår inga problem gentemot den privata sektorn och investerarna, vilket stipuleras i att BOND ser den privata sektorn som partners, inte som konkurrenter, en enorm stadga uppnås därför med tanke på att modellen är rätt vänd – botten -> upp – som alternativ till monolit modellerna (Federal Reserve, BoE, BIS etc) med privata monopolister som misshandlar pengar de lånar av befolkningen, för pengar är en laglig fordran av arbete. Polariseringen minskar genom navet, samtidigt som behoven mötes upp dynamiskt genom partnerskapen. Exemplet i North Dakota visar att lokalt anpassad dynamik trumfar högmodig bestialisk storfinans och internationella mega-ordningar – ty all business är lokal.

Det torde stå för mycket på spel i dagens värld för att man ska ge upp framtiden för oligarkiska särintressen och låta den myntas av politisk polarisering. Nukelus i dagens internationella anti-demokratiska storfinans etablerades genom krig, ränker och smiden, och måste vidmakthållas av detsamma. Det är dagens världsordning.

Faktum är att ursprunget till denna framgångsrika modell i North Dakota är en förlänging av Svensk historia. Verksamheten är helt enkelt den ursprungliga Sparbanksmodellen som gör sig gällande. För att ge lite ansikte till denna formidabla, om än logiska, idé för handhavande av lokalt upparbetade resurser så har vi fått hjälp här av den ypperligt trevlige Bill Still. I vår länk-samling så finns en utmärkt dokumentär av Still vid namn Money Masters, vilken vi rekommenderar en massé. Still har även filmat en ny variant av samma tema, prisbelönt därtill, med ett lite annorlunda upplägg, The Secret Of Oz, och vi har det stora nöjet att här posta länken till en fri version av The Secret Of Oz (den som överväger att skaffa filmen på DVD kan välja svensk text som option i den internationella utgåvan). På grund av den tilldelade längden på filmen saknar Secret Of OZ vissa – viktiga – detaljer och aspekter som den längre föregångaren Money Masters har – därför uppmuntrar vi starkt att man ser båda filmerna.

Nu lämnar vi över ordet i fyra minuter till viking-hövdingen Bill Still:

Redan från årets början, och det var en en god tid innan denna blogg öppnade, har vi ihärdigt påpekat att en krasch under 2010 föreligger. Under tiden har vi sett, läst och emottagit ett ständigt ifrågasättande av förutsägelsen.  Med världens stamaktiemarknader bubblande och DOW index oscillerande vid 11,000, hade vi fel?  Nej, året är inte över och vi har läst kurvorna med hög träffsäkerhet under tiden, och har framgångsrikt förutspått hur den skulle röra sig över nästa period, men vi har avsiktligen inte gått in på att särskilt ringa in en enskild individuell marknad, bortsett från ett fokus på guld och ädelmetallernas uppgång (ett fenomen som tolkas på olika sätt beroende på ens egen kompetens och personliga erfarenheter).

Står världen vid randen? Har det värsta av den finansiella krisen klarats av? Är krigen som spelas ut just nu mer eller mindre inringade? Kommer protesterna och resningarna i Europa att lugna sig när åtstramningarna har blivit lag och man ser folket tvingas acceptera dem?

Det övervägande budskapet från världens stormedia – zombie media – är en farbroderlig röst av tillförsikt. Det är inte det att negativa nyheter inte rapporteras alls, men snarare så, att oavsett hur svår krisen är, så antas den verka inom hanteringens förmåga. Världens ledare, omgivna av sina pålitliga rådgivare och topp experter, står minsann kapabla att adressera utmaningarna.

Vi observerar realiteten annorlunda. Det traditionella media i världen kan inte antas vara en trovärdig källa, eftersom man om och om igen deklarerar sin agenda i att stödja och upprätthålla status quo. Och när det kommer till att uppmärksamma trender som håller mot ljuset, är deras meritlista intet mycket mera än sopor. Det är inte bara en fråga om bristande kompetens, ty även om massmedia hade begåvningen så hade man valt att förvrida sina förutsägelser för att anpassa sig till postulat av de stora spelarna, regeringar,korporationer, institut….militär och intelligentians agenter i kostymer.

Står vi vid randen? Den stora officiella rösten säger nej. Vi säger ja.

Året 1987 befann sig marknaderna under högt inflationstryck och levde på ett artificiellt vis, vilket naturligtvis skulle ta ut sin rätt på det ena eller andra viset. Den Svarta Måndagen spelade ut sig den 19 Oktober 1987. Och även om det alltid har förekommit insiderhandel och manipulation utförd av de stora spelarna, så var det ändå mycket enklare att se exakt hur spelet gick till på den tiden. Men i eran av digital handel, högfrekvenshandel, flash kraschar, dark pools, ghosting, maffia handlare, etc  så togs ett helt nytt schema upp som vidare komplicerade försöken att förutspå marknaderna. Det som kanske  är viktigast att påpeka för oss i denna mening, är att vi inte ser på aktiemarknaden som en tillförlitlig makroekonomisk indikator.

Vår propå sade att innan slutet av 2010 så skulle en chock över det ekonomiska systemet göra det klart för rummet att det inte finns någon återhämtning och att Den Stora Depressionen skulle ta över. De desperata åtgärder som just nu vidtas av Federal Reserve och världens Centralbanker (som flödar systemen ändlöst med ny het likviditet) har utlöst ett valutakrig. Dollarn är uppsatt för att krascha, statskonkurser hägrar, Europas blod börjar koka…och året är inte slut.

Något kommer att ge efter.

PS.

Vi kommer att snart posta en ny omgång av Trend 2012 analyser som de 20% av massan som besitter intellektuell rörlighet och handlingskraftig mobilitet må reflektera över för sina vidare personliga strategier. Framtiden blir blek för många i världen, inte minst i väst, men de vakna och motståndskraftiga, de som ser igenom världens dimridåer, blir redo att ta sig an den stora renässansen som slår följe med dem. Nödvändigheten är – fortfarande – konsternas moder.

Utmätnings-kalabaliken i USA som går under banderollen ”foreclosuregate” har satt blickarna emot MERS, Mortagage Electronic Registration Systems, som registrerar nästan alla utmätnings-aktioner å långivarnas vägnar. Problemet som långivarna aldrig förutsåg är att företaget inte har någon legal basis att utföra bedrifterna på. Bortsett från det bröt de lagen genom att inte begära ett attesterat dokument av överföring som titulerar aktionen undertecknat av både säljare och långivare. Orsaken till det är att de faktiskt inte ägde lånen, bara ägaren av lånet kan registrera ärendet. Således är många av äganderätterna subjekt för bedräglig överlåtelse, vilket i sin tur säger att – om det legala systemet fungerar – sannolikt föranleder att utmätningsförfaranden övergår i juridiskt bestridande.  En annan fråga som väcks är: kan de utmätningar som har utförts sedan 2007 förklaras annullerade? Hur skulle man kunna se framför sig en förlikning när vi talar om åtskilliga miljoner av berörda husägare? Bankerna – som medvetet bröt ordningen – blir åtagna böter, förlikningskostnader med de kränkta parterna, som mycket väl kan kosta dem mer än 10 miljarder dollar. Emedan detta scenario förs fram agerar bankerna som Våp och Hejdukar, en uttalad arrogans inför lagen, för att söka skicka folken ur sina hem.

Frågan är vem som besitter lånehandlingarna och det är ju per definition innehavaren av det tecknade lånebrevet. Vederbörande är den/de enda som med juridisk börd kan åberopa rättsinstansen att utmäta och verkställa vräkning. Det förändrade perspektivet kom med fenomenet MBS – Mortage Backed Securities – värdepapperiserade krediter baserade på bostadslån. En dåres business. Lån paketerades i delar och delmängder eller REMIC´s, ett skal utformat för att hålla lånen under vissa skattesyften. Dessa huslån klipptes upp i byggklossar för att möta olika prospekt hos investerare. Under denna knep och knåp övning tecknades inte handlingarna över till obligationsägarna, helt enkelt för att lånet hade fördelats på många bitar och ingen kunde utläsa vilken del som skulle ställas in först. Därför var det MBS enheten som höll huvudhandlingen.

MERS var en brygga och ett magasin för dessa sorters lån, en skugg-innehavare eller målvakt ägd av långivarna och de bisarra verksamheterna Fanny Mae och Feddie Mac. Systemet lokaliserade lånen och var inblandat i metamorfosen av dem. Slutsatsen drog en bruten kedja i tituleringen, och när det sker så är inte handlingarna längre valida, de kan inte validiseras. Det ställer låntagaren i ett läge där han inte kan säga vem han betalar till, och betalar således till ingen alls. Sedan kommer utmätningsstaben vilket effektivt innebär förfalskning av dokument för att assistera långivaren, och det är helt enkelt bedrägeri. Aktionerna expedierade utmätningar och avhysningar, vilket givetvis var allt som långivarna var intresserade av. Det råder ingen tvekan om att ett massivt bedrägeri har spelats ut. Kuppen identifierades av de titulerade försäkringsbolagen som långivarna försöker klandra för deras egen kriminalitet. Bankerna gick runt försäkringsbolagen och använde utmätningsverken, när de titulerade företagen inte ville spela kula. Sedan stod bank-ligisterna skräckslagna över att man hade kommit på dem och försökte omgående trycka igenom Interstate Recognition of Notarizations Act hos Kongressen för att beskydda sig och sina kriminella handlingar. Avskummet i Senaten och Huset använde vokala röster för att anta propositionen men på grund av de massiva protesterna så lade Presidenten ett veto emot förslaget, han må vara en blank skärm men även en sådan ser att det hela skulle komma att dömas ut som icke-konstitutionellt.

Summa summarum är att bankerna inte hade någon juridisk rätt att mäta ut och vräka, vilket säger att de avhysta kan få deras hem tillbaka. De nya köparna står blåsta eftersom de inte har en laglig grund för förvärvet, när bankerna sålde hem som de inte kan visa att de ägde. Bedrägeriet hos utmätningsverken, vid bankernas befallning, ifrågasätter hela processen av utmätning liksom status hos de husägare som just nu betalar på lånen. Det betyder att om husägarna slutar upp med att betala på lånen, kan de komma att ställas som ägare av hemmen. Det är en mega kris, minst i paritet med Bear Stearns och Lehman, men dessa haverier kan förivsso visa sig trumfas i magnitud av CFTC, LBM, Comex, GLD och SLV, när de plockas ned av deras bedrägerier på guld och silver marknaden. Hjärtat av dessa kriminella handlingar är förankrat i denna form av emission av värdepapper, en konceptuell och löjeväckande fars, med största sannolikhet en olaglig praktik efter amerikansk legislatur. Många har begärt av den amerikanska lagens armar att agera i frågan i tilltagande grad i över tre år, men det finns ingen mottagare av begäran, och det är först på senare tid som civila mål har öppnats upp. Det är svårt att förstå – har USA fortfarande ett juridiskt system?

Problemet kan bara förvärra de övriga problemen i bostadssektorn. Omkring hälften av husköparna är faktiskt kvalificerade till att äga deras hem. Falska taxeringar på ungefär 50% av hemmen smutsade ned landskapet för två år sedan. Nu visar det sig att hälften av första-gång-köparna inte ens köpte hemmen, vilket kostade skattebetalarna cirkus 15 miljarder dollar. Överhänget på inventarierna ligger på år, inte månader, samtidigt som nybyggnationen pågår i en takt av 600,000 hem per år. Vad är tanken här med en ytterligare 20% korrektion framöver? Utmätningar står nu vid 1 per 12 huslån. För fyra år sedan stod förhållandet i 1 per 100, så hempriserna har med andra ord icke bottnat. Intrycket ser ut som en död bostadslån marknad spröjsad med ett stort gäng obligationsägare sänkta under vattenytan, och om denna bild inte är en hallucination så står den finansiella strukturen nära en kollaps.

Den  korruption som bankvärlden ägnar sig åt har kommit fram på ett skakande vis, men ändå är föremålen bara ett litet skrap på ytan av vad den stora bankvärlden har ägnat sig åt genom tiderna. Det är ett veritabelt skräckkabinett vars magnitud vore svårt att begripa för många. Somliga röster i vinden tror att man kommer se hundratals miljarder dollar i förluster, och det är korrekt i vår mening såvida inte regeringen och Fed löser ut dem med skattemedel. Under tiden så lever de banker som har åstadkommit röran i praktiken som oreglerade monomaner.

Sedan har vi subprime och ALT-A lånen som skrevs över de två senaste åren som börjar att återställas. Hälften kommer att gå under och Fannie och Freddie garanterade dessa lån. Effekten tar ut sig i nedåtgående tryck på huspriserna. Scenariot uppvisar en ekonomisk mardröm och presenterar ingen lätt väg ut ut den. Vilken kraft sätter inte detta på ädelmetaller och relaterade tillgångar i investerarens huvud?  Det är svårt för omvärlden att skatta spelarna utan en tablå, vilket passar alla former av att applicera de små sovande grå cellerna, inte minst det forna gebitet som kallades för journalism. Senaste veckan skrev Martin Wold i Financial Times en artikel som titulerades ”varför Amerika kommer att vinna det globala valutakriget”. Han glömde notera sina trådar till Bilderberg Gruppen, vars tämligen osynliga finansiärer har en långväga mission att etablera en världsbank och en världsregering. Journalister som inte deklarerar flagga i den bemärkelsen brukar jag avnotera på trovärdighetsskalan ganska omgående – men alla håller förvisso inte i Glaskulan med någon större grad av medvetenhet. Bilderberg är en lägre nivå i spelen men har definitivt varit av vikt för de storas process. 300 Kommittén är dock givetvis forumet för den egentliga supereliten.

Planen enligt Feds boss Ben Bernanke är för Fed att fortsätta förvärva Säkerheter, värdepapper från Skattkammaren och att medge expanderad monetisering, vilket späder på inflationen. Han säger nuförtiden att inflationen är för låg och arbetslösheten för hög, samt att han inte ser endera aspekt förändras mycket. Vi tror både kolumner på stadig väg uppåt. Egentligen har valutakriget pågått förstulet i flera år, men det diskuterades aldrig öppet. USA stod beredvilliga att tolerera missanpassade, deprecierade valutor därför att det höll den amerikanska inflationen låg och gav utländska placerare som fortsatte att köpa amerikanska skuldpapper – inga frågor ställda. Med som alla spel som maskeras brister trådarna till slut och nu ser man problemet i offentligheten.

Monetiseringen antas stödja stabilitet, tillväxt av jobb, och att man lyckas erövra deflation. Herr Wolf säger ”för att säga det krasst, USA vill ge resten av världen inflation, medans den senare försöker ge USA deflation”. Wolf tror att USA måste vinna, eftersom de har obegränsat med ammunition i en maskin som ändlöst kan skapa pengar och kredit.  Men vänta nu…om OM gör så, leder det oundvikligen till hyperinflation, en sits där dollarn blir som svarta pesten. Europa och Kina drar emot deflation, och att depressivt svettas ut tidigare misstag, på ett inkompetent vis förvisso vilket mångdubblade processen i tid – helt i onödan. Men det beror på somliga rådgivares agenda, ty politikern begriper oftast litet, såvida han inte är smord av De Stora. Eftersom vi känner till De Stora, deras agenda och modus operandi, så kan ingen sådan de facto smord spelare sägas tjäna sin nations eller folkens intresse. Icke. Ordet rövare återkommer dock till sinnet. Och De Stora har sitt folk överallt, inom politik, intelligentia och annorstädes, det har de alltid haft, de är i den bemärkelsen traditionalister.

USA har inte varit villiga att ta depressionen och deflationen för att det skulle avsätta dollarn som reservvaluta. Att dra ut på processen tjänar de storas agenda på flera vis, för under tiden hinner de manipulera världsopinionen för att acceptera nästa steg i processen. De leder hela spelet, det ser man övertydligt även om ett par hjälplösa intentioner har noterats här och där. Och den dagen dollarn avsätts som världens reservvaluta så kostar det Amerikan i anseende och deras imaginära imperialist status. Är det inte lite intressant att USA uppmuntrar ökad skuldsättning ibland amerikanska och utländska konsumenter för att stävja obalanser i handeln, när de mycket väl vet att resultaten av en sådan policy i Japan över de senaste 18 åren stod utan framgång, om inte det kan sägas ha varit direkt katastrofalt. För närvarande försöker de att pressa på Japan och Kina att ta på sig samma misslyckade false flag keynesianism. Varför? Det fundamentala intresset här är obligationsägarnas, för ju mer staterna lånar, desto starkare blir de på nationernas bekostnad. Och dessa stora obligationsägare av statsskulder, som bland annat äger Fed och andra privata centralbanker, är de som vill pusha in nationerna i deras IMF, Världsbanken et al, och de vinner bara på ökad skuldsättning för att stärka maktbalansen å deras intentioner. Om du inte kan betala lånen på ditt hus längre, vem bestämmer vad som händer sedan, du eller banken som äger lånet?

Att det finns en intention hos De Stora att minera dollarn är övertydligt, inte minst när Kina och Ryssland slöt sin pakt 2009 för att sköta ny olje-handel därefter i en annan valuta än dollarn. Det sänker dollarn och höjer olje-priserna. Deras skifte därvidlag kunde inte ha skett utan att storfinansen rådgjorde i den processen, ty även dessa nationer finansieras hos De Stora. Vidare kommer man att i praktiken söka muta makthavare i Europa att acceptera att betala mera för oljan, samt att Ryssland eventuellt slutar skeppa till Europa. Detta scenario har vi hört talas om i över ett år, och det verkar för stunden att spelas ut därefter. Konsekvenserna kan bli brutala, inte minst för medelklassen i USA, över de närmaste två åren, såvida inte spelet ändras på.

Kina som redan har sin kreditbubbla, distorsioner, obalanser och inflation har imiterat den amerikanska modellen. Trots högre räntor kvarstår spekulation och inflation vid höga nivåer.

QE1 fungerade inte för att återskapa marknaden men den slog sannerligen sönder en stor bit av real ekonomin. För pengarna och krediten som skapades av Fed hamnade i den finansiella världen där litet alls spillde över i den verkliga ekonomin. Således fortsätter arbetslösheten att stiga till 22-3/4%. Låt oss påpeka åter att denna process påbörjades den 15 Augusti, 1971, med kontinuerlig inflation och förvridna mönster utefter det sociala sammanhanget. Det må ha varit underhållande så länge som det höll men spelet är nu på väg att rullas ut. Slutspelets krisartade konsekvenser kunde man givetvis förutse på den tiden, vilket bland annat kan utläsas i rapporter från Trilateral Commission, Council Of Foreign Relations med flera. Andra nationer inser att USA försöker exportera inflation och går in i en metod av att implementera barriärer för att hålla stora mängder dollar utanför deras ekonomier. Det har i sin tur bidragit till ett nedåtgående tryck. USA blev som en tryckkokare som spottar ut dollar över hela världsordningen med inflation i sin vaka. Det föranledde centralbanker, med stora dollartecken i balansräkningen, att expandera balanserna för att försöka hålla värdet av sina dollars stadigt, när andra var säljare. Om de var lika insatta som en insider så skulle de ha vetat att destruktiviteten var en intention, inte ett misslyckande, från De Storas sida sett, och då skulle de snarare ha minskat på lagren så fort som möjligt, än att lagra på sig av sjukan. Så de torde känna sig idag som snickaren med tummen mitt i pannan, för det var givetvis inte rätt taktik.

Man kan inte oupphörligen bistå en skamfilad och skämd monetär politik, även om det låter en att leva utanför den egentliga kapaciteten. Dessa inflationsdrivande tryck som emanerar från USA kan inte hanteras och andra länder har insett detta och det är anledningen till att G20 mötet i Sydkorea kommer att söka finna ett slut på valutakriget. Vi tror att mötet slutar upp som en icke-händelse.

USA monetära politik skapar inflation över världen, men föranleder även ökningar i guld, silver, rå och basvaror. Ett veritabelt slag har utkämpats i över 18 månader – dollarn gentemot guldet. Guld är en hårdvaluta, inte en spekulativ investering, få verkar begripa skillnaden. Trots ett dollar rally har guldet vunnit med bred marginal och den labila delen av världen, vilken dominerar i storlek, har ännu inte insett detta och kommer förmodligen heller inte att göra det över den kommande perioden. Det är därför termerna: ”förlorare” och ”vinnare” myntades.  Förtroendet för dollarn minskar med varje sedel som kommer ur Amerikas kvantitativa lättnader…en imbecill term för att jacka upp dollarpressens hastighet. Dollarn är ej längre kung. På hårdvalutamarknaden är den positionen antagen av guldet. Eftersom ingen valuta har en tillräckligt hård binding till någon slags fot så är frestelsen att skapa nya pengar och kredit för stor för många beslutsfattare. Om vi inte hade den sortens oändligt oscillerande fiat valutor skulle vi inte ha en över-likvid, spekulativ finansvärld bestående av mobila anarki-hyenor. Den onödiga boom and bust cykeln hade kunna tämjas, en cykel som tjänar blott superbankirer, eftersom de står som ägare av den fysiska inteckningen i kollapsen, och kan köpa lik för ”ett öre på kronan”, titta bara på utvecklingen på Wall Street framöver. Det är en bankirs värld. Förmågan att återvinna övermåtten av medel genom globala valuta marknader och vända dem tillbaka till Amerikas marknad är dock på väg att gå ur tiden. Utrikes spelare vill ha en knivsudd. De reducerar medvetet värdet på sina valutor, vilket förvisso måste ses som en gagnlös övning i detta läge. Allt det erbjuder är att addera till dollarns inflation som redan har sänkt sig över dessa ekonomier. En reaktionär taktik att upprätthålla funktioner inom ett döende system, globaliseringens dödfödde messias.

Som med andra pundare, som har anpassat kroppen efter knark, så kan inte USA stå på fötterna en dag utan att addera stimulanser av olika slag. Och inflationen av dessa silar kommer att bli svårare att exportera till andra länder, och gör sig istället hemmastadd i den Amerikanska ekonomin. Att hålla en kasse dollar blir mer och mer ödesdigert för var dag som passerar. Somliga börjar därför att dumpa dollar tillbaka till USA, och att hålla sin valuta låg, vilket ansätter spelarna att ackumulera guld, en process som redan har pågått bland de vetande. Räkenskapens Dag närmar sig dollarn och det kommer att bli ytterst otrevligt för dollar ägarna när det tar ut sin rätt.

Till sist noterar vi att Sverige har fått en ny finansmarknadsminister, Peter Norman, vars postulat i media framstår som rätt välplacerade i andemeningen. Men vi är, med tanke på vår observationsförmåga, ytterst tillbakalutade i sådana här sammanhang.  Det medges att fotot på Herr Norman väckte en erinran av den gode ekonomen Antony Cyril Sutton, och om Herr Norman är till hälften lika insiktsfull och kompetent som den gode Sutton, så kanske vi vinner anledning att mildra det standardiserade häcklet i den stabens riktning.  Och om så blir fallet så kanske finansminister Borg kan överlåtas till att spela poker på nätet.

“Power will gravitate into the hands of those who control information” - Zbigniew Brzezinski

Dollarn har befunnit sig i en process av att hitta en temporär botten vid 76:50 på USDX och för att försöka pressa sig upp igen i ett mottrends rally. Vi tror att ett rally tillbaka mot 80 är möjligt att nå men inte att det ger någon uthållighet på den nivån – bara stabilisering för kongressvalets skull. Japan drog en linje i sanden vid 82 och slutade i Fredags vid 81.37. Det kan inte direkt kallas för en succé, men ”förbättring” sker över det närmaste tvåveckorsspannet.

En sak som utsädet av den billigare dollarn har åstadkommit är billigare export för stora amerikanska företag och det är vad som har gett, för stunden, en motpol i  den annars bottenlösa statistiken, där man har gått in och köpt tillbaka aktier för den extra tillkomna injektionen. Men trots detta så rörde sig inte marknaden någonstans förra veckan, en offset kommen ur Fed´s QE2 förstulna paket. Inom Feds väggar låter det till hälften ”vi gör det” och till andra hälften ”inte mera QE”, då somliga inhyrda truckförare försöker erinra sig vad detta kriminella syndikat var till för till att börja med. Mitt i den ganska öppna verbala konflikten står Helikopter Ben i lotus ställning, som följer den höga handens direktiv genom att expandera aggregat via repo marknaden, vilket han har gjort ända sedan tidiga Juni. Vid denna tidpunkt ses att de osynliga hökar som leder beslutsprocesssen, och råkar stå som delägare av Fed, har satt rea på en injektion omkring 500 miljarder dollar. Tilläggsvis, så är de väl medvetna om att de långfristiga räntorna är på väg ned, trots en reduktion i den 10-åriga T-noten med ½% till 1%, som alltså inte kommer att ändra på mycket. Det ger bara en komfortabel zon för att korporativa vinster ska öka, vi tror inte att det kommer att ge en större effekt på hemförsäljning, med bolåneskandalen pågående i bakgrunden. Troligtvis lär vi icke se någon bankir fängslas för båget denna gång heller, ty detta är eran av den stora romerska dekadensen, och den spelar ut sig över hela planen. Böter kanske, men inte mer än så.

Allt som detta pågår och internationella affärer dras samman, vill exportsektorn se billiga valutor, ett motiv som hjälper Fed & Fez att medvetet negligera dollarn, men vilket i sin tur skickade hela valutamarknaden in i oordning. Följden är att konsumentens förtroende faller över hela världen. Vi ser inte någon självklar lösning här eftersom vi inte tror att den nödvändiga politiska viljan kommer att uppbådas på kort och mellanlång sikt, då intentionen i den djupa politiken [djup politik=de super-storas sfär med tillhörande intelligentia] leder till ett globalt handelskrig, en press vilket sätter spinn på den lägre nivån av girighet och ger – till de storas fördel – politiska distorsioner (det håller dem distraherade och mottagliga för parapolitisk influens). Handelskriget var en oundviklig konsekvens av globaliserings politiken, men kriget kan komma att visa vara till USAs fördel över längre tid. Vi ser Kina öka aggregat vid 20% takt för att sänka sin Yuan för handelns skull. Om Kina inte upphör med taktiken kommer definitivt ett handelskrig att sedimenteras, där andra spelare ser sig följa efter. Lösningen står i en multilateral, procentare-befriad samling, för att skriva om valutor, tariffer, omvärderingar, devalveringar och deklarera statsbankrutt vid behov, eftersom sanningen måste tas ut den hårda vägen för att skapa en ny era av förtroende. Om inte man når fram med detta står en världsomfattande kollaps vid dörren. Mot denna negativa bakgrund står ädelmetaller, bas och råvaror som en givet säkrare hamn. Skulddränkta fiat valutor, inflationsfeber, länder som låter sig destabliseras med hot money, valutakrig, politisk inkompetens par miserables - varför skulle jag ställa mig med brinnande sandigt papper? Dyngan åker in i den stinkande papperskorgen som är märkt ”globaloni”. Man situationen är ingen nyhet för den djupa världen som räknade med en projicerad kris mellan 2010-2030, vilket bland annat kan utläsas i rapporter från Huntington-Brzezinski-Trilaterala Kommisionen från 70, 80-talet [läs t ex The Crisis Of Democracy]  Om denna trilaterala klan, som helt arbetar på storfinansens uppdrag, projicerar detta scenario, innebär det att det subversiva prospektet är en de facto agenda från finanseliten: “We have come to recognize that there are potentially desirable limits to economic growth”; “There are also potentially desirable “limits to the indefinite extension of political democracy”. Trilaterala Komissionen (TK) är en av storfinansens många parapolitiska fronter, liksom det numera mer synliggjorda Bilderberg tvätteriet, där Carl Bildt har representerat sig självt mer gånger än någon annan svensk politiker. Vidare säger deras mening: ”A government which lacks authority. . .will have little ability, short or cataclysmic crisis to impose on its people the sacrifice which may be necessary.” Kort sagt, den projicerade krisen är ett veto för att avveckla demokratins ordningar till de storas förmån och kontroll. Ett broderförbund till TK är Council Of Foreign Relations, ett parapolitiskt tvätteri som bankirerna satte dit för att omprogramera beslutsfattare i Amerika till att möta deras visioner. Ett av deras största verk publicerades 1973 som hette ”1980´s project” , “describing how world trends might be steered toward a particular desirable future outcome.” Ett tillägg till agendan kom i form av en essä, ‘Alternatives to Monetary Disorder‘. av Fred Hirsch, som var rådgivare åt IMF, som skrev; ‘A degree of controlled disintegration in the world of economy is a legitimate objective for the 1980s and may be in order. A central normative problem for the international economic order in the years ahead is how to ensure that the disintegration indeed occurs in a controlled way and does not rather spiral into damaging restrictionism.’ Kontrollerad desintegration. Med andra följer man ett tema av kontrollerad destruktivitet för att ringa in världen i plutokraternas händer, precis som med 9/11 och andra projicerade kriser. Samma gamla trick upprepas geopolitiskt och finansiellt för att ta kontroll över spelarna via ”shock and awe”. Och slutmålet avyttrar demokratin av totalitära skäl, men officiellt av ”säkerhetsskäl”. Det mest komiska i sammanhanget är att se hur lätt det har varit för toppspelarna att styra världens alla nickedockor, något enklare uppdrag än att förvilla dessa blädderläppar kan man knappast förställa sig. Så förändringen som underminerar tyrannerna kommer under ifrån, som vanligt, och när USAs drönar folk har vaknat färdigt, blir det de, får vi gissa på nationens nordliga del, som kommer att slutligen avsätta kräken. Till och med stabspropagandan Time Magazine´s blog frågar sig om USA kommer att möta ett inbördeskrig framöver, vilket vi redan såg som en sann potential för ett år sedan drygt. Då håller inte new world order teorin på något plan längre, utan ordningar reformeras på lokal basis igen. Men vägen dithän kan bli plågsam nog. Det är en fråga om att eliten redan har ställt ett ”all in” på världsbrädet.

Och vad säger han som faktiskt rekryterades till denna förväntade epok av just nämnda Trilateraler (Obama rekryterades av Zbig på Colombia Universitet på tidigt 80-tal)?

“I serve as a blank screen on which people of vastly different political stripes project their own views . . ” - Obama [en manchurisk kandidat]

Tankeföda för de rättfärdiga och de visa.

Eurozonen har visat lite, om än marginellt, mera stramhet i att hittills avstå ifrån överdimensionerade kvantitiva lättnader och att trycka monopol-lösenpengar, men hur länge kommer det att vara? Nu förstör man förtroendet istället genom att åkalla EU skatter, en ekonomisk coup d etat, som tas ut av EU direkt. Detta är då än mera Sovjet Unionen 2.0. Dessa propåer uppenbarar skurkaktiga försök av storfinansen att fylla på deras valv med pengar som de inte har rätt till. Samma gamla trick i skuggorna vid torget som oligarkerna använde för att ta över City Of London och USAs kreditsystem återanvänds, med att transformera skatteströmmen via ett skalbolag för superfinansen… till synen av hur de nu har kört sina anglosaxiska offer i diket. Där skatt utkrävs, sitter makten. Ett kategoriskt Nej utfärdas av leewanta för alla EU skatter eller andra avgifter under vilken täckmantel som helst på unionnivå! Vi har inget förtroende för EU längre, en andemening som delas av större delen av zonens innevånare. Nu uppvisas EU mer som en hobby för särintressen, byråkratisk svulstighet och politiska fläskläppar – precis samma sorts stormiga torgknut som drabbade fedarationen USA – och det kommer inte att väcka förtroende, och därför ej heller fungera på något särskilt produktivt vis. Om EU vill ha en chans till: avveckla det korrupta ECB och privata BIS, och skapa en ny paradigm för interstatlig finansiell verksamhet, bort med de gamla privata finans monoliterna, det är de som söker ta över den nya världsordningen med samma gamla destabilisering och proxy tricks som de har kört med sedan Napoleons tider. I den yttersta meningen är valen enkla och binära; ska världen styras feodalt av ett gäng kleptokrater eller inte?

Euron har stigit från 1.19 till 1.40 dollar och det tog bort snålskjutsen för exporten med effekten att Tyskland och andra medlemmar i unionen fortsätter att se fallande export, vilket i sin tur sätter stort tryck på ECB att lätta ankar och kanske reducera räntor. I de flesta nationer ser vi den ena reflationscykeln efter den andra via, Bush, QE1, QE2, och det är inget som löser problemen. Guld och silver marknaderna har suttit låsta uppåt sedan Juni 2000, med sammansatt tillväxt på 20%, en profit som icke har stått att finna någon annanstans under samma period. Inget kommer i närheten och trenden fortsätter definitivt.  Det är klassisk ekonomi som gör sig gällande, kurvan är inte bara ett spel ur inflation, hyperinflation, deflation och depressions krafter, då det usla och instabila globala spekulations systemet upphöjer dem till status av hårdvaluta. De står befriade från alla problem och skulder, hävstångsvansinne som pappers och fiat instrumenten har haft. Ett undantag i denna relation är EFT båget, som sägs bygga på riktigt guld och silver, men istället är laddade med derivator. Vi tror att de spelen, liksom alla derivataspel, kommer att kollapsa, liksom LBMA och Comex, båda förvrängda av all hävstångseffekt och brist på proportioner.

Psykologiskt föranleder den senaste bolåneskandalen i USA att fastighetsmarknaden i USA sätts ned, mot bakgrund av att de senaste G-20 mötena har åstadkommit intet i syfte att finna lösningar för handel och valutabörserna. Derivatorna nämns inte ens, vilket Darth Vader naturligtvis har sett till. Konsekvensen blir en form av protektionism, som signalerar att det är dags att korrigera problemen på system nivå, men tills så sker går nationerna vidare med unilaterala lösningar för att göra vad som man ser är bäst för stunden. Man kan knappast anklaga situationen för att vara hållbar, i det stora svarta hålet som globaliseringen sparkade upp genom att avveckla medelklassens bas i västvärlden, där man samtidigt ersatte förlusten av produktivitet – realekonomi – med lånebaserad konsumtion  för import av slavarbetets produkter, under premissen av en dekadent kasinoekonomi. Givetvis skulle det kollapsa. Man har skapat förvirring i den sociala ordningen och vänt på de antagna polerna, antagandet att nationer kan underhålla en fri marknad genom att tvinga folk att handla efter deras kommando politik, eller att man kan socialisera kleptokratins stora elit kasino och kalla det för demokrati, eller en fri marknad. Resultatet syns i USA: pengar och kredit går inte in i verken, utrustningen, forskningen eller konsumtionen. Det stannar bara på de spekulativa marknaderna. Förvisso stävjar riktningen den redan höga inflationen, men det skapar absolut ingenting, varken jobb eller konsumtion, utan agerar som en destruktiv parasit på bygget. Insidernas insider på den spelande marknaden, hedgefonden Goldman Sachs, säger att läget är dåligt. Hur dåligt är det inte då i verkligheten?

En fri marknad som inte är fri, en privat marknad som inte är privat; detta är dagens USA, en sorts fasciststat. Alla förmodar att det börsnoterade USA drivs genom privat ägande, men vad säger Ni då om att staten är majoritetsägare i alla privata korporationer (utom det privata, transnationella Federal Reserve) genom Liquid Investment Funds, vilket inte redovisas i ordinarie budget? Mussolini eller Lenin? En stat som pantställer sina skuldsatta inteckningar till sin privata hovleverantör av dollarn, Federal Reserve? En uppskattning efter Walter Buriens uträkning är att i verklighetens USA  äger staten 70% av substansen, utan att det är tydligt redovisad, staten som i sin tur är överintecknat av skulder till den privata bankkartellen. Konfiskerad rikedom. Samtidigt dansar alla dessa löjliga pro amerikaner omkring i Skandinavien och tror att de har en susning om hur den realiteten ser ut i Förenta Staterna. Därför ser vi helt surrealistiska marknader, eftersom den amerikanska staten har manipulerat dem i så många år. Goda nyheter är dåliga nyheter, och tvärtom. Illusioner och manipulationer på en skala av vansinne borgar för en bedrövlig konklusion. Därför kan inte fundamenta förbättras för det kräver att man öppnar Pandoras Ask och börjar om. Nollräntor och en balansräkning som befinner sig i  en evig exponentiell expansion, där beslutsfattarna ber till ovan om mer inflation så att inte systemet kollapsar imorgon. Propagandan förändrar inte på realiteten, man handlar inte mera bara för att politikerna ljuger dagligen, och det återskapar inte det förtroende som behövs för en sann återhämtning. Precis som i Europa har det skapats en politisk klass som är separerad från resten av befolkningen i viljan, och vi vet alla hur sådana lägen brukar sluta. Under tiden skapar Fed en ny tillgångsbubbla som inte är märkt mot marknaden utan emot illusioner och man frågar sig ständigt  hur länge världen tänker låta lura sig själva av bokföringsbåg baserat på två böcker. Eftersom de inte har slutat upp med denna fint så är den latenta nedsidan än större än vad de officiella siffrorna säger.  Vad säger Wall Street om att 30% av de arbetslösa har varit utan arbete i över ett år och 40% för mer än sex månader? Projektionen är att 11 miljoner husägare är i färd med att bli av med sina hem såvida inte staten erbjuder ett effektivt modifieringsprogram. Hur tänkte de få bort 42 miljoner människor från matkupongsprogrammet? Idag har det korporativa Amerika cirka 5 biljoner dollar att spendera, men de är ovilliga att göra vare sig spendera dem eller låna ut dem. Det är vad man kallar för en återvändsgränd.

Kick-off för QE2 påbörjades med förvärv av långfristiga obligationer, en plan som har en prislapp på 500 miljarder dollar för de som öppnar dem. Som vi förklarat tidigare så är Fed tvingade att köpa 1 till 1.5 biljoner dollar i obligationer, vilket lätt tar ned den 10-åriga T-noten ned till 1.5%. På Wall Street är det redan ett accepterat faktum vilket är anledningen till att rean redan sattes ut på marknaden. Vinsternas tillväxt fortsätter att dras nedåt och kostnaderna stiger för företagens USA. Säger de upp mer arbetskraft nu kommer inte de större företagen kunna fungera tillförlitligt. Dollarns fortsatta fall borgar för dyrare varor i USA och det spär på inflationen.

När Kina höjde räntan drog det upp dollarn som är fixerad vid Kinas renminbi (RNB) ,och ädelmetallerna gick således ned. Men dollarn kan inte leva på Kinas meriter, för uppgången var ett styrkebevis för RNB och inte för dollarn, vilket kommer att föranleda tillbörlig korrektion. En högre ränta är inte blott positivt för dollarn för det sätter uppåtgående tryck på Kinas RNB att släppa sin dollar fixering. För valuta-handlarna och hedgefond hyenorna blir det med stigande ränta på RNB då intressant att bedriva upplåning i dollar, för att sedan vända sig om och köpa RNB för detta. Det är nästan en riskfri handel då det är högst osannolikt att Kinas RNB skulle gå ned, om något lär den fortsätta gå upp inom perioden, med frågetecken för hur snart och med hur mycket. Och hela den spiralen sätter än mer tryck på RNB att fortsätta stiga.

Höjda räntor konkurrerar med guld eftersom investeringskostnaden i guld är den räntesats som man annars ger upp. Så om Kina höjer räntor säger det att guld borde gå ned en bit men om man synar bilden så blir den annorlunda, och det har med inflationen att göra. Kinas riktiga inflation ligger i väl över 2.5%, officiella siffror visar en årlig ökning på CPI om 3.5%. Det visar att insättningsräntorna, den effektiva räntesatsen, är negativ, vilket i sin tur blir en positiv miljö för guld. För vad är vitsen med att förlora värdet på sina insättningar, när de kan säkras? Så korrektionen som tog ned guldet senast är inte en förändring av trenden som därmed säger att guld fortfarande är billigt. Om man nu tror att Kinas marknad är på väg ned på ett betydelsefullt vis skulle det normalt sett leda till en flykt från börsen och främmande valutor, tillbaka till dollarn. Men de som lever i den gamla föreställningen och sedan tar USD vägen kommer att serveras en häftig överraskning. För de som planerade att dumpa dollar var höjningen således en positiv som gav en bra brygga till att säkra i hård kvalitet. De föremål som ger den bästa långa trenden ger även oftast de största fallen under tiden, så det gäller att känna till spelet och inte agera reaktionärt. Ofta är sådana stora fall till för att skrämma marknaden att tro att ett spel är över, så att eliten kan gå in och plocka upp bitarna inför nästa stigning. Guld och silverbaserade aktier framstår i det ljuset som grovt undervärderade, eftersom en irrationell rädsla, samt de storas manipulation håller dem nere. Det går dock sedermera ur. Även dessa konkurrerande devalveringar adderar till pressen på guld uppåt samtidigt som basvarorna stiger.  Historiskt är investeringarna som tilltar i pris och prestige under valutakrig – utefter påbuden av tarriffer – guld, silver, platina och palladium. Men som sagt, även basvaror tilltar under flykt till kvalitet, bort från spekulation och dyngpapper.

Genom ett troshopp stegrade PIMCO sina tillgångar av MBS till den högsta nivån på över ett år, precis innan bostadslånskandalen bröt ut. Vi finner det av intresse att PIMCO rörde sig in precis innan QE1 och nu QE2. Må det vara så att de kände till något ingen annan gjorde, eller var det bara tur? Med andra ord bekräftade PIMCO QE2 en masse men om bostadslåneskandalen blåser över skyarna så kan de räknas till förlorarna. Glöm tanken på en fri marknad, den finns inte, det här är inget annat än ett korrupt, manipulerat och riggat insiderspel av ett gäng monomaniska parasiter och statliga interventionister. Och EU står farligt nära att dras ned till samma nivå av hjälplösa korruptions-problem med sin överbyråkratisering. Byråkrater fattar ingenting av en större bild, vilket de själva vet och därför alltid står skräckslagna inför den, och kofta-svepta karriärsfläsk-politiker byts ständigt ut i svängdörren, och detta scenario utgör grunden  som ger de smarta ständigt närvarande hök-spelarna det konstanta övertaget i världen. Tills kaoset bryter ut. Vad världens länder behöver idag är en Eishenhower, en Lincoln eller en De Gaulle, någon som står bortom dessa opportuna politiska lågliv till binnikemasker, byråkratins immobiliserade skelett, och styr processerna med vett, insikt och etikett, utefter nobla ideal som inte låter sig korrumperas. Men det behövs samarbete över gränserna för att städa undan den lilla kabalen av subversiva finansmän. En lärd man på den djupa politikens område, Professor Caroll Quigley, avslöjade (liksom den tyske storindustrialisten Walter Rathenau en gång gjorde i sin bok Von Kommenden  Dingen) att den högsta bankeliten besitter en komittée på 300 personer som sluter sig samman i olika strategier;  ”300 men control the central planning for the European banking and economic life”; ”The names of some of these banking families are familiar to all of us and should be more so. They include Baring, Lazard, Erlanger, Warburg, Schroder, Seligman, the Speyers, Mirabaud, Mallet, Fould, and above all Rothschild and Morgan.” Carroll Quigley, Tragedy And Hope, 1966

Hur som haver. Processen i USA visar att man håller allting under bordet tills att kongressvalet är över. Det råder liten tvekan om att Fed inte bara rusar för att köpa upp Skattkammarens Värdepapper, men även skräp som MBS och CDO, så man adderar mer dynga till sin portfölj genom att städa upp bankernas böcker. De köper vid 0.80 dollar och säljer tillbaka sopporna för 0.20 dollar, via skattebetalarens plåbok för att finansiera mellanskillnaden.

Vid hjärtat av dagens finansiella problem står en av de största bedrägerier som har någonsin har utförts av Amerikanska banksektorn, och den möjligheten kommer ur dagens proportionsbefriade, privatiserade, fiat och kreditsystem. När guldfoten försvann, försvann den ekonomiska disciplinen med. Staten spenderar i övermått och publikum accepterar inflationen tills spelet är över, i ovetskap om hur skulder ökar, skatter hela tiden höjs, till ljudet av en fastighetsbubbla som spricker om och om igen. Ingen vågar ändra på premisserna för det finns ingen politisk kompetens eller vilja att göra det, eliten såg till att neutralisera den, och om man ändra rpå de fundamentala problemen nu, måste man ta ansvar för den kollaps som först utkrävs av realiteten.

Prospekten talar därför för fortsatt dollar devalvering gentemot andra valutor, guld och en oundviklig bondpermission på betalningar till syvende och sist. Faktum är att Socialsystemet och Medicare i finansiella termer redan är där. Varför annars skulle de titta på att stjäla befolkningens pensioner? Hur annars ska de klara att betala för de nonsens krig som finanskartellen beställde till kurvan av en fortsatt eskalerande arbetslöshet? Banken som heter Washington ligger redan nere för räkning.

Den senaste tiden drog ingen mindre än Herr Bernanke, Feds boss, till med att dagens underskott är ohållbara, men notera att han tar upp sanningen först när det hela har gått för långt att göra något åt. Varför? Bakom honom och Fed står samma personer som står bakom IMF, och de vill göra ”IMF länder” av hela världen, så att man kan ta kontroll över dem, och konsolidera dem under finansens diktat. Planen utspelas pararellt med ”konserverings” bedrägeriet som de sålde in hos FN, processer som styr mot samma slutmål: finansmännens new world order. IMF är delvis tänkt att utgöra ett sorts globalt Federal Reserve, och de ägs båda på tillgångsnivå, på trust nivå, av privata finansiella oligarker. Tja, titta på USA av idag, skulle Ni vilja leva på detta vis med detta Fed och tillhörande problem? Se då till att undvika IMF/Världsbanken som om det vore lepra.

Redan 1967 skrevs det om hur frihandel, globalisering, offshoring och utkontraktering skulle förinta USA och västvärldens ekonomi, men det fanns ingen kompetens att begripa detta. Det är en politik som har kostat dollarn över 90% av sin köpkraft, varför annars talar ädelmetallerna om detta för oss idag?  Och EU´s hejarklacksglobalister som Carl Bildt De Bilderberg fortsätter att deklarera sig som globaliseringens banérförare rakt i ansiktet på denna globala kataklysm. Det demonstrerar mycket väl vilken sorts politisk kompetens vi har att göra med, ett slag av den själv-förintande sorten.

Sjukan och felseendet sitter inte bara i USA, resten av världen har gått samma väg med att trycka pengar och skapa kredit för att betala stundens problem, istället för att skapa en robust infrastruktur för monetära, finansiella och ekonomiska aktiviteter. Titta på idioten Europa som nu måste finansiera 4 biljoner dollar i skuld bara över de nästa två åren. Det är ingen lösning att trycka sedlar och att digitalt sätta in kriminella siffror, det är en fotboja för publikum och den verkliga marknaden. Det är således problem som detonerar ännu högre i framtiden, för man kan inte maskera den finansiella sanningen för evigt. När den gamla demonen deflation kikar fram så säger man nu i USA ”låt oss höja inflationen för att rädda oss”. Vem tar dem på allvar? Vem? Hur kommer de att se på inflationen när jänkarnas matkostnader har fördubblats inom ett antal månader? Hälsorelaterande kostnader stiger på samma vis, urspårningen är redan på väg.

Det är bedrövligt att svenska väljare röstar in den kompetens som tror på de koncept som faktiskt arbetar fram all denna destruktivitet, som till exempel dessa pladdrande Von Papen ligister i alliansen. Den sortens klåpare, ifrån en betydelselös blåbärsnation, bör icke släppas ut i den stora stygga världen, där har de intet att hämta, bara att tjäna, och då tjänar de Darth Vader, för han kontrollerar den stora stygga världen – för tillfället. Darth Vader´s komplexiteter skulle de inte begripa ens efter en livstid av studier, så bind dem gärna hemma vid närmsta garderob. I dag publicerade DN en artikel vilken demonstrerar med tydlighet hur kompetenta Riksbanken är, i ett läge där den som förstår världen skulle ha lagrat på sig rikedomar till rätt pris över åren, istället för att sälja av guldet till den tid där den behövs som bäst: denna era. Man försvarar inkompetensen med imbecilla floskler som inte har med någon finansiell sanning att göra alls, de drivs på av vanföreställningar som den internationella bankkartellen effektivt sår, vilket alltså är anledningen till att Sveriges rikedom har urholkats,  där man har lagrat på sig nonsens papper istället för hållbara säkerheter. I en annan tid hade dessa sorters destruktiva övningar av ett rikes säkerheter föranlett staben att möta en hård giljotin. Jag skrev lönlöst till dem för många år sedan att man skulle lagra guld, inte sälja det. En röst i vildmarken. Väck De Gaulle till liv och sparka ut dem, och ta tillbaka full kontroll över centralbanken – och antag inga mera vilseledande rekommendationer från det ultrakorrupta storfinansens BIS. Medan Svenska Riksbanken förkroppsligade inkompetensen som sålde av Sveriges guld, så var BRIC länderna desto mer intelligenta och plockade upp hårdvalutan till reapriser. Riksbanken framstår som lika korkade som Federal Reserve, trots att Fed har en bättre anledning till att sälja deras destruktiva politik: de är trots allt en privat bank vars ägare fattar medvetna beslut med dolda intentioner. Riksbanken är blott insignifikanta byråkrat klåpare som blåses omkring i världen av den stora vinden.

För om det någonsin förelåg en tvekan till varför ädelmetaller, och dagens hårda valuta, guld, skulle resa sig är det ställt utom tvivel nu. Men varför såg de inte detta uppenbara för många år sedan? Fattar de verkligen inte den mest basala formen av ekonomi längre? Sitter hela Sveriges intelligentia och sover framför skärmen? Vi har sagt om och om igen, Ni (politrucker) har inte den insyn och helhetsyn som krävs för att göra informerade beslut in en global matris som Ni inte begriper ändarna i, eller vilka stora krafter som styr den. Gå hellre hem, studera, observera, och stanna hemma. Och vänligen pladdra inte i onödan, tystnad är ett maktspråk. Nåväl, vi står fortfarande bara i fas 2 av 5 i den största tjuren på någon marknad någonsin, och de som inte hakar på denna sanning och anpassar sig till dess substans hamnar i grava problem framledes. Vi lever i en era när världens forna supermakt upplever Romersk Dekadens, vars konsekvenser är utformade för att sprida sig igenom matrisen. Lagar som ignoreras, rättegångar som köps och säljs,  en poliskår som militäriseras, politiker och akademiker som erbjuder sig på gathörnen, ett gäng storägare som plundrar systemet, intressekonflikter som är force majeure snarare än undantaget. De visa läser tidens tecken och agerar därefter. De är visa få, men de finns. Under tiden drar Darth Vader sina tunga andetag och tittar emot FN skrapan och dess undre korridorer. Sedan slänger han 30 silvermynt på spelbordet.

Den ganska nyligen avslutade sessionen hos IMF och Världsbanken kan visa sig i en framtida tillbaka-blick markera början på slutet av post-1990 världssystemet vilket baserades på finansiell avreglering, globalisering och den ohämmade suprematin av spekulativa hot money flöden. Representanterna hos 187 länder i Washington misslyckades kapitalt att nå en överenskommelse, en bekräftelse på den misskrediterade ”Washington konsensus” charter som banade vägen för plundring av nationer under flaggan av globalisering de senaste två årtiondena. Man puntade, och passade över ryssjan till IMF, som med största sannolikhet inte kommer att åstadkomma något för tillfället. Det kan mycket väl visa sig vara det första skottet i revolutionen som söker befria världen från Globalonin, som grävda fram den vådliga finansiella situationen genom att eliminera den ekonomiska kroppens naturliga cellväggar och släppa in parasiter i centrum.

Det omedelbara perspektivet är att fler och fler länder nu vill hantera sina egna valutor och instifta kapital kontroller som ett medel för att försvara sig emot massiva spekulativa heta flöden av pengar, särskilt de som emanerar ifrån det notoriska Federal Reserve och IAG gruppens 0% dollar Carry Trade. Erfarenheten visar att införd kapital kontroll lät Malaysia klara sig mycket bättre än andra länder som smittades av den Asiatiska Sjukans kris för lite mer än 10 år sedan, så det finns anledning att tro att den nuvarande populariteten av kapital kontroller blir ett blygsamt steg i rätt riktning. Dock, en implementation av en verklig och varaktig lösning till dagens ekonomiska och finansiella depression kräver att man återinför någon form av fixerade valuta pariteter och gör banden för oscillation smalare, en form som karaktäriserade Bretton Woods systemet mellan 1944 till 1971. Fixeringen var en av de positiva detaljerna i den annars subversiva BW bankir-planen, då man behövde den finansiella stabiliteten för att spela ut hela det kalla krigets agendor. Att åter etablera denna stabilitet borde framstå som en naturlig prioritet när man sitter med denna förutsägbara implosion av valuta systemet i knäna. Varför inte ta upp det på nästa G20 möte i Sydkorea till exempel, även om vi förvisso inte saknar missunsamheten att låta drönarna våndas och flottyrstekas av sin egen kompetens.  Vi stödjer indirekt nationella Tobinskatter om det finns lokalt konsensus, på en nationell nivå så att det må ta udden av hysterisk hot money spekulation och dessutom avhjälpa plågade budgetar. Men vi avråder med största möjliga kraft ett införande av en Tobin skatt på regional eller global nivå. En sådan utplacering av skattebemyndigande får i vidare bemärkelse en motsatt effekt till den som man ju önskar se, och förintar lokal politisk och finansiell styrkraft på samma gång. Alla svärd är tve-eggade, så även här, låt inte skenet bedra, funktionerna manifesteras helt olika på nationell/lokal versus regional/global basis, för makten att kräva skatt är av en suverän. Men sätt gärna för all del upp en internationell rekommendation för nivåerna av en Tobin skatt, så att man av internationell heder lägger sig i bördig paritet.

Fonden till dagens läge influerades skarpt av senaste Maj´s utveckling, när Anglo-Amerikanska storfinansens hedgefond hyenor attackerade Euron, lett av Soros/Paulson/Einhorn maffian, utformad för att skapa en panik krasch av Euron. Men angreppet bröts sedan ned, delvis beroende på Tysklands självförsvar, och delvis beroende på Kinesisk intervention, och inte minst för att en hög-frekvens attack på Euron skapade en boomrang på Dow, vilket var den hemliga ”flash crash” incidenten den 6 Maj. Detta var en ”svart måndag” som effektivt reverserades av USA´s Working Group On Financial Markets, ett transnationellt försök att förinta systemet således, men Gruppen lyckades återställa index, och saken tystades ned med obesvarade frågor.  Eftersom angreppet mot Euron stävjades av (men med inga tack till Anders ”inkompetens” Borg som omedelbart försvarade naken blankning i DI när Tyskland började mana reglering, vilket visar att om Borg hade suttit vid rodret hade  Euro området varit förintat redan – så farlig är finansiell inkompetens. Imbecill), så stärktes Euron emedan dollarn förlorade ungefär 13% av sitt värde sedan mitten av Juni. Depressionens krafter, föranledda av 1.5 kvadriljon dollar av bondfångade derivator och värdepapper, växlade tillbaka till New York, har åter förfäktat sig mot den misshandlade USA dollarn.

Om att smasha Euron var ett trick av den Anglo-Amerikanska spelplanen, så var ambitionen att driva Kinesiska renminbi upp i stratosfären det andra tricket i ett pågående försök av City Of London/Wall Street att exportera en världsomfattande depression genom att köra svälta räv emot och emellan rivaler i Frankfurt och Peking. Attacken på Kina hade sin förtrupp i den ledlösa Tim Geithner, så det är inte särskilt överraskande att Kineserna i stort sett har ignorerat USAs begäran, i att begränsa stegringen av renminbin till bara ett par procentenheter sedan den senaste bilaterala konfrontationen i Juni.

Kommer Helikopter Ben Bernankes QE2 Att Bli Titantic?

Under tiden har dollarns sanna härskare låtit US Dollarn falla kraftigt. Helikopter Ben har genomfört en betydande offentlig diskussion av hans plan till att injicera minst 1 biljon dollar av ny het likviditet i det amerikanska finansiella systemet under slogan av Quantitative Easing II (eller QE2), vilket givetvis medförde nedåtgående tryck på den amerikanska valutan.

Kinesiska renminbin kvarstår fixerad nära dollarn. Det betyder att när dollarn går ned, så går världens största exportör, Kina, ned med den, vilket ger Kinesisk export en betydande fördel i prisssättning gentemot konkurrenter i Japan, Korea, Malaysia, Indonensien, Fillipinerna, och annorstädes, vilket orsakar akuta problem i dessa länder.

Den 15 September överraskade den japanska centralbanken världen genom att unilateralt dumpa stora kvantiteter i ett bud för att förhindra den Japanska valutan att fortsätta stiga emot dollarn. Det var första gången på sex år som Japan hade gått den vägen. Men dollarn är nu så svag att yenen har fortsatt att stiga, med en ny 15-års högsta markör emot dollar för en kort tid sedan.

Ungefär 10 dagar innan IMF mötet, varnade Brasilliens finansminister Mantega om ett stundande ”valuta krig”. Men om vi tar på oss helhetsynen, vem påbörjade det? De anglo-amerikanska intressena deklarerade kriget genom att börja attackera Euron och reniminbin redan för ett år sedan. De visste genom deras spelplaner givetvis vilka konsekvenserna det skulle bli: antingen A eller B. Brasilien har för sin del infört en speciell skatt på obligationer som ägs av utländska ägare, och åtgärder för att motverka inflöden av hot money och utländskt spekulativt kapital. Hot money så som vi känner det är en finansiell sjukdom.

Kapital Kontroller Återvänder Till Modet 2011

Det sägs att Thailand förbereder sig för mer omfattande kapital kontroller än vad som har setts i den nuvarande fasen av krisen. Enligt en utsaga av Wongwatoo Potirat, direktör hos Bank of Thailand…sades det att den  Thailändska centralbanken övervägde restriktioner på valutaflöden för att söka hantera sin baht med bättre stabilitet. Indiens centralbank rapporterade samtidigt att man skulle se på metoder att hantera det ”potentiella hotet” av inflödande hett kapital. Indien, hotad av hot-money inflation som drivs in av utländska hyena spekulanter, hade således övervägt att återinföra kapital kontroller för att ge proportioner och stabilitet till att försvara balansräkningen.

En av de centrala punkterna i den glassiga teorin av globaliserad finans är att internationellt spekulativt hot money flöden är på något vis heliga, och måste då varken beskattas eller begränsas. Detta heta kapital är i realiteten metastaserande och destabliserande medel, det är inte kapital som investerar i produktion, i real ekonomin, så sanningen är givetvis diametralt motsatt dessa imbecilla antaganden. Att det uppstår en världsomfattande avsmak mot detta förtryckande och skadliga koncept är en faktor som har föranlett apokalyptisk retorik som serveras samfundet av den internationella superfinansens egna byråkrater. Det kriminella Världsbankens, ett Rothschild kabinett, boss Robert Zoellick kommenterade surt ”Om man låter detta glida in i konflikt, eller former av protektionism, så riskerar vi att upprepa misstagen från 1930-talet”…Zoellick sade att historien visar att svälta räv politik inte fungerar, och föreslåg att de subversiva entiterna, vars delägare ligger bakom eldstriden,  IMF och WTO, kan hjälpa till att hantera valutornas anspänningar innan de eskalerar in i något mycket mera skadligt. Så planerat.

Svälta räv eller ”beggar thy neighbour” går tillbaka till monetär politik av konkurrens drivna devalveringar som användes för att förbättra export till olika nationer under den stora depressionen på 1930 talet. Landet som var pionjär i dessa devalveringar var Storbrittanien under Ramsey MacDonald, efter det ödesdigra beslutet att ställa in betalningar på guld och att då förstöra det enda funktionella monetära system världen hade, den 12 September 1931. Beggar thy neighbour innebär ett försök att skifta konsekvenserna av depression på någon annan av länderna, och 1931 så blev det huvudsakliga offret av Britternas angrepp USA, där panikflykt från banksystemet påbörjades under 1932 och nådde sin topp i Mars 1933, när varje bank i landet stängde ned under Franklin D Roosevelts inställelse. Med orden av en amerikansk ekonom: ”Hardly had Ramsay MacDonald stopped sobbing over the international radio that Britannia should not be forced to sacrifice her honor [by defaulting], than he began to smile broadly because the fall of the pound gave her marked advantage in exports.”

Konkurrerande devalveringar blev ett stort problem under hösten 1933, då som nu, två år i det utvecklade mönstret av internationell depression.

Fantasmagorin Per Globalisering – En Syn Att Glömma!

Om länder nu börjar att se deras valutor som potentiella vapen, varnade Gestapo bankens chef Strauss-Kahn, att ”katastrof” kan bli resultatet. Vad IMF´s klåpare anser vara en katastrof kan faktiskt vara en positiv potential till att vända skutan rätt om man drar rätt slutsatser, ty alla abrupta vändningar av ett skepp orsakar svallvågor. I realiteten kan världen gå bortom blott konkurrenshets i devalveringarna och andra smutsiga valuta flottiljer, in i en era av proportionsbaserade kapital kontroller, och de som väger sina mått rätt, får en mer naturlig rättmätig konkurrensfördel genom stabiliteten.  Bloomberg propagerade alarmerande att tendensen är vitt spridd  att ”somliga former av protektionism må redan vara under uppsegling” sade Ukrainas vice premiärminister Serhiy Tigipko i en intervju i Washington, till följden av att deras land kan komma att följa Sydkorea, Polen, Brasilien, och andra tillväxt marknader som introducerar kapital kontroller för att förhindra kortsiktiga investeringar från att göda flyktigheter i ekonomin. Indien kan även de ändra på sina premisser för att ”förhindra upplösning av den makroekonomiska situationen”, sade den Indiska centralbankschefen Duvvuri Subbarao.

På kvällen av IMF mötet, orkestrerade Anglo-Amerikanska finansbossar och deras internationella hantlangare en veritabel refräng av Kina drillande, vilket leddes av ´Lille Tim´ Geithner. Kanadensiska Finansministern Jim Flaherty stärkte andemeningen att syftet med detta års IMF session var att ”åter hävda frihandel” till varje pris – vilket inte alls är hela världens tolkning av orsak och verkan. Detta proxy begrepp från den finansiella smederna är en bluff som drar obildade drönare till politrucker vid den långa näbben. Hur är det med ”fritt” självförsvar från ekonomiska angrepp? Frihandel är bara en täckmantel för att så just den situation som har uppstått, situationen är ett frihandelsbarn, så vad de egentligen säger är: ”låt oss fortsätta öka destabiliseringen via proxy agenten Frihandel, tills det är för sent, och ingen begriper något längre”.  En av frihandel-implementationens operativa agenter var t ex trilateralisten och CFR medlemen Richard N Gardner som var öppenspråkig i hur världen skulle te sig efter ”frihandelns” förödande effekt hade manifesterats: ”It will look like a great ”booming, buzzing confusion,” to use William James’ famous description of reality, but an end run around national sovereignty, eroding it piece by piece, will accomplish much more than the old-fashioned frontal assault. Of course, for political as well as administrative reasons, some of these specialized arrangements should be brought into an appropriate relationship with the central institutions of the U.N. system, but the main thing is that the essential functions be performed.”

Kort sagt, världens scen börjar likna den plan Gardner såg framför sig för att konsolidera nationerna under den nya världsordningen, beställd av superfinansens truster under FN´s flagga.. . Strauss-Kahn sade till Le Monde att ”…Kina behöver accelerera processen av appreciering”. Luxemburg´s Finansminister Jean-Claude Juncker, ordförande av eurozonens finansministrars grupp, rapporterade efter att misslyckat försök att betvinga Kina till att skruva upp valutan: ”det finns en divergens i analysen mellan Kinesiska myndigheter och Europeiska myndigheter…vi anser att den Kinesiska valutan är grovt undervärderad”.

En avslöjande attack på Kina var utlagd av topp maffia hedgefond hyenan George Soros, som vill att Kineserna tar ansvar för att reformera världens monetära system på deras egen bekostnad, allt för att blint följa City Of London och Wall Streets mångfascetterade dubbelspel, duplex ränker och smiden. Soros tar fasta på de styrbara mekanismer Kina har använt för att upprätthålla deras 10% i årlig tillväxt, emedan den Anglo-Amerikanska sfären stagnerade: ”Det rådande växelsystemet är ensidigt. Kina har i praktiken fixerat sin valuta till dollarn medan de flesta valutor flukturerar mer eller mindre fritt. Kina har ett tvåstegssystem i vilken kapitalet är strikt kontrollerat; de flesta andra valutor gör ingen sådan distinktion därvidlag. Det gör den Kinesiska valutan kroniskt undervärderad och säkrar att Kina besitter ett ständigt stort handelsöverskott”.

Soros klandrar det stundande valuta-kriget helt på Kineserna: ”Kina´s dominanta position är nu utsatt av både externa och interna faktorer. Den hotande globala nedstigningen har intensifierat protektionistiska ingrepp. Länder som Japan, Korea, och Brasilien gör unilaterla ingrepp på valuta marknaderna. Om de började imitera Kina genom att införa restriktioner på kapital transfereringar, skulle Kina förlora somliga av deras fördelar”.

Soros, likt Strauss-Kahn och Zoellick, delar den rådande Götterdämmerung andan: ”Chanserna till ett positivt utfall är inte goda, men vi måste ända sträva dit för i frånvaron av internationellt samarbete så går världen emot en period av stor turbulens och rubbning”.

Rothschilds portväktare inom maffia-finansen, Soros, uttryckte även ilska hos de Anglo-Amerikanska finansiärerna emot Kinas aktioner i stöd av Euron i Maj och Juni. ”Tidigare detta år när euron hamnade i problem, intog Kina en vänta-och-se politik. Dess frånvaro som en köpare bidrog till Eurons fall. När Euron nådde 120 emot dollarn steg Kina in för att bevara Euron som en internationell valuta. Kinas uppköp reverserade Eurons förfall.”

Det är märkvärdigt att en kriminell ligist av andra rangs intellekt faktiskt ges utrymme för att så tirader av så genomskinligt och motsägelsefullt svammel. Han skjuter ned Grekland och Euron med sina hot money attacker, men klandrar Kina för att angreppet inte fullbordades.Situationen är dirigerad och orkestrerad, eftersom själva avsikten är att skapa dessa spänningar och en påföljande kataklysm. Om länderna klarar sig själva måste de angripas, om de inte klarar sig ger man dem respit genom att underförstått acceptera en avveckling av deras valutor. Ett ganska simpelt pundarspel, men om man inte förstår intentionen hos topp eliten (och dit hör inga av de som är namngivna i denna artikel) härvidlag, så ser man inte dess inre logik. ´consent or conquest´ underströk Warburg som vägen till världsregering (en valuta). Det var Obamas utrikespolitiske mästare Zbig´s tydliga plan, given honom efter diktat från City Of London; att polarisera Ryssland och Kina gentemot väst inom geopolitiken, allra helst ledande till en framtida gigantisk urladdning….så situationen i denna mening möter Zbigniew Brzezinski´s geopolitiska prospekt. Att fredspriset gick dit den gick ser genom det filtret ut som mer än en tanke.

Kina till USA och UK: Backa Undan

Kinesiska premiärministern Wen Jiaobao, nygjord efter hans kamp med Juncker, utfärdade en tydlig varning på kvällen av IMF mötet, och avslog hela den Anglo-Amerikanska positionen. ”Arbeta inte för att pressa oss på renminbi satsen” sade Herr Wen, och avträdde sina förberedda ord. Han sa att Kinesiska export företag hade väldigt små marginaler, vilka skulle komma att slås ut av sådana aktioner som valuta import tariffer som den Amerikanska Kongressen hotar att implementera. ”Många av våra företag inom export skulle komma att behöva stängas, och migrerade arbetare skulle nödgas återvända till sina byar”, sade Herr Wen. ”Om Kina såg sociala och ekonomiska turbulenser, skulle det bli till olycka för hela världen”. Herr Wen´s kommentarer kom en dag efter att en trio av ledande EU representanter, inklusive Jean-Claude Juncker, blev artigt tillrättavisade när de bad Kina om att låta deras renminbi att apprecieras snabbare. Wen vet eller torde ana att destabilisering av Kinas inre liv har varit ett taktiskt mål utifrån den rådande Anglo-Amerikanska politiken, vars strateger aldrig har givit upp tanken på en färgad revolution eller en CIA sponsrad kupp i mellan-riket.  Det är erövringens väg till förändring, men om Kina vänder om till samarbete, så fortskrider man mot exakt samma slutmål, fast med en annan taktik i processen.

Stöd till Kina kom från andra BRIC nationer, främst Ryssland: ”Brasilien, Ryssland, Indien och Kina kommer att sätta emot ett starkt motstånd till försök att sätta hård taxering emot valuta kontroller vid det årliga mötet hos IMF och Världsbanken i Washington, sade Vice Finansminister Dmitry Pankin till rapportrar….en fritt flytande växelkurs är i sig självt ingen bot för all sjuka”, sade Pankin.

Krafter inom Ryska regeringen försökte även att rulla tillbaka doktrinen av fri-marknads linjen hos Ryska Centralbanken: ”Centralbankens skifte till en fritt flytande rubel är en farlig politik för ekonomin, eftersom en mer flexibel växelkurs kan undergräva Rysslands konkurrenskraft”, sade Vice Ekonomiminister Andrei Klepach den 6 Oktober. ”Ryssland är inte fullt redo för den fria växelkurs regimen just nu”, sade han.

Plaza, Louvre, Krashen från 1987

Zoellick från den reaktionära Världsbanken deklarerade sig öppen till en multilateral insats för att värja bort ”protektionism” och föreviga den av super finansen ständigt riggade och instabila ”fria marknaden”, för deras terrorbalans skull.  Plaza affären som delvis implementerades av James Baker II, var ett försök att föra dollarn ned från den väldigt höga nivå den hade fått som ett resultat av den dåvarande Fed bossens Paul Volcker´s hysteriska 22% lägsta utlåningsränta. Att ta ned dollarn var den lätta biten. När fallet av dollarn började få alarmerande momentum, så ansatte Louvre ackorden ett försök att bromsa upp det hela och stabilisera dollarn. Louvre politiken, särskilt som Greenspan applicerade den efter 1987, uppföljdes av den Svarta Måndagen i Oktober 1987. Men som vi vet var det stora fallet en medveten komplott, när De Stora dumpade en stor andel aktier, ifrån transnationella eliten för att pressa Reagan regimen till att följa deras intentioner, vilka manifesterades senare i GATT, NAFTA och CAFTA (new world order lingo). Men för de som tror att fallet enbart bara berodde på makroekonomins dåvarande utveckling torde nu stå  motvilliga att återupprepa insatsen från Louvre.

Som vanligt, är Amerikas monetära politik så vansinnig som den kan bli. För tillfället är den de facto fixerade pariteten mellan dollarn och renminbin ironiskt nog det som har hållit världen i en rimlig stabilitet ibland övriga flytande vax valutor, även om sats förhållandet skarpt kan ifrågasättas, eftersom det pressar mot fattigdoms barometern, i fel och obalanserad riktning. Systemet påvisar tydligt att en flytande växelkurs inte är en plattform för stabilitet och inte representerar det funktionella viset på vilket man organiserar världens monetära affärer. Men hyenorna vill naturligtvis ha det så, så att de kan spela kasino och dra hem geopolitiska attacker åt superfinansen på det heta schackbrädet. Med nuvarande erfarenheter torde det stå klart att en enkel rationell policy vore att i ett första steg utveckla ett system av fixerade/periodiserade pariteter och smala av bandet av oscillation för euron, yen, rubeln, och andra valutor i relation till dollar-renminbin kombon. Då kan inte det icke-produktiva hyena hot money ligisterna längre spela ut nationerna mot varandra genom sina oheliga, kriminella attacker. Kapital kontroller, eventuellt Tobin skatt på lokal basis, torde kunna ses som ett verktyg för att pressa bort den aggressiva spekulationen som har satt världen på pottan, och överväga ett raffinerat fixerat, periodiserat, paritet system snarlikt 1944-1971 eran.  Dessa insatser skulle behöva komma till stånd mellan nationerna utan IMF och Världsbanken,  som en riktig nationernas samling utan de ständigt kriminella bankstermaffian bläddrande på alla andras läppar om hur nationer skall samarbeta eller inte. Ta bort procentarna ur arbetet, så blir det en mycket enklare match att få det hela på banan igen. Man kan inte sälja sig till djävulen och tro att man sedan sitter i en förhandlingssits. Det är nonsens.  Under tiden skulle USA kunna nyttja en väl avvägd modest tarriff för att hämta tillbaka årtionden av ”frihandels” degenerering.

Hamilton & Dirigentens Regler

Ur Kinesisk synvinkel har fixerad paritet varit till deras gagn, vilket stabiliserade deras marknad och export, med hjälp av en valuta som den finansiella politiken kan påverka, eftersom det gav visshet och förutsägbar statistik av framledes växelkurser över en sex till tolv månaders period. Alternativet är en form av finansiell anarki och ekonomiska cystor. Kinas kapital kontroller har skyddat landet från spekulativt hot money som alla andra har skjutits ned av. Man behöver inte imitera Kina på alla punkter för att hålla en industriell ekonomi igång, men form och funktion av centrala funktioner kan inte förhandlas om. Om det sociala kontraktet väljer Alexander-Hamilton-Henry Clay skolan av dirigerad ekonomi så finns där en funktionell rationalism, eftersom den lösningen lämpar sig för ett så stort land som USA, en kombination av protektionism (vilket inte är mycket mer än att sedimentera politisk och ekonomisk makt och stabilitet genom en profitabel och balanserad proportion), dirigism och merkantilism. Det bör noteras att den amerikanska konstitutionen explicit menar att en marknad bara kan etableras på principen av att kongressen, staten äger systemet av kredit och ombesörjer reglering av dess tillgång. Allt annat är vansinne och att ge bort sin makt och kraft till destruktiva parasiter. Alternativ till lokal makt och självstyre mot sina behov, samt dess anpassade mål är Judas Präst. När den nämnda ekonomiska disciplinen verkade inom USA ledde det den mest framgångsrika uppvisningen i ekonomisk utveckling som den moderna världen har skådat. När man övergav denna konstitution förintades sakta den amerikanska ekonomin, och det är en pågående smärtsam läxa för alla observanta i sammanhanget.

LW/WGT

Sherman McCoy! Mer blå champagne för att förlora det röda spelet!

Man ser att dagens debatt inom ekonomin mellan USA och Europa domineras av frågan -  borde Fed gå hela vägen med att implementera ett QE2 (kvantitativa lättnader)? Delvis är frågan överspelad eftersom de redan påbörjade den vandringen på repo marknaden sedan fyra månader, utan att särskilt många noterade det. Mandatet Fed har är att reducera inflation och att skapa full sysselsättning. Verklighetens siffror visar 7% i inflation och 22-3/4% i arbetslöshet. När kraschen slog till blev Fed en anstalt för att lösa ut hela bankväsendet, Wall Street, försäkringsbolag, transnationella konglomerat som gick omkull av sina egna kasinospel, och sällan går man omkull på denna skala, av att investera i produktion, realekonomins marknad. Således står banker insolventa när insättaren inte sätter in tillräckligt mycket med medel för att täcka upp bank-direktionens inkompetens, ränker och smiden. Lustigt nog flög Fed´s boss, Ben Bernanke, in med sprakande balar av dollar för att just rädda de banker som händelsevis råkar vara privata delägare i Federal Reserve.  Om man är skyldig banken en hundralapp är det skattebetalarens egna problem, om banken står skyldig balansräkningen oräkneliga miljoner är även det skattebetalarens egna problem, det är så världens politiker resonerar idag, annars skulle inte charaderna vara möjliga ens i teorin.

Dessa är nu de två optioner som står Fed till buds;  $1. Skapa ett fullt QE2 genom att injicera ytterligare 2.5 biljoner dollar i ekonomin, precis som de gjorde med QE1, tillsammans med 868 biljoner dollar i assistans från Senaten och Huset, alternativt,$2, ta emot deflation och depression på naket vis för att rena systemet. För att komma tillbaka där man var innan krisen bröt ut behövs, med dessa prospekt, ett decennium av korrigeringar. I den yttersta amerikanska meningen, är detta resultatet av att man inte följer den amerikanska konstitutionen, som skulle bevara stat och individ från politiska imbeciller och bankvärldens konstanta subversion. Misslyckandet att upprätthålla ordningen som de ytterst visa grundarna av USA fastlog är totalt och fullständigt. Men även med ett QE2 eller QE3 så kommer den smäll som man söker dra ut på, att slå ut och slå hårt. Den kollaps som man har maskerat, för det var ingen återhämtning, det var en förtäckning, är på det ena eller andra viset oundvikligt. Men USA står inte allena med kladdet av ful politik på skallen, då större delen av väst, och mer därtill, har bedrivit samma sorts monetära politik i olika utsträckning, vars erinran gör sig gällande i valutornas nedvärderingar – gentemot guldet har fiat valutorna fallit nio år i sträck. Det var taktiken för att möta deflation och dess obevekliga dödsspiral. I USA utmättes konsekvensen av taktiken i lägre konsumtion, nollräntor och stigande arbetslöshet. Ergo; systemet gick i putten, för annars skulle hävstången per statens injektion ha dragit igång hjulen för nya spinn. Att erkänna sanningen, en business numera ersatt av politik, är inte en självklar prioritet i denna värld, vilket giver långt värre konsekvenser när den till slut tar ut sin rätt. Politik, liksom dess förenade applikation, ekonomi, kan väljas till att antingen upprätthålla sanning eller illusion. Eftersom man väljer det senare så sätter man förbunden på den självruttnande komposthögen. Sanning har förvisso en tendens till att göra sig påmind, förr eller senare kryper den fram och omger illusionens vålnader…en potential vi anser blir allt mer påtaglig de närmaste åren, ja, kanske under ett helt decennium.

Anledningen till att inflationen egentligen står i 7%  (och inte i den officiella siffran 1.6%) syns i en enkel matematisk övning, ta 80% av likviditetsexpansionen och slå upp den på undertrycket av deflationen, med en lina som går ifrån 1 biljon dollar till 3 biljoner dollar (vi ignorerar härvidlag allt som Don De La Capone gömmer i andra centralbankers böcker). Det räcker för att påvisa hur regimen mörkar inflationsstatistiken. Det som möjligen talar till interventionens fördel är att man pausade problemen en stund, för vi kan inte se en enda utväg ur strukturproblemen utan att faktiskt vilja göra något åt dem. Den pausen visade dock att större delen av expertisen inte är särskilt skärpta när allt kommer omkring, men så var det ju mången konsult, fram till att krisen slog igenom, som aldrig såg några av problemen komma till att börja med. De har knappast blivit kompetenta på kuppen, vilket man kan utläsa i hart när vilken prålig media som helst, de som investerar i folkets liv med artificiella perceptioner och nyckfulla värden. Ingen kommer dock undan dollarns tydliga fall, guldets branta uppstigning, och nu måste oraklen positionera om sina Trollkarlen-Från-Oz formler för att möta denna utveckling med något som liknar svar, men som samtidigt inte liknar särskilt mycket trovärdighet. Dollarn har utvalts till offer-riten och den djupaste anledningen till beslutet är löjligt simpel; storfinansen vill skapa en global valuta. Det är det tekniska navet i den kommando-socialistiska new world order planen som George HW Bush proklamerade 1991. Men gjorde han det helt frivilligt? Det är en annan fråga värd att reflektera över, vi tror inte att så är fallet…för oinsatta framstår det som mytiska idéer som får huvudet att tvivla, man vi kan försäkra att sanningen överträffar dikten även inom detta gebit.

Eftersom Fed ser sig fortsätta på den expansiva kreditvägen, med en takt på 2 till 2.5 biljoner dollar över det närmaste året, dyker en hot-bild som heter hyperinflation upp, och det omgående sättet att finta bort det scenariot är att acceptera depressionen och deflationen, och låta det självkorrigeras genom rening. Men det är inget som tilltalar pengaknarkarna på kasinot, de kan inte få nog, och de såg ju att skattesedeln fungerade alldeles utmärkt som deras personliga backup den första gången, men vad de inte erinrar sig är att; postmannen ringer bara två gånger.

Löner och ersättningar och tillgångarnas värden har fallit med inflationens stigning under kreditkrisen som Amerika gick in i för tre år sedan. Dollarn står nära sin lägsta nivåer och guld nosar på 1,360 dollar per uns. För den angloamerikanska sfären är det katastrofalt, där bara 2 eller 3% har förberett sig genom att säkra besparingar i ädelmetaller. De som gick vägen via EFT, GLD och SLV gick vilse i vår uppfattning, det är en olycka som bara väntar på att hända. Vi tror absolut på guld 2000 dollar, men därefter kan den amerikanska regimen och korrupta bankirer fatta dramatiska beslut…som att upprepa bedriften från 30-talet där Goldfinger tvingade befolkningen att lämna in sitt guld i utbyte för sedlar. Om inte det sker så går guldet vidare till andra faser, sett emot bakgrund av Feds expanderande monetisering.

Så om vi utgår ifrån den fortsatta monetära expansionen från Fed, stiger hissen av inflation till 14% eller mera och det kommer att orsaka en flykt till kvalitet, vilket påskyndar dollarns död som reservvaluta. Många ifrågasätter detta, inte minst av de sorts högt avlönade experter som sa att guldet aldrig skulle gå över 1000 dollar, men kommer att tvingas inse att denna process faktiskt redan pågår. Det är just positionen som reservvaluta som gjorde det möjligt för USA att bete sig som att det aldrig fanns problem med deras oamerikanska imperialism och sedeslöshet (läs konstitutionen), dollarn har varit en inoljad anabol förtroendevaluta, men eftersom förtroendet är på väg bort, är dollarn det med, åtminstone som reservvaluta. Om hyperinflation smittar dollarn, kommer samma smitta att med motsvarande sannolikhet att drabba andra fiat valutor, då de kontrolleras alla av samma sorts finansiella förställningar och bindningar, dock i varierande utsträckning. Vem vinner på ett sådant spel? Samma svar som tidigare givits: de som vill skapa en global valuta. Han kommer i kollapsens rök vilja säga: ”ah, vi sitter ju alla vid samma bord, i samma båt, varför inte göra sluta på eländet med en enda valuta för oss alla”. Han heter Den Största Bankiren, oavsett vem som är duperad till att institutionalisera budskapet till fåfängans beslutsfattare. Beslutsfattare som aldrig såg hans andra hand röra sig under bordet heller.

För närvarande ligger den officiella amerikanska skulden vid ungefär 93% av BNP med en årlig skuld-till-BNP takt på 10%. QE2 rensar inte kurvan utan spär på den tillsammans med skuldbördan, eftersom dollarn är en kreditvaluta. Konceptet om kreditvaluta kan beskrivas som en manodepressiv design. Ett QE2 begraver ekonomin i ett sedelberg, försöker öka på efterfrågan, och fäktar bort deflationen efter bästa förmåga, men insatsen förblir samtidigt ett erkännande att återhämtningen ligger utanför regimens räckhåll, om man vet hur man ska läsa verkligheten.

Och de som gör så ser att Fed har haft siktet helt inställt på marknaden för Värdepapper och Säkerheter. Inte har man bara skjutit med räntor vid nollstrecket, men har även orsakat avkastningen att falla till 0.36% på tvååriga papper, emedan de tioåriga obligatoriska arkivpappren är nedstämda till 2.47% och ser ut att gå lägre. Nu förstår Ni kanske varför man ids fejka inflationssiffran till att stå vid 1.6%, annars står det ju strålande klart att pappren är en förlustaffär ställd gentemot den sanna inflationen, utgående från den Amerikansk marknaden. Men upplägget gör det billigt för stora korporationer och storbankerna att låna, och att huslån torde bli väldigt attraktiva. Så Fed valde att märka kasinobrickorna efter den modellen. Men när vi tittar på verkligheten så har de för-stora-för-att-misslyckas blivit för stora för att utvecklas, samtidigt som de flesta små och mellanstora företagen, de som skapar 70% av jobben, fortfarande inte får några lån. Kort sagt: man ger gratis likviditet till Wall Streets zombie spelare; ett glitter för dekadens, som skiner till när de i andra ändan sparkar massor med arbetare för att pumpa upp avkastningen med 5% eller så.

Det giver att dessa värdepapper, trots deras skrattretande och hånfulla båg AAA betyg, är den nya klassen av skräppapper som läggs till soptippen, placerad under globalistens hudsprickande hand. Märkta emot verkligheten, istället för propaganda, målade flöjter och dagdrömmande modeller, så förblir dessa papper övervärderade med återbäringen skickad under markytan. Det säger oss att Fed kan bli desperata nog att ta hand om all kvarstående och utomstående utgivning av värdepapper. Då kliver dollarn ned till nya djupa nivåer av slag som knappast har skådats tidigare, och den processen pågår just nu. Det finns som sagt ingen anledning att spela överraskad om man har varit medveten om hur matrisen fungerar. Det är en uppgift för experter och media att hålla reda på, men det stora flertalet har framgångsrikt vägrat, det är väl roligare att låtsas tillsammans med glada bankirer (de på bilden har förintat spanska ekonomin, varför ler de och vad gömmer de i händerna?). Bilden erinrar en om vitsen att goda bankirer, liksom te, uppskattas bäst i hett vatten.

Förvaltningsansvariga på marknaden siktar därför om taktiken, för att skicka pengarna in i bas och råvaror, samt i begränsad utsträckning till guld och silverbaserad aktier. En sådan växling sätter press på Säkerheter och Värdepapper, och tar fram ett gäng svettpärlor på centralbankschefen Bernankes kromatiserade panna. Det måste vara intressant att arbeta efter diktat som är så uppenbart destruktiva…titta i backspegeln på hans uttalanden så förblir nästan allt ifrån Feds press-mat revisionsmaterial. Knappt ett ord stipulerades av Bernanke som sedan visade sig stämma, vilket vi naturligtvis såg hela tiden.

Utvecklingen sätter således press på Fed att skapa mer likviditet genom att köpa än mer Säkerheter än vad som normalt hade varit fallet, vilket vi ser slutar med att de tar hand om rubbet till slut. För att förstå hur vansinnigt hela scenariot är: ha i åtanke att varje rörelse på värdepappren i en marknadsekonomi är bundet till vad som händer i arbetarens värld och hans plånbok. Hur motsvaras alla dessa tricks med papper och symboler i en faktisk industri, på realekonomins golv? Om det gick att översätta i en bild skulle man behöva förflytta sig till en icke-linjär mardröm av osannolikhet, av det slaget som sker under sömn. Fed stjäl och missbrukar det kapital – och förintar värdet av smulorna – som arbetaren säkerställer genom skatt och verksamhet, samt drar honom mot att skaffa ett tredje arbete. En gång i tiden var Amerika lika rikt som effektivt, där bara en i hushållet behövde arbete för att klara basen. Numera måste ofta en eller två dubbelarbeta i hushållen,  med en utkomst som har lägre köpkraft än vid tiden då original USA fanns kvar i viss mån.

Utan arbetarens värv och hans skatt skulle dagens valutor givetvis vara helt värdelösa enheter. Problematiken är själva essensen i kasino-ekonomin, för allt som sker på kasinot backas upp av de som faktiskt ägnar sig åt något riktigt arbete. Kasinoekonomin är därför per definition en parasit verksamhet, liksom privat centralbanksverksamhet. De är parasiter på värden, inte tvärtom. Vi kallar dem för antikvitets-banker, de för-stora-för-att-misslyckas, och de står – bortom zombie vandringen via lösen – i konkurs. I praktiken har de nationaliserats genom alla dessa injektioner och medges av staten att hålla två böcker för bokföringen. Bankvärlden lyckades bli sin egen lag med hjälp av anglosaxiska regeringar, det privata BIS, och FASB. Stölden ser bland annat ut så här: man lånar till nollränta av Fed och lånar sedan tillbaka summan till Fed vid 2,5% ränta, en möjlkning som skattebetalarna står för.

Denna subvention existerar för att hålla ett gäng korrupta oligarker, zombie banker och hedgefond hyenor vid liv, för att inte tala om deras uppblåsta bonusprogram. Man säkerställde i praktiken, för år 2011, 144 biljoner dollar i exekutiva bonusar och fringisar åt Wall Street maffian, genom statens interventioner, en summa som motsvarar världens 49:e största BNP. Man hordade medlen, så att de inte hamnade hos SMB sektorn, vilket höll medlen steriliserade. När de väl monetiseras så är det i form av stödlån till de stora elit korporationerna och i form av uppköp av Säkerheter och Värdepapper, och detta samtidigt som Fed köper 1.7 biljoner dollar av giftigt skräp vid priser som de vid avyttring inte kräver tillbaka av köparen – och följer således storfinansens doktrin om att skinna den amerikanska skattebetalaren så mycket som möjligt, då de betalar mellanskillnaden för dessa nonsens papper och transaktioner. Men när pappersbubblan spricker på amerikanska Säkerheter och alla förvaltare dumpar så mycket som möjligt av dem, kommer de inte finnas några spelare att fånga upp drösen, till ljudet av räntesatserna som då stiger snabbt och häftigt.

De ställer vi frågan igen; vart kommer dessa pengar då gå? Det första gömstället blir bas och råvaror, vilket pressar upp priser och adderar till inflationen på priserna. De som tar vägen via EFT, hoppar från eld till svavel. Man kan se att denna process är igång genom att t ex titta på guld och silverpriserna. Vad föranleder, som vanligt, ”överraska” mången bättre bättre vetande expert är sektorns stundande helomvändning och intensiva flykt till kvalitet i fysiska, verkliga, tillgångar. Självfallet – det finns inga raka kurvor på något diagram – så utvecklingen kommer att underhållas av flyktigheter och korrektioner, men omloppsbanan kommer att stiga långt mer än vad den välinformerade massan skulle ha trott. Ägarna kommer inte se sig ha någon annan flyktväg. Amerikanska obligationer och börsen faller vid brytpunkten tillsammans med en död fastighetsmarknad och en dollar satt i rigor mortis. Amerikanska publikum riskerar därför med hög trolighet att behandlas med hyperinflation, processen som säger att man inte tror på kreditvalutan dollar längre, och väljer att ställa sig med varor och tjänster så fort som pengarna anskaffas. Innan detta har passerat lär vi eventuellt se en plötslig ”bank holliday”, provocerad av någon ”terror attack” eller liknande, så att ingen kan ta ut sina pengar. Så har de agerat tidigare.

Med detta och det förutsägbara valutakriget -  globalismens önskebrunn som spottar tillbaka mellanskillnaden – som bakgrund är ett Plaza Ackord a la 1985 eller Louvre Ackord a la 1987 uppenbara optioner. Frågan är mest om den högre handen kommer att inspirera budbärarna till att låta omvärdera valutor och multilateralt acceptera statsbankrutt, för att stävja den hotande utvecklingen. Om så inte sker så hotar vidare ekonomiska svårigheter, med ökad flykt till hård kvalitet, samt en kollaps på värdepappersmarknaden, särskilt i USA, som då alltså kan sluta med att Fed köper upp hela rasket = aktiemarknadskollaps och stigande räntor.

Det riktiga valutakriget spelas således ut genom Kina samt Amerika (Chimerica) vis a vis resten av världen. Vi bedömer det som ganska troligt att G20 ledarna kommer att mötas snart, nästa månad till exempel i Seol, för att diskutera en plan att förstärka undervärderade valutor. Men vi är inte helt övertygade om att den höga handen kommer att se till att en uppgörelse nås till önskvärd effekt – i första hand – men för ordningens skull kan något uppbådas som åtminstone till formen liknar Plaza Accord från 1985. Sett till rim och reson så är givetvis en appreciering av valutor önskvärt, eftersom alternativet är allt fattigare betalmedel, och det är generellt ett sämre alternativ än att leva med försvagad exportstimulans. Om man insisterar på att bygga upp en stor hord av dollar denominerade tillgångar- dollarn som lever extremt skuldsatt och samtidigt eskalerar i mängd – så skapas distorsioner i världsekonomin, vilket vi åter påpekar kommer att bita handen som tar den säcken. Kina behöver inte en dollar peg eftersom landet har tillräckligt med produktivitet för tillfället, emedan resten av världen lever upp till den antagna formen mest per papper och skuld, en övertecknad belåningsbas. Eftersom så många av de utvecklade länderna har influerats av finanstornet att ta till finansiering via underskott – skattebaserade åtgärder och monetära lättnader – så framstår idéen att det finns fler mini-paraplyn att dekorera drinken med som rent nonsens. Det utläses inte tillväxt baserat på den krympande ekvationen, eftersom globaliseringens offshoring varvade bort intäktsbasen successivt, och fortfarande gör så. Att ”man” inte noterade det i tid beror på att bankirerna blåste upp värdepappersmarknaden för att simulera en ekonomi som hade tilllväxt. Globaloni. Så alla fladdriga globalister tar nu och går till närmsta Konsum, köper fetaost, och planerar in en studieresa till USA fram till 2013, men tag även med en gravurna, just in case. Sedan dansar Ni Zorba hela natten, för den blir rätt intensiv och psykedelisk hos Farbror Sam med. Notera sedan när bankirerna påminner sig själva och marknadens bestar om att amerikanska skattkammarens värdepapper ser ut som radioaktiva olympier. Dance away the heartache, dance away the nations.

Notera då hur publikum tvingas av händelserna att använda deras valutor, som de har tappat förtroendet för, genom att prioritera mat och basala hushålls produkter – innan priserna stiger högre. Priserna på tillgångar i övrigt kollapsar, med steg om 20%…40% av vad som var läget bara en månad innan. Det är då varu och tjänstebyten börjar dyka upp igen, och somliga spenderar sina guld och silver mynt för anskaffning. Få skulle tro att detta är en plausibel framtid, men siffrorna och fakta talar sitt språk; detta är en de facto potential om man fortsätter på det inslagna spåret. Oavsett vilket har det redan gått så långt att USA kommer att möta betydande dislokation och olika former av kaos. Folk kommer att kräva svar; hur kunde ingen se det komma? Visst gjorde vi det, visst gjorde vi det….men…somliga litar väl på att media begriper vad de förmedlar? Att politiker förstår spelet och därför accepterar att verkligheten ser ut som deras politiska kompetens och bedömningsförmåga uppvisar?  Så att de inte står överraskade av sina föregående egna beslut?  Globalister ställer sig till vänster med toppbankirerna och De Stora´s elitism och deras egna nya världsordning, Lokalister till höger med entreprenörer, företagare, accepterade sociala kontrakt, form och funktion. De flesta var för upptagna med sina liv och förutfattade meningar om hur världen fungerar, för att kunna notera hotbilden i tid. Den dagen Amerikaner vaknar med att undantagstillstånd är utfärdat så får vi ett hårt kvitto på trendanalysen här, för det blir scenariot för att söka kontrollera situationen i det läget. Hör vi ett hånfullt skratt från City Of London den dagen? Vi gör det i alla fall.

Finns det något som kan rädda dagen? Den amerikanske regeringen har inte förmågan att göra det själv, eftersom globaliseringen kapade armarna, helt per design, det enda som vi ser skulle kunna ändra på postulatet är ett internationellt samarbete av ett slag vi inte har sett hittills. Och det kräver, för bästa resultat, hårda beslut, med en generals blick emot finansvärlden, hot-money världen och dess topp.

Amerika blir Humpty Dumpty för denna era och de hot-bilder vi presenterar besitter en hög sannolikhetsfaktor genom hela 2011 och 2012, om inget som ändrar på premisserna installeras på den internationella scenen över de närmaste sex månaderna. Om man skulle pröva guld för en standard av valutor för de ledande nationerna så får man nog räkna med ett pris som överstiger 6,000 dollar per uns, för att stävja scenariot vi observerar här. Även de mest solventa nationerna kommer att smaka på den globala depressionen och deflationen, de har ringa uppbackning i guldreserverna, ingen kommer undan effekterna utan åverkan. Hellre rik än fattig – så gå icke in i valutakrigen, växla om till lokal handel och köp så mycket lokalt/regionalt som möjligt, för att hålla de lokala hjulen igång. Alla hjul är lokala även om globalisternas vanföreställningar ger ett felseende på den punkten. Varje hjul har ett ekonomiskt centrum och måste hålla sina proportioner med skattkammaren. Att vara förvarnad är att vara rustad.

Den Amerikanska Senaten är satt till att följa Huset i att implementera Kina regleringarna av valutan – och detta leder till handelskrig. Röster från neon-vinden når oss och säger att Washington planerar en ”resolution trust” sorts av affär. Hur man har hanterat deriverade huslån ser ut att leda till att många husägare kommer att vägra att betala månatliga räkningar, därför de kommer att kräva att få veta vem som verkligen äger lånet, om man betalar till ägaren eller dess agent. Denna grupp kan visa sig få den osannolika turen att bo utan kostnader under en era eller två. Men det föregående bedrägeriet ifrån bankirerna som har letts hit av Wall Street, kan få den tidigare kreditkrisen att se ut som en skrumpen oliv i en dåligt skakad drink. Hur man än skär fallfrukten har bankerna än mer seriösa problem på händerna, och Fed verkar inte direkt försöka dölja det.  De talar om ett 6 miljarder dollar stort bank problem, blott baserat på en fördröjning orsakad av ett moratorium på tre månader. Det kommer utav 750 miljarder dollar i huslån. Banker håller hus från utmätningar i allt från 14 månader till två år. När allt är sagt och gjort kan vi hamna på 1 biljon dollar i huslån. Det skulle kunna ses som en mild hämnd för folket som har blivit kungligt bedragna av Fed, Stat och bankerna i så stora spann. Frågan är dock om regeringen på något oheligt vis kommer söka avhjälpa Wall Street offren även denna gång, men det kan visa sig bli knepigare i detta fall. Superfinansen högst upp får dock en önskad konsolideringseffekt, vilket bara stärker deras makt och veto när fler spelare går omkull.

Redan innan bloggen startade här så hade vi talat om sannolikheten för ett nytt möte i stil med Smithsonianska mötet vid det tidiga 70-talet, Plaza Accord 85, Louvre 87, för att reda ut röran i matrisen av valutor. Det vore ett naturligt mönster om inte annat, men man ska erinra sig att de stora bankirerna i spelet hellre ser att marknaden destabiliseras för att kunna marknadsföra deras subversiva valutalösning i form av SDR eller Bancor, eller något annat hittepå som regionaliserar eller globaliserar deras makt än mer, om de tror att en sådan acceptans blir konsekvensen av kaos. Om kaos blir realiteten för länderna är det givetvis lättare att leda fårskocken av förlamade politrucker in i deras dolda agendor. Sky denna dag! Men att de riktiga jänkarna, innevånarna, skulle ta emot en främmande valuta utan en betydande fight låter inte troligt. Warburg avslöjade riktlinjerna med tydlighet 1950: finansen ska minsann ha sin globala valuta och deras världsregering av politiska kasperdockor antingen via samtycke – eller erövring – ett dubbelverkande dubbelspel som pågår i processerna av finans och geopolitik. FN är samtyckeshuset, resten är den blodiga fighten. Eftersom de privata bankirerna redan från började sparkade in sitt Världsbanken och IMF, så har de täckt in ändarna i det stora spelet. Och entiterna kan för övrigt sökas upp på trust nivå.

Utrikes handlare vägrar köpa dollar denominerade papper och i mottack till bångstyriga köpare så tillåter USA att dollarn faller i värde. Utan en internationell konklusion som transcenderar särintressen blir ett finansiellt kaos det troligare scenariot, och för tillfället är det den utvecklingen som vi ser att man springer emot. En stor del av världen avfärdar ett QE2, och kanske ett QE3, som destruktiva snarare än kreativa metoder att lösa problemen, ja, de noterade sannerligen att ädelmetallerna och basvarorna höjde ögonbryn. Om då inte Kina och USA kommer överens i frågan så fortskrider inte bara globalonins valutakrig, men växlar över i ett veritabelt handelskrig. Vem vinner?  Kina lär knappast vinna det i längden, men bron går definitivt över en internationell ekonomisk kataklysm innan fighten är över. Tur för de djupa vadslagarna är att tjurarna i de olika lägren har finansiella rådgivare, som på olika vis sträcker sig tillbaka till samma intresse-sfär. Så som det spelar ut sig vid den tidpunkten, är så som dessa plutokratiska superbankirer föredrar att se det hela vid det läget, det är vår mest sannolika uppfattning.

Vi avslutar dagens sändning, ibland Tankesmedjornas Knektar, med att tacka journalisten Max Keiser för att hedra sanningen den sista sekunden.

”Banking was conceived in iniquity and was born in sin. The bankers own the earth. Take it away from them, but leave them the power to create money, and with the flick of the pen they will create enough deposits to buy it back again. However, take it away from them, and all the great fortunes like mine will disappear and they ought to disappear, for this would be a happier and better world to live in. But, if you wish to remain the slaves of bankers and pay the cost of your own slavery, let them continue to create money .” – Baron Josiah Charles Stamp, Direktör, Bank Of England [not: Silas Adams, The Legalized Crime Of Banking, 1958]

Frågan som svävar fram och tillbaka beträffande den privata amerikanska centralbanken, Federal Reserve, ligger bland annat i hur mycket värdepapper från Amerikanska Skattkammaren de kan köpa under rådande regler, även om regler numera inte äras som de var tänkta att göra. Låt oss för ordningens skull gissa på ungefär 1.7 biljoner dollar. En stor av del av detta ligger förmodligen i långfristiga ”notes” – reverser – som behåller daterade räntesatser vid låg nivå. Å andra sidan kan de helt enkelt ta bort begränsningen i regelverket och köpa allt som finns i sikte. Det innebär att 10 åriga T-notes kan falla från nuvarande 2.50% till 1.5% medans lån på tillgångar kan falla till 3.38% på den 30 åriga fasta räntan. En sådan excess av förvärv tenderar till att skicka ut andra köpare till korporativa papper, utländska obligationer, basvaror och ädelmetaller, men även till börsen. En sådan policy transmuterar balanser till effekten av betydande monetisering, högre inflation och eventuellt hyperinflation. Det är, som synes, ett ytterst vådligt spel, en rusning in i ett monetärt ingenmansland. Likviditeten som släpps lös på POMO marknaden och lavinen som blir effekten av den aktiviteten, kan förväntas tidigt nästa år, och det kommer att driva upp inflationen på tillgångarnas priser.  Den andra sidan av myntet är att det forcerar värdet på dollarn till att tryckas ned, ned emot 71.18 och till att förmodligen bryta den långsiktiga stödnivån därvidlag. Insatt reserv likviditet kommer sannolikt att stiga till 3 biljoner dollar. Leder det till utlåning eller kommer marknaden frysa på grund av att nästan ingen känner igen sitt land längre, och knappt vet om Stalin regerar här eller inte? Scenariot säger att Fed´s balansräkning kan nå 4 biljoner dollar. Det föranleder frågan: om detta inte kickar igång en återhämtning, kan ett QE3 sparkas upp till 8 biljoner dollar? Hur kommer inflationen att manifestera sig under QE2? Blir det 14% eller 34%? Drar det igång hyperinflation, eller lämnas den över till ett QE3? Som dagen ser ut finns det så många olika rörliga faktorer att det blir svårt att svara på dem med någon sorts absolut visshet. Vad man ändock kan säga är att det kommer att sluta illa – om inte De Stora beslutar om något annat. Valutakrig, handelskrig, ekonomiska härdsmältor, skuldexplosioner, et al – detta var finansiärernas strukturerade idé om att per finansiell kataklysm motivera länderna att acceptera deras nya ordningar, gradvisa förändringar, som stärker superfinansens makt på nationernas bekostnad. Valuta-attackerna som fenomen var en principiell föregångare till detta finansiella kaos. Genom att attackera nationers enskilda valutor skulle de  drabbade länderna per subversion stimuleras till att acceptera en Euro, Amero, eller någon annan internationell valuta som överskrider nationens gränser och sitt egna finansiella veto.De bemedlade med mindre insikt trodde att valutasystemet var i multipolära, multilaterala trevliga händer som skulle effektivisera en värld där man kapar tidigare avstånd emellan folk och främjar handel. Goda säljargument, men det var inte intentionen ifrån De Stora, och knappast den fundamentala effekten, vilket vi ser nu i USA, där den försvinnande medelklassen knappt kan handla utan att låna mera, och det utan täckning. Globalonin var de facto subversion för De Storas långsiktiga syften. De använder alltid paradigmer som ser logiska ut om man inte sitter med perspektiven i Tornet. Miljöhot, konservation, upprätthålla fred, fri marknad, unioner, allianser och förbund, allt detta, och så mycket mera, använder eliten som proxy agenter för att dominera och ta kontroll över nästa fas av den globala utvecklingen. Allt tjänar dem tekniskt via banken, som är huset för piskan, piskan som är valutan, skatten som ger den ett värde, och när cirklen slutes utanför nationen, etablerar deras ofrånkomliga makt. De som söker absolut makt, även om det de strävar efter presenteras av en polerad yta, begär helt enkelt deras rätt att forcera deras egos hybris och föreställningsvärld på alla andra. Och låt oss minnas att de är alltid de som skapar de mest helvetiska tyrannier, nedfall och utfall. Absolut makt korrumperar absolut sinnen, och de som strävar efter den måste misstänkliggöras och opponeras. Men vem banar väg för dem? De som imponeras av dem.

Logiskt innebär det att om man springer för De Storas intresse så blir man en given hotbild till den individuella nationen, en Quisling. Sist vi kollade fanns det inte ett enda folk, eller mandat, som bad förtroendvalda att få skicka sin industri till slavar och totalitära stater, förinta sina valutor, pensioner och besparingar, och sedan ge allt till maffian, samt dessutom acceptera De Stora´s finansiella och totalitära världsherravälde som tack för den stora förintelsen.  Det finns dock en given trend i historien: den sista milen till ett försök att etablera världsherravälde blir spiken i kistan för de megalomaniska härskarna och deras hybrissmittade såtar.

Hur som haver; som reaktion på denna massiva monetära slakt faller dollarn, aktiemarknaden lever ut sina udda disassocierade vanor, Skattkammare & Agentur marknader förblir under tiden synbart oförändrade, basvaror stiger, medan ädelmetaller, guld och silver reser sig exponentiellt.  Alla medel som skapas måste nämligen ta vägen någonstans men de kommer verkligen inte att sticka till fastighetsmarknaden, som lider av ett massivt överhäng, trots historiskt låga räntor.  När det väl är installerat, oavsett om vi talar om QE2 eller QE3, kommer tidsrymden att pressas ihop, förmodligen till en treårskvadrant eller mindre. Valet kan påverka säten, men Fed´s direktion är satt och satt av dem själva. Därvidlag finns ingen annan primär lösning för Amerika än att avveckla det totalt korrupta Federal Reserve och återgå till konstitutionen, som bara ger Kongressen rätt att stifta valutan och reglera dess tillgång. Implikationen är själva knivseggen i hela den amerikanska delen av dramat. Skatt och valuta är individens, statens, ägarens och maktens instrument, och får således icke hamna i särskild intressens händer. Idag ligger hela det internationella valuta och finanssystemet, till största delen, i särskilda, privata intressens händer, och det som hotar deras process är att man vaknar och nationerna handlar därefter.

Och nu ses inte Fed besitta några alternativ annat än att efter förmåga förlänga tidslinjen till kollaps. Ju längre den dröjer, desto större blir oredan. Vi sade redan i början av året, att detta blir året det smäller, med hänsyn tagen till att De Stora har vädrat sådana intentioner per diktat sedan länge, samt att den ekonomiska utvecklingen i USA och på världsarenan har följsamt manifesterats efter De Storas taktik och strategi. Med det i åtanke, samt att vi ej har observerat något som pekar på en ny tanke hos eliten, så kan en kollaps var nära förestående. Vi tror fortfarande att en betydande smäll på den amerikanska marknaden blir synliggjord innan årsskiftet, eller under det första kvartalet därefter. Men även om De Stora skulle ändra på någon premiss kommer inte den ekonomiska krisen att kunna undvikas, det har redan gått för långt. Nu handlar det mest om efterspelet, och att inte fållas in i Satans nya ränker och smiden, under nästa era. Inom de närmaste tre åren är amerikansk deflation-till-kollaps mer än trolig. När så sker försvinner både den amerikanska aktie och obligationsmarknaden i ett ragnarök, till stigande räntor, där somliga basvaror klarar sig, samtidigt som guld och silver blir den egentliga hårdvalutan, vilka behåller den upparbetade terrängen, alternativt stiger än mer. Men innan denna specifika punkt realiseras har LBMA, Comex, GLD och SLV kollapsat långt innan detta, med effekten att allt förtroende för systemet har gått ur tiden. Vad beträffar Fed´s exit strategi så finns det ingen. Nada. Det kan inte etableras. Obligationer, de instrument som nuförtiden borgar för garanterad konfiskation, är absolut inte en plats att duellera på. Total återbäring innan inflationen tas ut är bedrövlig. Efter att inflationen har skrattat sig hes genom dammet, uppenbaras mest en grotesk tandlös syn. Till och med marknaden som springer på finansiellt uppåttjack, datahack och Capone terminer har klarat sig bättre, guld och silver står redan i mer än 20% tillväxt.

Federal Reserve har blivit landets livsupphållande dollar grossist  och det är bekymrande för de visa, eftersom de vet att det är Fed som är ansvariga för situationen som har uppstått till att börja med. Vid senaste kollen var Fed den andra största ägaren av amerikanska värdepapper och säkerheter, efter att ha ersatt Japan på den positionen bakom Kina. Om Federal Reserve hade varit statligt så hade problemet därvidlag varit mindre. Att äga sin egen skuld är egentligen mer naturligt. Men i denna kontext, så som systemet opererar idag, blir kontentan ett degenererande vansinne, men om utrikes handlare är ovilliga att köpa dynga och Fed tvingas köpa för att hålla räntor låga, blir Feds uppköp den sista utvägen. Denna policy påbörjades i Juni, okänt för de flesta, och brådstörtade glidningen i dollarns värde och satte stigande kraft på guld, silver och bas/råvaror. Frågan som väcks är: kan Fed agera så här hur länge som helst och hur hög blir inflationen som ett resultat av en sådan policy? Biljoner med dollars, värda en handfull, i gamla skulder kommer till hävd till laddningen av, i runda slängar, 150 miljarder dollar i ny skuldsättning per månad. Varje månad växer skulden exponentiellt, intill den dag människan lämnar planeten jorden, frivilligt eller ofrivilligt….så att säga. Det måste vara roligt att vara bankir, tänk att skuld kan tryckas upp ur tomma intet, och bli ens personliga rikedom, på en hel nations bekostnad. På vilket sätt är digitalt äntrad skuld rikedom? Bara Homo Sapiens….
Kapsla in skuld spiralen så finner vi ingen annan konklusion än att man förr eller senare kommer att stå i konkurs, statsbankrutt, som en grande finale på en olidlig hyperinflation. Just i denna stund är tajming, som vanligt, knepigt att få ett grepp om, eftersom vi inte vet när andra nationer väljer att kapitulera. Över veckorna har vi hört kommentarer från Brasilien beträffande möjligheten av ett möte snarlikt Plaza Accord mötet från 1985, för att adressera det växande valuta kriget och dollarns fall. Vi har misstänkt allt sedan i våras att något sådan manöver skulle dyka upp igen vid årets slut, eller i början av nästa. Vi trodde att det  torde ha överskuggats av QE2, som kunde ha varit igång på fulla cylindrar redan i Juni och Juli. Det hände i viss utsträckning via repo marknanden och vissa banklån, men inte alls tillräckligt för att hålla systemet i pararell rörelse. Resultatat blev stagnation, högre inflation och arbetslöshet och att Fed kastades in på bollplan för att köpa upp flockar med Skattkammarens papper. Att Fed blåljuger sig igenom hela processen, i vad de egentligen håller på med, är intet av en nyhet. Och frånvaron av dessa insikter är vad som har gjort det möjligt för Fed att stegra börsen emot Kongressvalet i November. Reaktionen talade genom guld, silver och basvarorna.

Den finansiella barsalongs-legislaturen känd som Dodd-Frank propositionen, misslyckades att stoppa de värsta excesserna i strukturerade tillgångar och derivator, ett område som härvidlig har varit lika avreglerad som oreglerad. I syfte att dra in mer profit för banker och värdepappersbolag har de uppmuntrats att begå finansiella bedrägerier och givits en fristad ifrån det mesta av Lagen. Man har tagit ytterst lite ansats för att ordna till problemen med derivatorna (båg papper med båg värden) och där ligger en stor del av det tekniska problemet, lika väl som i strukturerade tillgångar, baserade på korporativ skuld och Skattkammarens skuld (en praxis dessutom kan vara oförenlig med amerikansk lagstiftning). Detta skräp säljs till kommersiella kunder baserat på högre avkastning, vilket även inkluderar subprime skuld och ARS (auction rate securities). Man skulle tro att imbecillierna hade lärt sig en sak eller två efter att ha sett de monumentala förlusterna över de senaste åren inom gebitet. Publikum och stater vandrar lika druckna på den internationella finansiella marknaden, och frågar sig vad det är för slags färger de ser överallt. Var bara lugn, det är ormens bett som verkar. Somliga har alltså beslutat sig för att förlora fantastiska summor på ett väldigt svårbegripligt vis. Det för oss tillbaka till vårt gamla tänkespråk…jaga aldrig någonsin efter avkastning/ränta, för den endimensionella metodiken slutar i förluster. Vad värre är, det finns inga verkliga efter-marknader på dessa sorters säkerheter. Du står vid nåden given av säljaren. Ett annat problem är att regulatorerna inte begriper vad som pågår här. Det är på sätt och vis förståeligt, pröva att lägga in en klagan beträffande naken blankning i Förenta Staterna, och skåda uppsynen. Detta harmoniserar med arrogansen hos Fed och SEC, som valde att ignorera det mer seriösa finansiella dikets varningar om att subprime, ABS, MBS, CDO´s med flera var giftiga bomber som skulle komma att detonera, på samma vis som man ignorerade att beakta de legala premisserna av hur det hela sattes ihop, marknadsfördes och såldes, med hjälp av ratinginstitut som S&P, Fitch och Moody’s, de som satte topp betyg på total dynga, medvetet. För att göra allt lite värre så har man garanterat inteckningshandlingarna via Fannie Mae, Freddie Mac, Ginnie Mae och FHA , dessa bisarra och ständigt insolventa kommunist verksamheter, som startade problematiken till att börja med. Men tro för all del inte att detta härstammar ur blott dumhet, inkompetens och arrogans. Det är fråga om planerad ekonomi med en geopolitisk intention, appropierad av dollarns sanna härskare.

Nettot på blankning positionen i Commitment of Traders rapporten av kommersiella papper slog upp en ny högsta markör över den senaste veckan, baserat på 308,000 kontrakt, som vi tror allihopa ligger på förlorarens sida. Så är det med pengaknarkare som vägrar arbeta i verkligheten för sitt uppehälle. Situationen är snarlik inom ädelmetallsaktier, guld och silver. Förr i tiden så skulle en så stor blankingsposition ha skrämt spelarna och lett till ett sammanbrott i guld priserna. Inte denna gång. Vi såg en en-dags korrektion och det tror vi var det hela för denna gång. Pengar och kredit expanderar i en rasande takt, den ekonomiska politiken är inte värdig ens medeltiden, och vi såg ¾ av administrationens finansiella komplement överge skeppet. Den enda överlevaren är Tim Geithner, löphund åt De Stora, som uppvisar samma kompetens professionellt som i hans förmåga att betala inkomstskatt. Obefintlig. Dollarn kvarstår under betydande tryck gentemot andra valutor, och alla valutor trycks under guldet. Euron hamnar under enormt tryck, liksom den allt mer absurda Kafka processen som kallas Lenin Lever Igen – eller kort och gott: EU.

Alla nationer ökar, i olika utsträckning, tillgången på pengar vid en takt på 10% plus. Som vi har påpekat förr så förblir produktionen i guld och silver stadigt nedåtgående, med inga större projekt i sikte. Det ger starka guld och silver marknader för de närmaste fem månaderna. Nu tillkommer ett förbannat Kina som en faktor på köparens marknad, tillsammans med Ryssland och Indien. De sista två ländernas förfallande optioner var icke-händelser och det kan fortsätta på den linjen.  Moder Svea sov under hela racet någonstans på arktis, i ett ganska litet björnhål. Men att de skulle förstå hur den stora världen fungerar var väl aldrig väntat. Allt, i global bemärkelse, är exakt så som det inte borde vara. Den svensk som kanske bäst vet vad som egentligen pågår i spelet är PG Gyllenhammar, men han ju har valt att arbeta för Darth Vader och Dödsstjärnan, han demonstrerar att han beredd att förinta nationen Sverige till förmån för sina herrars världsherravälde. Folk tror att alla större gestalter på marknaden är ”marknaden” – för att de är okunniga opportunister, som kan ledas till ett träsk där de drunknar själva – bara gestalten glittrar tillräckligt. Så är det absolut inte, superfinansen har andra agendor och motiv än den riktiga traditionella marknaden. De är intresserad av totalitärt, feodalt ägande i global bemärkelse – och det speglar absolut inte marknaden, särskilt inte den ”fria marknaden”. Två totala motsatser, men De Stora är så mycket smartare än de andra småspelarna, som står förhäxade av det som glittrar, så den store kan lätt få de hypnotiserade drönarna att tro att totalitärt ägande i deras händer är samma sak som frihet, marknad och demokrati. Så kraftig är illusionen, och de behärskar den bättre än alla andra. Den som inte bemästrar illusionen blir dess slav, och vad ett sådant fascistiskt system har med demokrati att göra kan inte påpekas.

Nåväl, nu har det blivit sedermera så att centralbankerna sprang ut igen till att bli guldköpare, och de Europeiska kontrollerande bankerna har knappt sålt av något guld under två år. Må vi fråga USA var Tysklands guld finns någonstans, eh? Nollräntor har gjort det mycket billigare för spelare att gå på den långa sidan av guld och silver. Inflationen har stegrats och borde nå 14% vid slutet av 2011, i den hårda verkligheten. Basvaror går emot takvåningen. USA´s inflation, den riktig inflationen, står i 7%, inte i 1.6% som monomanerna försöker påskina den globala alliansen av finansiella trälar. Dollarns reverserade huvud/axel mönster ser ondskefullt ut. Regeringen har tappat kontrollen över deras guld manipulation och de tappar på samma vis kontroll över ekonomin. Inom två år kommer den amerikanska kataklysmen, globalismens missfoster de la supremé, en kosmisk les miserables, att spela ut sig och göra världsekonomin väldigt grå…trist…fastkörd vid fronten där intet nytt finns att rapportera.

En av de viktiga aspekterna som ett resultat av guldets styrka är dess geopolitiska implikationer – och intentioner. Kom ihåg att guldets marknad har varit en Rothschild gårdfarihandel i långa tider. Vi har Ryssland, Kina och resten av BRIC nationerna uppställda på en sida, och USA och Europa druckna på den andra. Inte är det bara en fråga om att BRICkorna ackumulerar guld på ett betydande vis men vad de egentligen tycks säga är…att det inte finns något guld kvar i Fort Knox, under Fed i NYC eller hos West Point, och om det verkligen finns något kvar så tillhör det andra spelare. Ah, det drar en till minnes Ian Flemming´s James Bond och rullen Goldfinger, tänka sig att denna gamle MI6 agent råkade träffa så uppenbart rätt någonstans… i obligationens majestätiska tjänst (hör du som har öron att höra med). Så småningom deklarerar man kanske facit, det vore även intressant att höra hur mycket det låg i de ihärdiga rykten som florerade för något år sedan, som påstod att Fed och IMF hade levererat guldpläterad tungsten till både Kina och Indien. Spela inte förvånad, vi känner till deras ”attityd”, tack. Den modige Kongressledamoten Ron Paul (mannen är enormt modig, varför får han inte stöd från ”det bättre väst”…) har åberopat en öppen redovisning av Fort Knox, vilket inte har skett på 56 år…vi hoppas han får bättre stöd i sin process, för situationen påverkar omvärldens inter-relationer, och ligger till grund för hur man ska prioritera sina beslut i denna vådliga terräng där kungen är denna: perfekt höggradig information och data. Ett avslöjande där kommer, oavsett vad som kommer fram, ha ekonomiska, finansiella och politiska ramifikationer, särskilt om det visar sig att de inte har något guld kvar av betydelse. Den amerikanska staten – och de som kontrollerar det hela – har ljugit och mörkat under så lång tid, att det talar för att deras motvillighet till öppen redovisning pekar på en negativ sanning. Om BRIC nationerna fortsätter att ackumulera guld, men med en Västern rulle som inte gör detsamma, så kommer beklämmande problem att erinra sig, om USA har litet eller inget guld kvar. De officiella tillgångarna hos dessa BRIC nationer deklareras vid omkring 10% av vad USA, UK och Europa har, men med tanke på Herrarna Ormbett, så torde det snarare ligga närmare 15%,

Ingen vet egentligen vad centralbankerna de facto har låst in i sina källare, eftersom monoliterna har sett till att mörka spelet, som att till exempel att leasa ut guld men samtidigt ha kvar det i böckerna som en tillgång. Vilket fantastiskt sätt att öka tillgången på guld på! Får jag leasa ett par ton med? Legendariskt. Bankirerna tror att ingen behöver veta om det, eller att det egentligen spelar någon större roll, som om brott vore ett brott. Även Fed har investerat rikligen i att se till att Kongressen inte drar igenom en guld redovisning. Det stora spelet rasar således vidare med finansiella kriser, valutakrig, handelskrig, globalonins dödfödda ideologi. Fast globaliseringen var ingen ideologi från De Stora, det var processen inom ett geopolitiskt schackbräde. Men drönarna trodde att slogans från någon från de stora slotten måste vara marknandens slogans. Icke. Lyckligtvis för De Stora var ingen skärpt nog att förutse konsekvenserna av vad de undertecknade eller gick med på, för då hade ingen vid sinna sinnens fulla bruk gjort så till att börja med. De operativa vet därför inte nu hur de ska lösa problemen vilket gör att de fortsätter att ta råd eller instruktion…från någon trojan som är större än dem själva. Optionerna för Väst försvann ty de är konken-mässiga samtidigt som allt de har kvar i centrum är ett internationellt pyramidspel, ett ponzi schema, som körs igenom centralbanksvärlden. De spelare som står på andra sidan om dem vet detta. Varje dag som passerar köps mindre och mindre dollar denominerade papper, vilket ger centralbankerna ett starkt motiv för att kontrollera guld priserna. Men dumhet äter upp sig självt, BRIC nationerna plockade smart nog upp guldet för priser 30% lägre än vad de borde ha gått för. Manipulationens makt har minskat över de senaste femton åren, vilket ses i hur guldkurvan har utvecklats. Men för De Stora är inte det ett spel om guld eller pengar, utan ett spel om makt, ordning och deras totalitära världsordning i detta. Och den influensen bygger på andra mönster än vad en generell marknad kan utläsa. Men man kan lära sig spelet genom att fråga sig: Om jag vore en superfinansiär, en Rockefeller, en Rothschild, och avsåg att skapa en konsoliderad superstat med en superbank, en global valuta, under min kontroll, och avsåg att åstadkomma detta så snart, men så taktfullt, som möjligt: Hur skulle jag spela spelet? Tankeformen för visionen är gammal, men låt oss säga att vi började ställa frågan strax innan andra världskriget bröt ut. Fortsätt fråga på detta vis och ta hänsyn till alla komplexiteter i spelet. Vad svaren visar är att man inte kan vara endimensionell – man måste tänka multidimensionellt, där en sak, ett koncept eller en bild betyder olika saker, där det som ser ut som motsägelser och paradoxer för den ordinära världen blir konsistent och konsekvent vardagsmat i elitens analys.

Ryssland har varit en enveten köpare av guld, under tiden marknaden har visat en årlig sammansatt tillväxt på 20% under nio år, både på inrikes produktion och på världsmarknaden. Kina har köpt av inrikes produktion, men har inte varit så aggressiva på världsmarknaderna som Ryssarna, och gick mer subtilt tillväga. Men nu tror vi att Kina kommer att bli mer aggressiva på marknaderna när dollar tillgångarna ökar, såvida, så klart, att det inte uppstår ett tredje världskrig eller något i en sådan härad. Det är inte svårt för Kina att använda mellanhänder för att köpa, så som de har gjort tidigare. Kina marknadsför ganska intensivt både guld och silver till sina innevånare, särskilt för att byta ut dollar. Som en konsekvens av Kinas angreppsvinkel, och BRIC´s angreppsvinkel, i tillägg till resten av marknadens köpkurva, så bryter det ned kontrollen av guld handeln tämligen snart. Man kan fråga sig; Hur vet vet Ni det? Det är en utmärkt fråga ifrån studenten. Marknaden under De Storas välde är inte vetenskaplig, det är en konstform, och vi har en viss ackumulerad erfarenhet av att observera…sfären. När acceptans av observation uppnås så vet man vad man ske leta efter, vad man ska förvänta sig, och vad man ska fråga sig. Minns att det är ett spel som pågår i pararella realiteter, vars operation tolkas olika beroende på vilken del av bilderna man utgår ifrån, och från vilken nivå och led i processen. Vi finner att en procedurmässig kvantifiering mot denna ansats leder till bättre fundamenta för en analys, och om analysen och trenden slår in med rimlig träffsäkerhet över tiden, bekräftas eller stöds antagandet. Man måste gilla att ha fel, för det visar att något finns att korrigera. Den ständigt charmige C Michael Armstrong, som var VD på bland annat AT&T, skrev en not som han lade på sitt skrivbord efter ett par svidande nederlag (sorry Mike…men oddsen sög verkligen): ”antag ingenting, ta ingenting för givet”. Vi förstår vad han försökte säga. Resten av världen gör tvärtom, och det ställer dem förvånade inför fullbordat faktum, i en ställning som hör hemma i en Picasso tavla.

Studie av finans, monetär politik, intelligentia, korrelerat av historiens vishet specifikt inom den aktuella disciplinen och generellt mänskligt beteende, samt kombinerat med De Storas oändliga aptit för total kontroll av hela planeten, leder oss på spåret av de händelser idag, som formar framtidens trender. Tills spelet ändrar på några fundementala premisser finns det ingen anledning att ändra på modus operandi, då vi har haft hyfsad träffsäkerhet i trend analyserna, och någon särskild ändring av spelet har inte observerats. Det absolut mest effektiva sättet för världen att korrigera systemen är att skippa de privata centralbankerna och associerade verksamheter, och skapa ett finansiellt system – med tillhörande valutor – där privata bankirer inte får stoppa sin fot, någonstans. Det frigör världen från skuldförpliktelser och dolda agendor hos en liten kabal subversiva dårar som inte skulle vara i en sådan position till att börja med.

Gör man det på fullt allvar kommer det att transformera planeten till en formidabel renässans, och föranleda en korrigering av det förflutnas mörker…för alla historiens viktiga läxor är inte fullt realiserade idag.

Bankerna, Wall Street och City Of London skakas om just nu, men toppen var självfallet beredda på det, när man störtlandar ett plan vet man att det kommer att skaka intill helvete, och de gick in fasen med denna beredskap. Lägre nivåer av spelet offras av de högre, det finns inga sympatier, det är en machiavellisk attittyd rakt igenom. Det finns ett antal namngivna som kan sägas vara själva Tornet, sedan finns det de som Tornet har delat ut maskeradens utvalda glaskula till. Håller man inte glaskulan är man ett offerlamm vilken tid på dagen som helst, men även de med glaskulor rensas ut om det tjänar dem politiskt, eller den stora agendan…och gud bevars för dem som råkar prata vid munnen….men här har Internet och Amerikansk Friradio öppnat upp ett fält som de inte övervägde skulle drabba dem på det vis det nu gör. Hur skall de stoppa den processen? Med revolutioner eller världskrig? Endera väg ser de ut att ”hamna i lyktstolparna”, för informationen har redan nått en kritisk massa i världen. Tidsluckan för att framgångsrikt kväsa processen har passerat. Konnektiviteten som skulle bli deras kontroll verksamhet över planeten arbetar idogt för att klargöra det som de så länge har mörkat. Vi minns inkafolket i Sydamerika som drabbades av guldplundrare…och folket tog dem till fånga och hällde smält guld i deras strupar. På vilket sätt kommer historien att upprepa sig?

Guld har således åter igen blivit den ultimata valutan och om man i denna terräng stör guldets position så förintas hela det finansiella systemet. Ryssland skulle till exempel kunna sänka planeten genom att dumpa allt deras guld, men då åker de ned i underjorden med, så ingen vinner på att göra så. Angloamerikaner och relaterade exponerade spelare som inte säkrar i ädemetaller och diversifierar i basvaror lär lida för det. Guld och silver skall ännu högre och det finns inget som ändrar på utsikten i läget som presenteras.

Vi har fått en länk till Connie Hair, Human Events, som är av vikt primärt för amerikaner som har 401K och IRA pensionsplaner, men som även är av intresse i vidare ekonomisk bemärkelse, samt av börd för studenter inom ämnet globaloni. Vi har skrivit vid flera gånger att vi har misstänkt att nuvarande regim apparatus förmodligen skulle dra sig till att helt enkelt stjäla dessa konton för att öka intäkter som jämnar ut statens skulder och för att lösa ut insolventa eller nästan insolventa fackföreningar och korporativa pensionsplaner. Rapporten träffar måltavlan och nu ser vi att Demokraterna försöker att dra igenom denna legislatur framöver under lame duck perioden, efter November valet, men innan Kongressen ajournerar inför årsslutet.

Senaste Torsdagen höll Demokrater i Senaten, under avbrott i handlingarna,en utfrågning beträffande skattebetalarnas lösen av fackföreningsplaner i synnerhet, och för att presentera en plan i att tillvarata privata pensionsplaner. Tilläggsvis lades det fram en 5% löneskatt för att göra pensioner ”rimliga”. Denna skatt skulle även assistera i att reducera statens skuld i referens till det endemiskt underminerade socialsystemet. Programmet författas av  Professor Teresa Ghilarducci vid New School for Social Research, en verksamhet som har givit oss intrycket av en krypto-kommunistisk organisation. ”The Department of Economics offers a broad and critical approach to the study of economics, covering a wide range of schools of thought, including Keynesian and post-Keynesian economics; the classical political economy of Smith, Ricardo, and Marx” - från deras hemsida.

Denna motion, sponsrad av Senator Robert Casey (D-PA), skulle bli ett nytt program av berättiganden för att lösa ut pensioner och en femte fond hos PBGC, Pension Benefit Guaranty Corporation. Senator Harkin (D-IOWA) närvarade vid ufrågningen såväl som Senator Bernie Sanders (I-VT). Om man tar på sig amerikanska glasögon ser det som den senaste versionen av ett klasskrig, som inte har setts äntra en scen på liknande vis sedan Sovjet Unionen. Det skulle skapa ett system liknande eller i paritet med det som EU har uppvisat (om än med ett annorlunda socialt kontrakt som grund), men föga överraskande, så är även EU´s system i praktiken ganska så barskrapat. Det är en gåva från de höga finans herrarna, så le framför kameran! Våra vänner i USA gör sitt bästa för att få amerikaner att hoppa skepp medan tid finnes, och det ligger i den riktiga marknadens intresse att så många som möjligt gör det. Annars får många amerikanska konsumenter en annuitet som ger hälften eller ännu mindre än vad som annars hade varit fallet.

Till sist noterar vi att Sveriges bedrövliga klåpare avser att ändra grundlagen på ett helt subversivt vis, genom att borra in EU medlemskapet i grundlagen,  vilket understryker att de arbetar efter diktat främmande för folket och nationens deklarerade intressen. Med tanke på utsikterna och att spelet håller på att rullas upp låter det som ett självmordsuppdrag, av spelare, som i fall de storas vision (för det är var denna propå genetiskt härstammar ifrån) går igenom, kommer att hätskt utmätas av den lokala historien som en sorts förrädare. Sveriges medlemskap i EU i regeringsform (RF) 1 som paragraf 10 antar: ”Sverige är medlem i Europeiska unionen. Sverige deltar även inom ramen för Förenta Nationerna och Europarådet samt i andra sammanhang i internationellt samarbete”. Har ett osynligt imperium byggts över den svenska demokratin och dess former som var vigda åt befolkningen? Köpt skräp från globalisternas inmutade agenter som lyssnar till främmande intressen och tar diktamen? För en handfull dollar? Det finns absolut inget behov av denna bindning för åstadkomma något särskilt, som i DN´s publicerade substanslösa uppkastning sponsrar aktiviteten genom intellektuell förvirring och ideologiskt margarin. Och de som talar i den sponsrade propaganda artikeln presenterar konceptuella lufthuvuden, som inget vet om den stora, djupa världen och krafter. Det spelar ingen roll för deras okunskap att fem länder i EU är konkursmässiga per kraftfull avsikt. Eller att USA rämnar under samma ursprungskälla till influenserna och designen.

Själva syftet av demokrati – som skulle ersätta gamla föreställningar om absolutism, dynastiskt härskarskap,temporal, ecklesiastisk och skolastisk, gamla ridåer för att själv-inbilla den uppblåste despotens imbecillitet att en sådan ordning ger säkerhet emot kaos, brott och okunnighet – tas nu av en självutnämnd allians till demokratins uppluckring, en smygande nedåtgående transmigration, antagligen för att framtiden ska ha något att håna och hänga i lyktstolpen. Dessa högmodiga agenter, medvetna eller omedvetna drönare  åt new world order kabalen, superfinansen, vilka lägger fram denna subversion, äro icke demokrater. Leewanta avslår begäran om grundlagsändring med bestämdhet! Att luckra upp definitionerna av ett land och prostituera dess andemening, utan en majoritet som uttryckligen begär ändringen, är ytterst flyktiga saker, vilket historien har påvisat i tusentals år.

Vi avslutar dagens sändning, ibland Silverkulor, med en simpel inkvisition på ett, än så länge, gångbart språk…. ”didn´t hear what the bet was?”

Frisch weht der Wind
Der Heimat zu
Mein Irisch Kind,
Wo weilest du?

Kurvan som guldmarknaden har uppvisat påtalar skakande tider framledes, det ligger en medveten nervositet under hela rallyt. Och såvida inte något land i Europa brakar samman först, av skuldbördor, så kommer oron att realiseras i USA med all önskvärd tydlighet mot denna bakgrund. Trots disinformation, vilseledande guider, och uppenbar propaganda ser man att USAs ekonomi fallerar – och om man inte tar fler stimulerande droger och kvantitativa lättnader för att få ekonomin att gå sidledes så länge som möjligt, så tilltar den uppenbarelsen. USA är praktiskt taget ett ”IMF land” idag, en nation som håller på att avmoderniseras. Och det djävulska IMF, en prototyp för ett globalt federal reserve, gör allt för att exploatera situationen deras stiftare har skapat, till att trycka in sig som en framtida kandidat, för att bli världens första ansats till en global centralbank, genom att locka offret med beten som offret inte kan kvantifiera eller ställa emot informerade perspektiv. Man skulle lika gärna kunna kalla in Caligula och Stalin, vi vet allt för väl vad det är för sorts Usura som ligger bakom Världsbanken/IMF, Fed och BIS, och det stora problemet är att det är allt för få som gör det. Det är exponeringen.

Om USA inte tillsätter mer lättnader fortsätter tillväxten att sjunka. Vi ser på index som till stor del är vid eller ligger nära deras lägsta punkter. Korta reaktiva rallys pågår men det speglar inget som har med någon ekonomisk återhämtning att göra. Sedan globaliseringen och dess initiala vapen, värdepapperisering, implementerades så särades realekonomin från den spekulativa ekonomin på börsen, vilket gör att man lever i artificiella speglingar istället för på en riktig marknad, vilket i sin tur gör problem större och mer djupgående, eftersom korrelationen mellan korrigering och handel har lossnat. Och den mellan-skillnaden heter manipulation.  Ju längre Kongressen och Fed dröjer i att lägga ut kartan och vad den ska erhålla desto svårare blir det att hitta en chans till uppsidor. Man skulle väl kunna tänka sig att planen inte består av mycket mera än att låta ekonomin gå sidledes så länge som möjligt, teoretiskt sett i två år, men det medför en prislapp på minst 5 biljoner dollar. Spam. Produktionen faller med undantag för temporära ökningar på den automotiva sidan. Tillökning av inventarier dras nedåt och såväl frånvaron från fortsatt uppbyggnad som produktion torde nå tvåårslägsta vid årsskiftet.

Fed låg – naturligtvis – långt bakom kurvan hela tiden. Konsekvensen i form av en eskalerad ekonomisk kris och högre arbetslöshet blir mer sannolik än inte. Kommer Administrationen besitta kraften att driva igenom ett 500+ miljarder dollar paket för utgifter? Detta vet vi icke förrän vi har nått dit, och transportsträckan är för tillfället inget annat än en Via Dolorosa på väg mot Skallebacken. Fed väntar uppenbarligen in Kongressvalet innan de annonserar att portarna för QE2 står vidöppna. Om man inte överväger en ändring på den punkten, och släpper loss den steriliserade flottan blir den omgående monetiserad och det slår snabbt på inflationen. Går företagen sedan ut och spenderar de 3 biljoner dollar som står till buds? En del med säkerhet, men den urtappade andan och osäkerheten talar för att försiktighet tar över. Såvida inte de hotas till att spendera dem av den nya polisstaten USA. Regimen fortsätter att publicera båg siffror, och verkar fortsätta på den vägen, även om allt fler professionella aktörer till slut har sett igenom deras 3-korts Monte spel. Vänta tills de verkliga ISM siffrorna dyker upp för September, efter Augustis blatant skruvade statistik. All senare statistik ligger vid låga punkter som inte har setts till på ett och ett halvt år, inklusiva ATA´s truck tonnage index som föll med 2.8%. Om det fanns en återhämtning någonstans så var det definitivt inte i ekonomin, siffrorna säger att köparna är deprimerade. QE1 politiken tog ekonomin sidledes i 18 månader med effekten att Hormel Fed tredubblade sin balansräkning, vilket inte inskärper särskilt mycket tro till något mirakulöst från ett QE2.  2/3 av konsumenterna anser att ekonomin kommer att bli dålig, och blott 25% förhåller sig positiva. Det är en fråga om att det generella medvetandet inte förstår vad som egentligen pågår, samtidigt som ”ledarskapet” inte fungerar.

Kina och i viss mån Japan verkar bli ledande gestalter i det nya valutakriget. Som en konsekvens av detta dumpade Fed på Tisdag en större än väntad summa av 5.19 miljarder dollar på POMO och Dow steg pliktskyldigt med 193 punkter. På detta vis har Fed agerat ut QE2 sedan Juni för att lyfta marknaden, och över dessa fyra månader har ekonomin inte presterat mycket, i vad som har sett ut som en långsam uttoning. Fördelen för kullisspelarna är att de mer lättfogliga Demokraterna kanske hålls lättare i sätet och undviker att betala kalaset för ett nytt gäng kongressledamöter. Korrelationen mellan en stark aktiemarknad och politisk frändskap är normalt sett stark, då det får folk att glömma bort det trista när deras egna intäkter stiger. Fed, Skattkammaren, Administrationen och Senaten är i ett tillstånd av defensivt självbevarande, och detta kan bli en del av en October Surprise: att ett Dow magiskt hoppar till 11,700 eller 14,200 på index…om en mäktig finansiell frisör på Wall Street ser det som en fördel kan de rigga marknaderna därefter – även om den toppen bara varar en kort tid, för att sedan röra sig mot den bottenlösa avgrunden. Om detta sker inom perioden kan man lugnt utgå ifrån att det är ett försök att behålla inmutade spelare i kongressen, för annars är chansen betydande att Republikanerna tar majoriteten i båda husen och kongressen. Under tiden går ekonomin på den tunnaste av linor och kan snabbt krascha in i en veritabel mardröm. Men kollapsen blir en jackpot för världsordningsfolket och superfinansen. Som ”Cato” Kissinger brukar säga…’det är inte bara en kris, det är en möjlighet…att skapa en ny världsordning’

Det är alltid relevant att jämföra med historien, som år 1931 när både Fed och NY Fed ökade kredit samt furiöst skar ned räntorna – så som man har gjort även nu – tills guldet började resa sig globalt till hösten 1931. Senare under 1936, under Smoot-Jawley motionen, var jänkarna förmögna att monetisera skuld, precis som de har gjort fram till idag, ända tills obligationsmarknaden reverserade 1936. Eftersom scenerna ser ut som spegelbilder så är detta den observerade trenden, men med ett annat tempo, och en mycket mera komplex terräng internationellt sett. Många investerare söker påskina att även om USA går ned på knäna, så kommer resten av världen att kunna tåga vidare. Detta är inte vår uppfattning. Om USA går ned på det viset vi ser att det är på väg att göra just nu, kommer det ta världen med sig. Den reverserade hävstångseffekten i matrisen kan visa sig bli totalt förödande.

I förbigående, medan superfinansen tryckte in depressions bedrägeriet  i USA under 1930 talet, försökte elitisterna faktiskt trycka in en fascist regering i Amerika, med snarlika tendenser till den som sågs i Tyskland. Vi talar om de krafter som finansierade det tredje rikets uppgång och upprustning. Vår observation är att dessa krafter inte är särskilt annorlunda idag, de demonstrerar en upprepning av liknande ränker och smiden för makt och underkastelse, och kaos är kataklysmen för att rita om kartan, så som de vill ha den – för ett par av världens största privata bank och finans dynastier.

Nu när USA har en ekonomi där familjer shoppar först när socialt stöd eller matkuponger ges, blir lägre konsumtion resultatet. Och vad händer när välfärden förintas? Tomma magar skriker efter revolution. Minns, det finns ingen begränsning för hur länge räntor kan falla. Personliga disponibla inkomster må ha stigit med 0.5%, men 70% av det var en stor retroaktiv nöd-utbetalning av ”jobblösa försäkringar”, vilket tryckte upp inkomsterna 1.6%, eller med 35 miljarder dollar. Således så skulle konsumtionen ha legat på 0,1% och inte 0.4% utan denna extraordinära rörelse. Men den diskrepransen talar varken den amerikanska regimen eller Wall Street om. Det säger i krassa ordalag att det inte finns någon återhämtning i sikte. Är det inte missmodigt för marknaden att notera att staten står för 20% av den disponibla inkomsten? Det betyder att 50% av den så kallade återhämtningen sedan 2009 var statistiska steroider som ett resultat av stimulanserna. Till och med bilförsäljningens ökning i September blev övervärderad på grund av Arbetarklassens Dag. Försäljningen borde snarare vara 50% högre med tanke på de låga finansieringskostnaderna och det samma gäller bostadsmarknaden – men det händer helt enkelt inte. Hushållens skulder är således för betungande för att medföra ökat spenderande. Bara en 1/3 av konsumentens uppblåsta hävstång har gått ur, så det finns åtminstone 6 biljoner dollar kvar att spamma av.  Det är anledningen till att skurkbolaget Goldman Sachs chefsekonom har tvingats medge att sakerna ligger illa till, illa till. Mitt i bland detta fortsätter FICO´s betyg att falla till bara 47%  havande acceptabel kreditvärdighet. Den tekniska orsaken på det här planet är all tidigare statlig intervention och stimulanser. När man har satt sig med kartellens riktlinjer en gång, kommer man inte ur dem så lätt, så den amerikanska ekonomin  fångad mellan djävulen och havet: om inte QE2 – att döda dollarn – påförs, kommer ekonomin att kollapsa i en depression som inte kan döljas av propaganda maskinen.

Vi ser ingen studs eller support för dollarn på USDX förrän den går in i 74-75 zonen, vilket vi förutspådde här på bloggen för fyra månader sedan. Uppåtrörelsen av Euron och de andra fem valutorna kommer att tappa ångan så snart den ekonomiska kontraktionen påbörjas igen. Fördelarna med den billiga Euron är över för nu. Gå inte in i valutakrigen….stå still istället för att förvärra läget än mer, avfyra inga skott. Minns att Euronzonen är belamrad med problem för överskådlig framtid, och kommer generellt att möta UK och USA i svårighetsgrader. Stöd Tyskland i att fäkta bort IMF, de kommer att försöka rota sig i EU med Satan vid rodret. De står alldeles för ensamma i den fighten, precis som de gjorde när man skulle banna naken blankning med mera. Övriga EU uppvisar traditionell ledarlöshet, skriande kompetensbrist och en dysfunktionell byråkrati. Tyskland leder inte bara den ekonomi som finns kvar i EU, de är den enda spelare som i någon mån söker gå emot konventioner som De Stora kastar på blädderläpparna. Tyskland är inte tillräckligt starka, eller enade, i att besegra dem allena, men om den bättre delen av unionen framgångsrikt gör gemensam sak med de Tyskar som ser det egentliga problemet, kan friheter etableras. Och prioriteten är att sparka ut spelarna bakom Fed, WB/IMF, BIS – monoliterna – ur Europa, som dess värre har bundit ECB till sin agenda. Rensa ut denna all denna finansiella ohyra så kan renässansen komma tillbaka snabbare. Det är ett krig om frihet. Om vi vore så klartänkta som Tyskland borde vara, skulle vi säga ”auf wiedersehen lard!”. Det är exakt samma kriminella ligister som ligger bakom Federal Reserve, de som har designat kollapsen, som IMF et al, så varför någon frivilligt skulle ge dem mandat och diktat, att ta lån och råd ifrån Romare Nero, är helt obegripligt. Inse att den transnationella finanseliten har mutat in hela FN apparaten, för det är skalbolaget – trusten – för deras vision om en ny världsordning.  Titta på trusterna, skåda ägarna genom trådarna.

Tills vidare fortsätter valutakriget utan pardon och man bör icke vägledas av IMF i affärerna. Att byta beslutsfattare på IMF stolarna är meningslöst, det finns ingen som kan ta sig an superägarnas agenda, glöm det, monoliterna kontrollerar sina skapelser till 100%, och det finns ingen individ eller grupp som kan ändra på det innefrån eller utifrån. Det finns bara en väg och det är att göra sig av med dem helt och hållet. ”Dem” inkluderar för övrigt alla andra proxy banker och fonder som den subversiva eliten kan sparka igång på nolltid.  Samtidigt pushar USA subtilit in QE2 via repo marknaden, när andra nationer sänker deras räntesatser. Handelsbarriärer reses redan på Kinesiska varor och Kina har backat en bit. Oundvikligen kommer problemen att förstoras och leda till att officiella barriärer reses. Feds styrelseordförande sade nyligen att han stödjer mer expansion av Feds balansräkning och det kan bara innebära att tillgången på dollar kommer att öka. Det enkla steget, istället för att fortsätta denna ekonomiska fars, är att officiellt deklarera tariffer, som inkluderar en kalkylering på valutornas värden. Men som ett resultat av att finansen avser att fortsätta krossa ekonomin stiger guld och andra ädelmetaller utan hämning. Valutorna är till skillnad från dessa tillgångar belamrade med skulder, förpliktelser, hävstångssjuka, förvånade experter, dåliga prospekt, politiska vanföreställningar och tomma löften som dessutom ändrar sig från dag till dag. Kvantitativa lättnader adderar inte till hushållens tillgångar, det orsakar inflation och högre priser, vilket jänkarna redan observerar. Med den fortsatta politiken, vilken går ut på att göra som De Stora vill och säger, de som orsakar problemen inter alia, samt att lösa ut deras ligister och agenter i bank och finansvärlden, så syns blott bittra tider kvar, med arbetslöshetens utveckling i USA som barometer på detta. Över den kommande perioden ser vi en ökning på 1% till, dryga 23 %, som de facto är arbetslösa i USA. Och för detta problem, på fundamental nivå, finns ingen plan eller särskild aktivitet från regimen.